Nu är det mycket bättre!

(bild från pocketperspectives)

Igår kväll vid elvatiden gick jag nerför trappan och innan jag ens var nere så hörde jag ett väldans jamande utifrån. Och där var ju Ziggy på bron och ville in! Jag blev alldeles skakis, trodde knappt det var sant! Och i prima form var han, nåt hekto slankare kanske men inte som om han varit utan mat i åtta dagar. Han åt men var inte särskilt hungrig.
Men oj vad han snackade, och jämrade sej högljutt - inte för att han hade ont nånstans utan mer som att han bara var lite upprörd. Vi gick ju och la oss ganska snart men han hade svårt att koppla av. Han brukar inte vara lättstörd när han ligger med mej i sängen, men nu bjäbbade han varje gång jag rörde mej. Så småningom somnade vi i alla fall.
I morse när jag åt frukost ägnade han sej åt incestuösa övningar med sin syster, hmmm ... Så han mår nog bra, även om han fortfarande går omkring och bräker och jämrar sig. Nu har han i alla fall lagt sej på stolen här bredvid mej.