Magnetiserad

I onsdags såg jag ljuset i slutet av tunneln. Det var ljust i båda ändarna faktiskt, och även i själva tunneln, som  ju inte var så lång.
För den som aldrig genomgått en magnetkameraundersökning (MR), men kanske står inför en sådan undersökning, så ska jag försöka beskriva hur det gick till i mitt fall. För en lite mer detaljerad förklaring av vad och hur och varför, så finns det en enkel animerad "film" här.
Det var alltså dags för min MR i onsdags. Oväsendet hördes ända ut i väntrummet då föregående kund blev skannad. När det blev min tur fick jag gå in i ett omklädningsrum och ta av allt som innehöll någon metalldetalj, och låsa in mobil, kontokort och dylikt i ett skåp, för det får man inte ta med in för det blir avmagnetiserat.
Eftersom en del av skanningen skulle göras med kontrastvätska så fick jag det först via armen - det behöver några minuter för att den hitta till hjärnan sen ... Kontrastmedlet är till för att man då lätt ser om det pågår några aktiva inflammationer, så jag gissar att min högra synnerv lyste av sig bra (jag ser fortfarande inte mycket) ...

När jag kom in i magnetkamerarummet försågs jag med örproppar - chickt chockrosa och effektivt ljuddämpande. Men dom räcker inte till för att dämpa magnetkamerans oväsen, så dessutom fick jag på mej hörselkåpor. Dessa hörselkåpor är också hörlurar så man kan lyssna på musik om man vill (jag avstod från det - dom hade inget i min smak, fast man kan ta med en egen cd om man vill) och så kan personalen prata med en om det behövs. I handen fick jag en larmknapp, ifall man drabbas av akut panik eller nåt. Den här undersökningen är ju inte någon höjdare om man lider av cellskräck - en del vägrar helt att utsätta sig för detta, fick jag veta.

Den kroppsdel som ska skannas måste hållas helt still när magnetkameran jobbar. När man ska undersöka hjärnan så gäller det ju att hålla huvudet stadigt. Kanske görs det annorlunda på andra ställen, och kanske kan det göras annorlunda även här i Skellefteå beroende på hur man känner inför att få huvudet fastlåst. Jag fick i alla fall lägga ner skallen (fortfarande förankrad vid kroppen!) i en form som såg till att det inte gick att vicka på huvudet det minsta. Sen sattes ett visir över ansiktet, så hela huvudet blir som inburat - ungefär som på den här bilden ... Den där buren är en antenn som skickar signaler till själva kameran!
För att ligga bekvämt på rygg får man också en kudde under knäna, så det är lättare att slappna av i ryggen. Sen åker man in i tunneln och så är det bara att koppla av och lyssna på musiken eller oväsendet som trots örproppar och hörselkåpor är tämligen högljutt - det smäller, dunkar, bankar och knackar i olika intervaller och frekvenser. Vid några tillfällen skjutsades jag lite fram och tillbaks i tunneln - det var ju också halsryggen som skulle skannas. Om man nu inte lider av cellskräck så är det trots allt en ganska avkopplande upplevelse.Hela körningen tog väl sådär 30-40 minuter. Sen var det klart!

Resultatet får jag väl veta på måndag då jag ska till Umeå igen. Då ska jag också göra en lumbalpunktion för att tappa ut lite ryggmärgsvätska. När resultatet av detta också är klart, så har jag förhoppningsvis en diagnos ... 

Read Comments

3 kommentarer:

Jasmine Locatelli sa...

hoppas det går bra, har fått legat i
en liknande själv två gr och gjort
en datortomografi ena gången tog
längre tid andra gick relativt fort,
men ljudet när de snurrar är ju inte
roligt. hoppas du får dig en klar
diagnos nu . inte alls roligt att
vara sjuk Utan svar , Lycka till :)
om man kan säga så:)

Miris Skaparlusta sa...

Tack Jasmine! Hoppas du fått hjälp med dina problem som föranledde undersökningarna - att det inte var något allvarligt.

Jasmine Locatelli sa...

jadå. de va absolut inga fel första gången var
för att utreda huvudvärks bekymmer.
andra gången var bara standard grej vid en
adhd utredning. .hittades inget onormalt iaf.
hehe