Rensa i röran-hittegods - spiralörhängen

Förra veckans arkeologiska utgrävning gav ett hänge. Nu har jag hittat ett par örhängen som säkert har 20-30 år på nacken.

En massa små glaspärlor i vårgröna nyanser trädda på tunn ståltråd. Gissar att det var en blyertspenna som spiralerna formades runt. Dom satt på ett par stickare som svartnat och inte såg så trevliga ut, så jag bytte dom till vanliga örkrokar nu.

Ståltråden är ju flexibel så det går att variera längden på spiralerna.

Hänge av lera, folie och akrylfärg

På tal om vatten, så är jag född i fiskarnas tecken. Tyvärr har jag ändå inte lärt mej simma. Jag gick i simskola som barn - i Kåge hamns iskalla vatten som inte direkt lockade till simturer så det blev nog mest torrsim på stranden.

Men fisk är jag alltså - zoodiakens sista och mest komplexa och vimsiga tecken. Ordningssinne är inte kännetecknande för fisken, så därför har jag redan påbörjat mitt rensa i röran-projekt inför att eventuellt kunna flytta till en lägenhet om sisiådär tre år. Man hittar ibland saker från svunna dagar när man gräver på djupet - ja, det är lite som en arkeologisk utgrävning. Och nu hittade jag ett litet hänge som jag gjorde nån gång för 30-40 år sedan. Det är gjort av självtorkande lera, en bit aluminiumfolie och lite akrylfärg.

 Man skulle kunna göra nåt liknande med en bit kraftig kartong istället för lera. Jag gjorde i alla fall en tunn platta av leran. När den torkat limmade jag på en bit folie och ritade motivet med en blyertspenna, eller kanske en tandpetare, på folien som lätt formar sej. Använd inte kulspetspenna för den kan ge synliga bläcklinjer och det ska bara bli en struktur i folien. Sen är det bara att måla det som inte ska vara silverfärgat. När jag fotade upptäckte jag att fiskarna har röda ögon - dom är så små så jag såg inte det med blotta ögat.

 Hänget är ca 35x23 mm stort.

Hålen är för små för en kedja, men det satt en silverfärgad tråd där som jag kunde hänga kedjan i på baksidan.

Sovrumstakets inre anatomi

Mycket intressant tyckte byggarn - inte vad han förväntat sig. Han skulle velat ha ett snack med tidigare snickare och fråga hur dom tänkt ... Det nyreparerade röret ser ju snyggt ut i alla fall.

Det var ganska blött det han rev ner. Och i det här fallet funkar det inte med avfuktare, så det får självtorka och det tar minst två månader ...

Inte mycket kul nu

Sist jag gjorde ett inlägg (örhängesrepriser) så nämnde jag att jag skulle prata med doktor för att få svar på lungbiopsierna och få en diagnos. Detta samtal har ännu inte ägt rum! Jag skrev förra veckan och påminde om min existens men det gav ju inget. Jag skulle ha kontaktat Umeå i veckan igen, men jag har haft lite andra mer akuta bekymmer.

Vi hade ju riktigt svinkallt för ett tag sedan - ner till 33,4 minusgrader. Det var inte bra ...

Söndagmorgon för snart två veckor sedan. Jag vaknade vid halvsju av att det lät som om någon hällde ut en hink vatten ovanför mitt huvud. Sen blev det ett stilla droppande som så småningom upphörde.
Jag sprang upp på vindan (i nattlinne, kofta och tofflor). Kollade lådan där vattenledningarna till elementet och tvättstället är inpackade. Inget syntes och lådan går inte att öppna. Elementet var kallt och inget vatten syntes nånstans.

Jag ringde rörmokaren som jag hade numret till men han svarade inte (har väl inte söndagsjour). Ringde Länsförsäkringars jour och hon säger att jag ska avvakta till måndag (det droppar ju inte längre). Jag försöker få tag i nån rörmokare ändå fast det är ju hopplöst. Bryter upp delar av lådan (ungefär ovanför mitt sovrum) med våld (med hammare, sticksåg och handkraft) för att försöka hitta läckan. Gräver mej ner genom stickig glasfiberull (eller vad det är) ner till sågspånet i botten, men hittar ingen fukt.

Okej, då avvaktar jag. Det är fortfarande riktigt kallt och vattnet har väl fryst för det hörs inget mer så jag avvaktar. Tills det börjar droppa igen på fredagmorgon (en vecka sen). Då ringer jag rörmokaren som kommer förbi men han hittar ju heller inget och är sedan upptagen med annat. Det droppar lätt hela helgen.

På måndag ringer jag rörmokaren igen, men då är han sjuk. Jag får ett annat nummer att ringa och en rörmokare dyker upp efter några timmar.

Det är då vi går upp och kollar som jag hittar detta! Aaaaarrgghh!!

 Hur har detta gått till? Det var inget vatten i tvättstället när jag var upp första gången. Nu är det översvämmat och fruset. Istappar nästan ända till golvet, och golvet är täckt av is. Jag hugger bort istapparna och försöker skrapa upp isen på golvet, men det är inte lätt att få loss ur heltäckningsmattan. Rörmokaren försöker få igång cirkulation i elementet som fått isproppar i rören. Jag hämtar ett el-element för att värma upp.

Rörmokaren går ner i pannrummet (tror jag). Jag är på övervåningen och hör då hur det börjar plaska i sovrummet. Plötsligt har taket spruckit och det rinner vatten. Jag springer upp på vindan och hämtar hinken som jag lämnat där. Det blir bara några deciliter vatten innan det slutar rinna. Det hamnade lyckligtvis inte i sängen utan på mattan.

Jag tror att det är isen på golvet som töat när vi värmt upp rummet och att det inte ska bli så mycket mer då. Rörmokaren kapar vattenledningarna till tvättstället. Jag lägger en trasmatta på golvet för att suga upp mesta möjliga vatten (den blir riktigt genomblöt).

När han har åkt ringer jag Länsförsäkringar och anmäler vattenskadan.

Sen är jag lite osäker på när och i vilken ordning saker hände. Försäkringskillen och en byggare var här för att se på skadorna. Elementet hade blivit varmt och för att det inte skulle kallna igen så försökte jag få upp trycket i pannan. Då blir det skyfall i sovrummet! Och jag förstår att det är som jag misstänkt hela tiden, att det är ledningen till elementet som pajat, trots att ingen funnit mer än en gnutta fukt i lådan (försäkringskillen hade en fuktmätare).

Byggaren kommer tillbaks och lyckas hitta läckan i alla fall. En ny rörmokare kommer på onsdag och lagar läckan. Det har slutat droppa nu men mitt sovrumstak ser ut så här.

Jag trodde byggaren skulle komma igår eller idag för att bygga in rören igen och kanske riva taket så det kan börja torka upp. Men han ringde just och ska komma på måndagmorgon. Det har blivit tidiga mornar i veckan och jag har varit helt utmattad, så jag ser fram emot att det blir helg och jag kan sova ut ordentligt. Det är i gästrummet jag sover numera, vilket egentligen inte är så dumt för där är en bredare säng så det blir inte samma trängsel då vi är tre i sängen.

Och på tal om mina sambosar, så har Stella fått en släng av vårkänslor - fast hon är kastrerad. Dom måste ha lämnat kvar några hormoner som vaknat till liv nu. Det är bara lite då och då hon går här och vrålar och så bär hon omkring på sina bäbisar - råttorna och den rosa kattungen.

Jag märkte först att den bruna råttan som legat i hallen nere hamnade uppe, och den vita som var där uppe hamnade i köket nere. Sen bar hon ner kattungen också. Och så har hon burit dom lite upp och ner.

 Råttorna har hon nu lagt under köksbordet (där hon brukar ligga och övervaka så att jag aldrig ska kunna ge Ziggy mat i smyg).

Kattungen har hon slängt ur boet. Den är större än råttorna - som en tremånaders unge, så hon tycker väl att den ska klara sej själv nu.

En gammal utblommad höstglöd/våreld (vet inte vilken det är) fick också vårkänslor och började blomma för några veckor sedan, mitt i värsta vinter. Jag kallar den vintersol. Denna blomma ses som en slit och släng-växt, men så länge det finns nåt liv i den så tar jag sticklingar och planterar om dom. Det är en växt som passar mej då den klarar sej på sporadiska vattningar (kräver inga skyfall genom taket). Att nån skulle börja blomma igen hade jag inte räknat med, men faktiskt blommade en annan av dessa återvunna krukväxter i början på vintern.

Örhängesrepriser

För en månad sedan gjorde jag ett inlägg med halsbandsrepriser, och här kommer en örhängesrepris. Sen kommer armbandsreprisen. Det blir ju sällan något nytt, men jag vill inte lägga ner bloggen totalt - förhoppningen är ju att jag ska komma igång igen, men under tiden får det alltså bli lite repriser.

Jag har hamnat i nån sorts vänta på diagnos-paralys. Även om jag vet (troligtvis) vad diagnosen blir, så vill jag få det klarlagt och så få veta huruvida det blir fråga om nån behandling eller vad som händer härnäst. Jag är dålig på att vänta, blir bara rastlös och då blir det inget gjort. Det enda jag har gjort senaste månaderna är att söka all information som står att finna på nätet gällande sarkoidos i allmänhet och neurosarkoidos i synnerhet. Informationen är sparsam så jag har fått gräva djupt. Jag var ju skeptisk från början till diagnosen neurosarkoidos, men nu har jag kommit fram till att det är en rimlig misstanke. 

Nu ska jag väl i all fall bara behöva vänta ett par dagar till. På onsdag ska jag ha en telefondejt med doktorn som gjorde lungbiopsin och få veta resultatet av denna. Förhoppningsvis har han också hört talas om att sarkoidos kan sitta i njuren så urologen nöjer sej med den förklaringen. Jag har nämligen haft ett samtal med urologen och han hade aldrig stött på det (fast han jobbat för länge med njurar enligt egen utsago). Han skulle i alla fall läsa på, och gick med på att avvakta till en ny röntgen i maj - övriga alternativ var biopsi eller att ta bort njuren (!), vilket var lite väl drastiskt tyckte jag. Alla blodprover visar ju att jag är hur frisk som helst, faktiskt! Om det inte var för röntgenbilderna och en del påtagliga symtom, så skulle jag kunna tro att jag var inbillningssjuk. Men när jag väl fått en diagnos så ska jag försöka med att bli inbillningsfrisk och få igång skaparlustan igen.

Här är nu ett urval av de örhängen jag gjort genom åren. Diverse olika stilar och tekniker som förhoppningsvis kan inspirera. I originalinläggen finns närmare beskrivning på örhängena.

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Gott Nytt År!

Ziggy tycker inte det nya året är så gott förrän det slutat smälla ...

Stella bryr sej inte så länge det finns mat.

Sista veckans tema - Färg

Sista veckan 2015 har gått i temat färg.

 I form av målarböcker ...

... och tapetsering.

 Eftersom jag inte har någon tv så gällde det att hitta på nåt annat att roa oss (mor och mej) med på julafton. Så jag beställde några målarböcker från Adlibris. Färgpennor har jag sen tidigare. Av märket Bruynzeel som jag beställde från Cchobby för några år sedan. Tyvärr har dom inte dessa pennor längre, men om du hittar dom nån annanstans så kan jag verkligen rekommendera dessa - dom är utmärkta för målarboksbilder.

 Jag började måla i den här som heter Katter & kattungar.

 Tyvärr vet man ju inte riktigt vad det är för stil på bilderna i böckerna när man beställer dom. Och det visade sej vara väldigt varierande stilar, baserat på bokens tema. Här är några bilder ur boken "En värld av blommor".

 Här är några fler bilder ur kattboken. Jag har påbörjat att måla bilden med nystan.

 Bilder ur boken "Mindfulness".

Och det här är ur den stora boken "Målarbok för vuxna".

Mellandagarna satte jag Tim i arbete med att äntligen tapetsera min farstu. Ja, det var bäst att låta honom sköta det själv i möjligaste mån, för vi har lite olika syn på hur saker ska göras och han får väl ångest av att inte få göra saker ordentligt på sitt vis ...

 Farstun består i princip av tre dörrar och så är det en vägg där hatthyllan sitter. Den väggen består av board som täcker den fjärde dörren. Den dörren som gick in till lägenheten nere byggde jag alltså för när jag flyttade in. Och istället öppnade jag upp i trapphallen så man kan gå mellan våningarna utan att behöva ta vägen via farstun - det blev helt klart mycket smidigare.
Så innan tapetseringen har det sett ut så här (hatthyllan nertagen på bilden), med en boardvägg och resten spacklat. Så har det sett ut i flera år! Taket målades vitt för några år sedan i alla fall (hatar furu) och nytt golv fick jag ju 2012.

 Och nu har jag rena cirkusen med dessa gladrandiga tapeter! (en taklist fattas men det står jag ut med).

Den här tapeten är säkert tänkt som fondvägg i ett barnrum - skulle kanske bli lite väl mycket färgchock i ett helt rum. Men i min farstu är det förutom dörrar bara små väggstumpar = hörn. Så det blir alldeles lagom härligt med en massa färg!

I hörnet mellan källardörren och ytterdörren. Dom vitmålade golvlisterna (förut mörkbruna) bidrar också till att det känns som ett nytt rum - ja, som ett nytt hus! Dörrarna som också var mörkbruna hörde till det första jag fixade när jag flyttade in - nu är det bara ytterdörren som är brun (fast blå på utsidan).

Tyvärr har jag inga bilder på hur det såg ut innan jag spacklade väggarna - men det var mörkgrön säckvävstapet!!! T.o.m. dom spacklade väggarna (i två olika spackelfärger) var snyggare än det!