Idag har jag varit på datortomografi. Förra veckan var det magnetkamera och det har jag ju gjort förut, så det vet jag ju hur det går till. Datortomografi var en ny upplevelse.
Man ska vara där 1½ timme före själva röntgen, för att få i sej 8-10 dl kontrastvätska. Det smakade inte mycket men blev ändå äckligare för varje glas. Jag mår fortfarande illa. Sen skulle det sprutas in nån annan kontrast i blodet och den åkte snabbt ner i underlivet där det blev väldigt varmt (men det gick snabbt över också). Att sen åka några vändor fram och tillbaks i maskinen tog inte många minuter och sen var det klart.
Men nu är jag full av kontraster och bör dricka mycket ett par dagar för att skölja ut det.
Varför jag skulle genomgå denna röntgen är att neurologerna i Umeå börjat tvivla på min MS-diagnos. För att jag fick synnervsinflammationen när jag var så pass gammal (det brukar man ofta få i början) och att den inte läkte ut, och värken i ansiktet som jag drabbas av när jag har ansträngt mej, och för att jag inte har så mycket prickar i hjärnan.
Visserligen har jag lindriga symtom, men jag får allt mer besvär med att gå och synnervsinflammation är väldigt typiskt ms. Värken i ansiktet (trigeminusneuralgi) drabbades jag av första gången då jag var 35 och får man det före 50-års ålder så bör det utredas med tanke på ms, så det stämmer väl? Det var två episoder av övergående besvär så det var ju typiska skov, om det haft andra orsaker (nerv i kläm) så skulle det knappas ha gått över.
Jaha, men vad skulle det då vara? undrade jag när neurologen sa att hon ville utreda mej mer. Sarkoidos, säger hon. Okej, visst har jag haft torrhosta i femton år och sarkoidos sätter sej i första hand i lungorna. Men i övrigt tycker jag det är lite långsökt. Sarkoidos kan sätta sej i ögonen (uveit), men sällan i synnerven (såvitt jag vet). Man kan få ansiktsförlamning, men jag har ju bara värk och ibland domningar kring högerögat (förmodligen för att jag överansträngt ögat). Sarkoidos kan sätta sej på centrala nervsystemet och det kan ju ge problem domningar och med att gå t.ex. Men ändå?
I alla fall ville hon att jag skulle göra en
datortomografi (skiktröntgen) av lungor och buk (det kan sätta sej på i princip alla organ). Så nu har jag gjort den. Bara att vänta och höra om dom hittar nåt. Annars är jag helt nöjd med att ha ms, det har folk hört talas om. Varje gång jag säger att jag kanske har sarkoidos kommer frågan "Vad är det?" och så får jag hålla ett litet föredrag. Det är för övrigt en autoimmun sjukdom precis som ms.
I natt hade jag för övrigt en obehaglig och smärtsam upplevelse. Jag vaknade med sprängvärk i höger ben. Det verkade utgå från knäet som också kändes flera gånger större än vanligt. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen med smärtan, jag kunde knappt röra mej och det var som att ha sendrag i hela benet. Det gick så småningom över, men återkom i lite lindrigare form strax före jag skulle stiga upp. Lyckligtvis har jag inte känt av det under dagen men benet är lite domnat. Jag har aldrig förr upplevt en sån där besynnerlig och obehaglig smärta och jag hoppas det var en engångshändelse.
Efter besöket på röntgen åkte jag hem direkt. Det gjorde jag förra veckan också (shopping är ju ändå inget jag känner för). Nere vid busstationen upptäckte jag något märkligt ...
Det där huset på andra sidan. Det har varit rivningshotat i flera år men står fortfarande kvar. Och nu har det fått ny exteriör. Jag blinkade till ett par gånger innan jag insåg att jag såg det jag såg. FÖRLÅT
För vad? undrade jag. Har huset nåt att be om ursäkt för? Nä, det är konstnären som ber om ursäkt för tidigare synder. Här är
en artikel om detta.