19 juni 2012

Collage för självuppbyggande

Det här inlägget har legat en tid i utkast-mappen, men nu tittade jag in på Expressen.se och hittade en artikel om högkänslighet - och eftersom jag faktiskt nämner just detta begrepp (hsp) längst ner i detta inlägg så tänkte jag det väl är dags att lägga upp det här då.

Eftersom jag själv nyligen varit nere i en svacka (har just kravlat mej upp), och säkert inte är ensam om att trilla ner i ett svart hål ibland, så tänkte jag visa detta.
För sådär 11 år sedan var jag med på en kurs som jag dock inte minns vad den hette. Det var efter att jag gått in i väggen och jag hade varit på KOM-projektet på Medlefors Folkhögskola som just var till för utbrända och andra långtidssjukskrivna. Efter några månader hade jag fått jobb som datahandledare på skolan, men jag smet ifrån nån stund för att vara med på den här kursen - för den gick i alla fall ut på att hitta sig själv och bygga upp självkänslan tror jag, och det behövde jag ändå (och behöver fortfarande).
En sak vi fick göra var ett collage. Med hjälp av en bunt tidningar, en sax och lim gällde det att sätta ihop något som talade om vem jag var, eller vem jag ville vara - och kanske komma på hur jag skulle nå dit.
 Även om jag tycker det är roligt att träffa nya människor, så har jag svårt för sociala sammanhang. Träffar jag någon intressant, rolig och trevlig människa så blir jag överspeedad. Har jag många människor omkring mej blir jag totalt utmattad. Oavsett det är ett positivt eller ett negativt möte, så blir jag stressad och urlakad i slutänden. Att vara för mej själv och inte ens prata med en människa på flera dagar är livsnödvändigt för mej ibland. Jag brukar fantisera om att bli en eremit och bosätta mej på en enslig fjälltopp ...
 Jag vill alltid hem, rent fysiskt, men det handlar också om att hitta hem i den meningen att känna sig hemma i ett sammanhang - bland människor som är som man själv, en tillhörighet. Jag har alltid känt mej som den fula ankungen (eller en utomjording), annorlunda och inte passat in. Det är väl därför jag trivs bäst med att vara ensam - jag orkar inte kamouflera mitt rätta jag hela tiden.
 Att våga gå på känsla och göra det som känns rätt - även om det känns galet! Det gjorde jag när jag köpte huset ...
 Här har jag tyvärr inte lyckats så bra. Vad vill jag göra med mitt liv? Jag vill mycket men orkar inte. Sömnproblem och för lite motion är ju bidragande orsaker till orkeslösheten. Men det blir ett moment 22 det där - för lite sömn = ingen ork att motionera för att få energi och sova bättre ... Jag vill alltid veta mer (om allt), är en information junkie, och all information orsakar stress (även positiv stress), som orsakar sömnproblem ...
 Författandet har det inte heller blivit så mycket av. Att skriva kräver lugn och ro och fokusering. Eller att bara sätta igång ... Jag har flera böcker i huvudet som skulle vilja komma ut - jag brukar ventilera dom när jag lagt mej, det blir faktiskt lättare att somna då, istället för att tänka på alla måste och borde ...
Sanningssägaren syftar på att jag säger vad jag tycker och står för mina åsikter - vilket då och då orsakar konflikter. När jag var på datorteket för många år sedan var det en del problem, och jag sa vad alla tänkte, men ingen ville stå för det inför projektledaren, så det blev jag som fick ta smällen. Jag blev formligen halshuggen av människan, som menade att om jag slutade så skulle det inte finnas några problem, och jag var ju uppenbarligen sinnessjuk så hon erbjöd sig att boka tid åt mej på psyket. Men jag stannade kvar, satt av tiden (det var faktiskt som ett fängelse) och senare fick jag veta att det var den där projektledaren som hade psykiska problem ...
 Jag skulle vilja lära mej rida. Att skritta fram över stäppen (?) på en islandshäst tänker jag mej som nånting meditativt och rogivande ...
 Äta bättre är också något jag verkligen borde ta tag i. När jag var i 20-årsåldern var jag vegetarian (i 10 år), men sen började jag fuska och så fick jag smak för korv igen ... Men jag äter inte mycket kött och jag föredrar fisk, så nånting halvvegetariskt med tillägg av fisk kan jag nog klara - bara jag planerar och ger mej tid till matlagningen ...
Träffa nya människor - Ja! Vänner - några stycken. Nära relationer - knepigt, kravfyllt?. Intima relationer - Näää ... Kärlek - min son, min mor och mina katter, det räcker bra.
Det här är svårt ... Jag är extremt känslig och lättsårad, vilket ju också är en anledning till att jag har svårt för relationer. Men som jag tidigare nämnt står jag för mina åsikter - för om nån annan tycker något annat så har det ju inget med mej att göra och det kan inte såra mej. Upplever jag däremot att jag blir missförstådd, för att motparten inte lyssnar, då kan jag bli jäkligt kränkt! 
Alldeles nyss läste jag om begreppet "highly sensitive person" (högkänslig person) och där kvalade jag ju in på höga poäng! Ungefär som med ADHD - båda begreppen innebär bl. a. att man har svårt att gallra intrycken och man blir totalt utmattad av allt som väller över en. Skygglappar, hörselkåpor och varför inte en burka (anonym = mindre sårbar) kanske är den rätta utstyrseln ...

3 kommentarer:

myrica sa...

Det är inte alltid lätt att vara sig själv, fast alla tycker man ska vara det.............
undra hur dessa ser ut som "är sig själva" och aldrig säger vad dom tycker, ja inte vet jag hur man då kan Vara sig själv!!!!!!!
hoppas du får en trevlig dag
kram

Susan sa...

Jag skickar en Bamsekram!
Och vill tillägga att man inte behöver vara glad hela tiden, det går bra att vara ledsen också då och då. En klisché: efter mörkret kommer alltid ljuset!
Kram

Miris Skaparlusta sa...

Tack för era kommentarer! Livet kommer ju inte med nån bruksanvisning, så man får försöka lista ut det var och en på sitt sätt. Tyvärr verkar alltför många fuska och snegla på bänkgrannen istället för att skapa sitt eget jag, men det är ju förstås enklare ... Jag hittade nånstans följande visdomsord: "Var dej själv, det finns redan så många andra". Men som sagt, det är inte alltid så lätt.
Kram på er!!

Ännu en färgglad målning

Ännu en målning med cirklar och prickar. Och så en katt ... Den är 40 x 50 cm. Jag funderar på om jag ska hänga ett rött hjärta på kat...