4 jan. 2013

Google Earth

Ett program som jag har i datorn och använder ganska ofta är Google Earth. Har du inte redan laddat ner programmet så tycker jag du ska göra det! Man kan resa jorden runt och titta på en massa platser och till och med vandra omkring på gatorna.
Innan jag var till Uppsala förra sommaren så hade jag (tillsammans med Tim på telefon) tittat mej omkring i stan, så jag kände faktiskt igen mej när jag väl var där. Oftast använder jag Google Earth för att se hur det ser ut där folk bor - t.ex. mina postorderkunder som ju är spridda över landet. Ibland får man nöja sig med en titt från ovan, men om google-bilen varit på platsen så kan man gå förbi och se hur det ser ut från gatan! Lite som en spion känner man sig men det är roligt.
Otroligt nog var google-bilen här i Boliden för några år sedan, så man kan faktiskt vandra omkring på de flesta gatorna här. Storgatan tog dom förstås och så här kan det se ut när man kommer uppifrån backen och har passerat OK..
 Där står mitt hus till höger.
Jag hade inte hunnit starta butiken då, men åtminstone målat den lila dörren. Grunden som var väldigt ful hade jag tyvärr inte hunnit fixa, bara påbörjat med att måla svart vid den lila dörren.
 I programmets högra kant ligger några olika reglage - för att zooma in och ut, vrida och vända på bilden, och så den orangea gubben. Om man tar tag i gubben och drar ut honom över bilden så blåmarkeras de gator där google-bilen har kört och fotat. Dra gubben till den gata där du vill börja din promenad och släpp honom där. Sen är det bara att knalla på. Som du ser på den första bilden så är det ett ljust streck där mitt på Storgatan - om man klickar på strecket så går man framåt (man kan också använda rullhjulet på musen).
Kommer man till en korsning så kan man klicka på den korsande linjen för att svänga in på den andra gatan.
Man kan titta sig runt i 360 grader genom att använda piltangenterna eller ta tag i bilden och dra - det är riktigt häftigt!
Om man nu ska ge sig ut och resa på riktigt så kan man också få en detaljerad vägbeskrivning i Google Earth för att hitta.
Den funktionen hittar man uppe till vänster.

Och så kan man, som jag nu gjort de senaste dagarna, mäta upp en promenadrutt.
I verktygsfältet i överkanten finns det en knapp med en linjal - klicka på den. Väljer man Linje så kan man mäta avståndet mellan två punkter, men völjer man Bana så kan man klicka sig fram i kringelikrokar och mäta upp hela rutten. PÅ den här bilden har jag mätt dagens promenadrutt, från min dörr och tillbaks (mitt hus vid den gröna pilen).
Man kan välja måttenhet, och meter kan ju vara lämpligt när det gäller gångavstånd. 

Dagens rutt blev 1766 meter (det är förstås lite ungefärligt ändå). Innan promenaden hade jag också varit till ICA och dit är det 594 meter enkel väg. Så totalt blev det idag 2954 meter. Jag gick inte så fort och lämnade käpparna hemma för att minska risken att bli för varm (dessutom var det kallare idag än i onsdags) och jag fick betydligt mindre "tandvärk" idag.
Igår (då det var ännu lite kallare än idag) klarade jag mej helt utan ansiktsvärk, för då höll jag mej sval trots att promenaden blev längre än jag trodde - 1830 meter.

Tycker man att Jorden känns för trång kan man också ge sig ut i rymden (knapp till vänster om linjalen) ...
 och titta på stjärnbilder ...
eller galaxer.
Man kan också ta en närmare titt på Månen och Mars. Några gatuvyer från Mars är dock inte tillgängliga ännu, men en del närbilder ...
Zooma in Mars så ser du en del små röda fyrkanter. Klickar man på dom kommer det upp en bild så här ...

2 jan. 2013

Back to basics

Back to basics = jag har hemfallit åt elastiska armband igen. Om man har en massa pärlor och så en rulle (eller flera) med elastisk tråd, då är det svårt att motstå att göra armband av detta. Att det lockar mej beror nog också på att det är särdeles snabbgjorda armband.
Back to basics innebär också att nu slutar jag med postorderbeställningar - se gnäll-inlägget.

De här armbanden började med att det låg några sammetspärlor på bordet. Att dom låg på bordet berodde på att jag före jul fått en beställning på en massa sammetspärlor (alla färger faktiskt) så jag hade haft fram dom för att packa beställningen - som sen inte fullföljdes av kunden. 
Frustrationen resulterade i alla fall i tre armband. Att göra flera som matchar varann gillar jag. I det här fallet är det främst kristallrondellerna som håller ihop det hela, men även färgerna i rosa och lila funkar ju ihop.
  Rondellerna är 5,5mm med raka kanter och akrylkristaller.
 Rosa akryl-cat's eye, 8mm - dom är riktigt fina!
Sammetspärlorna är svarta, mörklila och ljuslila.
Rosa (laxrosa?) glaspärlor med lite annolunda form, och så satte jag på ett stort akrylhjärta som råkade ligga på bordet.

Dessa hjärtan är 20x20mm stora och kostar 2 kr/st.

Än håller jag mitt nyårslöfte om mer motion - två dagar, heja mej! Idag var jag först till biblioteket, dit är det 541,41 meter från min dörr enligt Google Earth (några extra meter gjorda jag också för jag var in på OK och fick 60 kr på en lott, hi hi)! Så det blir ju en dryg kilometer fram och tillbaks. Sen tog jag en promenad ner till 95:an. Dit är det 1088,29 meter (hemvägen var nog några decimeter längre för då var jag lite vinglig), så det blir ju drygt två kilometer när jag släpat mej hem uppför backen. Totalt har jag alltså promenerat 3259,4 meter (minst) idag.
Det var lite kämpigt på slutet, men det känns bra att ha gjort det. Tyvärr drabbas jag av en annan åkomma när jag tar ut mej så jag blir svettig - då kommer den infernaliska ansiktsvärken. Det kan ta upp till en timme innan den slår till, men nu kom den snabbare - den pågår just nu och det känns som om jag har tandvärk i varenda tand och sånt blir man inte glad av - det är faktiskt ganska fruktansvärt smärtsamt! Det här är uppenbarligen ett restsymtom efter de trigeminusskov jag hade 1990 och 1995. Många som drabbas av trigeminusneuralgi får ju dras med det hela livet (det är oftast äldre människor som drabbas men det kan ju bli många år av plågor ändå) och en del måste opereras för att bli av med smärtan när inget annat hjälper. För mej gick det över båda gångerna, men smärtan dyker som sagt upp när jag ansträngt mej och just nu är det riktigt illa, iiiiaaah! Det går ju över (inom en timme), men varje gång jag drabbas så tar det bort lusten för att motionera. Jag får nog välja flera kortare promenader i lugnare tempo så jag inte blir för varm - istället för långpromenader - så klarar jag mej bättre. Usch, nu blev det lite gnäll igen ...

1 jan. 2013

Gnäll - ett överhoppningsbart inlägg

Okej, då var jul och nyår avklarat. Dax att gräva sig fram ur idet och återgå till vardagen. Har alla haft det bra? Inga större katastrofer hoppas jag.

Inga katastrofer har drabbat mej heller, men jag ska ändå ägna mej åt lite gnäll nu. Kanske inte bästa sättet att börja det nya året på, fast inlägget innehåller viktigt information också som hör ihop med gnället ...
Det fina med att ha en blogg är att man kommer i kontakt med en massa människor som man aldrig annars skulle lära känna. En annan aspekt av bloggandet är att man kan skriva vad som helst (utom förtal och hets mot folkgrupp och såna dumheter), man kan gnälla och muttra och vara förbannad om man vill, och dom som vill kan läsa och dom som vill slippa gnället kan hoppa över det. En del har ju verkligen anledning att vara arga, ledsna och gnälliga - såna med cancer, sjuka barn eller har förlorat nån kär person. Men även lite nageltrång eller allmänt höstdepp kan man få beklaga sig över på sin egen blogg - det kan ju vara bättre än att trötta ut sina vänner och familjemedlemmar med sitt gnäll.

För min egen del började 2012 med några veckor i gips men det blev i alla fall inga bestående men av det. I somras fick jag veta att jag har för högt blodtryck och skulle göra lite livsstilsförändringar (motionera) för att få ordning på det. Det kom av sig i mitten av augusti p.g.a. en synnervsinflammation och sen har hela hösten fördunklats (bokstavligen) av detta. Själva inflammationen gick ju över men jag lär få dras med synnedsättningen ett bra tag till, kanske blir det inte särskilt mycket bättre alls.
Nästa onsdag (9/1) ska jag i alla fall ha ett samtal med neurologen och får då väl veta om det finns någon bakomliggande orsak (MS?) eller om det bara var ett fall av "shit happens".

Blodtrycket oroar mej ändå mer - det känns inte bra. Och stress är inte bra, det känner jag definitivt, men tyvärr har jag lätt för att bli uppstressad (och förbannad). Och när jag blir stressad får jag ångest och så blir det bara värre - ibland klarar jag knappt av att gå till postlådan, så det där med motion (för att minska stressen och sänka blodtrycket) blir det ju inte heller mycket av. Stress tar också mycket energi så jag är kroniskt trött och skulle kunna tillbringa livet i sängen. 

Men just nu är det en bra tid att vara ute och gå, så nu ska jag tvinga mej ut varje dag. Och jag började med att idag gå och hälsa på Eva (Tant Grön) och se hur fint hon fått det i huset nu med det nya köket och allt (jättefint var det!) - det är knappt en kilometer enkel väg så det är lagom att börja med. Jag tog stavarna som (förutom att det lär bränna mer kalorier) är bra som stöd när man blir lite vinglig som jag lätt blir. Jag hoppas det inte blir så där svinkallt igen, men inte för varmt så det töar och blir halkigt heller (nu är det ju kring noll) - lagom ska det vara! Men en och annan snöstorm kan jag ta (även om vi har snö så det räcker nu), jag har inget emot att skotta snö, det är bra motion det också.

En annan sak för att minska stressen är att jag har beslutat mej för att sluta med postorderförsäljning. Det har varit en del frustrationer med försändelser som "försvunnit" t.ex. Jag har skyllt på Posten, men alltmer börjat luta åt att en del kunder inte är alldeles ärliga - jag har inga bevis men det är konstigt att det är särskilt stora paket som "försvunnit" - när ett paket enligt beställaren inte kommit fram skickar jag ju ett nytt, eller (ifall varorna tagit slut) pengarna tillbaks. Så det är inte bara irriterande och frustrerande utan kostsamt också. Och det är ju inte kul att behöva vara misstänksam mot sina kunder heller, och gå med ångest och vänta på att få ett mejl med meddelande om att "det inte kommit". Det har blivit så illa att jag får ångest och blodtrycket åker upp genom huv'et bara jag får ett mejl som ser ut som en beställning ...

Naturligtvis är de flesta både ärliga och trevliga och allt går smidigt och bra, men ett annat irritationsmoment är att en del inte fullföljer sina beställningar. Alltför ofta händer detta att jag har plockat ihop, skickat bekräftelse med summa och kontouppgift för betalning och sedan nothing - ingen betalning och ingen avbeställning. Visst kan det hända oförutsedda (och viktigare) saker, men jag tycker det är en osannolikt stor andel av mina presumtiva kunder som får akuta förhinder. Så nu säljer jag bara i butiken (som var min ursprungliga tanke). 
Men för gamla pålitliga postorderkunder kan jag förstås göra undantag, och så småningom när jag känner mej mindre grinig kanske jag accepterar nya kunder igen.

Så, nu har jag gnällt av mej lite ...

Ännu en färgglad målning

Ännu en målning med cirklar och prickar. Och så en katt ... Den är 40 x 50 cm. Jag funderar på om jag ska hänga ett rött hjärta på kat...