Bortglömt, återfunnet och färdigställt

Jag öppnade en låda som stod på golvet i gymrummet (som numera mest är ett lager för allt jag försöker sortera upp). Lådan hade stått där ett tag och andra lådor hade hamnat ovanpå så jag hade ingen aning om vad som fanns i den. Det var flera kilo pärlor! Kristallpärlor och andra glaspärlor som jag vid något tillfälle tagit upp från butiken och sen glömt bort (som vanligt). En viss känsla av att det saknats en del pärlor i butiken har jag haft, men jag har inte så mycket koll och allting är i en allmän oreda, så det är inte så lätt att veta om nånting fattas eller bara befinner sig på fel plats. Men att vara lite glömsk kan ju då orsaka trevliga överraskningar ibland.

Det fanns annat i lådan också, bland annat en påse med ett påbörjat makraméarmband. Jag hade hunnit få dit 4-5 pärlor innan detta projekt blev ett UFO och glömdes bort.

 Eftersom ingen UFO Cyberjunta är igång just nu så fick jag motivera mej själv och fick faktiskt klart detta armband idag.

 Det var lite trassligt att få ihop eftersom de två raderna är hopbundna med varann. Kongopärlor i cerise metallicfärg, trädda på silkesnöre. Knytningen gjord med vaxat bomullssnöre. Knappen (en sån där med bara ett hål i mitten) gjord av cernitlera nån gång i en svunnen tid, råkade jag hitta i en ask med diverse bråte.

Påbörjat och bortglömt ...

Dagens rensa i röran-fynd är ett påbörjat och bortglömt makraméarbete.

Vet inte när detta påbörjades, men att det inte blev klart berodde väl på att det blev för jobbigt för ögonen. Kanske kan jag få det klart om jag tar en liten bit i taget (är det dags för en ny ufo-cyberjunta snart, Lopplisa?), det är ändå kommet halvvägs och så nån avslutning i ändarna. Men jag måste hitta pärlorna också ...

Istället för att städa

Jag tänkte städa idag. Det är inte ofta jag tänker såna tankar. Jag tänkte att jag struntar i min dagliga promenad - för att spara på dom där signalsubstanserna som inte räcker till, eftersom mina trasiga nervledningar läcker - så kan jag orka städa istället. Det blev en liten promenad i alla fall eftersom jag fått en paketavi, så jag gick till ICA och hämtade paketet. Där tog signalsubstanserna slut redan, ovanligt snabbt.
Alltså ska jag städa till helgen, lördag-söndag, då jag inte ens behöver gå till postlådan utan faktiskt kan stanna inne.
Och inatt fick jag en idé till ett armband, så istället för städning blev det lite pyssel och knåp idag.

 Det svåraste tycker jag alltid är att välja vilka färger jag ska använda. Utifrån de färger jag råkade ha tillhands av det här garnet så fick det bli blågröna nyanser. Att pärlorna skulle var vita hade jag klart för mej, och råkade också ha sådana inom räckhåll. Lat som jag är så försöker jag undvika att behöva gå ner i butiken för att hämta nåt.

 Den ursprungliga tanken och idén var att jag skulle ha en klunga pärlor i mitten på armbandet bara, men det kändes lite futtigt när jag väl kommit igång, så det blev tre klungor.

 Jag har använt åtta trådar i fyra färger av garnet. Eftersom jag redan hade knutit en bit innan jag bestämde mej för att sätta på fler pärlor så blev inte partiet mellan pärlklungorna liksidigt utan jag bytte knytriktning helt abrupt.

Jag började alltså med klungan i mitten, knöt ena sidan, och avslutade när det var lagom långt för halva armbandet. Vände på arbetet och knöt andra sidan likadan.

Lite städning blev det i alla fall, för jag orkade inte sitta med det här knyteriet hela tiden, så det blev åtminstone lite dammsugning och ett par mattor ligger i tvättmaskinen och bör vara klara alldeles strax.

I tisdags var jag och röstade till EU-parlamentet. Jag brukar inte förhandsrösta men så virrig som jag är så kanske jag skulle glömma att gå på valdagen. Jag tycker det är särskilt viktigt att rösta i detta val om man är emot EU, för då kan man åtminstone påverka lite grann.
Om man inte vet vad dom olika partierna eller deras företrädare tycker i olika frågor så kan man se vilket parti som man borde rösta på (ifall man inte har en aning) genom att köra Valkompassen.
Det är ingen hemlighet var jag står och valkompassen avslöjade också det. Det enda läbbiga är att SD har delvis samma åsikter, bara för att dom också är EU-motståndare - men på helt andra grunder.

 Så här blev mitt resultat - rödgrönlila! Hade faktiskt inte koll på alla dessa partier och blev lite överraskad ändå. F! är ju på stark frammarsch nu och det enda negativa med det är kanske att dom tar en del röster från V, eftersom dom uppenbarligen har många gemensamma åsikter. Ska bli intressant i höst att se hur det går i riksdagsvalet. Det vore ju finemangs om F! tog röster från högern och lyckas ta sig in.

Jag och vänsterpartiet är inte överens om alla frågor, men jag är helt tydligt mer oense med hela regeringen och SD, tack och lov för det.

Gå och rösta!

Bandarmbandsvariant

Problemet med att välja vilket band som skulle vara i mitten och vilket som skulle hamna på kanten löste jag genom att byta färg efter varje dubbelknut. Så här blev den varianten.

 Jag använde dom resterande 10mm-banden (förutom ett gult och ett svart som jag sparar ifall nån SAIK:are vill göra ett eget armband).

 Dom är knutna på remsor från saftflaskan och i övrigt gjorda som dom andra banden med bandfästen och klolås.

 Vinrött och lila.

 Grönt och blekgult, samt ljusrosa och brunt.

Här är alla ripsbandsarmband, so far. 

Band på löpande band

Nu har jag gjort paus i småknutknytandet med moulinégarn (jag har ett par pågående projekt men dom får vänta ett tag), och istället tagit till mig an en bunt ripsband för lite enkelt makraméknytande - stora knutar som inte anstränger ögonen så mycket.

 Det är enfärgade ripsband i ett antal olika färger (jag har fler kvar) och två bredder 6 och 10mm.

 Jag började knyta med de smalare banden på ett sånt där plastband som en del paket är buntade med. Jag har förut gjort några armband (här och här) med de breda mörkgråa banden, men det här bandet är en smal vit variant. Ripsbanden har jag bara i 1 yard-längder (ca 91 cm) och med två sådana blir det precis lagom till ett armband. Jag gjorde de fyra smala armbanden efter varann på plastbandet och klippte sen isär dom.

 Till dom två armbanden av 10mm-banden ville jag ha en lite bredare stomme. Stommen bör ju vara ganska stabil så den håller att knyta på utan att den drar ihop sig, så någon kraftigare plast passar bra. Och jag råkade ha en tom saftflaska tillhands, så av den klippte jag några band. Det som är bra med att klippa från en flaska är ju också att den har den runda formen som passar till ett armband. Å andra sidan - om man har ett plant band att knyta på, så kan man göra ett armband med två sidor om man har svårt att bestämma vilken färg som ska vara i mitten och vilken som ska bli kantknutar. Här valde jag det lila bandet för mitten, men på baksidan är det ju tvärtom. På några band rev jag upp och knöt jag om efter ett tag, när jag tyckte att baksidan blev snyggare.

 När allt var färdigknutet limmade jag bandändarna och så avslutade jag med såna där väldigt praktiska bandfästen.

Sen satte jag på ett klolås och en förlängningskedja. Armbanden är lagom långa till mej utan kedjan, men den är praktisk att hålla fast armbandet med när man ska sätta ihop låset.

 Naturligtvis gjorde jag ett svart-gult AIK-armband för nu blev ju Skellefteå AIK svenska mästare i ishockey igen! Tyvärr hade jag bara en bit av vardera färgen så det blir ingen massproduktion av dessa armband. Men till nästa hockeysäsong får jag nog bunkra upp med svarta och gula band.
När Tim och jag åkte till Burträsk igår såg vi en hel del påskris utmed vägen, pyntade med svarta och gula fjädrar ...

 Dom bredare har jag bara gjort två av hittills men det finns ju mer plastflaska kvar och fler band också.

Hela bunten. Det blir nog en bunt till, för dom är ju, som sagt, inte så jobbiga för ögonen och det har varit mycket sagogrynssoppa i mina ögon de senaste veckorna så det här är ett lämpligt pyssel.

Stella har haft vårkänslor i ett par veckor nu. En dag var hon väldigt mycket i vägen på köksbordet och orsakade att jag välte ut ett vattenglas. När jag torkat upp vattnet låg hon och åmade sej på mattan och jag kastade den våta handduken över henne. 

Och Ziggy har faktiskt stannat hemma denna påsk. Inte som förra året då han uppenbarligen for till Blåkulla utan mej (med nån annan häxa, den otrogna katten?). Det var några oroliga åtta dagar för matte.

Tim var ju här i helgen men på fredag åker han och en kompis iväg på en liten tripp till Kina och Nordkorea!! Han är ju myndig sen länge så jag kunde inte förbjuda honom. Från Kina går det väl åtminstone att skicka lite livstecken via mobilen, men i Nordkorea kommer han att vara isolerad från omvärlden (kanske går det att skicka vykort därifrån?). Hoppas i alla fall att han kan skaffa mej en souvenir från Nordkorea - ett idolporträtt av Kim Jong-Un kanske? (Den unge mannen skulle jag vilja ha ett allvarligt samtal med!)

Men hädanefter tycker jag att min enfödde son kan nöja sig med nån tur på inlandsbanan och inte flänga omkring på det där viset. Jag menar, det finns ju Google Earth ifall man vill se sig om i världen .... 

Kinesiska kronknutar

Chinese crown knot. Jag skulle vilja kalla dom fyrkantknutar. för det blir liksom en fyrkant när man drar ihop trådarna. Men själva repet blev inte särskilt fyrkantigt när jag knöt, inte alls så där snyggt som på bilderna i tuten.

 Lite spiralformat blev det bitvis istället. Nåväl, det är väl inte så noga, det är den biten med pärlorna som syns mest.

 Jag använde ingen bra kombination av snöre och pärlor. Jo, snöret gick för all del bra att knyta med, men guldkulorna har för stort hål i förhållande till tråden så dom gled iväg när jag skulle knyta in dom. Och det är fyra trådar och fyra pärlor att hålla reda på för varje knut så det var helt hopplöst när pärlorna inte höll sig på plats. Det blev så att jag fick kladda dit lite lim för varje pärla för att det över huvud taget skulle gå. Det tog alltså en himla tid att få klart fast det egentligen är en snabbknuten teknik. Så jag rekommenderar å det starkaste att man väljer en kombination av tråd och pärlor så att pärlorna sitter tajt på tråden.

Här finns den tutorial som jag tittade på. Det syns tydligt hur trådarna nästlas ihop. Jag gjorde rätt men, som sagt, det blev inte alls så där snyggt fyrkantigt. Kanske för att jag använde en annan tråd, eller för att jag drog åt olika hårt.

 Att den här delen blev lite ojämn får jag väl skylla på pärlproblemet.

Guld och rosa. Det med knapparna finns här.

 Det här är mina nya bomullssnören. I färgerna lila. brun, orange, svart, vit, rosa, röd, blå, grön och mörkbrun. Tjocklek ca 1mm.

 Jag trodde det var vanligt vaxat bomullssnöre, men jag hade missat närbilden som visade att det var en helt annan typ, ett tvinnat tretrådigt snöre. Så det var väl därför det var så billigt, faktiskt så billigt att jag kan sälja det för 50 öre/meter! (endast i butiken dock, för mitt postorderstopp gäller fortfarande).

Det går alldeles utmärkt att knyta vanlig makramé med detta snöre. Och vill man ha en tunnare tråd i något sammanhang så är det bara att tvinna upp de tre trådarna.

Ruggugglan Knuut

Inte någon nära släkting till Bofinken Knut, men en uggla bestående av knutar borde få heta Knuut. En del missknutar är det också, så han blev ju lite av en rugguggla. Nästa gång ska jag vara mer uppmärksam på hur knutarna knyts. Och så ska jag nog fixa en vadderad dyna som man kan sätta nålar i, för att hålla knyteriet bättre på plats under arbetets gång, nu yrade Knuut omkring lite väl mycket när jag bara hade spänt fast ringen.

Det allra svåraste var knutarna direkt under ögonen och under vänstra ögat gjorde jag nog en knut för mycket och kanske nån felknytning. Ovanför ögonen blev det säkert flera felvända knutar för det var innan jag fattade hur viktigt det är att knyta knutarna åt rätt håll, så där är det ingen tydlig linje som i videon.
Sen kan det nog vara enklare med en lite tjockare tråd, som den i videon, men jag använde det där vanliga moulinégarnet. Ugglan blir ju förstås olika stor beroende på garntjocklek, min Knuut blev cirkus 4 cm från öron till pinne. Till ögon använde jag 6mm mirakelpärlor och näbben är en träpärla ca 5mm.

Det är egentligen inte svårt att knyta den här ugglan när man fått kläm på själva knyttekniken, så var lite uppmärksam på videon. Att få linjerna raka och prydliga på kroppen var ju lite småknepigt men det är väl inte så noga på en rugguggla.

Jag hittade en annan modell av knutuggla som jag funderar på att prova. Den verkar lite enklare faktiskt, för den är mer kompakt knuten (som ett vänskapsarmband) så det borde vara lättare att få den prydlig.

Så här ser den ut (skärmbump från videon). Den är knuten med silkesnöre, fast en smalare variant än de snören jag har. Men jag tänkte att den här uggla skulle väl bli i lagom örhängestorlek om jag gör den i moulinégarn. Det får bli nästa uggleprojekt.

Annars har jag tänkt att det är dags att göra armband med inslag av pärlor. Jag har undvikit det hittills bara för att jag får för mycket beslutsångest av att välja vilka pärlor jag ska använda. Men nu har jag plockat ut ett urval som jag kan börja med. Då är det bara att välja modell ...

 Mitt senaste armband blev i alla fall klart, det där blågröna. Här med avigsidan upp tillsammans med Löfbergs Lilaarmbandet med rätsidan upp.

Och tvärtom ...

P.S. ICA har ett recept på Rugguggla (inga ugglor ingår), för den som vill piffa upp blodpuddingen ...

Kaffereklam?

När jag hade knutit det första lila avsnittet och började på det gula, så insåg jag att hallå, det här är ju Löfbergs Lilas färger. Nåväl, jag dricker inte kaffe, så det är ingen kaffereklam, utan bara så att jag faktiskt gillar den här något grälla färgkombinationen.
Ja, lite tjatig är jag väl, men det har alltså blivit lite mer knutar. Igår provade jag ännu en variant av knyt och knåparmband.

Ett antal trådar i mitten som man knyter på (valfritt antal, jag har 6), och en tråd på vardera sidan i olika färg. Jag började som sagt med den lila tråden och knytte då från vänster till höger, gjorde en tvär u-sväng och återvände till vänsterkanten.

Sen den gula tråden som slinker förbi den lila u-svängen. Knyter bort till vänsterkanten och gör en u-sväng där. Och så vidare. Supersimpelt.

Det finns en video som visar hur man gör. I den videon knyts det dock med betydligt tjockare tråd och det görs bara enkelknutar. Eftersom jag använder den här tunna tråden (typ moulinégarn) så gjorde jag de vanliga framåt/framåt och bakåt/bakåtknutarna. 

Under knytandets gång kikade jag på baksidan och upptäckte att det ser ganska annorlunda ut. Baksidan ser mer ut som en vävd matta.

Man kan ju välja vilken sida man vill som framsida. 

I videon anges att de trådar man knyter med ska vara 2 meter långa. Det funkar nog om man använder den tjockare tråden, men i mitt fall blev det i kortaste laget. Det här armbandet blev knappt 12 cm plus flätor. De tidigare armbanden har jag gjort 13 cm, förutom det första som blev 12 cm på grund av de röda trådarna tog slut. Så till det här rekommenderar jag 2,5 meter så räcker det till några centimeter till. Trådarna i mitten ska ju bara knytas på och flätas när det är klart så dom behöver inte vara längre än 35-40 cm.

Fem armband har jag nu klara.

 Och ett till är på gång, i samma teknik som det lilagula, fast i blått och grönt. För det var riktigt roligt att knyta den här modellen och går relativt snabbt.

När man har så pass långa trådar som i det här fallet så är det klokt att nysta ihop dom så blir det enklare och mindre trassligt.

Mera knutar

Jag hade lite knytkalas idag också och provade på en ny teknik. Tja, det är ju samma framåt/framåt- och bakåt/bakåtknutar som tidigare, men i en ny form.

Tio trådar i fem olika färger. Man börjar med trådarna i mitten och så tar man nästa par och knyter in dom till mitten o.s.v.  En utmärkt video som visar hur man knyter ett sånt här armband finns här.

 Klart. Det tog inte alltför lång tid detta.

 Det räckte gott med trådlängd 80 cm för alla färger.

 Tekniken är enkel men det är inte helt lätt att få det snyggt. Här syns det att de lila och rosa yttertrådarna nertill är lite väl lösa. Man får ju inte dra åt för hårt heller så det drar ihop sej, man får helt enkelt öva upp känslan för det där.

Här är nu alla fyra armbanden. Som synes blev det senaste också ganska brett.

Jag trodde inte att jag hade gjort några vänskapsarmband tidigare annat än för många (minst 20) år sedan, men hittade nu ett inlägg där jag hade gjort ett i den vanliga diagonala tekniken - förutom att jag satte in fyrkantiga fimopärlor - mitt Amazonasarmband. Hade totalt glömt bort detta! Hittade det nu då jag gjort en ny etikett för att lägga in alla inlägg med någon sorts makramé eller andra knutar. Det kan vara kul att bläddra i sin egen blogg och återinspireras när man känner sig fantasilös. Och det som är bra med dåligt minne, det är att man hela tiden kan bli överraskad utan att det är nånting nytt. Ofta när jag just läst ut en bok så minns jag inte hur den slutade, utan måste läsa om de sista tio sidorna för att vara säker på att jag verkligen läst ut boken. Några veckor senare kan jag läsa samma bok igen och inte ha en aning om vad den handlade om. Begynnande alzheimer, eller vad? Förhoppningsvis bara lite uppmärksamhetsstörning à la ADHD.

1000 knutar

Nu smyger jag in här. Det var länge sen sist, så det är väl ingen som tittar in här längre. I alla fall tänkte jag rapportera om mitt nya intresse - nämligen att knyta såna där så kallade vänskapsarmband. Fast jag gör dom till mej själv, egennyttig som jag är, hehe. Och jag har bara gjort tre stycken än så länge. Det tar nämligen tid och jag blir trött i ögonen - men kul är det!

Här är två armband i olika tekniker - det bredare består av 496 knutar och det tog några timmar kan jag lova.

Här är det första armbandet jag gjorde och mönstret till det hittade jag på braceletbook.com, närmare bestämt är det detta mönster. Jag bytte svart till rött och vitt till grönt, sen är det blått och lila.
Garnet jag använder är ett typ moulinégarn. Nånstans snappade jag upp att man ska beräkna trådlängden till tre gånger det färdiga bandets längd + 2-3 dm extra för flätor i ändarna (man kan ju göra andra avslut men flätor är enklast). Sådär 80 cm skulle vara lagom. Men det visade sej att det blev lite i kortaste laget för de röda trådarna för det är rätt många knutar i den färgen. Av den lila blev det däremot en hel del över, för mönstret innehåller bara en lila knut. Så jag rekommenderar att ta extra längd på dom färger som det ska knytas många knutar av, åtminstone en meter.

Så här ser hela armbandet ut och den långa flätan innehåller inga röda trådar för dom tog alltså slut.

En anna sak jag kom på när jag skulle göra det första armbandet det var att det var svårt att få ordning på de första knutarna när jag bara hade knutit ihop trådbunten. När jag skulle göra det andra armbandet tänkte jag ut en genialisk (om jag får säga det själv) lösning. Jag knöt alla trådarna på en tandpetare i den ordning jag ville ha dom - det här armbandet har inget specifikt mönster utan det är bara att välja färger och antal trådar som man behagar.

 Här har jag knutit ett antal varv (och hunnit ta bort tandpetaren). Så här ser det ut från framsidan.

 Baksidan ser helt annorlunda ut - här ser det ut att vara mycket fler knutar och färgerna är förskjutna. Det blir ganska plottrigt, men om jag haft två eller tre trådar i samma färg bredvid varandra hade det ju sett ut på ett annat vis. Jag ska prova göra nån sån variant sen. Eftersom man inte behöver hålla koll på något mönster utan bara knyta knutarna en efter en så är det ju enkelt men det blir som sagt en väldig massa knutar för den här tekniken blir mycket tajtare än den andra varianten och bandet får en stadig vävd känsla.

Man börjar med att knyta tråden som är längst till vänster på nästa tråd i raden (man kan förstås börja från höger också, men vi tar från vänster). Man knyter då en framåt- och en bakåtknut (se till att hålla tråden du knyter PÅ ordentligt sträckt så den inte bildar en knut). Det innebär att tråden man knyter med återtar sin position till vänster. Sen tar man tråd nummer två (den man nyss knytte på) och knyter på samma sätt på tråd nummer tre. Och så vidare tills man har knytt den näst sista tråden på den sista.
Då vänder man och knyter med den sista tråden i raden på den till vänster och nu knyter man bakåt/framåt. Och så fortsätter man så hela vägen tillbaks. Det är enklare än det låter - från väster till höger = framåt/bakåtknut, från höger till vänster = bakåt/framåtknut. Det var här jag hittade denna teknik, men jag tyckte inte illustrationerna var så särskilt begripliga, men det finns också ett par videor som är mer pedagogiska.

Hur man gör själva knutarna är oftast lite oklart tycker jag på de flesta videor. Det verkar som om alla knyter både bakåt och framåtknutar med samma hand och det kan man uppenbarligen klara av när man blivit van och är fingerfärdig. Jag tyckte dock att det var enklast att knyta framåtknutar med höger hand (och hålla i den andra tråden med vänster) och knyta bakåtknutar med vänster hand. Det tar förstås lite längre tid att byta hand hela tiden, men det gjorde det också lättare att komma ihåg vad jag höll på med. Var och en får väl hitta sin teknik.
Det här mönstret hittade jag alltså på friendship-bracelets.net. Och där finns det knytmönster i tiotusental! Och skulle det inte räcka så kan man göra egna med det designprogram som finns här (Normal pattern, man kan också göra Name pattern) - men det är inte särskilt lätt alls och jag begriper inte hur de bär sig åt de som gör dom riktigt häftiga mönstren. Jag provade i alla fall, och när jag till slut hade fått ihop ett slags mönster insåg jag att jag först borde ha skapat mej ett konto och loggat in så jag skulle kunna spara mönstret. Nåväl, jag gjorde en skärmdump av mönstret och sparade bilden i datorn.

Så här ser det ut.

Och så här såg det ut när jag kommit en bit i knytandet. Det är ett abstrakt mönster men med färgvalet kan man inbilla sej att det kanske är rosor. Det är alltså det här armbandet jag har på den första bilden tillsammans med förra armbandet.
På min Pinterest-anslagstavla "Macrame and Kumihimo" har jag lagt in en del av mönstren jag hittat på friendship-bracelets.net. Här är ett som inte verkar alltför svårt.

Så här är mönstren illustrerade. Man ser hur många trådar det är och i vilken ordning man ska placera dom (jag rekommenderar verkligen tandpetaren). Varje knut är en cirkel och cirkelns färg visar vilken tråd man ska knyta med. I cirkeln är en pil som visar åt vilket håll man ska knyta för att tråden sedan ska hamna i rätt position för nästa varv.

Varje knut är en dubbelknut enligt ovanstående illustration.

När man kommit på det är det inte svårt att göra såna här armband, men det kräver att man är någorlunda koncentrerad så man inte tappar bort sej i mönstret - en del av de som finns är ohyggligt komplicerade.

Det här t.ex. tänker jag absolut inte försöka mej på ...