Lampskärm med hampasnöre och sidenband

Nu när höstmörkret lägrar sig så är det ju trevligt med lite lampor i fönstren. För några år sedan när jag hade en afrikansk period gjorde jag en lampskärm av en skärmstomme, lite hampasnöre och ett brett sidenband.

 Det blir ett riktigt fint varmt sken med det orangea bandet.

Jag lindade först hampasnöret upp och ner runt hela stommen. Sen vävde jag in några rader av snöret upptill. Resten fyllde jag med tre rader av sidenbandet - har man ett smalare band blir det förstås fler rader att väva. Bandet får skrynkla sig lite, så det behöver inte vara perfekt slätt och prydligt, jag ville ju också ha en lite rustik look. Som avslutning limmade jag fast ett vävt band upptill och nertill.

Lampstommar kan man hitta på second hand, eller kanske har du någon tråkig gammal skärm i dina gömmor som du kan förnya?

Annars kan man beställa stommar och annat lampmateriel på dinlampa.com.

Det var en typ som den här jag använde, fast en lite högre modell.

Del 12 färdigskriven!

Nu gjorde jag ett ryck och fick äntligen klar del 12 till novellserien "Hur ska det sluta?".
Del 12 behandlar ju december månad så nu är jag ju ute i god tid (fast det var ju till december förra året det var meningen att vara klart, hm). Alltså är serien färdig nu - januari till december år 27.394 f.Kr.
Det knepiga med att skriva dessa tolv noveller var att jag bestämt att alla skulle vara lika långa, dvs. fyra A4-sidor (Times New Roman 12 pt) - det allra första kapitlet jag skrev råkade bli just så långt. Så ibland har jag fått förkorta och ibland fylla ut med mer text för att få ihop det. Och ibland har jag fuskat och töjt lite på sidorna genom att göra marginalerna lite mindre - det fick jag göra nu för att få in ett par rader på slutet om mammutarna, dom ska ju alltid avsluta delarna.

Här finns del 12, och här börjar du för att läsa alla delarna från början. Kommentarer vore roligt ...

Vinterrustning

Det var ett tag sen jag gjorde ett inlägg, men jag har varit särdeles ohågad på sistone - det har varit så mycket annat att våndas över. Men inatt drömde jag att mitt kök var fyllt med snö, minst en halvmeter över både golv och inredning, och min ytterdörr var totalt blockerad av minst 1,5 meter snö. Kan det betyda att jag känner mig insnöad på något plan, eller är det bara en förvarning om att den kommande vintern inte är så långt borta? I alla fall tänkte jag då att nu kan jag ju lägga upp den här vintermössan som jag sydde för några veckor sedan. Det var när jag röjde i syrummet som jag hittade en bit mycket tjock lila fleece och tyckte det var detsamma att sy något av den istället för att bara stuva ner den i nån låda igen.

 Ibland är det ju bra att hålla huvudet kallt, men jag föredrar att hålla det varmt när termometern kryper neråt, och särskilt vill jag ha det varmt om öronen. Om du också börjar ana att isvindarna lurar runt knuten, så får du här ett recept på en snabbfixad och varm huvudbonad.

 Måtta huvudomfånget runtom och från nacken till pannan - lägg till några centimeter för ett uppvik om du vill ha det, eller för en fåll. Vik fleecen dubbel och klipp en bit som mäter halva dessa mått. Runda till överdelen och klipp ett sprund i mitten (det blir alltså fyra flikar).

 Sy ihop de två sprunden - och så har du en jätte-bh, hi hi! Sy sen ihop hela mössan.

 Om du ska ha ett uppvik som på min mössa, så syr du en bit (uppvikets höjd + ett par cm till) av sömmen från nederkanten med sömsmånen åt andra hållet, alltså aviga mot aviga. När du viker upp kanten har du då sömsmånen inåt. Till öronlapparna tog jag en tunnare fleece som foder (har du inte en sån här jättetjock fleece så går det bra med samma). Klipp öronlapparna som lite rundade trianglar och lägg in knytbanden emellan innan du syr ihop. Prova ut var öronlapparna ska sitta och sy fast dom en bit upp från vikningen på mössans insida. Gör eventuellt en tofs och sy fast. Jag klippte en remsa ca 12 cm bred och klippte fransar på båda långsidorna med ca 1 cm kvar i mitten. Vik dubbelt så fransarna kommer åt samma håll, rulla ihop, sy ihop så den håller och sy fast på mössan. Om du syr mössan i en måttligt tjock fleece kan du fålla kanten på uppviket, men du kan också göra som jag gjorde och sy en langettkantning med broderigarn.

Till min lilla provdocka är den ju lite för stor ... Halsduken är klippt av en billig fleecepläd som redan hade fransar i ändarna - det är bara att klippa från kant till kant så är den färdig.

Efter en sömnlös natt

Jag var ju riktigt pigg i går trots en sömnlös natt - det är idag jag har känt av det. Men jag hade ganska mycket kunder inne i går och så kom Gunilla och vi stökade lite med loppisgrejerna och hon fick prismärka sina saker, så det höll mig väl igång. Sen pysslade vi en stund och det var inte förrän sen på kvällen jag började krokna. Jag la mej redan kl 10, Ziggy kom in då och tyckte det var ok att gå och lägga sig, annars brukar han bara slänga i sig några matbitar och så ska han ut igen. Stella gick också och la sig utan att genomsöka hela sovrummet efter gömda lönnmördare (eller vad det nu är hon brukar söka efter). Och jag somnade före halvelva och sov hela natten, men har känt mig ganska matt hela dan ändå, fast jag tog en promenad i alla fall för det var ju fint väder.

 Gunilla hade två armband på sig när hon kom, det var det där med de färgglada snäckskalspärlorna som hon gjorde nån gång tidigare och det med trianglar som hon köpt av mig. Och nu gjorde hon två likadana (hennes mamma skulle visst få ett) av guldsandstenspärlor och guldmellandelar.

 Eftersom hon gjorde två och jag tyckte det blev så fint så jag ville göra ett själv, så har jag inte så många kvar av dessa fyrkantiga pärlor, men kanske det finns så det räcker till ett armband om nån annan vill göra ett också, jag får kolla. Mellandelarna passade bra eftersom dom också är fyrkantiga men med hålet på diagonalen. Dom har jag i alla fall ganska många av.

 Man kan se lite guldglimmer i stenen.

Jag kom på att jag inte gjort något armband med bärpärlorna, så då gjorde jag ett med dom stora gula. De mörka glaspärlorna såg svarta ut men jag upptäckte att dom var mörkbruna när jag höll upp dom mot ljuset, och gult och brunt passar ju bra ihop. Sen gjorde jag ett par matchande örhängen med hjälp av de stora knoppinnarna. Både mitt och Gunillas armband är trädda på den runda elastiska tråden.

Stella på Youtube

Natten mot lördag sov jag inte en sekund, så vid sextiden på morgonen satt jag i sängen och lekte med apparna i min nya mobil. Stella kom och la sig i mitt knä och då kom jag på att jag skulle testa att filma med den inbyggda kameran. Och det gick ju bra. Sen steg jag upp och satte mej framför datorn för då kom jag på att jag skulle se om jag kunde lägga upp filmen på Youtube - jag brukar ju titta på andra katter där.
Tre timmar senare hade jag fortfarande inte lyckats med det. Jag hade filmat med så hög upplösning så jag behövde krympa fimen på nåt sätt för att det skulle gå. Och jag googlade och laddade ner program och försökte med alla möjliga inställningar men filen blev bara större. Till slut fick jag ner filstorleken till drygt 3MB, men fortfarande var det problem med att ladda upp den. Kanske var min dator utmattad av alla övningar, men nu (efter att faktiskt ha sovit i natt) gjorde jag ett nytt försök och nu gick det!

Nu provade jag också att lägga in klippet direkt här i inlägget, men om det inte kommer upp så kan du gå till Youtube-videon. De flesta som varit in i butiken har ju också träffat Ziggy eftersom han ofta följer med kunder in. Men inte många har träffat Stella, som ju inte springer ute och dessutom är rätt folkskygg, så därför tyckte jag det kunde vara kul om hon också fick visa upp sig lite, hon är ju så söt!
Här är en bild från när hon var mindre ...

Linas unika manetörhängen

Just det - manet - inte magnet! Fiffiga 10-åriga Lina knåpade ihop ett par fantastiska örhängen i tisdags - och visst ser det ut som maneter med långa tentakler? Hon använde klockkjolar i två blå nyanser, nylonsnöre i tre nyanser och ett par silverfoilhjärtan och två akrylprismor. Det var en hel del knåpande med att få fast tentaklerna men Lina vet hur hon ska ha det och löser det mesta - och om hon inte blir arkeolog så kan hon nog bli smyckedesigner!

Magnetörhängen gjorde däremot Maja och Klara tidigare.

Själv var jag ute i skogen i söndags och hittade koraller ...

Den här knallgula saken uppenbarade sig bland barr och kvistar och såg verkligen ut som en korall. Jag förstod att det var någon sorts svamp, men jag har aldrig sett en sådan förut.  Jag googlade när jag kom hem och fann att det var en korallfingersvamp!

Mer från gömmorna - virkad babystass

 Ännu ett minne från Tims barndom. En virkad stass i rött och grönt av bomullsgarn. Jag antar att det är en egen design eftersom jag aldrig varit så mycket för att följa anvisningar utan föredrar att experimentera.

 Jag har inte kommit på i vilken ände jag började virka den här koftan, så jag kan då inte ge någon beskrivning av processen. Förmodligen hade jag ingen heller ingen särskild plan när jag började utan den växte väl fram efterhand.

Byxorna är ju väldigt enkla, det är ju bara att utgå från några mått eller ett symönster.

Jag hittade i alla fall en bild där han är iklädd byxorna, och av den kan jag avgöra att storleken är ca 1 månad. Och det är min syster som håller i den lilla kraken (som ser ut som om han allvarligt börjat tvivla på om det var så klokt att komma till denna världen - han är en som alltid noga övervägt sina beslut - men efter snart 32 år så hoppas jag han tycker det blev rätt okej ändå).