WCT-brallor med mudd

Jag sydde ju tidigare ett par svarta WCT-brallor och dom blev jättesköna (jag fattar varför min granne Börje helst har såna). När jag var till stan nångång i våras hittade jag en bit marinblått WCT-tyg på Kupan för 10 kr! På 160 cm bredd räcker det gott och väl till ett par byxor, men längden var bara 1 meter och även om jag inte har långa ben, så var det i kortaste laget. Att sätta muddar nertill blev lösningen och det passar bra eftersom jag vill ha varmt kring fotlederna (när jag använder dom andra byxorna brukar jag dra sockarna över byxbenen för att värma fotknölarna). Det blev även en mudd i midjan på dessa brallor.

Jag använde samma mönster som förra gången eftersom det blev utmärkt passform på dom. För att slippa sidsöm la jag mönsterdelarna tätt intill varann och klippte bakstycke och framstycke i ett. Tyget är lite töjbart och jag syr med overlocken så jag behöver inte lägga till för sömsmån. Det här mönstret har en besparing/linning upptill både fram och bak så de mönsterbitarna lägger jag på för att se hur högt jag ska klippa för att få midjan i rätt höjd. Mönstret har alltså fyra delar men jag lägger ihop alla delarna till en sammanhängande del. Det blir alltså bara två byxdelar att sy ihop. Jag syr ihop själva byxbenen först och sen syr jag grensömmen i ett svep = 3 sömmar + fållning, eller i det här fallet muddar upptill och nertill.

Jag har mina mönster i olika mappar för olika kategorier. I mapparna ligger kuvert med de enskilda mönstren. Och så har jag ritat av modellerna så jag ser vilka som finns i mappen.

Muddarna är återbruk från den där tröjan som blev bäddkofta. Dom är rejält töjbara men jag fick ändå göra några veck på byxbenen för att få ihop det. Om jag skulle ha gjort smalare byxben så hade jag varit tvungen att ha en söm även på utsidan, för man kan inte bara smala av byxbenen på innersömmen för då blir det konstigt.

Midjemudden var tröjans nederkant. Jag la in ett 2 cm brett och stadigt resårband i mudden innan jag sydde fast den på byxorna. Så har jag ytterligare ett par mjuka och varma byxor att dra på mej när hösten nu verkar vara här.

Bladigt armband

Jag hittade en video på Youtube som visar hur man gör ett sånt här armband (Nepal chain) så jag provade om det var så pass enkelt som det såg ut.

 Det var hyfsat enkelt. Det svåra var att hålla tråden stram så det inte blev löst med glipor och synlig tråd. Att det inte gick så jättebra berodde nog mycket på att jag hade en alltför silkig och hal tråd - det är nog bättre med en lite sträv tråd.

Förutom detta så gick det rätt bra. Jag använde lite större seed beads (ca 2-3mm stora, inte så jämna i formen) och det var en ganska lämplig storlek tycker jag. Som hon säger i videon kan man använda en färg till "bladen" eller tre eller fler färger, inte två för då blir det inte så snyggt.

Videon visar mycket bra hur man gör, så jag tänker inte ge mej på några instruktioner, utan du kan kolla här:

Chokladkaka i mikron

Understundom drabbas jag av akut behov av en kaka. Jag bakar ytterst sällan och då är det oftast havrekakor jag gör. Men för ett par veckor sedan fick jag en oemotståndlig längtan efter en mjukkaka. Att göra en kaka i ugnen tar alldeles för lång tid när suget slår till, så då är det tur att jag har ett recept på en chokladkaka som man gör i mikron. Totalt tar det mindre än tio minuter att röra ihop och grädda denna kaka!

Första omgången hade jag vindruvor hemma så jag kunde lura mej till att tro att det blev en nyttig efterrätt (som dock förtogs av att jag gjorde en florsockerglasyr på kakan). Gott var det i alla fall.

 Jag har en form som är 20 cm i diameter som blir lagom. I botten lägger jag en rundel av bakplåtspapper (som går upp en bit på kanterna också) vilket underlättar för att få upp kakan ur formen.

Till receptet hör en chokladglasyr, men jag antar att den ska kokas (det står inget i receptet hur man gör) och det är jag för lat för, så det blev en florsockersglasyr andra gången också, med strössel dessutom ...
Fast jag använde mindre socker och mindre margarin än i receptet, så det kompenserar väl lite?

Här är receptet:

Chokladkaka i mikron  (form 20 cm diameter)

100 g margarin (jag använder flytande margarin)
2 dl mjöl
1 tsk bakpulver
2 msk kakao
2 ägg
1½ dl socker (fast det räcker med hälften)
½ dl kaffegrädde (går bra med mjölk)

Rör ihop ingredienserna. Häll i lämplig form (smöra och bröa eller använd bakplåtspapper). Kör full gas i mikron 4-5 minuter. Klart!

Glasyr:
25 margarin
½ tsk mjöl
1 tsk kakao
1 msk socker
½ dl kaffegrädde

Som sagt gissar jag att glasyren ska kokas, men man kan ju helt skippa glasyr eller göra någon annan variant också.

Bok om akvarellmålning

Jag lånade den här boken på biblioteket - "Akvarellmålning - steg för steg" av Hazel Harrison från 1993.
B Wahlströms Bokförlag.ISBN: 91-32-31861-8. Ca 170 sidor.

 Det är en innehållsrik bok som visar olika tekniker och material för akvarellmålning. Det var länge sedan jag målade akvarell (porträtt från 1991) så det kanske är på tiden att prova på igen.

Ett besök på vindan

Det är Stella som brukar nyttja vindan till vad det nu är hon gör däruppe (sover?) Själv går jag bara upp nån gång per år för att kolla att allt är som det ska (att inte taket har ramlat ner eller nåt).
När jag flyttade in i huset hittade jag ett par tapetrullar däruppe och dom har jag tagit reda på.

Det var två oöppnade rullar med två olika tapeter.  

 Den här linnefärgade med mycket struktur i bårderna har jag svårt att placera tidsmässigt. Den finns inte heller uppsatt nånstans i huset - det var tämligen nytapetserat överallt när jag flyttade in, mestadels vita strukturtapeter i olika varianter. Kanske är den från 60-talet då huset genomgick en stor ombyggnad.

Den här verkade däremot bekant, för det finns ett till (hemligt) rum i huset, nämligen uppe på vindan. Så jag gick upp idag för att kolla om det stämde.

 Som sagt använder jag inte vindan, mer än som förvaring för diverse tomlådor. Det finns också en klädkammare där (den vita dörren) där jag ställt undan lite saker.

 Stella (och möjligen också Ziggy) gillar att klättra upp på takbjälkarna. Invid skorstensmuren finns ett ventilationsrör som var täckt med ett gråsvart material (nån isolering) som gick att klättra på, men det smulades raskt sönder. För att slippa denna nedskräpning (och behålla lite isolering) så fick Tim hjälpa mej att spika upp en gammal matta som klättervägg. Det hörs när Stella klättrar på den väggen så jag vet att hon fortfarande håller på med denna aktivitet.

Längst bort i bilden ses dörren till det hemliga rummet ...

 Japp, det är grönt! Det är den limegröna tapeten och en matchande heltäckningsmatta. Ett klart fall av 70-tal.

 Och det är inte bara ett rum - det finns en alkov också med garderober ...

 och handfat! Med vatten inkopplat och en riktigt snygg spegelhylla. Det är ganska fascinerande - jag har ett helt outnyttjat rum i mitt hus! Och det går att bo i det här rummet för det är isolerat och varmt och inte ens unket eller mögligt.

Och det har milsvid utsikt! Jag som har höjdskräck klarar knappt av att titta ut här. Det kanske inte ser så högt ut på bilden, men man kan se översidan på gatlyktan nere till höger, så det är några meter över marken ...
Allt såg ut att vara som det skulle på vindan - en rejäl hög med döda flugor på golvet i det oinredda rummet som vanligt (inte i gröna rummet som verkar flugsäkert).

Det var nog en gång tänkt att inredas även det rummet man först kommer upp i, det är åtminstone lagt ett riktigt fint golv där. Men det är oisolerat och öppet upp till nock så det är ju rejält kallt på vintern, fast nu var det som en bastu för vi har haft sol och högsommarvärme de senaste dagarna.

Vad jag ska göra av de gamla tapetrullarna har jag inte bestämt än, men jag har en del lådor som jag tänkte tapetsera så det lutar nog åt att det blir nåt sånt.

Necessär - ett första försök

En kväll förra veckan då jag väntade på att Ziggy skulle komma hem för natten, så sydde jag äntligen en necessär som jag länge tänkt göra. Jag har tänkt prova några olika modeller och började med den här som tycktes rätt enkel. Den är enkel, så pass enkel att jag var lite slarvig och den blev inte helt lyckad. Nästa försök ska jag tänka till lite mer. Men den blev rätt fin ändå tack vare det gulliga tyget.

Liten necessär, sminkväska, börs eller till lite vadsomhelst.

Först plockade jag ut en dragkedja ur min digra samling. Det blev en gul, 18 cm lång. Passande tyg var det gulrandiga med blombårder och till foder ett med bredare ränder i gult och vitt.

Jag klippte tygerna med urklipp för hörnen, men nästa gång ska jag sy hörnen och klippa sen, för det blev lite förskjutning när jag sydde ihop.

Tygerna läggs räta mot räta med dragkedjan emellan, kant i kant. Se till att dragkedjans räta ligger mot yttertyget. Sy ihop först tygernas ena överkant mot dragkedjans ena sida och sedan de andra kanterna mot dragkedjans andra sida. På bilden ovan ligger tygerna vikta åt varsitt håll med dragkedjan i mitten.

Vänd ut rätsidan på tygerna så att dragkedjan kommer fram. Öppna upp dragkedjan och vänd fodersidan utåt. Jag funderade på om jag skulle göra den snygga versionen med dolda sömmar även på fodersidan, men då skulle det behövas en öppning (med sömsmån) nertill i fodret (alltså fodret klipps i två delar) för att kunna vända ut rätsidan och jag hade ju inte klippt med hänsyn till nån sån sömsmån.

Så det blev att sy ihop båda tygerna tillsammans med en synlig söm på insidan. Sy ihop sidorna från dragkedjan ner till hörnen. Vik ihop hörnen och sy tvärsöver.

Kom du ihåg att öppna dragkedjan innan sidsömmarna syddes så är det nu bara att vända ut rätsidan. Jag hade förstås glömt att öppna upp ( det var bara en liten öppning) dragkedjan så det blev lite knepigt att dra upp den från fel sida.

Det som inte blev så snyggt är att sömsmånen syns när man öppnar dragkedjan. Och så blev den lite förskjuten eftersom dragkedjans ändar inte satt ihop. Nästa gång ska jag sy på ändar på dragkedjan så att det blir snyggare avslut på den och att båda ändarna blir lika. Jag ska också klippa ett tvådelat foder för dolda sömmar och se hur det går att sy ihop yttertyg och foder var för sig - lite knepigare men det bör bli snyggare, om jag åtminstone är lite ordentlig och ger det lite mer tid.
Att sy den här necessären gick i alla fall snabbt.

Man tager vad man haver-recept

Grytor är bra för man kan slänga i lite vadsomhelst. Jag har tänkt att verkligen anstränga mej och använda det jag har i frysen (blev särskilt angeläget nu när jag plockat hallon som ska rymmas också), och även se till att det inte blir rester liggande i kylen för att mögla och ruttna. Så häromdan blev det en "man tager vad man haver"-gryta.

I kylskåpet fanns en halv zucchini, en tomat och istället för gul lök så tog jag rätt på tre rödlökar som fått långa blast - själva lökarna var inget att ha, men blasten klippte jag i bitar. I frysen hittade jag en burk med aubergine i bitar och en påse blandade paprikabitar. I skafferiet hittade jag en (flera år gammal) burk kokosmjölk och en liten burk majskorn.
Zucchinin skar jag i strimlor och fräste ihop med lökblasten. Tomaten skars i bitar och så hällde jag det och resten av ingredienserna (halva kokosmjölken) och lät det puttra en stund. Bland kryddorna hittade jag en halv påse Tikka masala-mix som jag rörde ner + lite gurkmeja, koriander, svartpeppar och timjan (och en liten gnutta salt). Rörde ihop och avsmakade - hmmm, inte illa alls, bättre än jag trott! Ett par dagar tidigare hade jag kokat ris som jag hade kvar av, så det fick komplettera grytan. Det blev tre portioner av denna helvegetariska (veganska faktiskt) gryta.

Efterrätt eller mellanmål - färskplockade hallon så länge det varar. Jag har aldrig vispgrädde hemma (inte bara för kalorierna utan också för att min visp låter så förskräckligt så jag måste använda hörselkåpor när jag använder den!) så det blir ett alternativ - nämligen keso. Keso kan användas både istället för grädde och glass till bär. För en sötare smak kan man röra i lite vaniljsocker.