Åtta saker du kanske inte visste om mig

Lopplisa undrade i en kommentar om jag pausat och faktiskt har jag en tid övervägt att sätta in en pausskylt här. Dom två sista veckorna har jag känt mej riktigt i oform. Kroniskt trött, totalt oinspirerad och allmänt håglös. Fysiska ansträngningar orsakar infernaliska ansiktssmärtor, så för att undvika det har jag ägnat mej åt stillsamma saker som överansträngt ögonen istället. Frustrationer och stress har gjort mej på ett särdeles argsint humör. Till slut återstår bara att vila, så det har varit favoritsysslan på sistone.
T.o.m. katterna inser att jag behöver detta och har de senaste dagarna låtit bli att tjata mej ur sängen. I morse lekte Ziggy trängselkatt och såg till att jag inte kunde ta mej ur sängen genom att ligga tätt inpå och puttra fröjdefullt. När jag till slut frågade om vi inte skulle stiga upp, tittade han på mej med en min som sa - "Varför det? Vi har det väl bra här?" Och det hade vi, så vi vilade en stund till. Stella var i toalådan och lekte grävskoporna anfaller en bra stund, sen satt hon i trappfönstret och kontemplerade tillvaron när jag till slut ändå steg upp.

Nu blev jag utmanad av Lopplisa att avslöja mina djupast dolda sanningar om mej själv. Jag har ju redan avslöjat flera av mina skämmiga sidor och resten har jag glömt/förträngt och ihärdigt förnekat. Men jag får väl gräva fram nåt som inte alla vet (än) även om en del närstående har bittra erfarenheter av mitt sanna jag. Det får bli en blandning av negativa och positiva saker - sen är det väl inte alla som ser dessa saker på mitt sätt. Att vissa saker kanske motsäger varann får man ta som ett uttryck för mina multipla personligheter (minst tre har jag).


1.     Jag var extremt blyg som barn och ung och sa knappt ett ord förrän jag var 25, då jag blev mamma och min självkänsla stärktes. Nu pratar jag ibland alldeles för mycket och blir förbannad på mej själv och bestämmer mej för att hädanefter hålla tyst - men eftersom jag både har dåligt minne och dålig impulskontroll så lyckas jag aldrig upprätthålla mina föresatser.
2.     Jag kan en av Hare Krishna-rörelsens sånger utantill - "Sri Krishna Chaitanya, Prabhu Nityananda, Sri Advaita Gadhadhara Sri Vasadi Gaura Bhakta Vrinda".  Med reservation för felstavningar. Dessutom vet jag hur man sätter på sej en sari (har en från Sri Lanka).
3.     Jag hade som ung en stark dragning till Ryssland. Tims andranamn är Andrej och jag hade ett troll som hette Andjusja vilket är ett smeknamn för Andrej, fick jag veta för några år sedan. (Förresten har jag kvar trollet men han blev skalperad av katterna och behöver en hårtransplation.)  Av en person med mediala gåvor fick jag en gång veta att jag levat "ett mycket lyckligt liv i Ryssland" och det var en aha-upplevelse - hade han sagt vilket annat land som helst hade jag sagt jaha, men han sa Ryssland!
4.     När jag var tonåring hade jag en brevvän i Värmland. För henne ljög jag ihop en historia om att jag hade en pojkvän från Ungern. Bara därför skaffade jag en kurs i ungerska - jag nördar gärna ner mej i mina fantasier - och några ord ungerska kan jag fortfarande. Förresten lärde jag mej några ord ryska också vid den tiden - det var en gång när jag dammsög nere i gillestugan och tv:n stod på och det var en ryskakurs just då. Det jag lärde mej då var (это земля)"eta semlja"(det är land) och (это вода)"eta vada" (det är vatten). Det är såna udda saker jag minns, i övrigt är min barndom/ungdomstid mest ett svart hål.
5.     Min politiska hemvist är i den yttersta rödgröna utkanten med inslag av anarkism. Jag har alltid haft en dragning åt att vara fattig eftersom det är en större utmaning än att vara rik. Även som barn tyckte jag att allting var för dyrt och motsatte mej inköp av färgteve (blev nedröstad av övriga familjen) och nya kläder (till min mors frustration).
6.     Jag har telefonfobi. Att ringa är det värsta jag vet. Jag skjuter upp saker i åratal bara för att jag inte kan förmå mej till att ringa ett samtal. Jag drar mej för att ringa även vänner och familj, för jag är rädd att störa, eller så vet jag inte vad jag ska säga. Jag behöver terapi för det här.
7.     Jag känner mej som en idiot väldigt ofta, fastän jag har papper på att jag är intelligent - "en begåvningsnivå högt över det normala" står det bland annat (måste ibland titta på det pappret för att peppa mej). För det mesta är det i sociala sammanhang jag känner mej inkompetent för jag har aldrig fattat alla dom där koderna som man borde kunna när man är vuxen. Däremot kan jag gärna fördjupa mej i kvantmekanik, forntida civilisationer, livsåskådningsdiskussioner och annat som ger folk jag pratar med något tomt i blicken. Många gånger fantiserar jag om att bosätta mej på en enslig fjälltopp och fördjupa mej i lämlarnas inre liv, alternativt kommunicera med Kosmos, för det här med mänsklig kommunikation blir ibland övermäktigt.
8.     Jag gör inte en fluga förnär (bokstavligen) men ibland frossar jag i fantasier om mord och lemlästning så till den grad att jag skrämmer mej själv. Vissa personer och företeelser har den effekten på mej. Men i första hand vill jag skälla ut alla idioter som styr och ställer på den här planeten och försöka få dom att fatta att det blir mycket trevligare om man försöker vara snäll och acceptera att alla kan inte tycka lika och vara likadana, men vi kan vara vänner ändå. Varför hata någon bara för att hen har annan hudfärg, religion, kön, sexuell läggning, skostorlek eller på annat sätt inte är som jag? Så länge man inte skadar vare sig själv eller nån annan så måste alla få vara, och bli accepterade, som dom är. 
 Och så här ser mitt egenhändigt klippta hår ut när det är nytvättat och otorkat. Så här korthårig har jag inte varit sen jag var barn, men jag blev bara vansinnigt less på att inte få nån ordning på det så jag klippte till. Visst har jag nämnt något om min dåliga impulskontroll ...?


Read Comments

6 kommentarer:

Charlotte sa...

Jag hittade hit för två sekunder sedan... jag läser fort! Men oj! Det var nog mig du beskrev i 8 saker om dig! Jag kommer tillbaka och läser, för det känns så skönt att vi är fler med telefonfobi även om jag lyckats jobba bort den i stort..

lopplisa sa...

Tråkigt att formen inte har varit/är på topp just nu! Himlars himlars!! Kul att du antog utmaningen ändå!! Och med bravur! Vilken fin bild, snygg frilla och... jäklars vilken rolig, intressant och högst bedårande personlighet du besitter!

Miris Skaparlusta sa...

Charlotte, tack för din kommentar! Jag var in och tittade i dina bloggar, och en del gemensamt har vi. Och du skriver mycket fina texter!

Tack Lopplisa! Vi är ju tämligen på samma våglängd och jag ser alltid fram emot både dina inlägg och dina kommentarer. Synd bara att du bor så ocentralt så det är svårt att träffas - det kunde annars bli hur tokigt som helst!

Susanne Johansson sa...

Intressant läsning om dig! Telefonfobi är ju inget att hänga upp sig på i dagens digitala samhälle då de flesta chattar eller mailar. Jag hade skyhöga telefonräkningar innan jag lärde mig chatta gratis! Numera käns det omodernt att "tjötta" i telefon när det är inne att chatta.

Susan sa...

Kära Miri!
Kan du tala om för mig varför du trycker ner dig själv?
Du är en begåvad fin kvinna i sina bästa år. Du är konstnär. Du är annorlunda än de andra.
Utnyttja hellre dina talanger och bry dig inte om ett litet hinder som din sjukdom. Utnyttja hellre det du kan, det du är bra på. SKAPA!
Hälsningar och pussar till dina söta katter
Susan

Miris Skaparlusta sa...

Susan, du har rätt - jag borde vara nöjd med att jag duger till en hel del, och inte gräva ner mej i mina tillkortakommanden. Men min sviktande självkänsla/självförtroende har hämmat mej hela livet och hur många uppmuntrande tillrop jag än får så har jag svårt att tro på mej själv. Jag är ändå tacksam för alla positiva kommentarer och ska verkligen ta dom till mitt hjärta. Bloggen har betytt mycket då jag fått kontakt med andra som jag känner gemenskap med på olika sätt.
Tack ska ni ha allihop!