21 juni 2012

Tema-armband - silverkulor

Idag blev det fyra armband som alla har en gemensam ingrediens - nämligen 8mm silverkulor.

Av någon anledning har jag visst missat att lägga upp silverkulorna tidigare, men dom finns även i 6 och 5mm storlek  5 och 6mm kostar 50 öre/st. 8mm kostar 1 kr/st. Dom har stort hål - på dessa 8mm har är det nog 4mm. Minikulor finns också (i flera färger) 2,5 - 3mm.
Uppdatering 130308: Nu har jag också 4mm silverkulor - 25 st för 5 kr.
 En annan sak dom har gemensamt är spiralfästen, klolås och förlängningskedja med en fransk lilja-berlock.

 Här har silverkulorna trätts på ett lila silkesnöre och så knöt jag bara en knut mellan varje pärla.

Här är också pärlorna trädda på silkesnöre, men det har täckts av makraméknyt med ett multifärgat nylonsnöre.

 Här är silverkulorna kombinerade med andra pärlor och trädda på en plastrem.

 Samma plastrem användes till detta med tre lila aluminiumrondeller mellan varje silverkula.

20 juni 2012

Tre gästpysslare i väntan på bättre väder

Sommarlovsvädret är ju fortfarande inte så muntert, så i väntan på bättre tider fick jag igår besök av tre unga damer - Maja, Klara och Vilma.
 Här är Majas produktion - två par örhängen och ett mobil/nyckelringshänge.
 Maja skulle göra örhängen till sin lillasyster Linnea och hittade ett par clips (eftersom lillasyster inte har hål i öronen). På dessa satte hon hängen med tre öglor nertill och i öglorna hängde hon rosa och cerisa "juveler". Clipsen har en platta och där limmades matchande kristallrondeller fast. Riktiga princessörhängen blev det!
 I samma färgtema men en helt annan modell blev det med creoler och pärlor. Små seed beads, transparenta med cerise kärna och cerisrosa jadepärlor.
 En mobilsnodd med olika hängen - lila vaxade glaspärlor, ett snäckskalshänge, en nyckel och en tibetsilverblomma.
 Klara och Vilma satsade på metallslöjd (fast Vilma flätade ett par armband av vaxad bomullstråd också).
 Klara har ju som standard att använda magnetlås istället för örkrokar och här blev det ett par av de större. Hon använde samma hängen med tre öglor som Maja men satte på tre löv av tibetsilver.
Klara gjorde också en halskedja i guld med en stor blomma av tibetsilver. Vilma gjorde ett armband med två olika kedjor - en silverfärgad och en svart. Armbandet har ett klolås och en "Made with love"-berlock.

Det regnade inte så mycket när tjejerna hade pysslat klart, och kanske blev det fotbollsträning i alla fall för Maja och Klara - utan gummistövlar ...

19 juni 2012

Collage för självuppbyggande

Det här inlägget har legat en tid i utkast-mappen, men nu tittade jag in på Expressen.se och hittade en artikel om högkänslighet - och eftersom jag faktiskt nämner just detta begrepp (hsp) längst ner i detta inlägg så tänkte jag det väl är dags att lägga upp det här då.

Eftersom jag själv nyligen varit nere i en svacka (har just kravlat mej upp), och säkert inte är ensam om att trilla ner i ett svart hål ibland, så tänkte jag visa detta.
För sådär 11 år sedan var jag med på en kurs som jag dock inte minns vad den hette. Det var efter att jag gått in i väggen och jag hade varit på KOM-projektet på Medlefors Folkhögskola som just var till för utbrända och andra långtidssjukskrivna. Efter några månader hade jag fått jobb som datahandledare på skolan, men jag smet ifrån nån stund för att vara med på den här kursen - för den gick i alla fall ut på att hitta sig själv och bygga upp självkänslan tror jag, och det behövde jag ändå (och behöver fortfarande).
En sak vi fick göra var ett collage. Med hjälp av en bunt tidningar, en sax och lim gällde det att sätta ihop något som talade om vem jag var, eller vem jag ville vara - och kanske komma på hur jag skulle nå dit.
 Även om jag tycker det är roligt att träffa nya människor, så har jag svårt för sociala sammanhang. Träffar jag någon intressant, rolig och trevlig människa så blir jag överspeedad. Har jag många människor omkring mej blir jag totalt utmattad. Oavsett det är ett positivt eller ett negativt möte, så blir jag stressad och urlakad i slutänden. Att vara för mej själv och inte ens prata med en människa på flera dagar är livsnödvändigt för mej ibland. Jag brukar fantisera om att bli en eremit och bosätta mej på en enslig fjälltopp ...
 Jag vill alltid hem, rent fysiskt, men det handlar också om att hitta hem i den meningen att känna sig hemma i ett sammanhang - bland människor som är som man själv, en tillhörighet. Jag har alltid känt mej som den fula ankungen (eller en utomjording), annorlunda och inte passat in. Det är väl därför jag trivs bäst med att vara ensam - jag orkar inte kamouflera mitt rätta jag hela tiden.
 Att våga gå på känsla och göra det som känns rätt - även om det känns galet! Det gjorde jag när jag köpte huset ...
 Här har jag tyvärr inte lyckats så bra. Vad vill jag göra med mitt liv? Jag vill mycket men orkar inte. Sömnproblem och för lite motion är ju bidragande orsaker till orkeslösheten. Men det blir ett moment 22 det där - för lite sömn = ingen ork att motionera för att få energi och sova bättre ... Jag vill alltid veta mer (om allt), är en information junkie, och all information orsakar stress (även positiv stress), som orsakar sömnproblem ...
 Författandet har det inte heller blivit så mycket av. Att skriva kräver lugn och ro och fokusering. Eller att bara sätta igång ... Jag har flera böcker i huvudet som skulle vilja komma ut - jag brukar ventilera dom när jag lagt mej, det blir faktiskt lättare att somna då, istället för att tänka på alla måste och borde ...
Sanningssägaren syftar på att jag säger vad jag tycker och står för mina åsikter - vilket då och då orsakar konflikter. När jag var på datorteket för många år sedan var det en del problem, och jag sa vad alla tänkte, men ingen ville stå för det inför projektledaren, så det blev jag som fick ta smällen. Jag blev formligen halshuggen av människan, som menade att om jag slutade så skulle det inte finnas några problem, och jag var ju uppenbarligen sinnessjuk så hon erbjöd sig att boka tid åt mej på psyket. Men jag stannade kvar, satt av tiden (det var faktiskt som ett fängelse) och senare fick jag veta att det var den där projektledaren som hade psykiska problem ...
 Jag skulle vilja lära mej rida. Att skritta fram över stäppen (?) på en islandshäst tänker jag mej som nånting meditativt och rogivande ...
 Äta bättre är också något jag verkligen borde ta tag i. När jag var i 20-årsåldern var jag vegetarian (i 10 år), men sen började jag fuska och så fick jag smak för korv igen ... Men jag äter inte mycket kött och jag föredrar fisk, så nånting halvvegetariskt med tillägg av fisk kan jag nog klara - bara jag planerar och ger mej tid till matlagningen ...
Träffa nya människor - Ja! Vänner - några stycken. Nära relationer - knepigt, kravfyllt?. Intima relationer - Näää ... Kärlek - min son, min mor och mina katter, det räcker bra.
Det här är svårt ... Jag är extremt känslig och lättsårad, vilket ju också är en anledning till att jag har svårt för relationer. Men som jag tidigare nämnt står jag för mina åsikter - för om nån annan tycker något annat så har det ju inget med mej att göra och det kan inte såra mej. Upplever jag däremot att jag blir missförstådd, för att motparten inte lyssnar, då kan jag bli jäkligt kränkt! 
Alldeles nyss läste jag om begreppet "highly sensitive person" (högkänslig person) och där kvalade jag ju in på höga poäng! Ungefär som med ADHD - båda begreppen innebär bl. a. att man har svårt att gallra intrycken och man blir totalt utmattad av allt som väller över en. Skygglappar, hörselkåpor och varför inte en burka (anonym = mindre sårbar) kanske är den rätta utstyrseln ...

18 juni 2012

Rester

Rätt ofta blir det ju lite spill och rester kvar efter pysslandet. Och en del hamnar ju i skräpkorgen, men vissa saker sparar jag, utifall att det kan komma till användning. Särskilt blir det gärna bandstumpar över, för om man ska fläta eller knyta makramé så är det svårt att veta exakt hur mycket band eller snöre som behövs, så man  tar lite extra, bara för säkerhets skull. Och då ligger det sen lite udda stumpar och skräpar.
Här är två saker gjorda av stumpar och med tillägg av lite annat. 
Även pyttesmå stumpar kan bli något - det kan bli pyttesmå örhängen t.ex. Här är det små bitar av lila silkesnöre som petats in i guldfärgade remfästen (7x3mm) och fluffats upp. Själva hänget blev totalt 15mm långt, sen tillkommer förstås örkroken. Egentligen hade jag tänkt göra fler såna här små hängen, till ett halsband eller armband, men det var faktiskt inte så lätt att fluffa upp snörändarna som jag trott, så därför blev det bara två. Men kanske blir det så småningom fler - jag har några små rester av svart och gult (efter Jennifers armband) så innan hockeysäsongen startar igen kanske det blivit ett AIK-halsband med svartgula fluffar ...
Ett par andra örhängen med bandrester hittar du här.
Efter makraméarmbandet med stora aluminiumpärlor blev det kvar ett par bitar cerisefuchsia silkesnöre. Och så låg det en bit vinrött mockaband  på bordet. Det var bitar lagoma till ett armband och jag tyckte att dom färgmässigt passade ihop. När jag la dom intill varann så tyckte jag också att dom skulle ligga just så där sida vid sida (istället för att kanske flätas ihop). Så hur skulle jag få dom att hålla ihop?
Jo, det blev med hjälp av "åttor". Dom brukar väl mest användas till att länka ihop olika metalldelar, men nu uppfann jag ett nytt användningsområde. Eftersom silkeremmarna är runda så passar dom perfekt i åttornas rundade ytterdelar, och den platta remmen hålls på plats i mitten där åttan kläms ihop.
 Jag använde sju åttor och fördelade dom någorlunda jämnt utefter armbandet.
Som avslutning använde jag de platta remfästena som man viker ihop - dom är ganska flexibla för olika bredd och tjocklek på remmarna. Sen blev det ett klolås och en förlängningskedja med en liten berlock
Ganska elegant och diskret, men ändå en färgklick ...

17 juni 2012

Midsommarstång

Snart är det midsommar - konstigt med tanke på att sommaren knappt börjat ... Och om det fortsätter som det varit dom senaste veckorna så kanske det inte blir så kul att skutta kring stången - med stövlar och regnställ ... Så en liten inomhusstång kan vara bra att ha i reserv - kanske inte att dansa runt, men för stämningen skull ...
Jag hittade en som jag gjort för massor av år sedan. Den var inte alldeles klar, det fattades ett fotstöd så den kunde stå upp, så det fixade jag nu.
Stången är gjord av två blompinnar som bundits ihop till ett kors, och virats med tjock grön piprensare. Sen är den dekorerad med diverse små tygblommor och blågula band. Stången är 40 cm hög (som är blompinnens hela längd), den vågräta pinnen är kapad till 25 cm.
 Kransarna görs förstås bara av en piprensare som viras till en lagom stor cirkel, dekoreras och binds fast.
Jag gjorde stöd av kraftig plastad järntråd som jag tejpade fast på nederdelen av blompinnen (som var "naken"). Sen virade jag en bit gräsgrön filt runtom för att dölja tejpen och satte dit några blomkvistar. Och så gjorde jag en rund "gräsmatta" som döljer "fötterna". Blommorna längst ner är en ljusmanschett som jag klippte upp själva plastringen på, så jag kunde få den runt stången.
 Så här ser det ut på undersidan.
Den gröna plastade järntråden (för trädgårdsändamål) är mycket stabil. Jag böjde den i rät vinkel och gjorde en ögla i ytteränden så man slipper en vass ände att göra illa sig på. Man får anpassa längden på "fötterna" beroende på hur högt och tungt själva föremålet är, så det får tillräcklig balans. Jag gjorde ganska långa fötter, ca 8-9 cm, och min midsommarstång står stadigt på dom.

Ännu en färgglad målning

Ännu en målning med cirklar och prickar. Och så en katt ... Den är 40 x 50 cm. Jag funderar på om jag ska hänga ett rött hjärta på kat...