Böcker om lappverk

Här är ett par böcker som jag hittade på biblioteket - båda med inspiration för att sy med lappar. Dags att dyka ner i lapplådan igen och återvinna lite skräpbitar.

"Roligt med lappar" av Marie-Janine Solvit. LTs förlag 1979, ISBN 91-36-01111-8, ca 94 sidor.

Den har ju några år på nacken denna bok, men en hel del inspirerande bilder fanns i den.

Till såna här applikationer kan ju även de minsta tygbitar komma till nytta.

Sy remsor av alla möjliga udda och oregelbundna bitar och sy ihop remsorna till ett crazy-lapptäcke.

Lite kompositionsidéer.

En applikation för den mer ambitiösa.

Hus inspirerar mej ...

särskilt fantasifulla hus!

Verklighetens hus finns i Amsterdam. Den här bilden hittade jag på Pinterest - det är nog ganska tydligt att inspirationen till den där bonaden kommer härifrån ...

Lite tekniktips finns också i boken.

Dessutom några virkade "lappar".

Den andra boken är:
"Skapa med lappar" Rabén & Sjögren 1992, ISBN 91-29 61668 9, ca 96 sidor.

Här är det mer tredimensionella ting att sy av lapparna.

Mallar som man kan rita av.

Kudde med små rundlar och volang.

Hur man syr ihop sexkantiga lappar för hand - klassiskt lappverk.

Det här kan man ju sy på maskin rätt snabbt.

Här är ett mer tidsödande handarbete i form av en skir gardin.

Kort med vikta motiv
Hur man gör ett sånt här stjärnmönster visas här eller här.

Stjärnformade doftkuddar.

Mönster till nallen finns i boken.

Och denna skotte-hund.

Lapptäcksmönster

Örhängen av små tygrester.

Och på tal om lappar stod jag en dag och klippte till tyglappar för fler snytingfodral.

Återstår att komponera ihop bitarna.

Käppväska och utegym

Nu har jag sytt en egen väska till min käpp. Jag hittade ett tyg med ränder i matchande pistagegrönt och lila.

 Den här väskan är lite större än den medföljande så jag kan rymma börsen och eventuellt nåt annat jag också vill ha med mej. Och så gjorde jag den förstås med axelrem som jag ville ha för att slippa bära.

 Jag satte in en grön dragkedja nästan längst upp på framstycket och så strök jag på reflexer i form av upp och nervända V:n.

 Fotad med blixt syns reflexerna mycket tydligt.

 Till axelremmen klippte jag en grön remsa, men tyget var en aning för kort, så jag skarvade med lilarandigt i vardera änden. Det blev ju faktiskt en snygg finess.

Förutom att det gröna matchar käppen, så passar det lila ihop med min mörklila jacka som är den jag använder nu när det blivit lite kyligt.

Det här är en väldigt enkel väska att sy. Här är instruktioner.

• Välj ut en dragkedja i lämplig längd. Klipp ett fram- och ett bakstycke i samma bredd som dragkedjans längd och den höjd som väska ska vara + sömsmån. Klipp en remsa till axelband så lång du vill ha (skarva eventuellt), och fyra gånger bredare än du vill ha den färdiga remmen.
• Klipp av framstycket där dragkedjan ska vara. Sy ihop dom två delarna med dragkedjan. Se till att dragkedjans rätsida kommer på tygets rätsida.
• Vik axelremmen dubbel på längden och pressa. Vik in kanterna ända in mot mitten så bredden halveras. Pressa och sy ihop kanten.

•  Lägg framstycke och bakstycke räta mot räta och lägg in axelremmen mellan (se till att den inte är vriden). Nåla fast axelremmens ändar mot väskans överkant (låt ändarna sticka fram en bit så dom säkert kommer med i sömmen). 
• Nåla ihop fram och bakstycke. Se till att dragkedjan är öppen, men se också till att hålla ihop den öppna änden och nåla fast den så det inte glappar där när du syr ihop.

• Sy ihop väskan runtom och sicksacka. Vänd ut väskan genom den öppna dragkedjan. Peta ut hörnen och pressa eventuellt. Klart. 
• Strykreflexer kan strykas på efteråt, men vill du göra applikationer eller annat som ska sys på, så gör du det förstås innan väskan sys ihop.

Jag invigde väskan och käppen med en promenad idag, tillsammans med Eva (känd som Tant Grön). Vi gick och kollade in det nya utegymmet.

 Det ligger lite undanskymt i skogsbrynet bakom Bolidengården.

Fyra olika redskap finns det, för att träna armar, axlar, ben, mage, rygg. Tyvärr fick jag inte publicera bilden, men Eva klarar av det där där man stödjer sig på underarmarna och lyfter benen rakt ut. Jag har ingen chans på det, alldeles för svaga axlar för att klara min egen vikt, och förmodligen inga magmuskler som orkar lyfta benen heller. Det enda jag pallade med var det bortersta redskapet där man knäböjer och häver en stång. Jag tänkte jag skulle prova rygglyft på det närmaste redskapet, men fick för mej att jag skulle fastna med fötterna mellan ribborna, eller ställa till det på nåt annat vis så jag inte skulle kunna ta mej hem sen. En bra promenad fick vi i alla fall.

Mer tantutrustning

När jag var till stan förra fredan för en dejt med väninnorna så följde en av dom med mej till busshållplatsen när jag skulle åka hem. När vi var nästan framme sa hon "Haltar du? Det låter så konstigt när du går." Då märkte också jag att det lät olika när jag satte ner höger respektive vänster fot. Höger fot smäller i backen men vänster smyger tyst. Det märks inte från början utan det blir när jag gått en bit. Höger ben är svagare och då plaskar högerfoten ner så där okontrollerat och slappt.

Eftersom jag också gruvat mej för att jag snart ska på en ny MR och det är en bit att gå från busstation till lasarettet så blev jag alltmer på det klara med att jag vill ha nåt att stödja mej på vid behov.  Jag har ju kryckkäpparna sen jag bröt fotleden, men även om jag bara skulle ha med mej en av dom så är det ett otympligt redskap att dra med sig, särskilt på bussen.

I en tidning jag lånat av grannen Aina hittade jag då en annons från företaget Sakta och i den annonsen fanns det hopvikbara käppar. Helt perfekt - en sån måste jag ju ha! Så jag beställde direkt. Det finns massor av varianter med olika mönster och färger (och lite olika priser). Jag valde en modell som var nedsatt i pris (249 kr, ordinarie pris 499 kr) Och i onsdags kom den, min pistagegröna käpp!

 Hopvikt är den inte ens 25 cm lång. Den hålls ihop av en kraftig gummisnodd inuti och så drar man isär delarna och viker ihop den när man inte behöver använda den och kan enkelt ta den med sig för att ha till hands när man behöver det där stödet. Det följde med en svart väska med handtag att ha den i.

Den översta delen är reglerbar i höjd så man kan anpassa den från 81-90 cm. 

Det här lilla paketet går ju ner i nästan vilken väska som helst eller så kan man ju bära den bara i handtaget. Men jag ska nog sy en alldeles egen väska i lite roligare färg till min käpp. Med axelrem tänkte jag, så behöver jag inte hålla den i handen när jag ska ut på promenad. Igår regnade det hela dagen, men nu ska det visst bli lite bättre väder framöver så jag ska verkligen försöka komma igång med dom där promenaderna.

Med mej hem från väninneträffen hade jag en liten bukett färgglada blommor som väninnan från Kåge tagit med.

P.s. Nu har jag också lärt mej använda ett av mina tidigare tanttillbehör, nämligen det där jättestora förstoringsglaset. Jag behöver inte överanstränga ögonen lika mycket nu - det funkar både för läsning och virkning t.ex. Och jag skulle behöva använda det när jag är på affär'n för det är inte lätt att läsa det finstilta på förpackningarna, men det känns som lite väl stort att släpa med sig. Jag borde kanske be dom skaffa dit ett som man kan låna, det är garanterat fler som skulle ha glädje av det. 

Seitan - hemgjort vegetariskt kött

Det här var ju verkligen magiskt! Vem kunde ana att man kan göra "kött" av vanligt vetemjöl!? Eller rent vetegluten ifall man vill göra det lite enklare. Jag har hittat ett ställe där man kan beställa gluten (Bodystore), men jag tänkte jag skulle prova först med den lite mer arbetskrävande varianten.

Detta "kött" som kallas seitan uppfanns i Kina på 1000-talet, läst mer om det på Wikipedia.

För detta behöver man alltså bara vanligt vetemjöl. Man gör en deg av mjöl och vatten och kryddor (jag hade i lite soja). När man knådat ihop degen låter man den ligga en stund och gör under tiden i ordning för att koka "köttet", med den kryddning man vill ha som smaksättning. Det var ett par veckor sedan som jag gjorde det här så jag minns inte vad jag hade för kryddor.
Sen sätter man igång och tvättar ur stärkelsen ur degen. Det handlar alltså om att man ska vaska fram glutenet, alltså proteinet, i mjölet. Man börjar med varmt vatten och sen kallare och kallare, det tar 15-20 minuter. Hur det går till kan man se på den här videon. I videon används också näringsjäst (Bjäst) när degen görs men det behöver man inte.

När man fått fram "köttet" ur degen så kan man forma det - platta till det, göra en stor "stek", eller klippa det i mindre bitar. Jag klippte en del av det i bitar och så sparade jag en bit som jag tänkte göra lite annorlunda med. På bilden ovan är bitarna efter kokning då dom blivit dubbelt så stora motför innan. Jag hade tänkt göra bara en liten "köttbit" men det blev mer än jag trott innan det var klart. Jag hade slarvat vid urtvättningen vilket syns på bilden - det är ljusare partier som ser ut som fett - som jag fick peta bort sen. Det här "köttet" håller sig upp till en vecka i kylskåpet och kan också frysas.

 Biten jag sparade plattade jag till och prövade att steka den utan att koka först. Den fick en fin yta men kändes rå inuti, så efter stekningen slängde jag ner den i kokgrytan också. "Köttet" ska koka i 45 minuter upp till en timme. Den här biten fick en mycket bra konsistens efter kokningen - en väldigt köttig känsla med tuggmotstånd.

 En del av de kokta grytbitarna stekte jag sedan i lite olja tillsammans med lök.

Eftersom "köttet" fortfarande inte hade så mycket smak, så gjorde jag en sås (Café de Paris som jag hittade i skafferiet) och rörde ner "köttet" och löken. Jag är inte så förtjust i den såsen (måste ha legat flera år i skafferiet) men det blev faktiskt en inte alls så tokig gryta av detta, som jag avnjöt med ris och nån grönsak.
Av resterande bitar gjorde jag senare en annan såsgryta. Den platta steken hade ju fått en bra konsistens men jag var inte nöjd med smaken, så den marinerade jag i en blandning av (hemgjord) Sukiyakisås + (hemgjord) "turkisk" yoghurt. Efter marineringen stekte jag den igen och nu blev det riktigt gott.

Det här var första försöket att tillverka vegetariskt kött, men jag ska fortsätta och prova mej fram med olika smaksättningar och tillagningsmetoder. Det borde gå att göra köttfärs av detta också och så tänkte jag prova på att göra korv, kanske med inblandning av paneer. Kanske beställer jag hem rent gluten också, men det var inte så besvärligt ändå att tvätta degen och det blir ju billigare (behövs inget fullkornsmjöl till det här så jag köpte billigaste mjölet) även om ganska mycket av mjölet tvättas bort.
Det här är ju förstås inget för den som är överkänslig för gluten, men annars är det ju verkligen ett alternativ för de dyra köttersättningarna som finns att köpa, som quorn och sojaprodukter. Och med lite god vilja kan säkert en köttätare äta detta i en gryta där inte själva köttsmaken är så viktig, konsistensen kan man i alla fall få till.

Blingknappar

Jag är totalt oinspirerad att göra något som helst, men jag fick lite nya knappar häromveckan som jag åtminstone kunde göra lite blingsmycken av. För det är blingiga knappar, typ stora rhinstenar.

 Turkosa, cerise, ofärgade och ljuslila. På baksidan är dom silverfärgade. Dom är 15mm stora.

 Först gjorde jag ett par cerisa örhängen. Jag satte knapparna på stora bindringar och så atte jag dit en liten bindring också för att knapparna skulle hänga rätt i förhållande till örkrokarna. Dom njurformade låsbara örkrokarna är lite stora men det blir precis lagom längd på örhängena för mej - med kortare krokar hamnar själva blinget under håret.

 Sen gjorde jag likadant med dom andra färgerna.

Häromdan gjorde jag också enkla halsbandshängen av knapparna. Till dom använde jag bygelfästen som jag sen satt på silverkedjor.
Jag gjorde en gång ett halsband med träknappar som jag satte på guldfärgade bygelfästen.

Fröuggla

För två veckor sedan var Tim upp för att gå på sin farmors begravning. Tim hade en bra kontakt med henne och hälsade på henne varje gång han var upp till Skellefteå, så det var ju tråkigt när hon hamnade på sjukhuset och sen aldrig mer kom hem. Jag tyckte också mycket om henne (och farfar) men det var mer än trettio år sedan jag separerade från Tims pappa och begravningar är väl inget man går på om man inte behöver så jag var inte med (jag börjar ju grina bara jag sitter här och skriver om det).
Efter begravningen var Tim och hans pappa till farmor lägenhet för att se om det var något som Tim ville ha. En sak som han tog rätt på var den här tavlan med en fröuggla som han själv gjort när han var 6 år.

 Jag antar att det var jag som ritade upp ugglan och så fick Tim limma.

 Ugglan består av olika solrosfrön. Ögonen är ett par knappar.

 Grenen består av nån sorts pumpafrön och så är det små kvistar av mungbönor.

Och på tal om mungbönor så har jag ett recept på en god mungbönsgryta. Receptet fick jag av Tims dagmamma, så det var väl därför jag hade hemma mungbönor när den där tavlan gjordes.

Mungbönsgryta

• ½ påse mungbönor

Skölj väl, koka i mycket vatten (ca 2-3 cm över bönorna), 1 timme, med

• salt och
• 1½-2 tsk curry

Blanda ner (och värm) när det kokat färdigt:

• 1 msk farin
• ½ burk krossade tomater
• 2 stora gula lökar (hackade)
• 1 grön paprika (hackad)
• (1 st vitlök)

Ätes med mjukt bröd och eventuellt ris.