Gott Nytt År!

Nu är det väl meningen att man ska summera året som gått, och kanske lägga upp planer för det kommande året - då man verkligen ska göra allt som man hade tänkt göra i år men som aldrig blev av (återvinning av nyårslöften?) ...

När jag bröt fotleden för drygt två veckor sedan och insåg att det inte skulle bli så mycket gjort de närmaste veckorna, och allt jag skjutit upp skulle skjutas upp ännu längre, så tänkte jag att när jag åter står på mina båda ben, då ska jag verkligen ta tag i min uppskjutarsjuka och bli en ordningsam människa. Det kanske var den läxan jag behövde (och en del andra insikter). Men jag tänker inte lova någonting - även om jag slog skallen lite grann i dörren så orsakade det knappast någon personlighetsförändring och mina fotknölar har sällan haft något att säga till om, så ...

Det är alltså nyårsafton och jag sitter i soffan.  Ziggy och Stella ligger hoprullade i respektive den andra soffan och på översta hyllan i klätterträdet. Tim har åkt till stan för att fira nyår med kompisar. Hur trist det än kan verka, så är det så här jag brukar tillbringa nyårsafton - jag är en obotlig enstöring som trivs alldeles förträffligt med att sitta för mig själv och umgås med mina olika jag (den introverta analytiska forskaren/filosofen, den rabiata verbala samhällskritikern och den naiva kreativa och impulsiva drömmaren).

Oavsett hur ni, alla mina kunder, vänner, grannar, familj och tillfälligt förbipasserande, firar nyår, så önskar jag er alla ett

GOTT NYTT ÅR!

Kram till er alla från Miri!

Lekterapi

Jag var ju inte inlagd så länge på lasarettet så jag fick gå på lekterapi - kanske finns det åldersgräns för detta, eller räcker det med att man är barnslig?
Och inte tar jag mig ner till butiken (det går väl om jag absolut skulle vilja, men det blir rätt jobbigt), men jag fick några nya saker med posten förra veckan, så där hade jag lite jag kunde börja pyssla med. Det var nya pärlor och mellandelar och även hattpinnar, så det fanns ju material till några örhängen faktiskt. Tim fick gå ner och hämta behövliga verktyg och örkrokar, och sen kunde jag ha lite lekterapi på egen hand.

 Jag får återkomma senare med mer info om pärlorna och mellandelarna, men här är lila transparenta glaspärlor och blå kubpärlor med en pläterad sida.

Små fina nya mellandelar/daisies mellan varje kubpärla. Så här ser dom ut:

Samma mellandelar plus strassrondeller i två storlekar.

Och så hade jag beställt fler färger av akrylrispärlorna som jag hade i turkos sen tidigare. Nu har jag vita, orange, lila och ljusrosa också. De fanns i fler färger och jag hade gärna velat ha alla, men det blev för dyrt att köpa alla på en gång, det blir nog en ny beställning senare.

Dom vita kombinerade jag med de nya klarblå glaspärlorna och samma mellandelar och rondeller som de andra örhängena.

 Jag fick också nya blodröda pärlor som passade med de orange rispärlorna.
Sen fick jag inte ihop något mer. Men då kom jag ihåg att jag packat ihop allt jag hade på pysselbordet i butiken i en låda, för att få undan på bordet när pysselgänget skulle komma den där onsdagen. Så då kunde jag ju be Tim att ta upp hela lådan - enklare än att ha honom till att ränna runt och leta efter enskilda pärlor och annat, särskilt som jag inte riktigt vet vad jag vill ha.
Så då fick jag lite mer att välja bland (det är en salig blandning av allt möjligt i den där lådan). Jag hittade bland annat några prismarondeller av akryl som var riktigt fina, och dom parade jag ihop med ett par lila och ett par rosa rispärlor.

Alla rispärlor har ett iriserande skimmer, lite pärlemoraktigt.

 I övrigt samma mellandelar som de andra örhängena, men längst ner ett par små "meloner".

Och här ett par mörkrosa runda akrylpärlor.

 Här är alla fem färger. De är 19x5,5mm stora och kostar 1 kr/st.

Omgipsad

Idag har jag varit iväg och gipsat om fotleden. Jag har alltså kommit en tredjedel genom gipstiden - "bara" fyra veckor kvar ... Nu blev jag i alla fall av med det hemska tunga gipspaketet ...

... och har fått ett lättare plastgips.

Och det fanns i flera färger, bara att välja mellan rött, blått, grönt, svart eller vitt. Jag tog rött. Först drogs en "strumpa" på benet, sedan vadd, och så lindades gipsremsorna på. Sen vek gipsaren strumpan över kanten upptill och nertill och tejpade fast, så det blev snygga vita kanter - rena rama julklappspaketet!

Jag fotade mina (blivande) ärr med alla häftklamrar, men jag ska bespara mina känsliga läsare dessa bilder. Men jag kan berätta att det var sex klammer på inre fotknölen och tretton på den yttre.

Sen var jag på röntgen, men dom hade så fullt upp där så ingen hade tid att printa ut några bilder, så tyvärr har jag ännu inte fått se hur det ser ut med alla skruvar och grejer.

Jag har fortfarande ångest för att stappla omkring med kryckorna och kanske tippa omkull, men nu blir det i alla fall lite lättare att öva, och jag får sätta ner foten lite lätt om det behövs, och det blir ju bättre för varje dag allteftersom benbitarna läker ihop.

Har jag talat om att jag har måstat ta sprutor varje dag också? Inte kul när man lider av sprutskräck, men det har gått bra ändå och nu är det bara två kvar. Det är blodförtunnande medicin, för det finns ju risk för blodproppar när man inte är så rörlig.

Förfyllda engångssprutor som man sticker in i fläsket på magen, i 45 graders vinkel. Tur att nålen är ganska kort (ca 15mm) och tunn, men jag har ett antal små blåmärken här och var på magen.

Pysselkvällen före smällen

Den där onsdagskvällen den 14/12 började ju ändå trevligt med ett gäng "tanter" och en tjej som heter Tindra som var här och pysslade. Nu har jag äntligen lyckats fixa till några bilder från eventet. Jag har inte tillgång till min ordinarie dator och bildbehandlingsprogram (den är på övervåningen och jag orkar inte kravla mig upp med klumpfoten), och en del bilder togs inte under bästa förhållande, så det är lite halvdant med bildkvalitén.

Men här är några bilder ändå.

 En hel del hängen blev det, och lite annat ...

 Tindra gjorde en värmeljuslampa som blev så här fin med lila och turkost silkespapper, glittrigt band och lite "bling".

 Örhängen med jättestora akrylpärlor (finns också svarta och ljusblå) var det första Tindra gjorde.

 Sen gjorde hon ett set med änglaörhängen och ett halsbandshänge av ett större silverfoilhjärta.

 Ett par armband hann hon med också, med sammetspärlor. En och annan blev nog glad över sina julklappar från Tindra (som förresten själv fyllde nio år dagen efter pysselkvällen - grattis i efterskott!)

 En dålig bild, men ett snyggt arband gjorde någon som jag tyvärr missade namnet på. Ett armband av tjockare bomullstråd med togglelås är stomme. Pärlorna som ser ut som tibetsilver är av akryl och har stora hål så dom gick att trä på armbandet. Sen knöts det makramé av vaxad bomullstråd.

 Änglahängen av glashjärtan med virvelmönster, pärlhattar och vingar förstås. De är monterade på pinnar med stor knopp. Små hängefästen som remmarna är trädda genom.

 Örhängesänglarna har lite mindre silverfoilhjärtan. Här är också ett halsband med en större berlockängel på en flätad rem.

 Ett läckert hänge av olika metalldelar (rund och hjärtformad, löv, hängefäste) och några små pärlor.

 De här hängena med turkos resp. svart halvpärla (finns också röd) har en bågformad nedre del med flera öglor. Samma tibetsilverlöv som det andra hänget och mirakelpärlor har använts.

Ett par örhängen av silvertaggbollar, och en nyckelring med en stor glittrig akrylpärla.

Kladdkaka

Tim frågade härom kvällen om jag hade ingredienser till kladdkaka. Och det hade jag, förutom att det behövdes nåt till ägg. Han var och handlade i går så då fanns allt som behövdes, och igår kväll bakade han kladdkakan. Tim är väl mer princesstårtatypen, men han förstår ju att en enbent mamma behöver kladdkaka.

Vi hade ingen grädde men däremot gräddglass, och hallon (så då blev det ju nästan nyttigt). Mummmmsigt var det! Jag ska smaska i mig en portion i kväll också. Och i morgon ....

Själv har jag aldrig bakat en kladdkaka, men det är ju inte så svårt, och massor av kladdkakerecept finns här. Inte kokar jag risgrynsgröt heller (jag köper såna där korvar med färdig gröt), men Tim hade med sig grötriset och kokade gröt igår också - tänk att jag har en så huslig son, jag som är totalt ohuslig!

Tåhättor

Inte blir det mycket pysslat nu när jag inte tar mig ner till butiken. Men en virkkrok och lite garn har jag inom räckhåll, och vissa behov har uppstått, så här är mitt senaste pyssel.
Själva foten håller sig varm inuti gipset (och tack och lov lider jag inte av fotsvett), men tårna blir lite frusna ibland där dom sticker ut. Några vanliga sockar går ju inte att få upp över gipset, så jag virkade ett par tåhättor.

Först gjorde jag en för innebruk av rosa bomullsgarn med lite inslag av gult och turkos (som matchar halsduken/handtaget).

Sen tänkte jag att jag måste ha en varmare ifall det är kallt när jag ska iväg och gipsa om till veckan, så då tog jag ett riktigt tjockt garn, melerat i lite murriga rosa och gröna färger.

Jag använde samma virkkrok till båda (hade ingen annan tillgänglig) och det var lite svårt med det tjocka garnet, men det blev ju en rejält kompakt hätta, så den ska väl hålla tårna varma då.

Jag började med några luftmaskor som jag tog ihop till en liten ring. Sen virkade jag fasta maskor och dubblerade de första två-tre varven och ökade sen några maskor på två ställen några varv tills det blev tillräckligt stort att få på gipset. Och så gjorde jag två knytsnören så jag kan binda fast hättan.

Som en liten mössa blev det ....

Rapport från soffan

Ja, nu har jag bosatt mig i mitt vardagsrum. Detta rum har jag knappt använt sen jag slängde ut tv:n och det blir ju snart ... är det två eller tre år? I min ålder går tiden alldeles för snabbt så det är svårt att riktigt hänga med. De närmsta fem veckorna kommer ändå att bli de längsta i mitt liv. Nu har det i alla fall gått en vecka sen mitt fatala fall och om en vecka till så får jag byta det här ofantligt tunga gipset till ett förhoppningsvis lite lättare. Håll tummarna för att mina benbitar sitter där dom ska nu och läker ihop duktigt!
För att underlätta livet har jag alltså inrättat mig på bottenvåningen där jag kan ta mig rätt obehindrat mellan kök, badrum och sovplats = soffan i vardagsrummet. Soffan är faktiskt riktigt bekväm och har ett lagom högt ryggstöd där jag kan lägga upp benet, eftersom det helst ska vara i högläge. Och här kan jag sitta med laptopen och se på playkanalerna och mejla och blogga.

Mitt gipspaket. Den turkosa halsduken var den som jag band fast foten med i väntan på taxi. Nu får den fungera som lyfthandtag så jag har något att ta tag i när jag ska flytta den här klumpfoten, så den har nog gjort sitt som halsduk (jag får klippa mig en ny från den där fleecepläden).

När jag kom hem i fredags fick jag hjälp av min granne Aina och Gunilla att fixa till lite praktiska saker - bl. a. en "rullstol", alltså den lilla lätta kontorstolen som jag lyckligtvis hade i gästrummet. Att gå med kryckorna känner jag mig varken mentalt eller fysiskt stark för, så stolen är mitt favorittransportmedel just nu.

Stella håller stolen varm medan jag sitter i soffan.

I lördags kom Tim upp från Umeå och agerar hushållsassistent. Om saker är menade att hända så kan man åtminstone ha tur i oturen och lyckas tajma sina olycksfall. Just dessa veckor råkar vara en tid då Tim har den här möjligheten att vara här och hjälpa mig. Han har flyttat upp från Uppsala till Umeå, har tjänstledigt och pluggar på distans - så han kan sitta här med sin dator och sköta studierna och samtidigt vara min passopp!

Som övrigt sällskap har jag mina små pälsklädda sambosar. Ziggy och Stella har insett att det är nåt vajsing med matte och dom finns i min omedelbara närhet i stort sett varje minut. Ziggy som i vanliga fall tjatar om att få gå ut, ligger nu mest i soffan bredvid och snusar - eller ovanpå mig! Ibland blir jag invaderad av bägge två och det blir lite tungt att andas med några kilo katt på mage/bröst, men dom är ju så goa.

Ziggy håller gipset varmt medan jag bloggar.

Två gånger har jag hittat Stellas "bebis" i min "säng" när jag kommit tillbaks efter en utflykt. Det var länge sedan hon bar omkring på den (den var på övervåningen senast jag såg den innan detta), men nu tyckte väl mitt gullefjun att jag kunde behöva den som tröst ...