Pinna på!

Idag pinnade jag för glatta livet! På min promenad pinnade jag på i maklig takt (och utan uppraggning idag), men sen satt jag i min källare och pinnade desto flitigare. Att sätta pärlor på pinnar är väldigt avkopplande - man behöver inte tänka (när man väl bestämt vilka pärlor man ska ha). Det blev ganska många olika pärlor idag.

 Först gjorde jag en massa halsbandshängen med sex olika pärlor.

 Överst rispärlor av turkos + rosa CCB-pärlor. Mellanraden är blålila glaspärlor och turkoscoins. Nederst fuchsia glaspärlor och bronsfärgade kristalldroppar. Dom nedersta sitter på hattpinnar medan dom två övre raderna förstås är på öglepinnar för att kunna länkas ihop. Hur man gör visar jag här.

Sen satte jag alltihop på en guldfärgad halskedja. 

  

 Dom sista minuterna innan jag skulle stänga butiken gjorde jag några öglepinnar med pärlor i olika storlek, färg och material. Det här kan ju varieras i det oändliga, det behövs ju inte så många pärlor till varje pinne - 4 st 8mm, 5 st 6mm och 8 st 4mm på 45mm öglepinnar.

 Jag trädde ett svart bomullssnöre genom alla öglorna och längst ner satte jag på ett par extra pärlor plus ett hänge. Hänget sitter på en bindring så det är utbytbart. Jag knöt en ögla på snöret på vardera sidan om den översta öglepinnen - vill man flytta om pärlraderna är det bara att knyta upp och trä om.

Nya varianter av plastbandsarmband

Att knyta satinband på plastband var ju kul, så nu provade jag ett par varianter på temat.

För den en ena varianten använde jag organzaband och den andra varianten blev tvåfärgat.

  Till den tvåfärgade varianten använde jag de guldkantade satinbanden - det vita och det ljusblå. 1½ meter av vardera som syddes ihop så det blev ett tremetersband. Den vanliga makraméknytningen får ju den här effekten att vardera sida av bandet får den ena färgen i mitten och den andra färgen på kanten och tvärtom. Så det här blev ett två-i-ett-band - ett vitt och ett ljusblått.

Eftersom ändfästena ser likadana ut på båda sidorna är det bara att vända vilken sida man vill utåt.

Guldkanten på banden skymtar i oregelbundna intervaller.

 Det andra armbandet knöt jag alltså med ett organzaband. Det var faktiskt svårare, för även om bandet är tunt så är det ganska stramt och strävt, inte lika smidigt att dra åt i kutarna, men det gick ju ändå.

För att piffa upp det sydde jag sen på några krysspärlor. Jag satte en krysspärla i änden på kedjan också.

Idag är det strålande solsken i Boliden och jag har varit ut en sväng. Jag var till biblioteket och hämtade en bok jag beställt som heter "Går signalen fram? En bok om multipel skleros (MS), kronisk trötthet och signalsubstanser." Nu har jag ju läst allt som finns på nätet om de rent praktiska konsekvenserna av MS, men vad som riktigt pågår i hjärnan hittar man inte så mycket om. Nånstans hittade jag i alla fall ett tips om den här boken, så nu tänkte jag fördjupa mej i signalsystemet.

Sen hittade jag en bok för att träna upp hjärnkapaciteten och bli smartare och mer kreativ. Det var länge sen jag använde hjärnan till nåt mer avancerat än att fundera ut vad jag ska göra till middag (vilket för all del är nog så krävande) så den tog jag också. 

Den ser ut som en barnbok med sina enkla och färgstarka illustrationer, men det verkar vara en vuxenbok ändå (annars behöver jag kanske börja om på barnnivå) - jag kommer nog att få träningsvärk i hjärnmusklerna i alla fall. Den tredje boken jag lånade var en kriminalroman - "Pojken i resväskan".

Jag undrar förresten vad jag sände ut för signaler igår då jag var ute på min vanliga runda. Säger nån Hej, så säger jag Hej, och det är inte mer med det. Igår mötte jag tre unga män (jag sneglade på dom för att se om dom hade vantar), en sa Hej och jag sa Hej. Han kom över på min sida och frågade om jag pratade engelska, jo, det gör jag. Jag skulle behöva lära mej ljuga litegrann för att slippa vissa påfrestande situationer. Han frågade vad jag hette och jag sa mitt namn. När han frågade om jag hade nån man började jag dra öronen åt mej. Varför frågar du det? undrade jag. Jag bara frågar, sa han. Jag försökte slingra mej ur frågan, men jag vet faktiskt inte vad jag sa, som sagt har jag svårt att ljuga. Han ville bli min vän i alla fall och jag sa att jag inte behövde någon ny vän. Är det för att jag är från Afrika?, frågade han då. Nej, sa jag, jag är bara inte intresserad. Du är kvinna jag är man, vi behöver varann, menade han. Jag är gammal nog att vara din mamma, sa jag. Du vet inte hur gammal jag är, sa han. Nej, men jag är 58, sa jag och började gå därifrån. Jag är 57, sa han (och jag gissar 27). Gå nu, dina kompisar väntar på dej, sa jag och gick. Du kan få mitt mobilnummer, ropade han efter mej. JAG ÄR INTE INTRESSERAD! Jag hoppas signalen gick fram till slut (förmodligen körde han samma nummer med första bästa nästa kvinna han stötte på).
Vad han var ute efter var förstås nån att gifta sig med så han skulle få stanna (ja, inte var det frågan om kärlek vid första ögonkastet). Men han har en del att lära sig om hur man skaffar en kvinna i Sverige - och inte inbilla sig att alla ensamstående medelålders kvinnor är desperata efter en karl - många av oss trivs faktiskt med att vara singel! Visst finns det en del kvinnor i min ålder och äldre som åker till Gambia för att skaffa sig en Toy Boy - det handlar väl om ett ömsesidigt utnyttjande - men det verkar ganska patetiskt.

Lila örhängen

Av någon anledning har jag inte gjort särskilt mycket i lila (fast det blev ju ett lila armband häromdan och ett par tofsörhängen tidigare). Anledningen kan vara att jag inte ha särskilt mycket lila pärlor. Konstigt, för jag gillar ju lila - t.o.m. butiksdörren är lila! Jag måste skaffa hem mer lila!
Av det jag har, har jag nu i alla fall gjort två par lila örhängen.

Helt olika stil - slanka och mulliga ...

 Här har jag satt akrylbikoner på öglepinnar och länkat ihop dom ...

... och längst ner satte jag ett par "blomblad". Att länka ihop pärlor på det här sättet är faktiskt roligt och det går snabbare än man tror - även om man gör ett helt halsband - så det ska nog bli mer sånt.
För dej som är nybörjare på pinnar och pärlorpyssel, så har jag här lite tips på hur man använder pinnar och vilka verktyg man behöver.  Ett annat sätt att länka ihop ser du här.

Till dom mulliga örhängena tog jag några av dom där pärlorna som ser ut som om dom har rhinstenar, fast det egentligen är silvriga gropar. Dom trädde jag på ett par bitar av den ljuslila aluminiumtråden och tog ihop det till en cirkel - ena änden på tråden blev också en ögla för upphängningen.

Sen satt jag och pysslade med en silverfärgad tunn kedja som jag virade som ekrar, men det gick inte att få ihop det i slutänden så jag gav upp den idé, även om det såg snyggt ut. Istället tog jag ett par av de glittriga silverringarna och band fast dom med en tunn metalltråd - då blev det i alla fall lite mer silverblänk på örhängena. Pärlorna är ju lätta så det blir inte så tungt även om örhängena är ganska stora.

Tillspetsat

Jag är ju inte den romantiska spetstypen, vare sig i heminredning eller kläder, men givetvis sparar jag på alla spetsar och brodyrer som jag sprättar loss från gardiner, dukar och lakan, för dom är ju dekorativa. Nu har jag en bunt så jag tänkte att det kanske vore på tiden att göra något av dom. Så jag gjorde en kudde som är som en provkarta på olika spetsar.

Jag sydde kudden av ett rosa indiskt bomullstyg med smala vita ränder - det var ju enkelt att hålla sig efter ränderna när spetsarna skulle sys på. Det är lite olika nyanser på spetsarna, ett par är kritvita men den bredaste nertill och den smala upptill är oblekta, alltså lite gulaktiga.Kudden är 40x40 cm.

Jag sydde också på en rad med knappar för att få en intressantare effekt. 

Baksidan syddes som ett vanligt örngott. Kudden är 40x40 cm.

Jag tänkte göra ett par saker till av tyget (för att göra slut på det) men jag funderar fortfarande på vad, och om det ska vara spets på dessa saker också (i så fall kommer ett Tillspetsat - del 2 så småningom). Nu blev det bara ett hårband med en fin spets på. Baktill på hårbandet tog jag ett tunnare tyg som jag kunde dra in en resår i så det är lite flexibelt.

Idag skulle jag sy något helt annat, men när jag letade efter ett lämpligt tyg till detta så hittade jag ett par gardinlängder med gröna spetsar. Det är ett fint randvävt tyg och jag köpte dessa gardiner på second hand i tanken att det skulle bli fina shoppingkassar av det. Så nu sydde jag en sådan.

Och naturligtvis fick den gröna spetsen vara med. Eftersom det är ett liksidigt tyg så var det bara att vika ner kanten upptill. Kassen är ca 40x40 cm så den duger till matinköp, men den kan ju användas till lite av varje. Såna här kassar kan man ju ha hur många som helst av. Jag köper aldrig plastkassar utan har alltid med mej en eller flera tygkassar när jag går till affärn eller åker till stan.

Det blev alltså ett återbruksinlägg som går till Susannes återbruksutmaning. 

 Sen råkar jag ha några nya spetsar också som jag beställde nån gång före jul - med lite färg som omväxling. De har samma mönster men ser ändå lite olika ut. Den gröna och lila är 25mm bred, den vita 30mm. Den rosa ser ut att ha blivit mer uttöjd på längden och kan kanske töjas ut lite på bredden istället så den blir mer som den vita. Dom här spetsarna säljer jag och dom kostar 12 kr/meter.

  

Armband av plastband och satinband

Äntligen har jag kommit på ett användningsområde för dessa plastband som större paket är hopbundna med.  Eftersom man inte kan återvinna dom för egna paket om man inte har utrustning för detta, så har jag slängt en hel del. Några har jag sparat för att reta katterna med, dom är nämligen härliga att tugga på om man lyckas fånga den där virriga bandänden.
På mindre paket kan det sitta smalare vita buntband, men det jag nu råkade ha var ett av de breda (11mm) gråsvarta. Och *Pling!* fick jag en idé. Här är resultatet.

Två armband med satinband knutna på plastbandet. 

Såna här band är det.

I ändarna har jag satt såna här bandfästen, eftersom fästet är 13mm brett så passar det utmärkt till bandet som är 11mm. Har man inte tillgång till såna fästen får man hitta på något annat. Man kanske kan sätta ihop plastbandet till en sluten ring lagom stor att dra över handen; jag har inte testat men det borde funka med smältlim (limpistol). Då är det ju bara att knyta hela vägen runt, fast då går det ju åt lite mer band, kanske 4 meter.

Satinbandet är 7mm brett. Det går åt 3 meter band till ett sånt här armband. Hitta bandets mitt och börja med att knyta fast bandet så att knuten hamnar på ena sidan.

  Knytningen är vanliga makraméknutar. Förutom satinband så funkar det ju med andra smidiga band som organza och sidenband (jag ska nog prova lite olika band), men är dom tunnare och smalare än det här satinbandet får man nog ta 1 meter längre för att det ska räcka.

   Avsluta med att klippa av plastbandet och sätta på ett till fäste. Limma sista knutarna och klipp av knytbandet. Sätt på ett lås.  

Det är ju åtminstone till viss del återvinning så det blir ett inlägg till Susannes återbruksutmaning igen.

Örontofsar

Jag har börjat fundera på att borra upp hålen i mina örsnibbar. Det ena hålet går möjligen att få en örkrok i (fast det var länge sedan jag provade), det andra hålet har definitivt växt ihop. Eftersom jag gör en del örhängen så skulle det ju vara kul att kunna använda några också. Har någon ett tips om var i stan man kan göra detta?
Några tofsiga örhängen i olika stil har jag gjort på sistone.

Jag gjorde två par örhängen med dom här stora hylsorna där man kan stoppa in rätt mycket som tofsar.

 En massa tunna silverkedjor består de här tofsarna av. Det gick åt 4 st av kedja nr 28 till varje tofs för dom är ganska långa.

På varje tofs har jag satt 10 små pärlor. Det är vita akrylpärlor som jag satt på små knoppinnar och hakat fast i en länk på kedjan. 

 Vinröda tofsar av fuskmockaband. Jag ville dom skulle hänga snyggt och prydligt men det ville inte bandet, så det blev ganska spretiga tofsar.

 Till dom här använde jag guldfiligrankoner istället, och lila nylonsnöre.

Jag lindade tio varv runt tre fingrar, band ihop och klippte upp. Alla tofsar fästs på en metalltråd som sticks upp genom hylsans topphål och formas till en ögla för fäste i örkrokarna.

Presentaskar av toarullar

Om du ska ge bort ett smycke som du knåpat ihop själv, så passar det väl bra med en presentask som du också knåpat ihop själv. Av tomma toarullar kan man göra fina askar som är lagom stora för de flesta smycken. Det är ett roligt återbruksprojekt också, så det här är ett inlägg till Susannes återbruksutmaning.

Jag gjorde tre stycken askar idag.  

 Tre toarullar, några bitar fint papper, lite band och annat för pynt.

Börja med att vika in kanterna i form av halvrundlar - en djup böj som sen går upp i två spetsar ungefär i mitten av öppningen.

När båda kanterna på öppningen är invikta möts kanterna en aning omlott.

 När du har gjort likadant i båda ändarna av rullen ser det ut ungefär så här. Jag gjorde vikningarna först för att mjuka upp pappen, sen vek jag ut flikarna igen innan jag satte på pappret.

Klipp till papper som räcker runt rullen och ca 1 cm i vardera änden som du kan vika in. Limma fast pappret och vik ihop flikarna.

Om man inte ska ha snöre/band om, så kan man limma eller tejpa ihop ena änden innan man stoppar i presenten, men annars håller dom vikta ändarna ihop bra ändå.

Jag använde lite olika band till mina askar, här ett smalt satinband som jag knöt ihop till ett bärhandtag. Ett papphjärta limmades på.

Ett sicksackband knöts runt asken och på ändarna limmade jag på hjärtan av hobbyfilt.

Den här asken fick ett lila organzaband.