31 dec. 2011

Gott Nytt År!

Nu är det väl meningen att man ska summera året som gått, och kanske lägga upp planer för det kommande året - då man verkligen ska göra allt som man hade tänkt göra i år men som aldrig blev av (återvinning av nyårslöften?) ...
När jag bröt fotleden för drygt två veckor sedan och insåg att det inte skulle bli så mycket gjort de närmaste veckorna, och allt jag skjutit upp skulle skjutas upp ännu längre, så tänkte jag att när jag åter står på mina båda ben, då ska jag verkligen ta tag i min uppskjutarsjuka och bli en ordningsam människa. Det kanske var den läxan jag behövde (och en del andra insikter). Men jag tänker inte lova någonting - även om jag slog skallen lite grann i dörren så orsakade det knappast någon personlighetsförändring och mina fotknölar har sällan haft något att säga till om, så ...
Det är alltså nyårsafton och jag sitter i soffan.  Ziggy och Stella ligger hoprullade i respektive den andra soffan och på översta hyllan i klätterträdet. Tim har åkt till stan för att fira nyår med kompisar. Hur trist det än kan verka, så är det så här jag brukar tillbringa nyårsafton - jag är en obotlig enstöring som trivs alldeles förträffligt med att sitta för mig själv och umgås med mina olika jag (den introverta analytiska forskaren/filosofen, den rabiata verbala samhällskritikern och den naiva kreativa och impulsiva drömmaren).

Oavsett hur ni, alla mina kunder, vänner, grannar, familj och tillfälligt förbipasserande, firar nyår, så önskar jag er alla ett
GOTT NYTT ÅR!

Kram till er alla från Miri!

28 dec. 2011

Lekterapi

Jag var ju inte inlagd så länge på lasarettet så jag fick gå på lekterapi - kanske finns det åldersgräns för detta, eller räcker det med att man är barnslig?
Och inte tar jag mig ner till butiken (det går väl om jag absolut skulle vilja, men det blir rätt jobbigt), men jag fick några nya saker med posten förra veckan, så där hade jag lite jag kunde börja pyssla med. Det var nya pärlor och mellandelar och även hattpinnar, så det fanns ju material till några örhängen faktiskt. Tim fick gå ner och hämta behövliga verktyg och örkrokar, och sen kunde jag ha lite lekterapi på egen hand.
 Jag får återkomma senare med mer info om pärlorna och mellandelarna, men här är lila transparenta glaspärlor och blå kubpärlor med en pläterad sida.
Små fina nya mellandelar/daisies mellan varje kubpärla. Så här ser dom ut:
Samma mellandelar plus strassrondeller i två storlekar.
Och så hade jag beställt fler färger av akrylrispärlorna som jag hade i turkos sen tidigare. Nu har jag vita, orange, lila och ljusrosa också. De fanns i fler färger och jag hade gärna velat ha alla, men det blev för dyrt att köpa alla på en gång, det blir nog en ny beställning senare.
Dom vita kombinerade jag med de nya klarblå glaspärlorna och samma mellandelar och rondeller som de andra örhängena.
 Jag fick också nya blodröda pärlor som passade med de orange rispärlorna.
Sen fick jag inte ihop något mer. Men då kom jag ihåg att jag packat ihop allt jag hade på pysselbordet i butiken i en låda, för att få undan på bordet när pysselgänget skulle komma den där onsdagen. Så då kunde jag ju be Tim att ta upp hela lådan - enklare än att ha honom till att ränna runt och leta efter enskilda pärlor och annat, särskilt som jag inte riktigt vet vad jag vill ha.
Så då fick jag lite mer att välja bland (det är en salig blandning av allt möjligt i den där lådan). Jag hittade bland annat några prismarondeller av akryl som var riktigt fina, och dom parade jag ihop med ett par lila och ett par rosa rispärlor.
Alla rispärlor har ett iriserande skimmer, lite pärlemoraktigt.
 I övrigt samma mellandelar som de andra örhängena, men längst ner ett par små "meloner".
Och här ett par mörkrosa runda akrylpärlor.
 Här är alla fem färger. De är 19x5,5mm stora och kostar 1 kr/st.

Omgipsad

Idag har jag varit iväg och gipsat om fotleden. Jag har alltså kommit en tredjedel genom gipstiden - "bara" fyra veckor kvar ... Nu blev jag i alla fall av med det hemska tunga gipspaketet ...
... och har fått ett lättare plastgips.
Och det fanns i flera färger, bara att välja mellan rött, blått, grönt, svart eller vitt. Jag tog rött. Först drogs en "strumpa" på benet, sedan vadd, och så lindades gipsremsorna på. Sen vek gipsaren strumpan över kanten upptill och nertill och tejpade fast, så det blev snygga vita kanter - rena rama julklappspaketet!
Jag fotade mina (blivande) ärr med alla häftklamrar, men jag ska bespara mina känsliga läsare dessa bilder. Men jag kan berätta att det var sex klammer på inre fotknölen och tretton på den yttre.
Sen var jag på röntgen, men dom hade så fullt upp där så ingen hade tid att printa ut några bilder, så tyvärr har jag ännu inte fått se hur det ser ut med alla skruvar och grejer.
Jag har fortfarande ångest för att stappla omkring med kryckorna och kanske tippa omkull, men nu blir det i alla fall lite lättare att öva, och jag får sätta ner foten lite lätt om det behövs, och det blir ju bättre för varje dag allteftersom benbitarna läker ihop.
Har jag talat om att jag har måstat ta sprutor varje dag också? Inte kul när man lider av sprutskräck, men det har gått bra ändå och nu är det bara två kvar. Det är blodförtunnande medicin, för det finns ju risk för blodproppar när man inte är så rörlig.
Förfyllda engångssprutor som man sticker in i fläsket på magen, i 45 graders vinkel. Tur att nålen är ganska kort (ca 15mm) och tunn, men jag har ett antal små blåmärken här och var på magen.

Pysselkvällen före smällen

Den där onsdagskvällen den 14/12 började ju ändå trevligt med ett gäng "tanter" och en tjej som heter Tindra som var här och pysslade. Nu har jag äntligen lyckats fixa till några bilder från eventet. Jag har inte tillgång till min ordinarie dator och bildbehandlingsprogram (den är på övervåningen och jag orkar inte kravla mig upp med klumpfoten), och en del bilder togs inte under bästa förhållande, så det är lite halvdant med bildkvalitén.
Men här är några bilder ändå.
 En hel del hängen blev det, och lite annat ...
 Tindra gjorde en värmeljuslampa som blev så här fin med lila och turkost silkespapper, glittrigt band och lite "bling".
 Örhängen med jättestora akrylpärlor (finns också svarta och ljusblå) var det första Tindra gjorde.
 Sen gjorde hon ett set med änglaörhängen och ett halsbandshänge av ett större silverfoilhjärta.
 Ett par armband hann hon med också, med sammetspärlor. En och annan blev nog glad över sina julklappar från Tindra (som förresten själv fyllde nio år dagen efter pysselkvällen - grattis i efterskott!)
 En dålig bild, men ett snyggt arband gjorde någon som jag tyvärr missade namnet på. Ett armband av tjockare bomullstråd med togglelås är stomme. Pärlorna som ser ut som tibetsilver är av akryl och har stora hål så dom gick att trä på armbandet. Sen knöts det makramé av vaxad bomullstråd.
 Änglahängen av glashjärtan med virvelmönster, pärlhattar och vingar förstås. De är monterade på pinnar med stor knopp. Små hängefästen som remmarna är trädda genom.
 Örhängesänglarna har lite mindre silverfoilhjärtan. Här är också ett halsband med en större berlockängel på en flätad rem.
 Ett läckert hänge av olika metalldelar (rund och hjärtformad, löv, hängefäste) och några små pärlor.
 De här hängena med turkos resp. svart halvpärla (finns också röd) har en bågformad nedre del med flera öglor. Samma tibetsilverlöv som det andra hänget och mirakelpärlor har använts.
Ett par örhängen av silvertaggbollar, och en nyckelring med en stor glittrig akrylpärla.

24 dec. 2011

Kladdkaka

Tim frågade härom kvällen om jag hade ingredienser till kladdkaka. Och det hade jag, förutom att det behövdes nåt till ägg. Han var och handlade i går så då fanns allt som behövdes, och igår kväll bakade han kladdkakan. Tim är väl mer princesstårtatypen, men han förstår ju att en enbent mamma behöver kladdkaka.
Vi hade ingen grädde men däremot gräddglass, och hallon (så då blev det ju nästan nyttigt). Mummmmsigt var det! Jag ska smaska i mig en portion i kväll också. Och i morgon ....
Själv har jag aldrig bakat en kladdkaka, men det är ju inte så svårt, och massor av kladdkakerecept finns här. Inte kokar jag risgrynsgröt heller (jag köper såna där korvar med färdig gröt), men Tim hade med sig grötriset och kokade gröt igår också - tänk att jag har en så huslig son, jag som är totalt ohuslig!

23 dec. 2011

Tåhättor

Inte blir det mycket pysslat nu när jag inte tar mig ner till butiken. Men en virkkrok och lite garn har jag inom räckhåll, och vissa behov har uppstått, så här är mitt senaste pyssel.
Själva foten håller sig varm inuti gipset (och tack och lov lider jag inte av fotsvett), men tårna blir lite frusna ibland där dom sticker ut. Några vanliga sockar går ju inte att få upp över gipset, så jag virkade ett par tåhättor.
Först gjorde jag en för innebruk av rosa bomullsgarn med lite inslag av gult och turkos (som matchar halsduken/handtaget).
Sen tänkte jag att jag måste ha en varmare ifall det är kallt när jag ska iväg och gipsa om till veckan, så då tog jag ett riktigt tjockt garn, melerat i lite murriga rosa och gröna färger.
Jag använde samma virkkrok till båda (hade ingen annan tillgänglig) och det var lite svårt med det tjocka garnet, men det blev ju en rejält kompakt hätta, så den ska väl hålla tårna varma då.
Jag började med några luftmaskor som jag tog ihop till en liten ring. Sen virkade jag fasta maskor och dubblerade de första två-tre varven och ökade sen några maskor på två ställen några varv tills det blev tillräckligt stort att få på gipset. Och så gjorde jag två knytsnören så jag kan binda fast hättan.
Som en liten mössa blev det ....

22 dec. 2011

Rapport från soffan

Ja, nu har jag bosatt mig i mitt vardagsrum. Detta rum har jag knappt använt sen jag slängde ut tv:n och det blir ju snart ... är det två eller tre år? I min ålder går tiden alldeles för snabbt så det är svårt att riktigt hänga med. De närmsta fem veckorna kommer ändå att bli de längsta i mitt liv. Nu har det i alla fall gått en vecka sen mitt fatala fall och om en vecka till så får jag byta det här ofantligt tunga gipset till ett förhoppningsvis lite lättare. Håll tummarna för att mina benbitar sitter där dom ska nu och läker ihop duktigt!
För att underlätta livet har jag alltså inrättat mig på bottenvåningen där jag kan ta mig rätt obehindrat mellan kök, badrum och sovplats = soffan i vardagsrummet. Soffan är faktiskt riktigt bekväm och har ett lagom högt ryggstöd där jag kan lägga upp benet, eftersom det helst ska vara i högläge. Och här kan jag sitta med laptopen och se på playkanalerna och mejla och blogga.
Mitt gipspaket. Den turkosa halsduken var den som jag band fast foten med i väntan på taxi. Nu får den fungera som lyfthandtag så jag har något att ta tag i när jag ska flytta den här klumpfoten, så den har nog gjort sitt som halsduk (jag får klippa mig en ny från den där fleecepläden).

När jag kom hem i fredags fick jag hjälp av min granne Aina och Gunilla att fixa till lite praktiska saker - bl. a. en "rullstol", alltså den lilla lätta kontorstolen som jag lyckligtvis hade i gästrummet. Att gå med kryckorna känner jag mig varken mentalt eller fysiskt stark för, så stolen är mitt favorittransportmedel just nu.
Stella håller stolen varm medan jag sitter i soffan.

I lördags kom Tim upp från Umeå och agerar hushållsassistent. Om saker är menade att hända så kan man åtminstone ha tur i oturen och lyckas tajma sina olycksfall. Just dessa veckor råkar vara en tid då Tim har den här möjligheten att vara här och hjälpa mig. Han har flyttat upp från Uppsala till Umeå, har tjänstledigt och pluggar på distans - så han kan sitta här med sin dator och sköta studierna och samtidigt vara min passopp!

Som övrigt sällskap har jag mina små pälsklädda sambosar. Ziggy och Stella har insett att det är nåt vajsing med matte och dom finns i min omedelbara närhet i stort sett varje minut. Ziggy som i vanliga fall tjatar om att få gå ut, ligger nu mest i soffan bredvid och snusar - eller ovanpå mig! Ibland blir jag invaderad av bägge två och det blir lite tungt att andas med några kilo katt på mage/bröst, men dom är ju så goa.
Ziggy håller gipset varmt medan jag bloggar.
Två gånger har jag hittat Stellas "bebis" i min "säng" när jag kommit tillbaks efter en utflykt. Det var länge sedan hon bar omkring på den (den var på övervåningen senast jag såg den innan detta), men nu tyckte väl mitt gullefjun att jag kunde behöva den som tröst ...

19 dec. 2011

Vad som hände onsdag kväll - den sanna historien om en klant

Nu ska jag berätta vad som hände på onsdag kväll. Jag hade gått upp för att lägga mej, trött efter kvällens pysselträff (som jag ska återkomma till senare). Så ringde telefonen som var där nere (har inte kopplat in telefon på övervåningen) och jag for nerför trappan. Eftersom jag släckt efter mig när jag gått upp, så var det kolmörkt nere i hallen, och i normala fall är jag då försiktig och känner mig för när jag kommer ner för att försäkra mej om att jag satt ner foten på golvet, eller om det är ett till trappsteg. Varför jag denna gång frångick min säkerhetspolicy förstår jag inte, men det var vad jag gjorde - och klev förbi sista trappsteget och brakade oförberett med hela tyngden och felvinklad vänsterfot ner på hallgolvet.
Foten vek sig och jag rasade ihop (slog skallen i dörren också). Jag insåg direkt att "Jag har brutit benet!" Och jag tänkte nej, det får inte vara sant! Det är en mardröm! Men jag kände på benet och där var en tydlig avvikelse. Jag lyfte upp benet och i det svaga ljuset uppifrån kunde jag se hur benet plötsligt tog slut - det blev en tvär vinkel nedåt och där satt foten två centimeter nedanför benet. Den svaga förhoppningen om att det kanske bara var en (rejäl) stukning övergav jag direkt.
Så vad göra nu? Jag kröp in i köket, tog telefonen och ringde Gunilla, och sa att jag brutit fotleden. Hon trodde väl inte riktigt på det, men jag sa att det är utan tvekan så illa och jag behöver åka till akuten, Då erbjöd hon sig att ringa reseservice. När hon beställt transporten insåg jag att jag måste sätta på mig lite kläder - för jag hade på mig mitt mest utnötta och trasiga nattlinne, och så kan man ju inte fara nånstans. Så jag kravlade uppför trappan och letade efter nåt lämpligt. Ett par mjuka byxor med vida ben som skulle gå att dra över gipset behövde jag, och lyckligtvis låg mitt enda par mjuka vida byxor framme, och så en tröja och sockar.
Sen hasade jag mig ner igen, hämtade en axelväska och börsen (glömde tyvärr mobilen uppe). Kröp ut i farstun och drog på mej en jacka och en sko (på min gångbara fot). Och så låg där en halsduk som jag band fast den lösa foten med så den inte skulle vingla omkring. Sen var det bara att vänta på taxin. Jag hade under hela tiden haft telefonen med mig och pratade med Gunilla tills jag hörde bilen och såg ljuset när den körde in på gården. Jag låste upp dörren och släppte in chauffören som fick hjälpa mig upp på min enda fungerande fot och ut till bilen.
Det kändes långt till stan, men jag hade inte ont så det var bara att sitta lugnt och snacka med chauffören, och hoppas på att inte behöva sitta i flera timmar på akuten, för jag har väldigt svårt för väntrum  (och att vänta överhuvudtaget). När vi kom till akuten sa jag att här verkar det stängt, för det var mörkt och ingen människa syntes. Chauffören ringde på en knapp och en sköterska kom och öppnade och hämtade sen en rullstol. Och det visade sig att dom för stunden inte hade några andra kunder där på akuten, så jag blev omedelbart omhändertagen av 5-6 personer.
När dom lindat upp halsduken och tagit av sockan kunde dom direkt konstatera att den där foten satt inte alls där den borde sitta. Jag såg att den var flyttad en bit åt vänster och ca två centimeter bakåt (det var den där vinkeln jag sett först). Och den inre fotknölen var svullen och blå. Eftersom dom förutsatte att jag hade ont (vilket jag inte hade) fick jag ett par tabletter och ett morfindropp eftersom det väl skulle kännas riktigt illa när dom satte tillbaks foten där den skulle vara - men det kändes inte alls. Med foten på plats blev det så ett lättare gipsomslag och sen bar det av till röntgen. Fotleden plåtades ur tre lite olika vinklar. Och här är två av bilderna jag fick som minne. Min granne Börje skannade in pappret och mejlade bilden till mig. Sen ritade jag in lite förtydligande röda linjer där frakturerna är, för bilderna är ganska luddiga.
Den vänstra bilden visar fotleden rakt framifrån (den högra är från sidan) och till vänster är det då skenbenet och den inre fotknölen - där har alltså den nedersta biten gått rakt av. Den biten monterades fast med en eller två stavar (jag hörde kirurgen fundera om det skulle dit en till, men jag vet inte hur det blev). Vadbenet fick en lite knepigare fraktur och där fick dom använda en platta som bockades till för att följa formen på knölen, och skruvades fast med några skruvar (när jag ska tillbaks efter två veckor och byta gips ska det ju röntgas igen så då får jag väl en bild där alla skruvar och grejer syns). Sen häftades såren ihop och det hela packades till ett rejält gipspaket med någon sorts stövel inuti (tur det var en lågklackad stövel för högklackat har jag aldrig kunnat gå i, höhö!) Men den här kängan får jag inte ens nudda golvet med - som om det skulle gå att undvika, nog har jag hunnit tappa ner foten några gånger, den är ju så hiskligt tung denna klumpfot.

Fortsättning följer i nästa nummer!

16 dec. 2011

Tillfälligt avbrott

Tyvärr blir det inte så tillfälligt som jag måste hålla butiken stängd - minst sex veckor räknar jag med.
Jag återkommer senare med mer information om vad som föranleder detta, men jag kan ge en ledtråd ...


Jag klantade mig rejält på onsdag kväll ....
Efter att jag haft besök av en Tindra och sex damer som var här och pysslade tidigare samma kväll. Och det var det jag hade tänkt blogga om, men jag har inte fått in bilderna från detta i datorn än, men det kommer så småningom ...

12 dec. 2011

Halsband och hängen

Eftersom jag inte gör något nytt nuförtiden, så letade jag efter bilder på sånt jag gjort förut men inte visat. Jag tror i alla fall inte att jag visat dessa halsband och hängen så här är några jag hittat.
 Ett hänge gjort av olika pärlor trädda på en allt-i-ett-creol. Den raka änden som går genom öglan fick jag böja till för att göra en ögla för upphängningen - och det var ju inte lätt, för dessa creoler är gjorda av memorywire, så dom är jäkligt styva. Det gick i alla fall till slut och så hakade jag fast öglan i ett hängefäste. I mitten gjorde jag ett hänge av en äggformad fimopärla. Pärlorna på ringen är bl. a. ett par turkosa mirakelpärlor, silverfärgade med nät, vita vaxade och ett par kristallpärlor. De gröna och de under har jag nog inget inlägg om och den vita längst ner var en uddapärla. Den flätade läderremmen finns i flera färger.

 Jag har visat ett annat halsband med dessa tibetsilverfjädrar och ponybeads. Här använde jag några mindre glaspärlor (seed beads) plus en lila howlitpärla (ska återkomma med ett nytt inlägg om halvädelstenspärlor). Jag trädde upp allt på ett par öglepinnar som jag satte ihop och sen fäste på en kedja.

 Limegröna och guldfärgade filigreepärlor, några vita pärlor och guldkedja. Jag tror de vita pärlorna var några udda glaspärlor.
 Jag satte filigreepärlorna tre och tre på öglepinnar och några av de vita satte jag på hattpinnar och förvandlade dom till berlocker. Sen länkade jag ihop delarna med bindringar.
 Några av de vita satte jag också på öglepinnar så dom kunde länkas ihop med kedjan.
 Ett hänge av en fyrkantig glaspärla med diagonalt hål. Jag satte den på en knoppinne och med en liten pärlhatt nedtill. Nu minns jag inte hur jag gjorde men jag kan se på den nedre bilden att kedjorna sitter på en bindring som är satt på pinnen, som sen går upp genom en större mellandel och en mindre metallpärla. Nu hittar jag inte dessa mellandelar nånstans på bloggen, men jag har faktiskt en tanke om att försöka få ordning just på alla mellandelar och få dom på ett ställe, så det blir lite jullovsjobb.
 Och så ett hundhalsband!
Jag hade bara en bit av denna mycket kraftiga svarta kedja och den var för kort för ett halsband och för lång till ett armband - det kunde ha blivit två armband, men länkarna är så rejäla så det krävs rejält våld för att öppna en och inte har jag någon tång som pallar för att knipsa dom heller. Så det fick bli ett hundhalsband (jag ska försöka komma ihåg att mäta kedjan och se vad det blir för halsmått). Jag satte på ett stort klolås och så hängde jag på en hundskattebricka från Missouri.

9 dec. 2011

Metallhängen - kors och ängel

 Krucifix i guldfärgat tibetsilver, 39x23mm stort. 5 kr/st.
 Mycket detaljerat och välgjort.
 Likadant som det guldfärgade men ofärgat tibetsilver. Texten på baksidan syftar på händelsen i staden Medugorje (Medjugorje) i södra Bosnien och Hercegovina 1981, då jungfru Maria sägs ha visat sig för sex barn. Även om man inte tror på detta (eller ens är troende över huvud taget) så är det i alla fall ett snyggt krucifix.
 Ett lite mindre keltiskt kors. Det är 27x16mm stort och enkelsidigt. Det kostar 3 kr/st.

Ett betydligt mindre kors är denna guldfärgade berlock. 12,4x11,2mm stort, och det kostar också 3 kr/st.
Fina änglar av tibetsilver, 35x23mm, som kostar 4 kr/st. Baksidan är konkav så den blir inte så tung.
Ett annat änglahänge finns här.
Och så lägger jag in den här lilla guldfärgade älvan.
 Berlocken är 19mm hög inkl. öglan, och den har en baksida (den till höger). Den kostar 3 kr/st.
 Jag lägger in den bland övriga guldberlocker.
Kolla också nycklarna i guld och silver.

Ännu en färgglad målning

Ännu en målning med cirklar och prickar. Och så en katt ... Den är 40 x 50 cm. Jag funderar på om jag ska hänga ett rött hjärta på kat...