31 dec. 2015

Gott Nytt År!

Ziggy tycker inte det nya året är så gott förrän det slutat smälla ...
Stella bryr sej inte så länge det finns mat.

Sista veckans tema - Färg

Sista veckan 2015 har gått i temat färg.
 I form av målarböcker ...
... och tapetsering.
 Eftersom jag inte har någon tv så gällde det att hitta på nåt annat att roa oss (mor och mej) med på julafton. Så jag beställde några målarböcker från Adlibris. Färgpennor har jag sen tidigare. Av märket Bruynzeel som jag beställde från Cchobby för några år sedan. Tyvärr har dom inte dessa pennor längre, men om du hittar dom nån annanstans så kan jag verkligen rekommendera dessa - dom är utmärkta för målarboksbilder.
 Jag började måla i den här som heter Katter & kattungar.
 Tyvärr vet man ju inte riktigt vad det är för stil på bilderna i böckerna när man beställer dom. Och det visade sej vara väldigt varierande stilar, baserat på bokens tema. Här är några bilder ur boken "En värld av blommor".
 Här är några fler bilder ur kattboken. Jag har påbörjat att måla bilden med nystan.
 Bilder ur boken "Mindfulness".
Och det här är ur den stora boken "Målarbok för vuxna".

Mellandagarna satte jag Tim i arbete med att äntligen tapetsera min farstu. Ja, det var bäst att låta honom sköta det själv i möjligaste mån, för vi har lite olika syn på hur saker ska göras och han får väl ångest av att inte få göra saker ordentligt på sitt vis ...
 Farstun består i princip av tre dörrar och så är det en vägg där hatthyllan sitter. Den väggen består av board som täcker den fjärde dörren. Den dörren som gick in till lägenheten nere byggde jag alltså för när jag flyttade in. Och istället öppnade jag upp i trapphallen så man kan gå mellan våningarna utan att behöva ta vägen via farstun - det blev helt klart mycket smidigare.
Så innan tapetseringen har det sett ut så här (hatthyllan nertagen på bilden), med en boardvägg och resten spacklat. Så har det sett ut i flera år! Taket målades vitt för några år sedan i alla fall (hatar furu) och nytt golv fick jag ju 2012.
 Och nu har jag rena cirkusen med dessa gladrandiga tapeter! (en taklist fattas men det står jag ut med).
Den här tapeten är säkert tänkt som fondvägg i ett barnrum - skulle kanske bli lite väl mycket färgchock i ett helt rum. Men i min farstu är det förutom dörrar bara små väggstumpar = hörn. Så det blir alldeles lagom härligt med en massa färg!
I hörnet mellan källardörren och ytterdörren. Dom vitmålade golvlisterna (förut mörkbruna) bidrar också till att det känns som ett nytt rum - ja, som ett nytt hus! Dörrarna som också var mörkbruna hörde till det första jag fixade när jag flyttade in - nu är det bara ytterdörren som är brun (fast blå på utsidan).

Tyvärr har jag inga bilder på hur det såg ut innan jag spacklade väggarna - men det var mörkgrön säckvävstapet!!! T.o.m. dom spacklade väggarna (i två olika spackelfärger) var snyggare än det!

21 dec. 2015

Små paket från Kina

När jag kom hem från Umeå i fredags hade jag ett litet paket i postlådan. Jag beställer ju inte särskilt mycket och ofta nu för tiden, sen jag stängde butiken, men ibland kan jag inte motstå när jag hittar nåt fint - och så är det ju så kul att få dom där små paketen från Kina.
I paketet som kom i fredags fanns detta. Silvriga metallpärlor (tunga och gedigna) med rhinstenar. Jag köpte en förpackning med blandade färger. Dom finns att köpa här, 50 st för ca 54 kr fraktfritt. Dom är 10-11mm i diameter, ca 5mm höga, och hålet är 5mm så dom går på tjockare remmar och ormlänkar.
Jag har inte hunnit göra nåt av dom, men det kanske kan bli nåt under julhelgen.

För nån vecka sen fick jag ett annat paket. Jag beställde örkrokar för jag började ha lite dåligt med såna. Och då hittade jag hos samma säljare dom här.
Riktigt söta hängen av guldfärgad metall, med rosa emalj och en vit pärla. Dom finns här, 10 st för ca 13 kr fraktfritt.
Dom var ju väldigt enkla att bara hänga på ett par guldfärgade örkrokar.
Dom har snygg baksida också.

Och på tal om örhängen så gjorde jag för ett tag sedan några med stickare. Bara för att det är enkelt. Själv använder jag inte såna för mitt hår når ner över örsnibbarna och då syns dom inte, så jag använder bara hängande örhängen. Men nån gång kanske jag kan komma mej för att sälja mina smycken, så då kan det väl vara kul med lite olika modeller.
Knappar, blingstenar och längst ner ett par tillplattade guldfärgade pärlhattar.
Ett par såna här pärlhattar som jag drämde till med hammaren.

20 dec. 2015

Andra gången gillt!

Ja, nu har jag gjort ett nytt besök i Umeå. Förra resan blev ju ett fiasko, men nu blev alla undersökningar genomförda.

Visserligen började resan inte så bra då ryggen plötsligt havererade just då jag skulle kliva ut genom dörren för att gå ut till taxin på torsdagsmorgon. Det gjorde så ont så jag trodde minst det var ett akut diskbråck eller att höftbenet gick sönder. Men det var bara att bita ihop. Taxin tog mej till Skellefteå lasarett där Sambulansen väntade. Jag höll knappt på ta mej ombord på bussen, men sätena är riktigt bekväma så dom två timmarna ner till Umeå gick ändå hyfsat bra.
Det finns ju personal på bussen som ordnar så man får den hjälp man kan behöva när man kommer fram, och jag fick frågan om jag ville få rullstolshjälp för att ta mej dit jag skulle. Ja tack, sa jag. Och tur att den hjälpen finns, för även om inte ryggen hade havererat så skulle jag varken ha orkat eller hittat dit jag skulle - genom kulvertar och korridorer tvärs genom hela sjukhuset.

En turkos rullstol fick jag sitta i och den styrdes av en proper och trevlig ung man hela vägen in till nuklearavdelningen. För det var ju den där PET-skanningen jag skulle börja med. Att spruta in den radioaktiva kontrasten gick ju fint, men när jag låg i maskinen skulle dom sen också ha i den vanliga datortomografikontrasten och då var det stopp nånstans så dom fick hålla på och meka med min arm ett tag. Sen åkte jag fram och tillbaks genom maskinen några gånger och så var det klart.

Nästa anhalt var klinfyslab 1 för ett EKG och så till medicinmottagningens reception för att anmäla mej för ett blodprov på lungkliniken. Han som rattade rullstolen denna gång, tog en genväg som han egentligen inte skulle ta, sa han. Jag förstod var vi var när jag såg ett par som satt där med en bebis. "Nä, särskilt inte när jag är radioaktiv", sa jag. Oops! Nå, det gick snabbt i alla fall så jag hann knappast besmitta förlossningsavdelningen med så många becquerel ändå.

Efter blodprovet var jag klar med dagens prövningar och transporterades med golfbil genom underjordiska kulvertar till patienthotellet där jag checkade in vid tvåtiden.
Tim skulle komma och hämta mej vid femtiden för att bjuda ut mej på middag. Så jag försökte vila men lyckades inte somna, fast jag varit vaken sen halvett på natten. Det blev lite tv-tittning istället.
Tavlan ovanför sängen var riktigt läcker. Det är faktiskt bara ett tyg som är fastspänt på ramen.

Vi åt på Taj Mahal, för jag gillar ju indisk mat. Och det blev för min del vegetarisk kofta (grönsaksbollar) i mellanstark currysås (den var snarare mild), med ris, raita och grönsaker. Och så naanbröd och ett stort glas mangojuice. Jag hade ju inte ätit sen onsdagkväll (bara några blandade nötter på hotellet) och maten var supergod så jag tryckte ju i mej mer än jag borde tills det tog stopp.

Hur trött jag nu än var efter denna dag, så somnade jag ändå inte förrän vid tolvtiden och så vaknade jag före halvfyra och kunde inte somna om. Det blev långa timmar innan jag skulle gå ner till receptionen vid niotiden för att invänta transport (ännu en tur med golfbilen) till dagvårdavdelningen där jag skulle prepareras för bronkoskopin.

En timme fick jag ligga där och fick först nåt som man blir torr i munnen av. Sen fick jag knockoutdropparna, en liten hutt på 6 ml. Det är meningen man ska bli avslappnad och vad jag hört av andra så blir man rätt lullig. En del somnar och vet inte hur dom hamnat på lungmottagningen när dom vaknar upp där. Jag kände ingen effekt alls, hur klarvaken som helst. I alla fall transporterades jag ner till lung, liggande i sängen (jag gick verkligen inte många steg dom där två dagarna).

Låg i korridoren utanför undersökningsrummet i väntan på doktorn som skulle göra bronkoskopin. Han kom, sa "Tjena" och band ihop sitt långa hår i nacken (han har en rejäl hästsvans). Jag träffade ju honom en liten stund förra gången och han var ju mycket sympatisk (riktigt söt också, kolla här).

Sen började det roliga. Gurgla bedövning ner i svalget, även tungan och läpparna bedövades. Sen höll en sköterska fast i min tunga medan doktorn sprutade ner ännu mer bedövning ner i halsen. Efter detta kan man inte svälja och det känns som hela halsen är igensvullen, men det är ju bara som det känns - det är inga problem med att andas ens när bronkoskopislangen är nerkörd ända ner i lungorna. Man får ha en plastgrej mellan tänderna så man inte biter fast slangen och sen körs slangen ner. Den är 6mm i diameter och har en kamera i änden. "Säg Ah!" sa doktorn och jag såg mina stämband fladdra till på bildskärmarna som man kan titta på för att följa hela resan.

Nere i lungorna väljer doktorn ut lämpliga ställen att ta smakprover på, 4-5 biopsier blev det. Det är en liten knipsare som skickas ner genom slangen. Det blödde lite och det sköljdes bort med lite vatten (det orsakade hostreflex) som snabbt sögs upp igen. Det tog inte särskilt lång tid och inget kände jag förrän alldeles på slutet då bedövningen i halsen började släppa och jag kände slangen där, det blev lite obehagligt. Men på det hela taget var det mindre hemskt än jag hade trott att göra en bronkoskopi/lungbiopsi.

Innan jag fick åka hem blev det en och en halv timme på dagvården igen för att bedövningen skulle släppa helt och man får prova att äta och dricka för att se att det inte hamnar fel.

Strax innan fikat kom doktorn förbi och sa att röntgenbilderna inte visat några tecken på elakheter (det radioaktiva ämnet dras till tumörer och nåt sånt syntes inte). Han återkommer när biopsierna är kollade, så får jag väl då till slut en diagnos och det bör vara sarkoidos.

Klockan två gick sambulansen tillbaks till Skellefteå och där väntade en taxi på mej. Jag var hemma vid halvfem. Lite öm i halsen och hostig, men mycket lättad.

Och vad sa mina katter då, när jag varit borta två dagar och en natt? Ziggy sa knappt hej - han skulle ut meddetsamma! Han hade ju lämnat reviret obevakat i två dagar och vem vet hur många andra katter som invaderat och ockuperat hans territorium! Stella var skeptisk och litade inte till en början på att det verkligen var matte som kom hem - hon hade väl ställt in sej på att få svälta ihjäl. För jag hade knappt lämnat nån mat åt dom eftersom hon ändå skulle ha ätit upp alltihop på en gång och förvandlats till ett bowlingklot som förra gången. Nu fick hon mat i alla fall och så småningom hade hon förlåtit mej och var sitt vanliga jag - d.v.s. låg på köksbordet och var i vägen.

Ziggy släppte jag in igen klockan sex. Det hade ju snöat rätt bra under dagen så alla eventuella spår efter inkräktare var översnöade, så han verkade rätt nöjd och stannade inne resten av kvällen.

Igår skulle han dock ut redan klockan åtta på morgonen och sen kom han inte hem nåt mer den dagen. Inte var han på bron i morse heller, men 12.15, då jag skulle gå ut för att kolla om han på nåt vis lyckats trolla in sej i snickarboa igen, då satt han där på bron. Kanske hade han förlustat sej hela lördagen och natten med kattdamer som fått vårkänslor i det inte särskilt vintriga klimatet. Det har varit 4-5 plusgrader idag, så det kunde ju lika väl vara vår.

Och jag har blivit av med den raspiga halsen och är bara lite hostig idag, så jag klarade hela äventuret utan bestående men. Även ryggen repade sej, faktiskt redan på fredag, så det var inget allvarligt trots smärtorna på torsdag.

Så nu är det bara att planera julmaten och ta fram renarna.

14 dec. 2015

Julpyssel

Inget julpyssel har jag åstadkommit i år. Så jag letade efter lite inspiration att dela med mej av från den wida webben. Hittar jag mer snabbfixat så fyller jag på efterhand, nu blev jag för trött i ögonen.
Ett julkort med knappar från Cutecardideas.com
En annan variant från liveinternet.ru. Plus en del andra kortidéer.
Sätt julgranen på dörren. Jag har visserligen gott om husrum, men jag gillar platsbesparande idéer. Mindre risk att katterna klättrar i den här granen också. Idén hittades på familyholiday.net.
Ätbara tomtar av äpplen och valnötter! Från Nö's Familie.
Rita en snögubbe och limma på bomullstussar och ett band. Denna och en massa annat hittade jag hos Miss Lassy.
Julgranspynt av pärlor och piprensare. Detta och en massa annat julpyssel hittade jag här.
"Kravlenisser" från Agnes Kreative Univers.

Tidigare års julpysselinspiration på den här bloggen hittar du under etiketten "Julinspiration".

Om du är mer för änglar än tomtar och snögubbar så kika under etiketten "Änglar"
Där finns änglar som halsbandshängen eller örhängen. Det blir fina och snabbfixade julklappar.
En massa olika pärlor och olika varianter av vingar.
Och dom ryms ju lätt i en presentask av en toarulle ...

Kanske lyckas jag göra nåt dom dagar som är kvar till jul, men i alla fall ska jag plocka fram renarna, tomtarna och julgranen jag gjorde förra året.


Och vi har faktiskt vinter i Boliden nu.

8 dec. 2015

Palsternacka à la stekt strömming

Att förvandla en palsternacka till stekt strömming låter kanske som ett dåligt skämt. Men det är inget skämt, och dåligt var det inte - faktiskt blev det mycket godare än jag trodde!
Naturligtvis förvandlas inte palsternackan till strömming men det ser rätt trovärdigt ut ändå, eller?

Att det i originalreceptet just såg ut som stekt strömming var det jag föll för. Man kan ju göra vegetariska versioner av det mesta när det gäller kött, men fisk är lite knepigare. Det veganska matmärket "Astrid och Aporna" har en "Rökt F*sk". Den har jag inte smakat så jag har ingen aning om hur fiskig den är. Däremot har jag smakat deras veganska variant av rökt skivad skinka och den var riktigt god. Fast dyr - sådär 25 kr för 10 skivor. Och dom har "Julsk*inka" så det har jag bett Tim att försöka hitta i Umeå och ta med när han kommer upp till jul.

Men åter till palsternackan. Fisk är ju det jag mest saknat (och kokt ägg) sen jag blev vegetarian, så en vegetarisk version av stekt strömming kändes ju som något jag absolut måste prova. Palsternacka har jag bara köpt nån gång till nån gryta eller soppa och jag hade ingen uppfattning om hur den egentligen smakar. Rå skalad palsternacka har en skarp doft som inte är så tilltalande, så jag var ju lite tveksam hur denna "strömming" skulle smaka.

Det visade sej att tillagad så smakar palsternackan inte särskilt mycket alls, så allt hänger på paneringen, kryddningen och stekningen.

Jag tillagade någorlunda enligt receptet men ändrade lite på ingredienserna. Receptet är veganskt med mandelmjölk, men jag hade vanlig lättmjölk som jag blandade lite yoghurt i för att det skulle bli lite substans för ströbrödet att klibba fast i. Och istället för bara svartpeppar så använde jag citronpeppar. För just citronpeppar förknippar jag starkt till fisk, och jag har nästan en hel burk som inte används eftersom jag inte äter fisk längre. Jag sa till Tim härom veckan att han skulle få den burken, men tji fick han för nu har jag fått användning för citronpepparn - det kommer att bli fler palsternacksströmmingar. Det blev riiiktigt gott!

Så här gör man:

  • Sätt på ugnen på 200 grader.
  • Skala palsternackan och skär bort blastfästet.
  • Skär tunna skivor på längden så det blir "filéer".


  • Lägg fileerna på en plåt eller ugnsform med bakplåtspapper och ugnsbaka dom 12-15 minuter. Eventuellt lite längre beroende på tjockleken - det knepiga är just att skära fileerna för palsternackan är rätt så hård. Dom ska i alla fall bli mjuka men med lite tuggmotstånd.
  • När dom svalnat, vänd ner dom först i mjöl, sen mjölk och sist i ströbröd - se till att dom blir ordentligt täckta.
  • Stek sen i stekpanna med smör eller margarin till dom fått snygg färg och ser knapriga ut.

Jag kryddade med citronpepparn medan jag stekte och det fick den effekten att det faktiskt började lukta stekt fisk!
I originalreceptet kryddas det bara med svartpeppar och så ingår citron som ett tillbehör att pressa över efteråt.
I originalreceptet serveras "strömmingen" på dansk rågbröd och med remouladsås och dill. Jag hade varken remouladsås eller dill, men trodde att jag hade nån pulverhollandaisesås, fast det hade jag inte heller. Däremot en currysås, och det funkade också.
Med en potatis, ärtor, tomat och lite mer citronpeppar så blev det en riktigt delikat måltid!

7 dec. 2015

Halsbandsrepriser

När man har hållit på och bloggat några år och dessutom har dåligt minne, så kan man överraska sej själv när man bläddrar igenom sin egen blogg. Det upptäckte jag härom veckan då jag uppdaterade sidorna här till höger, med armbands-, örhänges- och halsbandsidéer. Dessa sidor är till för den som söker inspiration just för dessa saker.

När jag la in de senaste halsbanden upptäckte jag det här blåa halsbandet - och har inte det minsta minne  av att ha gjort det! Det var i maj förra året jag gjorde det och nånstans har jag väl kvar det men jag minns inte att jag sett det. Jag har ju försökt sortera upp smyckena ifall jag skulle vara på nån marknad och försöka bli av med lite, men det har gått trögt. Värst är ju faktiskt att jag måste prissätta allt också. Jag får ta nya tag nästa år.

Och om inte jag själv kommer ihåg vad jag gjort så gör väl ingen annan det heller. Så i brist på nya skapelser bjuder jag här på en repris av några halsband. Örhänges- och armbandsrepriser kommer senare. Jag länkar till originalinläggen under varje bild, där finns fler bilder och lite om hur och av vad, halsbanden är gjorda.








Ännu en färgglad målning

Ännu en målning med cirklar och prickar. Och så en katt ... Den är 40 x 50 cm. Jag funderar på om jag ska hänga ett rött hjärta på kat...