Mer tantutrustning

När jag var till stan förra fredan för en dejt med väninnorna så följde en av dom med mej till busshållplatsen när jag skulle åka hem. När vi var nästan framme sa hon "Haltar du? Det låter så konstigt när du går." Då märkte också jag att det lät olika när jag satte ner höger respektive vänster fot. Höger fot smäller i backen men vänster smyger tyst. Det märks inte från början utan det blir när jag gått en bit. Höger ben är svagare och då plaskar högerfoten ner så där okontrollerat och slappt.

Eftersom jag också gruvat mej för att jag snart ska på en ny MR och det är en bit att gå från busstation till lasarettet så blev jag alltmer på det klara med att jag vill ha nåt att stödja mej på vid behov.  Jag har ju kryckkäpparna sen jag bröt fotleden, men även om jag bara skulle ha med mej en av dom så är det ett otympligt redskap att dra med sig, särskilt på bussen.

I en tidning jag lånat av grannen Aina hittade jag då en annons från företaget Sakta och i den annonsen fanns det hopvikbara käppar. Helt perfekt - en sån måste jag ju ha! Så jag beställde direkt. Det finns massor av varianter med olika mönster och färger (och lite olika priser). Jag valde en modell som var nedsatt i pris (249 kr, ordinarie pris 499 kr) Och i onsdags kom den, min pistagegröna käpp!

 Hopvikt är den inte ens 25 cm lång. Den hålls ihop av en kraftig gummisnodd inuti och så drar man isär delarna och viker ihop den när man inte behöver använda den och kan enkelt ta den med sig för att ha till hands när man behöver det där stödet. Det följde med en svart väska med handtag att ha den i.

Den översta delen är reglerbar i höjd så man kan anpassa den från 81-90 cm. 

Det här lilla paketet går ju ner i nästan vilken väska som helst eller så kan man ju bära den bara i handtaget. Men jag ska nog sy en alldeles egen väska i lite roligare färg till min käpp. Med axelrem tänkte jag, så behöver jag inte hålla den i handen när jag ska ut på promenad. Igår regnade det hela dagen, men nu ska det visst bli lite bättre väder framöver så jag ska verkligen försöka komma igång med dom där promenaderna.

Med mej hem från väninneträffen hade jag en liten bukett färgglada blommor som väninnan från Kåge tagit med.

P.s. Nu har jag också lärt mej använda ett av mina tidigare tanttillbehör, nämligen det där jättestora förstoringsglaset. Jag behöver inte överanstränga ögonen lika mycket nu - det funkar både för läsning och virkning t.ex. Och jag skulle behöva använda det när jag är på affär'n för det är inte lätt att läsa det finstilta på förpackningarna, men det känns som lite väl stort att släpa med sig. Jag borde kanske be dom skaffa dit ett som man kan låna, det är garanterat fler som skulle ha glädje av det. 

Seitan - hemgjort vegetariskt kött

Det här var ju verkligen magiskt! Vem kunde ana att man kan göra "kött" av vanligt vetemjöl!? Eller rent vetegluten ifall man vill göra det lite enklare. Jag har hittat ett ställe där man kan beställa gluten (Bodystore), men jag tänkte jag skulle prova först med den lite mer arbetskrävande varianten.

Detta "kött" som kallas seitan uppfanns i Kina på 1000-talet, läst mer om det på Wikipedia.

För detta behöver man alltså bara vanligt vetemjöl. Man gör en deg av mjöl och vatten och kryddor (jag hade i lite soja). När man knådat ihop degen låter man den ligga en stund och gör under tiden i ordning för att koka "köttet", med den kryddning man vill ha som smaksättning. Det var ett par veckor sedan som jag gjorde det här så jag minns inte vad jag hade för kryddor.
Sen sätter man igång och tvättar ur stärkelsen ur degen. Det handlar alltså om att man ska vaska fram glutenet, alltså proteinet, i mjölet. Man börjar med varmt vatten och sen kallare och kallare, det tar 15-20 minuter. Hur det går till kan man se på den här videon. I videon används också näringsjäst (Bjäst) när degen görs men det behöver man inte.

När man fått fram "köttet" ur degen så kan man forma det - platta till det, göra en stor "stek", eller klippa det i mindre bitar. Jag klippte en del av det i bitar och så sparade jag en bit som jag tänkte göra lite annorlunda med. På bilden ovan är bitarna efter kokning då dom blivit dubbelt så stora motför innan. Jag hade tänkt göra bara en liten "köttbit" men det blev mer än jag trott innan det var klart. Jag hade slarvat vid urtvättningen vilket syns på bilden - det är ljusare partier som ser ut som fett - som jag fick peta bort sen. Det här "köttet" håller sig upp till en vecka i kylskåpet och kan också frysas.

 Biten jag sparade plattade jag till och prövade att steka den utan att koka först. Den fick en fin yta men kändes rå inuti, så efter stekningen slängde jag ner den i kokgrytan också. "Köttet" ska koka i 45 minuter upp till en timme. Den här biten fick en mycket bra konsistens efter kokningen - en väldigt köttig känsla med tuggmotstånd.

 En del av de kokta grytbitarna stekte jag sedan i lite olja tillsammans med lök.

Eftersom "köttet" fortfarande inte hade så mycket smak, så gjorde jag en sås (Café de Paris som jag hittade i skafferiet) och rörde ner "köttet" och löken. Jag är inte så förtjust i den såsen (måste ha legat flera år i skafferiet) men det blev faktiskt en inte alls så tokig gryta av detta, som jag avnjöt med ris och nån grönsak.
Av resterande bitar gjorde jag senare en annan såsgryta. Den platta steken hade ju fått en bra konsistens men jag var inte nöjd med smaken, så den marinerade jag i en blandning av (hemgjord) Sukiyakisås + (hemgjord) "turkisk" yoghurt. Efter marineringen stekte jag den igen och nu blev det riktigt gott.

Det här var första försöket att tillverka vegetariskt kött, men jag ska fortsätta och prova mej fram med olika smaksättningar och tillagningsmetoder. Det borde gå att göra köttfärs av detta också och så tänkte jag prova på att göra korv, kanske med inblandning av paneer. Kanske beställer jag hem rent gluten också, men det var inte så besvärligt ändå att tvätta degen och det blir ju billigare (behövs inget fullkornsmjöl till det här så jag köpte billigaste mjölet) även om ganska mycket av mjölet tvättas bort.
Det här är ju förstås inget för den som är överkänslig för gluten, men annars är det ju verkligen ett alternativ för de dyra köttersättningarna som finns att köpa, som quorn och sojaprodukter. Och med lite god vilja kan säkert en köttätare äta detta i en gryta där inte själva köttsmaken är så viktig, konsistensen kan man i alla fall få till.

Blingknappar

Jag är totalt oinspirerad att göra något som helst, men jag fick lite nya knappar häromveckan som jag åtminstone kunde göra lite blingsmycken av. För det är blingiga knappar, typ stora rhinstenar.

 Turkosa, cerise, ofärgade och ljuslila. På baksidan är dom silverfärgade. Dom är 15mm stora.

 Först gjorde jag ett par cerisa örhängen. Jag satte knapparna på stora bindringar och så atte jag dit en liten bindring också för att knapparna skulle hänga rätt i förhållande till örkrokarna. Dom njurformade låsbara örkrokarna är lite stora men det blir precis lagom längd på örhängena för mej - med kortare krokar hamnar själva blinget under håret.

 Sen gjorde jag likadant med dom andra färgerna.

Häromdan gjorde jag också enkla halsbandshängen av knapparna. Till dom använde jag bygelfästen som jag sen satt på silverkedjor.
Jag gjorde en gång ett halsband med träknappar som jag satte på guldfärgade bygelfästen.

Fröuggla

För två veckor sedan var Tim upp för att gå på sin farmors begravning. Tim hade en bra kontakt med henne och hälsade på henne varje gång han var upp till Skellefteå, så det var ju tråkigt när hon hamnade på sjukhuset och sen aldrig mer kom hem. Jag tyckte också mycket om henne (och farfar) men det var mer än trettio år sedan jag separerade från Tims pappa och begravningar är väl inget man går på om man inte behöver så jag var inte med (jag börjar ju grina bara jag sitter här och skriver om det).
Efter begravningen var Tim och hans pappa till farmor lägenhet för att se om det var något som Tim ville ha. En sak som han tog rätt på var den här tavlan med en fröuggla som han själv gjort när han var 6 år.

 Jag antar att det var jag som ritade upp ugglan och så fick Tim limma.

 Ugglan består av olika solrosfrön. Ögonen är ett par knappar.

 Grenen består av nån sorts pumpafrön och så är det små kvistar av mungbönor.

Och på tal om mungbönor så har jag ett recept på en god mungbönsgryta. Receptet fick jag av Tims dagmamma, så det var väl därför jag hade hemma mungbönor när den där tavlan gjordes.

Mungbönsgryta

• ½ påse mungbönor

Skölj väl, koka i mycket vatten (ca 2-3 cm över bönorna), 1 timme, med

• salt och
• 1½-2 tsk curry

Blanda ner (och värm) när det kokat färdigt:

• 1 msk farin
• ½ burk krossade tomater
• 2 stora gula lökar (hackade)
• 1 grön paprika (hackad)
• (1 st vitlök)

Ätes med mjukt bröd och eventuellt ris.

Loppisfynd

Dagarna går väldigt fort nu. Kanske beror det på att dom blivit kortare. Kanske beror det på att jag har varit väldigt upptagen - med att göra ingenting. Åtminstone gör jag ingenting som jag kan visa här på bloggen. Mina ögon har senaste veckan varit mer än vanligt grumliga så jag orkar inte hålla på med småpillriga saker. Jag har städat en del och experimenterat en del på matfronten (återkommer om detta), men mest har jag nog bara suttit i köket och tittat på webbtv-repriser, alltså gamla avsnitt av Lyxfällan och den amerikanska serien Hoarders. När jag nu ändå måste betala den %&¤#*/! tv-avgiften! Jag ser dessa tv-program för att dom får mej att känna mej så himla präktig.

Men lite har jag syndat. Jag har inte varit på loppis på över två år, men förra söndan tyckte jag att jag kunde svänga förbi en loppis som pågick bara ett par kvarter från mej. Där fyndade jag detta:

 Fem stora härvor av ett tunt bomullsgarn, à 10 kronor. Exakt vad jag ska ha detta garn till vet jag inte, men det kan nog användas till rätt mycket - virka, väva, knyta knåpa ... Jag kunde inte stå emot i alla fall.

Jag har påbörjat att nysta upp garnet (passande syssla medan man ser på tv), men det kommer ta åtskilliga timmar innan alla fem härvorna är nystade.

 Det här garnet är väl tänkt för virkning antar jag, så jag provade att virka lite. Det blev en sorts improviserad spets. Det hade kanske varit lämpligt med min smalaste virkkrok men den har jag fortfarande inte återfunnit (och det vete sjutton om jag sett att virka med den), så det blev en 2,5mm och det funkade nog så bra.

 När jag virkat klart provremsan kom jag på att det skulle ha varit snyggt om jag satt några pärlor på garnet och virkat in i första hålvarvet, men det hade jag ju inte tänkt på när jag började. Istället tog jag en bit guldglittrigt band och flätade in mellan stolparna.

 Julaktigt blev det förstås med rött och guld. Jag får försöka hitta på nåt att använda den här lilla remsan till, det blev väl knappt 20 centimeter.

 På tal om jul så gjorde jag ett par julklappar idag. Nämligen ett par snytingfodral. Jag ska till stan på fredag och träffa ett par väninnor, och eftersom det är stor sannolikhet att vi inte träffas nåt mer innan jul, så tänkte jag att jag skulle ge dom dessa julklappar redan nu.

Visserligen ska jag väl till stan en gång till i år, nämligen på en ny MR. Idag fick jag ett brev som uppmanade mej att boka tid på hälsocentralen för blodprovstagning inför detta. Och bifogat var denna karta av klistermärken avseende alla prov som ska göras. Undrar hur många liter blod som behövs? Men det är ju bra att få allting kollat, det är en fördel med att ha en sjukdom som medför att man faktiskt blir undersökt en gång om året eller så.

Snytingfodral

Dagens snabbsydda är ett fodral till pappersnäsdukar. För hur läcker är en sån där förpackning med snytingar egentligen? Sy ett snyggt fodral så blir snuvan roligare :) Sy en hel bunt (eller låt barnen göra det) i olika tyger och stoppa i en bunt pappersnäsdukar, så har du (eller barnen) årets julklappar klara! Även dom som aldrig blir förkylda (som jag) kan behöva en snyting då och då, hehe!

 Superenkelt att sy, passar nybörjare t.ex. barn som just lärt sej sy på maskin. Vad man behöver är fem tygbitar, tre större och två mindre (en dykning i lapplådan). Jag tyckte det blev lagom med 17x13 cm och 13x13. En av de större ska vara fodralets baksida. De övriga fyra tygerna viks och pressas dubbelt.

 Du har då två bitar som är 17x6,6 cm och två som är 13x6,3 cm. Lägg bakstycket med rätsidan upp. Placera de två långa framsidorna ovanpå så dom ligger med de vikta kanterna mot varann mitt på. Lägg in de mindre delarna med den ena änden ovanpå den ena långa biten och den andra änden under den andra långa biten. Kolla noga att du lagt alla bitarna med de öppna kanterna utåt.

 När du lagt alla bitar på plats blir det nånting så här. Nåla ihop och sy runtom hela.

 Snygga till sömsmånerna och trimma hörnen så det inte blir så klumpigt där. Sicksacka runtom.

 Vänd ut och in på det hela och peta ut hörnen. Pressa eventuellt. Öppna en förpackning pappersnäsdukar och pula in näsdukarna i ditt nya snytingfodral.

 Snyggt och prydligt. Kan t.o.m. ligga framme på bordet för akuta aaattjooooo, snörvel, snyt-attacker.

P.S. Om du syr något som ska kunna tvättas senare, kom ihåg att bomullstyger bör vara tvättade innan du klipper. Detta eftersom bomull krymper vid tvätt, och har man flera delar (kanske olika tyger) och om dom ligger i olika trådriktning, så kan dom krympa olika, och det blir inte alls bra. Så se till att du använder tyger som åtminstone gått en vända i tvättmaskin. Använder du gamla avlagda kläder att klippa ur så bör det inte vara något problem.

Skåpfynd

Jag har hållit på ett tag och rensat och röjt i skåp och garderober och igår gjorde jag ett fynd. I skåpet ovanför städskåpet hittade jag en plastkasse med något som skramlade. Till min stora förvåning hittade jag ett gäng plåtburkar.

 Det var en större rund burk och så var det dessa små hus. Varför dom hamnat i en plastkasse i ett skåp kan jag inte begripa. Dom måste ha legat där ända sen jag flyttade in i huset och helt enkelt bara stuvade in saker lite hur som helst. Jag har bara ett ytterts diffust minne av att jag sett dessa burkar förut. Har jag köpt dom (på Myrorna när det begav sig), eller fått dom av nån? Ingen aning.
Men när jag pratade med min Mor idag så nämnde jag dom här burkarna och hon tyckte dom lät bekanta, att det var några som hon haft. I alla fall är dom nu återfunna och jag ska se om jag hittar nånstans att ställa dom, för dom är ju fina. Kanske kunde jag ha dom för förvaring av färgsorterade knappar tänkte jag - för jag trodde dom var tomma ... Men medan jag pratade med Mor lyfte jag på en burk och skakade på den och insåg att det fanns något i den, faktiskt i fyra av dom (butikerna).

Det var såna här tepåsar med olika fruktteer. Påsarna låg i förslutna plastpåsar så kanske finns det lite smak kvar i dom, jag ska testa i alla fall.

 Godisbutiken

 Mataffären

 Bageriet

 Blomaffären

 Och boningshuset.

 Olika takpannor har dom allihop!

Gavlarna.

Den här burken fanns i samma plastkasse och den kan helt säkert komma till nytta, den är ju lite större.