Fuskpolo av urvuxen tröja

Under Susannes återbruksutmaningsveckor sydde jag ju faktiskt en del. Men sen slog syrumsfobin till igen och jag har inte varit in i syrummet sedan jag sydde den där bäddkoftan. Så den här fuskpolon är en gammal sak som jag gjorde för många år sedan. Och den ursprungliga tröja härstammade från 70-talet!

 Tröjorna på den tiden var tämligen små - både smala och korta - och det enda rymliga på den här tröjan var kragen. Så när jag inte rymdes mer i tröjan så klippte jag bort de delar som var för små och så blev det en fuskpolo - ett sätt att åtminstone delvis få behålla en tröja man gillar men som blivit för liten. Kanten sicksackades och är ganska ojämn och osnygg, men den ska ju inte synas ändå.

 Kragen är hög och kan vikas 3-4 gånger. Det känns som om det är en del ull i garnet så den är varm och skön. Eftersom det är ganska stora stycken både bak och fram så värmer den även bakpå ryggen och man kan ha polon under en kofta eller annan tröja som är mer urringad utan att kanterna syns.

Nu tog jag mej i alla fall in i syrummet igen för att leta efter tröjans muddar från ärmarna och nederkanten, som jag var säker på skulle finnas kvar nånstans. Och efter lite djupdykningar i några lådor så hittade jag dessa muddar. Jag hade hoppats att ärmarna skulle vara kvar också, då hade jag kunnat sy såna här vantar direkt, men tyvärr var ärmarna bortklippta. Det är möjligt att jag gjorde sockar av ärmarna och att det var när dom var uppnötta som jag klippte loss muddarna. Nå, jag får väl sy dit något annat på muddarna då, när jag kommer på vad jag vill göra av dom.
Det positiva var i alla fall att jag tog mej in i syrummet och det kändes bra - jag har nämligen saker jag vill sy nu och jag måste komma över den där prestationsångesten, eller vad det nu är som skrämmer mej.

Hjärtliga hälsningar

Man får aldrig vara hjärtlös tycker jag, så här är lite behjärtansvärt pyssel.

Mina ögonproblem gör mej frustrerad och då blir jag förbannad och tänker att jag ska nog visa dom (hmm?) så då gör jag sånt som jag egentligen inte orkar med, bara för att visa att jag visst kan! Att högerögat värker och båda ögonen blir dimmigare och knastrigare än vanligt får jag väl skylla på min tjurighet då, men jag kan inte låta bli.

 Igår tänkte jag att jag ska leta rätt på pärlor och sånt som jag ändå har lite av, så kan jag göra nåt av det istället för att det ligger påsar med bara enstaka saker i och skräpar i lådorna. Det blir mindre rörigt i lådorna, men å andra sidan vet jag inte var jag ska göra av de färdiga smyckena heller, men that´s another problem - faktum är att jag börjat hänga upp dom på gardinerna nere i butiken!

 Jag hittade då en påse med dessa fina glashjärtan, kanske lite tråkiga i färgen för min smak, men blanka och härligt lena. Och dom satte jag raskt på guldfärgade knoppinnar. Jag kompletterade med guldbronsfärgade seed beads - det sitter en sån ovanpå varje hjärta och så trädde jag halsbandet med dom. Det var seed beads av lite större format så det gick bra.

 Av ett par hjärtan blev det också örhängen

Jag har kommit på att detta pinneripyssel skapar ett zen-buddhistiskt lugn som är bra för mej. Även om jag inte förmår koncentrera mej så jag kan meditera "på riktigt", så kan koncentrerat skapande också ge harmoni.

Så här är lite mera pinnerier.

När jag tidigare (som vanligt) letade efter något annat, så hittade jag en påse med de svarta porslinshjärtana och tänkte att dom har jag ju inte gjort så mycket med.

  Till det här halsbandet använde jag också böjda silverrör som jag inte heller gjort så mycket av. Hjärtana satte jag på pinnar med en pärlhatt nertill och små silverkulor ovanför. Jag trädde också det här halsbandet på smyckewire med silverrören och små svarta pärlor emellan. Pärlorna behövdes för att hjärthängena skulle hålla sig på plats eftersom rören är tunna nog att gå genom öglorna jag gjorde på pinnarna. Hjärtana har ett fint mönster (olika för varje) om man tittar noga efter.

Och så hittade jag en påse med silverfärgade filigreepärlor och tänkte att, hmmm, dom har jag heller inte gjort så mycket med. Så jag tog och satte dom på öglepinnar tillsammans med svarta pärlor. Jag kombinerade dessa länkar med hjärtlänkar till ett halsband. 

De flesta länkarna består av en svart pärla, en filigreepärla och en till svart pärla. Länkarna med hjärtan består av pärlhatt, hjärta, pärlhatt (phts65) och en rund pärla. Det går ganska snabbt att göra alla länkar, sen är det lite pyssel med att sätta ihop dom. Man kan sätta ihop direkt ögla i ögla, men jag använde bindringar. 

 Jag gjorde ett par örhängen med de svarta hjärtana också, samma pärlhattar och två storlekar på de runda pärlorna. De här örhängena satte jag på svarta örkrokar

När jag ändå var inne på att sätta pärlor på pinnar och hade gott om filigreepärlor kvar, så blev det ett till par örhängen. Två klasar med filigreepärlor. De är hopsatta med samma teknik som det här armbandet, fast med kortare pinnar så pärlorna sitter tätare. Jag hängde upp klasarna på stora bindringar och vanliga silverfärgade örkrokar.

Åtta saker du kanske inte visste om mig

Lopplisa undrade i en kommentar om jag pausat och faktiskt har jag en tid övervägt att sätta in en pausskylt här. Dom två sista veckorna har jag känt mej riktigt i oform. Kroniskt trött, totalt oinspirerad och allmänt håglös. Fysiska ansträngningar orsakar infernaliska ansiktssmärtor, så för att undvika det har jag ägnat mej åt stillsamma saker som överansträngt ögonen istället. Frustrationer och stress har gjort mej på ett särdeles argsint humör. Till slut återstår bara att vila, så det har varit favoritsysslan på sistone.
T.o.m. katterna inser att jag behöver detta och har de senaste dagarna låtit bli att tjata mej ur sängen. I morse lekte Ziggy trängselkatt och såg till att jag inte kunde ta mej ur sängen genom att ligga tätt inpå och puttra fröjdefullt. När jag till slut frågade om vi inte skulle stiga upp, tittade han på mej med en min som sa - "Varför det? Vi har det väl bra här?" Och det hade vi, så vi vilade en stund till. Stella var i toalådan och lekte grävskoporna anfaller en bra stund, sen satt hon i trappfönstret och kontemplerade tillvaron när jag till slut ändå steg upp.

Nu blev jag utmanad av Lopplisa att avslöja mina djupast dolda sanningar om mej själv. Jag har ju redan avslöjat flera av mina skämmiga sidor och resten har jag glömt/förträngt och ihärdigt förnekat. Men jag får väl gräva fram nåt som inte alla vet (än) även om en del närstående har bittra erfarenheter av mitt sanna jag. Det får bli en blandning av negativa och positiva saker - sen är det väl inte alla som ser dessa saker på mitt sätt. Att vissa saker kanske motsäger varann får man ta som ett uttryck för mina multipla personligheter (minst tre har jag).

1.     Jag var extremt blyg som barn och ung och sa knappt ett ord förrän jag var 25, då jag blev mamma och min självkänsla stärktes. Nu pratar jag ibland alldeles för mycket och blir förbannad på mej själv och bestämmer mej för att hädanefter hålla tyst - men eftersom jag både har dåligt minne och dålig impulskontroll så lyckas jag aldrig upprätthålla mina föresatser.

2.     Jag kan en av Hare Krishna-rörelsens sånger utantill - "Sri Krishna Chaitanya, Prabhu Nityananda, Sri Advaita Gadhadhara Sri Vasadi Gaura Bhakta Vrinda".  Med reservation för felstavningar. Dessutom vet jag hur man sätter på sej en sari (har en från Sri Lanka).

3.     Jag hade som ung en stark dragning till Ryssland. Tims andranamn är Andrej och jag hade ett troll som hette Andjusja vilket är ett smeknamn för Andrej, fick jag veta för några år sedan. (Förresten har jag kvar trollet men han blev skalperad av katterna och behöver en hårtransplation.)  Av en person med mediala gåvor fick jag en gång veta att jag levat "ett mycket lyckligt liv i Ryssland" och det var en aha-upplevelse - hade han sagt vilket annat land som helst hade jag sagt jaha, men han sa Ryssland!

4.     När jag var tonåring hade jag en brevvän i Värmland. För henne ljög jag ihop en historia om att jag hade en pojkvän från Ungern. Bara därför skaffade jag en kurs i ungerska - jag nördar gärna ner mej i mina fantasier - och några ord ungerska kan jag fortfarande. Förresten lärde jag mej några ord ryska också vid den tiden - det var en gång när jag dammsög nere i gillestugan och tv:n stod på och det var en ryskakurs just då. Det jag lärde mej då var (это земля)"eta semlja"(det är land) och (это вода)"eta vada" (det är vatten). Det är såna udda saker jag minns, i övrigt är min barndom/ungdomstid mest ett svart hål.

5.     Min politiska hemvist är i den yttersta rödgröna utkanten med inslag av anarkism. Jag har alltid haft en dragning åt att vara fattig eftersom det är en större utmaning än att vara rik. Även som barn tyckte jag att allting var för dyrt och motsatte mej inköp av färgteve (blev nedröstad av övriga familjen) och nya kläder (till min mors frustration).

6.     Jag har telefonfobi. Att ringa är det värsta jag vet. Jag skjuter upp saker i åratal bara för att jag inte kan förmå mej till att ringa ett samtal. Jag drar mej för att ringa även vänner och familj, för jag är rädd att störa, eller så vet jag inte vad jag ska säga. Jag behöver terapi för det här.

7.     Jag känner mej som en idiot väldigt ofta, fastän jag har papper på att jag är intelligent - "en begåvningsnivå högt över det normala" står det bland annat (måste ibland titta på det pappret för att peppa mej). För det mesta är det i sociala sammanhang jag känner mej inkompetent för jag har aldrig fattat alla dom där koderna som man borde kunna när man är vuxen. Däremot kan jag gärna fördjupa mej i kvantmekanik, forntida civilisationer, livsåskådningsdiskussioner och annat som ger folk jag pratar med något tomt i blicken. Många gånger fantiserar jag om att bosätta mej på en enslig fjälltopp och fördjupa mej i lämlarnas inre liv, alternativt kommunicera med Kosmos, för det här med mänsklig kommunikation blir ibland övermäktigt.

8.     Jag gör inte en fluga förnär (bokstavligen) men ibland frossar jag i fantasier om mord och lemlästning så till den grad att jag skrämmer mej själv. Vissa personer och företeelser har den effekten på mej. Men i första hand vill jag skälla ut alla idioter som styr och ställer på den här planeten och försöka få dom att fatta att det blir mycket trevligare om man försöker vara snäll och acceptera att alla kan inte tycka lika och vara likadana, men vi kan vara vänner ändå. Varför hata någon bara för att hen har annan hudfärg, religion, kön, sexuell läggning, skostorlek eller på annat sätt inte är som jag? Så länge man inte skadar vare sig själv eller nån annan så måste alla få vara, och bli accepterade, som dom är. 

 Och så här ser mitt egenhändigt klippta hår ut när det är nytvättat och otorkat. Så här korthårig har jag inte varit sen jag var barn, men jag blev bara vansinnigt less på att inte få nån ordning på det så jag klippte till. Visst har jag nämnt något om min dåliga impulskontroll ...?

Vårvinterpyssel

Idag är (var) det ohyggligt soligt och ganska kallt. I morse kl 8 var det minus 21 grader! (Nej, jag var inte vaken då, men Ziggy gnällde och till slut steg jag upp för att se om han ville ut, vilket han inte ville.) Kl. 9.30 hade det stigit till 16 (då gnällde Ziggy så jag steg upp och sparkade ut honom innan han hann känna efter). Mitt på dan (då jag till slut steg upp och släppte in Ziggy igen) var det kring 9 grader kallt (men han låg i solen på bron så han frös inte ihjäl), och på eftermiddan kom det upp i ca 6 minus (då ligger båda katterna och trynar nånstans så det är sällsamt lugnt).
 Ingen direkt vårvärme precis, men hittar man en solig plats i lä, så kan man säkert sitta ute och skaffa sej lite solbränna och d-vitamin. Men jag nöjer mej med mina dyra droppar, det blir garanterat mer d-vitamin i alla fall, och solbränd blir jag hur som helst inte.
Igår var det mindre soligt och hyfsat kallt, så jag var ute på en promenad innan jag öppnade butiken. Det var ingen anstormning av kunder, men Tant Blå var in med ett nytt örhängesprojekt som jag hjälpte henne med.
Så jag hade rätt gott om tid att pyssla själv.

Jag hade plockat fram ett par av de guldfärgade hängena med fem öglor förra veckan men det blev inget gjort av dom. Tanken hade väl varit att göra ett par örhängen, men jag tog fram ett till och gjorde ett halsband istället. Alltså tre hängen på en guldfärgad kedja med ett toggle-lås (1-G)

Pärlorna är rosa akryl cat´s eye, gula helixslipade kristallpärlor och vinröda kristallrondeller. De här öglehängena har jag tidigare använt till ett annat halsband, på ett annat sätt.

 Eftersom det nu inte blev örhängen av de där guldfärgade, så letade jag fram några andra 5-ögliga hängen

Riktigt snygga är dom och inte så tunga för dom är konkava på baksidan och alltså tunnare än dom ser ut.

 Jag satte blå skimrande akrylpärlor på små knoppinnar som fästes på bitar av en silverfärgad kedja (nr 28). Kedjorna sattes fast med bindringar i hängets öglor.

 Sista minuten-armband. Ja, det var faktiskt fem minuter innan jag skulle stänga som jag kom på att jag hinner göra ett armband också. Och det hann jag - för jag använde saker som låg framme på bordet.

 Rektangulära mellandelar av tibetsilver och små vita kubpärlor med AB-lyster på en sida, på elastisk tråd.

 Osedvanligt diskret för att vara jag.

Här syns den där sidan som skimrar i olika färger.

När jag satt och petade med det här inlägget hörde jag en lastbil som stretade på i backen och stannade med jämna mellanrum. Konstigt, tänkte jag, för det var ju sophämtning igår. Så jag kikade ut. Aha, det var det här en kund inne hos Monica i garnaffärn sa i måndags, då vi alla observerats att gatlysena var på mitt på dan - dom håller på och ska byta ut dom (dom trasiga eller alla, vet jag inte).

Den här skylten bakpå bilen gjorde mej lite fundersam ... hmmmm ....

Borde vara tvärtom, eller?

Mirakelpärlor för kvinnodagen

Idag är det Internationella Kvinnodagen. Har nån märkt av det? Det görs väl inte så mycket väsen av den dagen, den är ju egentligen negativ eftersom den faktiskt är en påminnelse om att det fortfarande är väldigt mycket orättvisor mellan könen. Även i gamla präktiga Sverige år 2013! Sen finns det ju skräckexempel som Afghanistan, där kvinnor knappt får finnas till! Jag blir kräksjuk bara jag hör ordet taliban - deras kvinnosyn måste vara det djävligaste i mänsklighetens historia!

Om jag hade bott i Afghanistan skulle jag inte kunna blogga, förmodligen inte ens kunna läsa (13% av kvinnorna är läskunninga) och inte få ha några åsikter. Jag skulle förmodligen inte kunna visa upp min handled med ett färggrannt armband. Men det kan jag för att jag bor i ett land där man som kvinna får finnas till och vara som man är! Och jag gillar färggranna armband, så här är ett nytt.

Jag gjorde tidigare ett mirakelarmband med små vita pärlor. Det var flerradigt men gjordes i ett svep, så det var ganska enkelt. Nu provade jag en annan variant som är lite krångligare.

Det nya mirakelarmbandet består av mirakelpärlor, silverkulor och vita glaspärlor.

Man kan göra det här på ett enklare sätt om man använder två nålar, eller en tråd som kan träs genom pärlorna utan nål - då kan man göra hela armbandet parallellt. Men jag använde den platta elastiska tråden som behöver en nål om den ska genom smalare hål, för den är så mjuk. Jag kunde ha använt två nålar men det kändes som att det skulle bli trassligt, särskilt som jag ville ha tråden dubbel.

 Så jag visar bara hur jag gjorde, på mitt sätt. Jag trädde först pärlorna på rad, med tre silverkulor mellan varje mirakelpärla. Sen vände jag och trädde på tre silverkulor och så baklänges genom varje mirakelpärla så tråden går omlott genom den. När man kommit hela vägen tillbaks till första pärlan så kollar man att det blev lagom långt innan man knyter ihop det - det ska vara lite för stort. Och se upp så det inte är vridet när du knyter ihop.

Här är grunden klar.  Jag räknade ut att det skulle bli lagom med 16 mirakelpärlor eftersom dom är 8mm och det blir ett litet mellanrum. Med 16 st 6mm pärlor och lika många 4mm silverkulor i ytterraderna skulle det bli ca 16 cm beroende på hur tajt man drar åt. Innan ytterkanterna görs är det större eftersom silverkulorna ligger på rad istället för i sicksack. Vill man bara ha ett sånt här lite enklare armband så gör man det ju lagom stort som det är.

     Här har jag gjort ena ytterkanten och det syns att det blivit tajtare på den sidan.

Ytterkanten görs genom att trä genom den mittersta silverkulan mellan varje mirakelpärla, sätta på en 6mm pärla, hoppa över nästa två silverkulor (dom närmast mirakelpärlan) och så trä genom nästa mittkula o.s.v. 

Så här.

 Klart!

 Innan jag gjorde armbandet hade jag gjort ett halsband med 6mm mirakelpärlor och 2,5mm minisilverkulor som hängen.

 Jag satte pärlorna på pinnar med en liten knopp.

Hängena satte jag på den silverfärgade ärtlänken (silverkedja nr 22) med tre tomma länkar mellan varje hänge.

Sista stunden innan jag skulle stänga butiken satt jag och läste Aftonbladet och Expressen på datorn.  Expressen hade en rubrik som sa att svart-vitt var en trend för våren. Aha, tänkte jag och gjorde ett snabbpyssel för att möta den trenden. Sen får vi väl se om jag syr mej en schackrutig stass också ...

Armband och örhängen av svarta och vita akrylpärlor med bling. 

  Elastisk tråd förstås och så med små silvriga daisies (nr 7) mellan pärlorna.

Örhängena gjorde jag också på elastisk tråd - först satte jag på örkroken, sen pärlorna och mellandelarna och så knöt jag ihop.

Marmorerat bord

Orkar jag göra nånting idag? Nä, med ålderns rätt tänker jag vara lat. Fast jag har åtminstone varit ute och skottat snö för nu har det kommit ännu mer! Och min traktorplogande granne hade lämnat en snövall tvärsöver garageinfarten med stora klumpar och jag tänkte att min fina granne Aina, som lånar mitt garage, inte skulle kunna ta sig in med bilen, ifall hon var ute med den, vilket hon borde vara eftersom det är onsdag och då åker hon alltid till stan för att spela dragspel med gubbarna (det blev en lång mening det där). Så då tyckte jag att det var en lämplig motion att skotta bort detta, för just snöskottning är en av de motionsformer som jag faktiskt gillar! Dessutom blåste det och yrde så det var lätt snöstormskänsla vilket jag också gillar.

Och så steg jag upp ovanligt tidigt kl 9:22 för jag hade vaknat och var så ilsken att jag kände att jag borde göra nåt åt det. Vad som föranledde denna ilska kan jag ta en annan gång för just nu vill jag inte jaga upp blodtrycket igen.

Så nu är jag för trött och hur som helst helt oinspirerad att göra nåt idag, så jag letade efter något som redan var gjort - och hittade ett bord!

Det var flera år sedan jag fixade det här bordet så jag har ingen före-bild. Bordet hittade jag på Myrorna och jag tyckte det var fint och praktiskt - ganska litet och med en hylla, och stadigt och rejält. Själva bordsskivan var däremot inte så snygg - det var ett fult runt märke efter något, sådär 12 cm i diameter så det var inget man bara kunde bortse från, men det mesta går ju att bota med lite målarfärg. Jag tyckte att det skulle passa med en marmorskiva på det där bordet, så jag bestämde mej för att försöka mej på en marmoreringsmålning.

Jag hade ingen aning om hur man gör, men det är väl bara att prova tänkte jag - blir det helkass går det ju att måla över. Så jag satte igång och målade först en vit grund (med nån vanlig snickerifärg antar jag). Sen tog jag lite svart och lite ockra (gissar jag) akrylfärg och drog lite strimmor, blandade med vitt och duttade på med lite olika för stunden påhittade tekniker - exakt hur jag gjorde kommer jag inte ihåg. När jag var klar var jag ganska nöjd - för att vara ett första försök så blev det inte alls så dumt, det duger i alla fall för mej som inte är nån pedant. Jag har nån konstig ovana med att lyckas bäst första gången jag gör något, och sen går det inte alls att få till det - det är väl därför jag jämt måste göra nya saker ...

Till sist lackade jag hela bordsskivan med klarlack.

***     "I smell a rat" featuring Stella Nova as "The Cat"    ***

 Det är nåt som luktar - kan det vara nånting i den här, sniff, sniff ...

 Vad var det?  Jag hörde ett ljud - nåt mystiskt pip ...

 Iiiiiih - en råtta!!!!! Tur jag redan står på ett bord ...

The rat

Hipp, hipp, huvva!

För exakt 30 år sedan tyckte jag att jag var precis lagom gammal och bestämde mej för att sluta fylla år. Tyvärr har inte kroppens förfall låtit sig hindras och varje gång man ser sig i spegeln så märker man att gapet mellan mental och fysisk ålder blir allt större och det är en beklämmande insikt. Och en gång om året tvingas man också uppdatera dom där siffrorna som man inte vill kännas vid. Idag blev jag alltså trettio år äldre än jag vill vara. Att man skulle bli klokare med åren är inget man kan trösta sej med heller, jag hade nog min klokhetspeak också för trettio år sedan. Å andra sidan kan man väl skylla på åldern om man blir tossigare också.

Lyckligtvis hann jag inte ägna mej åt så mycket åldersångest idag, för jag hade tre pyssliga och rara tjejer hos mej - det var Molly, Ebba och Milla. Det är ju sportlov här nu, men man behöver väl inte vara ute och åka skidor varje dag för det, man hinner pyssla också.

  Molly gjorde en väska av mönstrad filt och dekorerade den med en hand och en stryk-på-dekor. Ett rosa zebramönstrat ripsband blev axelrem till väskan. Hon gjorde också ett par örhängen med rosa och lila pärlor. Diademet med en blomklase (ljusmanchett) glömde jag fota, men det blev riktigt fint och hon hade det på sig när hon gick härifrån.

 Och så en orm av två hoptvinnade piprensare med små rullögon och en kluven tunga av svart filt.

Ebba gjorde också en väska av mönstrad filt, med en blå hand och giraffmönstrat band. Hon gjorde också ett halsband av den fuchsiafärgade kedjan och ett stort hjärta format av två hoptvinnade piprensare. Och så ett par örhängen i vitt och rosa.

Milla kom lite senare men satte snabbt igång med pysslandet. Det blev ett halsband med grön kedja och ett stort grönt metallhjärta. Sen klädde hon på en figurpenna med grön filt och ett glitterband. Hon gjorde också ett diadem med en pålimmad stryk-på-dekor.