11 jan. 2013

Inspirerad av Julia

Som jag nämnde i inlägget igår, så blev jag inspirerad av Julias skapelser.  Hon hade ju bland annat gjort ett makraméarmband med tvåradiga mellandelar med strass. Jag plockade upp en påse med guldfärgade tvåradiga och det var dom här fjärilarna, så jag tog en av dom och satte igång med ett armband.
  Jag kompletterade med några små guldkulor (5mm) och så blev det ett turkost bomullsnöre.
  Jag har ju kvar en del av de andra tvåradiga med strass (både guldfärgade och silver). Det var nära att jag blev av med alla guldfärgade, men eftersom jag beslutat att inte sälja på postorder mer så fick jag göra en hugad köpare besviken. Eftersom dom dessutom inte går att få tag i nu så var jag extra motvillig att skicka iväg dom jag hade med posten. Jag vill ju gärna ha några själv också ...
 Julia hade ju också gjort ett halsband med den silverfärgade flätade remmen och jag tänkte att jag skulle göra något med den också. Men det blev ju något helt annat. Jag råkade nämligen kolla lite på Ebay (ja, jag ska  inte beställa nåt mer på ett tag, men titta får man väl?) och råkade hitta några snygga nitar. Då kom jag ihåg att jag har ju såna där nitar med taggar. Så jag letade rätt på dom, och det var när jag funderade på hur jag skulle använda dom (jag hade inget lämpligt att fästa dom på inom räckhåll) som jag kom på att jag kunde kombinera dom med silverflätan.
Dom är väl 10x10mm gissar jag (glömde mäta), fyrkantiga platta och med fyra piggar. Jag vek in två motstående piggar och så klämde jag fast två rader av remmen med de två andra piggarna.
 Så här ser det alltså ut på baksidan.
 Remändarna sattes ihop med dessa fästen och så blev det ett klolås och en förlängningskedja.
Jag satte nitarna med ett litet mellanrum så man kan skymta remmarna mellan dom.
 När jag sen rotade i en låda för att hitta nåt att göra ett vanligt simpelt elastiskt armband av, så hittade jag de silverpläterade fyrkantiga glaspärlorna, och när jag ändå var inne på fyrkantigt så kompletterade jag dem med svarta kubpärlor. Så det blev två armband med fyrkantigt tema.
 Som silverfärgade är inte kubformade utan mer platta.

 Sen fick det bli ett par örhängen också. Det är allt-i-ettcreoler på vilka jag bara trädde strassrondeller, små silverkulor och så ett par pandorapärlor.

Dyra droppar

Jag hämtade ut mina D-vitamindroppar idag.
Jag ska ta 21 droppar per vecka (varför inte 3/dag?). Så jag tog en slurk till middagen idag - det smakade absolut ingenting så den biten är det ingen fara med. Men priset ...

595 kr för 10ml, det blir ett literpris på 59.500 kr! Jag tänkte att okej, man kommer ju snabbt upp i frikort med såna priser, åtminstone om man måste köpa dom ofta. Men när jag räknade på hur länge en sån där liten flaska räcker med 21 droppar i veckan, så blir det 100 dagar, alltså kostar dom 5,95/dag (41,65/vecka). På ett år blir då kostnaden 2172 kr. Och då kommer jag inte upp i 2200 som man nu får betala innan det blir gratis. Med lite andra piller som går på högkostnadsskyddet så når jag väl upp i alla fall inom ett år, men det blir inte mer än några veckor innan jag får börja om igen.

Så jag gjorde lite nya uträkningar.
Dom D-vitamintabletter som jag började med redan för ett år sedan (för jag tänkte att jag kanske har benskörhet eftersom min fotled gick sönder så lätt) blir betydligt billigare. Jag minns inte exakt vad dom kostar men 129 kr för en burk på 180 tabletter. Det är ganska hög dos på dom också (500% av rdi) och om jag räknat rätt skulle två om dagen motsvara ungefär de där 21 dropparna i veckan och priset skulle hamna på runt 10 kr/vecka. Även om dessa tabletter inte ingår i högkostnadsskyddet så blir det ju betydligt billigare för mej - ca 520 kr/år. Jag får nog ta ett snack med neurologen om det där ...

Jag hoppas det blir nån effekt av denna högdos i alla fall, och då är det i första hand att bli lite piggare jag hoppas på. Och förutom starkare ben och längre liv så kan man visst också bli smalare med D-vitamin enligt Kostdoktorn. Bättre immunförsvar behöver jag inte - det är ju det övernitiska immunförsvaret som orsakar inflammationerna i CNS som ger MS-skoven.

Eftersom jag ändå fått en dos av skrämmande kostnader idag, så loggade jag också in på banken för att kolla om elräkningen för december kommit, vilket den hade. Och så slog jag nytt personligt rekord i dyr elräkning - 7388 kr! + 540 kr (för två månader) för lägenheten nere, det är alltså bara hushållselen där, men det är det köket jag använder (det blev lite dyrare än vanligt för jag var tvungen sätta in ett bärbart element för att inte Tim skulle frysa ihjäl när han var här över jul-nyår). Jag har inte onödigt varmt i huset, max 19 grader och ofta 15-17 för det tar tid att värma upp alla kubikmeter luft i huset när det blir tvärkallt. Jo, det var ju en extra kall december men så hemsk trodde jag inte räkningen skull bli. Jag hoppas på mildare januari-februari. Slaget ut över året bor jag ändå billigt här, månadskostnaden med allt inräknat (el, vatten, sophämtning, försäkring, skatt, lån) blir lägre än hyran för en normal 3:a i stan.

Lite grann skäms jag över att bo i ett så stort hus som genererar sådan elförbrukning - det är miljösamvetet som hugger till. Men jag lever ju tämligen miljövänligt i övrigt. Jag har inte bil (inte haft på 29 år), reser inte (förutom två svängar till Umeå med buss i höstas och en tur till Uppsala förra sommarn), åker knappt till stan ens. Äter nästan vegetariskt (vilket är betydligt miljövänligare än kött), köper inga nya kläder (nåt enstaka på second hand). Jag är nitisk (närmast övernitisk) källsorterare och ägnar mej ju åt diverse egen återvinning också. Jag tvättar och diskar bara när jag har full maskin (och jag slänger inte ett plagg i tvätten bara för att jag använt det en gång, förutom underkläder). Och jag är elkund hos Skelleftekraft som kör med vatten- och och vindkraft och bioenergi.

Klimatkontot kan man räkna ut sin egen klimatpåverkan. Jag hamnade på 2,2 ton CO2e och det låter gräsligt mycket. Men medelkonsumtionen i världen orsakar utsläpp på 5 ton CO2e per år och då man tänker på att många människor i fattiga länder knappt orsakar nåt utsläpp alls, så innebär det ju att en del andra orsakar desto mer.  Medelsvensken hör till bovarna ...
Så ur det perspektivet klarade jag mej bra! 
Att bostaden gav mest utsläpp förstår jag, men att det skulle bli så mycket av maten förvånar mej, det måste vara bönorna och linserna ... 
Jag fick endast tips om att sätta in snålspolande kranar för att spara vatten och energi, så jag gör väl inte så mycket fel ändå.

10 jan. 2013

Julias senaste

Min söta stamkund Julia var förbi idag också och hade med sig ett par smycken hon gjort.

 Ett makraméarmband av svart bomullsnöre och med två stycken 2-radiga mellandelar med olikfärgade strasstenar.
Fiiint! Och Julia har lärt sig konsten att göra såna där "knorrar" som alternativt lås till makraméarmband.
Och så ett halsband av den silverfärgade flätade remmen. Som hängen använde hon ett togglelås (!) i form av ett hänglås med nyckel och satte delarna på ett hängefäste. Ett fint exempel på hur man kan se alternativa användningsområden - allt behöver inte användas som det ursprungligen avsetts, flera togglelås är minst lika fina som berlocker!
Remmen avslutas med två spiralfästen och ett klolås.

Jag blev inspirerad av båda Julias skapelser, för jag har aldrig använt tvåradiga mellandelar till makramé tidigare och inte heller hade jag hunnit göra något av den silverfärgade remmen. Men nu har jag gjort ett par armband som kommer senare ...

Presentbagar av matförpackningar


Utmanad av Susanne så tänker jag extra återbrukigt i veckan. Och matförpackningar hamnar ju oftast i pappersåtervinningen, men nu räddade jag ett par förpackningar från det destruktiva ödet. Dom fick bli presentbagar istället, det blev dom säkert glada för. Kanske blir någon glad av att får en present i en sån här bag också ... Det är ju inget nytt påhitt men kan varieras på många sätt - jag använde presentpapper decoupagelack och satinband. Återbrukaren Åsa.Li har gjort en väldigt fin med tyg på.
 Den stora är gjort av ett vällingpaket och den lilla av en Varma Koppen-förpackning.
Det stora paketet skulle användas liggande så då får man limma eller tejpa ihop den öppna översidan. Ena långsidan öppnades genom att jag mätte ut en mittlinje och skar upp sidan som blir bagens öppning. Vik in flikarna och limma fast så det blir en dubbel och hållbarare överkant. Sen tapetserades lådan med presentpappret som också veks ner några centimeter på insidan i öppningen. Den mindre förpackningen hade ju öppningen där den skulle vara så där var det bara att vika in flikarna och tapetsera.
I hålen där banden skulle träs igenom satte jag öljetter så det skulle se mer proffsigt ut.
Till den stora bagen gjorde jag också en blomma av satinbandet och så gjorde jag ett vikt kort där man kan skriva sin hälsning till presentmottagaren.
Jag blev inte så nöjd med den där blomman men jag kan visa hur jag gjorde den ändå. Först klippte jag till en rundel ur en kartongbit och mitt i rundeln gjorde jag ett hål så det skulle gå att sy igenom. Jag lindade satinbandet lite omlott tills det täckte hela rundeln och sydde ihop alla lagern i mitten.
Knappen syddes på och sen klippte jag upp hela bandet runtom. Jag klippte lite innanför ytterkanten på framsidan så att banden skulle bli lite kortare där. Sen klippte jag alla flikarna diagonalt. Blomman sattes fast med limpistol på bagen och kortet knöts fast med en tråd.

9 jan. 2013

Dagen D

Äntligen kom dagen D, som i Diagnos.

I morse hade jag telefontid (jag valde det istället för att behöva åka till Umeå bara för en pratstund) med neurologen och fick så till slut en diagnos - MS. Magnetkameraundersökningen hade inte visat så mycket typiska MS-prickar (dom var inte så spridda) och jag hade inga pågående inflammationer, men min historia av tidigare symtom talade ändå för MS. Spinalvätskan gav väl det slutgiltiga beskedet, då resultatet visade inflammationer och oligoklonala band som är typiska för MS.

Jag har tydligen haft denna sjukdom länge utan att veta om det. Mina besvär har ju varit lindriga och glest förekommande och på sätt och vis är det bra att jag inte fått diagnosen tidigare, för som det är nu så behöver jag inga bromsmediciner och det är jag glad för.

Det var 1990 jag hade det första symtomet som skulle ha förvarnat om sjukdomen, men den läkare jag träffade då kände nog inte till sambandet mellan trigeminusneuralgi i yngre år och MS. Inte heller 1995 (min andra trigeminusneuralgi) sas det något om det. Men vad jag har förstått är att läkarna på den tiden helst inte ens sa något till patienten om dom misstänkte MS, eftersom det ändå inte var något att göra åt och man vet heller aldrig hur det utvecklas. Bromsmediciner kom 1993, men eftersom sjukdomen är så mångsidig så hade många allmänläkare dålig koll, då många av symtomen också kan bero på så mycket annat.

Hösten 2000 gick jag in i väggen och både hjärnan och kroppen klappade ihop. Eftersom jag innan dess knappast varit sjuk alls (inte ens förkyld tack vare mitt superbraiga immunförsvar) så hade jag svårt att förlika mej med att jag så totalt skulle klappa ihop, men kanske var det en inflammation i centrala nervsystemet (CNS) som utlöste den kollapsen också, även om mina dåliga blod- och järnvärden nog hade största skulden (förutom stress).
Våren 2003 fick jag det första skovet som verkligen skrek MS. Utan förvarning tappade jag styrseln i höger ben och fick domningar i hela eller halva kroppen som höll i sig i upp till tre dagar. Jag fick hiskligt ont i ländryggen och kunde knappt gå, och sen var den en hel radda med andra konstiga symtom. Magnetröntgen den gången visade ett ärr i hjärnan (i lillhjärnan), så då var det inte MS fick jag veta för då ska man ha fler ärr. Men ingen frågade efter om jag haft några andra symtom tidigare som indikerade inflammation i CNS och inflammationerna kan läka ut helt och inte lämna några ärr.

Sen har jag knallat på med min ryggvärk och ostyriga högerben. För tre år sedan fick jag problem med vänster arm som molvärkte och domnade - värken kändes som om jag hängt i armen, både muskler och skelett kändes utslitna. Efter några månader gick jag till sjukgymnasten, men hon hittade inga direkta orsaker till dessa besvär. Jag köpte en kontorsstol med tillräckligt höga armstöd så jag kan slappna av bättre i vänsterarmen när jag sitter framför datorn, för det kändes ju som om armen alltid var spänd. Det blev bättre men jag känner av armen ganska ofta, fast inte så där ihållande som det gjorde då.

I mitten av augusti 2012 fick jag synnervsinflammation (ON optikusneurit). Ett par dagar innan den visade sig hade jag faktiskt haft mycket besvär med vänsterarmen - 2-3 nätter höll den på och var konstant domnad och pirrig, oavsett hur jag låg, så det var väl en förvarning om att nått var på gång i hjärnan.

När jag var till ögondoktorn första gången konstaterade han utifrån symtomen att det var synnervsinflammation, men egentligen var jag för gammal för det, sa han. Jaså? Men han sa inte varför och jag frågade inte - för jag hade ju uppenbarligen drabbats av detta trots att jag var så gammal (!)
Jag kollade förstås upp saken när jag kom hem, och googlar man på synnervsinflammation så hittar man många artiklar om MS och att ON ofta är ett debutsymtom. Då förstod jag vad han menat, men det här var ju inte mitt debutsymtom, utan det var min första trigeminusneuralgi upptäckte jag, när jag läste att det var jag för ung för att få (!) när jag fick det, hmm.

Så synnervsinflammationen ledde till diverse undersökningar och nu är det klart. Som sagt har jag klarat mej lindrigt undan (med undantag för ON:en som fortfarande inte läkt ut). Så jag är inte orolig för några svårare handikapp, men hoppas jag slipper en till ON. Om ett år ska jag på en ny magnetkameraundersökning och ett återbesök i Umeå. Ja, en gång per år kan jag väl finna mej i att åka dit.

Mer oroväckande är det att jag hade andra prickar i hjärnan också, nämligen små proppar. Nu är dom ju små och jag har väl inte haft några kännbara symtom av dom heller, fast kanske kan diffusa domningar i ansiktet och balansproblem härstamma från dom där propparna. Jag vet inte om det går att avgöra hur gamla dom är, men att det i somras upptäcktes att jag har ett aningens för högt blodtryck känns nu ännu lite mer oroande. Neurologen ville att jag skulle boka läkartid här på hälsocentralen och kolla upp min hjärt/kärlstatus också, så jag gick dit och bokade tid idag.

Även om jag kommit igång med motionerandet så känns det som om det inte riktigt räcker till eftersom jag faktiskt inte klarar av att gå så långt och snabbt som jag skulle vilja, så det blir kanske nödvändigt med blodtrycksmedicin ändå.

Och så ska jag börja med D-vitamindroppar! Sånt får ju småbarn men vi här uppe i norr lider nog av lite D-vitaminbrist nästan allihop, för det blir kanske inte så många timmar sol på ett år. Och jag solar ju aldrig så det är bara det lilla jag får genom kosten. D-vitaminbrist medverkar till risken för MS och det har visat sig att stora doser D-vitamin har en positiv inverkan på sjukdomen. Så jag har fått utskrivet på recept dessa droppar som har betydligt större dos av vitaminet än vanliga piller man kan köpa. Dom hade förstås inte hemma detta på apoteket, men det skulle finnas där på fredag, så då får jag knalla dit igen. Hoppas dom inte smakar apa!

Och så fick jag idag ett brev från ögonläkaren som accepterade att jag inte ville komma i december då jag var kallad (det kändes helt meningslöst). Han höll ju med om att det inte finns någon behandling, men han hoppades i alla fall att jag skulle komma då jag blir kallad i februari/mars nån gång (som jag föreslog). Än är det långt kvar innan synen är återställd men det det går sakta men säkert åt rätt håll nu.

Ja, Herregud, jag som aldrig är sjuk börjar nu bli stamkund på diverse hälsovårdsinrättningar. När jag bröt fotleden förra vintern tänkte jag att man får ta det som en intressant erfarenhet och så upptäcker man ju att man klarar av mer än man tror, men nu tycker jag att jag har provat tillräckligt många intressanta sjukhusbesök, så det räcker för flera år. Nån gång i vår ska jag till tandläkaren - jag hoppas det går vägen i alla fall, utan några intressanta ingrepp ...

6 jan. 2013

Två tröjor blir en

Nu när jag kommit över syrumsfobin (bagarutrustningen), så fortsatte jag idag med ett mindre sy om-projekt.   Och det blev en tröja gjord av två tröjor. Den rödvitrandiga låg framme för jag hade klippt ett par nisseluvor av ena ärmen. Att jag offrat en ärm till det berodde på att den där tröjan ändå skulle åtgärdas på ett eller annat sätt, den var nämligen alldeles för stor och jag gillar heller inte kortärmat.
 Så nu tänkte jag att det är väl lika bra att jag fixar den där tröjan medan jag har sylusten uppe. Jag har ju samlat på mej en hel del tyg i form av second hand kläder (och annat), så nu rotade jag fram en annan alldeles för stor tröja som också skulle klippas sönder. Båda tröjorna är av en fin tjock bomullstrikå, så kvalitetsmässigt passade dom ihop, och så fanns det ett rött inslag i den tröjan som fick bidra med ärmarna.
 Den rödvitrandiga hade en fin halsringning (även om den var i vidaste laget) och som synes så kostade den hela 10 kr på Kupan! Storleksetiketten var bortklippt men jag gissar det var storlek 46-48.
Den andra tröjan har ett fint stickat mönster och färgerna är naturvitt, gråmelerat, ljusgult och vinrött. Modellen är bredaxlad med nedhasade ärmar vilket inte riktigt passade ihop med den andra tröjan som hade mer inpassade ärmar.
Jag fick alltså formklippa ärmarna för att passa in dom i den rödvitrandiga tröjan. Eftersom ärmarna redan var lite för korta så kortade jag dom lite till så det blev trekvarts ärmar. Ca 10 centimeter i vardera sidan på tröjan klipptes bort och jag gjorde den en aning figurformad och vidare nertill. Jag behöll längden som är nästan fingertoppslång.
För att knyta ihop de två tygerna avslutade jag ärmarna med en liten mudd klippt från den kvarvarande ärmen från den rödvitrandiga.
Tröjan är nu lagom stor men känns lite vid i halsringningen (eventuella bh-band kommer att synas), kanske blir det att använda den som pyjamaströja - vilket för övrigt passar bra eftersom min favoritvinternattskjorta är totalt söndernött.  

Det här inlägget har jag skickat till Susannes återbruksutmaning!


Bagarutrustning - av en gardinlängd!

Äntligen blev det av att sätta sig vid symaskinen igen. Jag har ett tag tänkt att jag skulle sy mej ett förkläde - för att kanske bli mer huslig ... Så för nån vecka sen så kikade jag i tygförrådet och hittade ett par gardinlängder av lämpligt tyg. Dessa gardiner har jag aldrig använt utan de köptes på second hand just för att det var ett fint randvävt tyg. Ursprungligen var tanken att det kunde bli shoppingkassar av det, och det kan fortfarande bli ett par såna också, för jag använde bara den ena längden till detta bagarset. Detta är alltså ett återvinningsprojekt.
Här är hela setet - förkläde, ugnsvantar, två handdukar och som slutkläm sydde jag ett huckle också (så jag slipper få hår i degen). Färgen är nån sorts cremebeige och vinröd.
Jag behöll fållen på gardinen nertill på förklädet och också till bröstlappens överkant - jag sparade ju in ett par sömmar där! Hjärtat klippte jag med randningen på andra ledden och sicksackade fast - jag ska bättra på den sömmen för nu använde jag min gamla symaskin och den fick för sig att bara sy med stora kliv (den gör lite som den vill numera), så det blev lite glest. En sak man måste komma ihåg innan man klipper och syr, är att tvätta tyget först. Särskilt viktigt med bomullstyg som i regel krymper en aning på längden, då kan det bli riktigt illa när man sytt ihop delarna med olika riktning på tyget, när man sen tvättar det färdiga alstret. Så jag hoppas det här tyget var tvättat (det var ju några år sen jag köpte dessa gardinlängder), men jag brukar som regel slänga allt nytt tyg i tvätten på en gång.
Huckle och ugnsvantar. Vantarna är fodrade med tyg från ett kasserat lakan och som mellanlager är det tjock bordsfilt.
Tyget är av en skön mjuk kvalitet som passar till kökshanddukar.
Nu har jag alltså en hel gardinlängd kvar, plus lite rester från den första. Den hela gardinen skulle faktiskt kunna användas som duk på köksbordet, men jag har alltid så fullt med tidningar och annan bråte (inklusive nån katt) på köksbordet så det är inte lönt att lägga dit en duk. Kanske blir det ett par shoppingkassar, eller några fler handdukar istället.
Återstår att leta fram några trevliga bakrecept ...
Det här är faktiskt kakeldekor(!) som jag hittade hos Fyndiq - så praktiskt, recepten finns alltid till hands när man blir sugen på något gott att baka! Skulle passa utmärkt på övre kakelraden i mitt kök.

Det här inlägget har jag skickat till Susannes återbruksutmaning!

Ännu en färgglad målning

Ännu en målning med cirklar och prickar. Och så en katt ... Den är 40 x 50 cm. Jag funderar på om jag ska hänga ett rött hjärta på kat...