I väntan på våren

I brist på vårväder har jag gjort några vårsmycken. Här ett par örhängen i vårgrönt. 

Jag tänkte ju göra slut på en del pärlor som jag bara har några av, och dessa pistagegröna silverfoilpärlor hade jag bara fyra av och två av dom gick då till dessa örhängen. Jag satte dom på öglepinnar tillsammans med ett par pärlhattar och små silverkulor. Sen hakade jag bara på löven i den nedre öglan. 

 Dom här hängena med fem öglor låg framme och väntade på att få komma till användning. Här använde jag gröna glaspärlor med pläterad kant, små kedjestumpar och ett par andra tibetsilverlöv.

Det är två gröna nyanser på pärlorna och stålfärgade kanten är spegelblank.

 Det var dom åtta glaspärlorna som jag ville göra av med så det fick bli ett armband av dom. Pärlorna är transparenta med en strimma av mörklila. Mellan pärlorna satte jag små hängefästen med olika löv- och blomberlocker.

 Eftersom armbandet blev för litet med bara de åtta pärlorna så funderade jag på om jag skulle fylla ut med något mer mellan dom, men hittade inget som riktigt passade. Jag tyckte också att det kunde behövas lite mer färg, så till slut blev det den här pärlan (som jag bara hade en av) i turkos med en blomma inuti, och så ett par korallröda acrylcat´s eye.

Korsordspyssel

När vår Mor fyllde 70 år (2001) gjorde min syster och jag ett korsord till henne. Hon gillar att lösa korsord, men det här korsordet var redan löst och inramat. Det speciella med det är att det handlar om födelsedagsbarnet själv. Lite olika bitar ur livet, intressen, namn på föräldrar, syskon, barn, barnbarn och sambo. Foton och bilder har klistrats in. Det är inte helt lätt att pussla ihop ett sånt här korsord och det blir ju en hel del tomma rutor. Men det var ett kul pyssel!

Det finns förstås en del korsordmaskiner på nätet, där man fyller i ord och ledtrådar och så skapas korsordet. Här finns en sån generator som i alla fall klarar av svenska. Det är en del att fylla i men man väljer ju själv hur många ord som ska vara med. Jag testade lite och upptäckte att orden får ett nummer och så hamnar ledtrådarna i en lista nedanför, men möjligen kan man peta in ledtrådarna i själva korsordet om det inte blir för tätt med ord, alltså om man vill rita upp det för hand som vi gjorde och bara behöver en mall som hjälp. Googla på crossword creator så dyker det upp mer korsordsgeneratorer som du kan testa.

Själv har jag av någon anledning inte fastnat för korsord, men däremot tilltalade sudoku mej när det kom. Det handlar ju mest om logik och inte om kunskap, så det passar min analytiska vänsterhjärna. Eftersom jag förbrukade sudokun i högre takt än tidningar kunde hålla mej med, så sökte jag förstås på nätet för att hitta mer utmaningar. Och det finns ett ställe - OpenSky Sudoku Generator - där man kan massproducera sudokun. Man väljer hur många sidor (upp till 50), hur många sudoku per sida (ta 4 så blir de lagom stora) och så svårighetsgrad - om man väljer random så blir det en mix av allt från lätta till riktigt knepiga. Man kan också bocka för om man vill ha lösningen, om man tycker det är okej (fy på dej) med lite fusk! Sen är det bara att klicka på Go och så öppnas ett spara som-fönster där man väljer var man vill spara det pdf-dokument man får. Och så skriver man ut sina sudokun.

En positiv effekt, åtminstone för mej, av att lösa sudoku är att minnet skärps. I vanliga fall räcker mitt korttidsminne i max två sekunder, men när jag håller på med sudoku så kan jag memorera var vissa siffror måste ligga (antingen den eller den rutan, men jag vet inte exakt vilken just nu) och håller reda på det tills jag har fått in fler siffror och kan avgöra den exakta positionen. Huruvida den där minnesskärpningen håller i sig efteråt vet jag inte, men möjligen har några synapser blivit lite mer trimmade och motiverade.

Dagens sötchock!

 Stella Bella Supernova

Hon vet hur hon ska få matte att förvandlas till ett lallande fån som utstöter märkliga ljud i stil med "Gullepluttifnuttfjuttefjun, pumpestumperumpan - är du töööt? Jo, du är så tööt snuttepluttefnutt!"

Snöbollar

Igår var det vårdagjämningsdag, men någon vår är inte inom synhåll än. I Boliden idag var det omväxlande med sol och snö - inte så värst mycket av någotdera - och fortfarande kallt, så snödrivorna ligger tryggt ännu ett tag. Och i Skåne har ni väl fått nya fina snödrivor, som ni säkert har längtat efter ...
Så då gör jag några snöbollssmycken.

Två armband med snöbollspärlor på elastisk tråd. Dom här snöbollarna smälter inte så man kan använda armbanden året om ifall man saknar vintern - bra va?

 Här har jag satt guldpärlhattar (pgh 100) på snöbollarna och så sitter det vita kubpärlor emellan - samma som jag använde till armbandet i detta inlägg.

 Till det andra armbandet har jag strassrondeller med AB-skimmer och så några pumpaformade turkospärlor.

 Sen blev det två par örhängen som matchar det första armbandet i vitt och guld.

 Inga snöbollar här men ett par "snödroppar" längst ner. I övrigt är det miniguldpärlor och de vita kubpärlorna. Allt satt på guldpinnar med liten knopp.

Det andra paret har snöbollar med pärlhattar som armbandet. Och på kedjorna sitter kubpärlorna längst ner.
Som jag nämnde i förra inlägget fungerar att sätta pärlor på pinnar som zen-meditation för mej.

Några vyer från min gård idag medan det var soligt ...

 Gräsmatta ...

 Samma gräsmatta och staketet ...

 Upplogat från min garageinfart ...

Garageinfart ...
Här på sista bilden upptäckte jag något mystiskt - ett rött hjärta! Det måste vara någon reflex, men hur den uppstått vet jag inte, något rött som skulle ha kunnat spegla sig i linsen finns inte i närheten ...

Fuskpolo av urvuxen tröja

Under Susannes återbruksutmaningsveckor sydde jag ju faktiskt en del. Men sen slog syrumsfobin till igen och jag har inte varit in i syrummet sedan jag sydde den där bäddkoftan. Så den här fuskpolon är en gammal sak som jag gjorde för många år sedan. Och den ursprungliga tröja härstammade från 70-talet!

 Tröjorna på den tiden var tämligen små - både smala och korta - och det enda rymliga på den här tröjan var kragen. Så när jag inte rymdes mer i tröjan så klippte jag bort de delar som var för små och så blev det en fuskpolo - ett sätt att åtminstone delvis få behålla en tröja man gillar men som blivit för liten. Kanten sicksackades och är ganska ojämn och osnygg, men den ska ju inte synas ändå.

 Kragen är hög och kan vikas 3-4 gånger. Det känns som om det är en del ull i garnet så den är varm och skön. Eftersom det är ganska stora stycken både bak och fram så värmer den även bakpå ryggen och man kan ha polon under en kofta eller annan tröja som är mer urringad utan att kanterna syns.

Nu tog jag mej i alla fall in i syrummet igen för att leta efter tröjans muddar från ärmarna och nederkanten, som jag var säker på skulle finnas kvar nånstans. Och efter lite djupdykningar i några lådor så hittade jag dessa muddar. Jag hade hoppats att ärmarna skulle vara kvar också, då hade jag kunnat sy såna här vantar direkt, men tyvärr var ärmarna bortklippta. Det är möjligt att jag gjorde sockar av ärmarna och att det var när dom var uppnötta som jag klippte loss muddarna. Nå, jag får väl sy dit något annat på muddarna då, när jag kommer på vad jag vill göra av dom.
Det positiva var i alla fall att jag tog mej in i syrummet och det kändes bra - jag har nämligen saker jag vill sy nu och jag måste komma över den där prestationsångesten, eller vad det nu är som skrämmer mej.

Hjärtliga hälsningar

Man får aldrig vara hjärtlös tycker jag, så här är lite behjärtansvärt pyssel.

Mina ögonproblem gör mej frustrerad och då blir jag förbannad och tänker att jag ska nog visa dom (hmm?) så då gör jag sånt som jag egentligen inte orkar med, bara för att visa att jag visst kan! Att högerögat värker och båda ögonen blir dimmigare och knastrigare än vanligt får jag väl skylla på min tjurighet då, men jag kan inte låta bli.

 Igår tänkte jag att jag ska leta rätt på pärlor och sånt som jag ändå har lite av, så kan jag göra nåt av det istället för att det ligger påsar med bara enstaka saker i och skräpar i lådorna. Det blir mindre rörigt i lådorna, men å andra sidan vet jag inte var jag ska göra av de färdiga smyckena heller, men that´s another problem - faktum är att jag börjat hänga upp dom på gardinerna nere i butiken!

 Jag hittade då en påse med dessa fina glashjärtan, kanske lite tråkiga i färgen för min smak, men blanka och härligt lena. Och dom satte jag raskt på guldfärgade knoppinnar. Jag kompletterade med guldbronsfärgade seed beads - det sitter en sån ovanpå varje hjärta och så trädde jag halsbandet med dom. Det var seed beads av lite större format så det gick bra.

 Av ett par hjärtan blev det också örhängen

Jag har kommit på att detta pinneripyssel skapar ett zen-buddhistiskt lugn som är bra för mej. Även om jag inte förmår koncentrera mej så jag kan meditera "på riktigt", så kan koncentrerat skapande också ge harmoni.

Så här är lite mera pinnerier.

När jag tidigare (som vanligt) letade efter något annat, så hittade jag en påse med de svarta porslinshjärtana och tänkte att dom har jag ju inte gjort så mycket med.

  Till det här halsbandet använde jag också böjda silverrör som jag inte heller gjort så mycket av. Hjärtana satte jag på pinnar med en pärlhatt nertill och små silverkulor ovanför. Jag trädde också det här halsbandet på smyckewire med silverrören och små svarta pärlor emellan. Pärlorna behövdes för att hjärthängena skulle hålla sig på plats eftersom rören är tunna nog att gå genom öglorna jag gjorde på pinnarna. Hjärtana har ett fint mönster (olika för varje) om man tittar noga efter.

Och så hittade jag en påse med silverfärgade filigreepärlor och tänkte att, hmmm, dom har jag heller inte gjort så mycket med. Så jag tog och satte dom på öglepinnar tillsammans med svarta pärlor. Jag kombinerade dessa länkar med hjärtlänkar till ett halsband. 

De flesta länkarna består av en svart pärla, en filigreepärla och en till svart pärla. Länkarna med hjärtan består av pärlhatt, hjärta, pärlhatt (phts65) och en rund pärla. Det går ganska snabbt att göra alla länkar, sen är det lite pyssel med att sätta ihop dom. Man kan sätta ihop direkt ögla i ögla, men jag använde bindringar. 

 Jag gjorde ett par örhängen med de svarta hjärtana också, samma pärlhattar och två storlekar på de runda pärlorna. De här örhängena satte jag på svarta örkrokar

När jag ändå var inne på att sätta pärlor på pinnar och hade gott om filigreepärlor kvar, så blev det ett till par örhängen. Två klasar med filigreepärlor. De är hopsatta med samma teknik som det här armbandet, fast med kortare pinnar så pärlorna sitter tätare. Jag hängde upp klasarna på stora bindringar och vanliga silverfärgade örkrokar.

Åtta saker du kanske inte visste om mig

Lopplisa undrade i en kommentar om jag pausat och faktiskt har jag en tid övervägt att sätta in en pausskylt här. Dom två sista veckorna har jag känt mej riktigt i oform. Kroniskt trött, totalt oinspirerad och allmänt håglös. Fysiska ansträngningar orsakar infernaliska ansiktssmärtor, så för att undvika det har jag ägnat mej åt stillsamma saker som överansträngt ögonen istället. Frustrationer och stress har gjort mej på ett särdeles argsint humör. Till slut återstår bara att vila, så det har varit favoritsysslan på sistone.
T.o.m. katterna inser att jag behöver detta och har de senaste dagarna låtit bli att tjata mej ur sängen. I morse lekte Ziggy trängselkatt och såg till att jag inte kunde ta mej ur sängen genom att ligga tätt inpå och puttra fröjdefullt. När jag till slut frågade om vi inte skulle stiga upp, tittade han på mej med en min som sa - "Varför det? Vi har det väl bra här?" Och det hade vi, så vi vilade en stund till. Stella var i toalådan och lekte grävskoporna anfaller en bra stund, sen satt hon i trappfönstret och kontemplerade tillvaron när jag till slut ändå steg upp.

Nu blev jag utmanad av Lopplisa att avslöja mina djupast dolda sanningar om mej själv. Jag har ju redan avslöjat flera av mina skämmiga sidor och resten har jag glömt/förträngt och ihärdigt förnekat. Men jag får väl gräva fram nåt som inte alla vet (än) även om en del närstående har bittra erfarenheter av mitt sanna jag. Det får bli en blandning av negativa och positiva saker - sen är det väl inte alla som ser dessa saker på mitt sätt. Att vissa saker kanske motsäger varann får man ta som ett uttryck för mina multipla personligheter (minst tre har jag).

1.     Jag var extremt blyg som barn och ung och sa knappt ett ord förrän jag var 25, då jag blev mamma och min självkänsla stärktes. Nu pratar jag ibland alldeles för mycket och blir förbannad på mej själv och bestämmer mej för att hädanefter hålla tyst - men eftersom jag både har dåligt minne och dålig impulskontroll så lyckas jag aldrig upprätthålla mina föresatser.

2.     Jag kan en av Hare Krishna-rörelsens sånger utantill - "Sri Krishna Chaitanya, Prabhu Nityananda, Sri Advaita Gadhadhara Sri Vasadi Gaura Bhakta Vrinda".  Med reservation för felstavningar. Dessutom vet jag hur man sätter på sej en sari (har en från Sri Lanka).

3.     Jag hade som ung en stark dragning till Ryssland. Tims andranamn är Andrej och jag hade ett troll som hette Andjusja vilket är ett smeknamn för Andrej, fick jag veta för några år sedan. (Förresten har jag kvar trollet men han blev skalperad av katterna och behöver en hårtransplation.)  Av en person med mediala gåvor fick jag en gång veta att jag levat "ett mycket lyckligt liv i Ryssland" och det var en aha-upplevelse - hade han sagt vilket annat land som helst hade jag sagt jaha, men han sa Ryssland!

4.     När jag var tonåring hade jag en brevvän i Värmland. För henne ljög jag ihop en historia om att jag hade en pojkvän från Ungern. Bara därför skaffade jag en kurs i ungerska - jag nördar gärna ner mej i mina fantasier - och några ord ungerska kan jag fortfarande. Förresten lärde jag mej några ord ryska också vid den tiden - det var en gång när jag dammsög nere i gillestugan och tv:n stod på och det var en ryskakurs just då. Det jag lärde mej då var (это земля)"eta semlja"(det är land) och (это вода)"eta vada" (det är vatten). Det är såna udda saker jag minns, i övrigt är min barndom/ungdomstid mest ett svart hål.

5.     Min politiska hemvist är i den yttersta rödgröna utkanten med inslag av anarkism. Jag har alltid haft en dragning åt att vara fattig eftersom det är en större utmaning än att vara rik. Även som barn tyckte jag att allting var för dyrt och motsatte mej inköp av färgteve (blev nedröstad av övriga familjen) och nya kläder (till min mors frustration).

6.     Jag har telefonfobi. Att ringa är det värsta jag vet. Jag skjuter upp saker i åratal bara för att jag inte kan förmå mej till att ringa ett samtal. Jag drar mej för att ringa även vänner och familj, för jag är rädd att störa, eller så vet jag inte vad jag ska säga. Jag behöver terapi för det här.

7.     Jag känner mej som en idiot väldigt ofta, fastän jag har papper på att jag är intelligent - "en begåvningsnivå högt över det normala" står det bland annat (måste ibland titta på det pappret för att peppa mej). För det mesta är det i sociala sammanhang jag känner mej inkompetent för jag har aldrig fattat alla dom där koderna som man borde kunna när man är vuxen. Däremot kan jag gärna fördjupa mej i kvantmekanik, forntida civilisationer, livsåskådningsdiskussioner och annat som ger folk jag pratar med något tomt i blicken. Många gånger fantiserar jag om att bosätta mej på en enslig fjälltopp och fördjupa mej i lämlarnas inre liv, alternativt kommunicera med Kosmos, för det här med mänsklig kommunikation blir ibland övermäktigt.

8.     Jag gör inte en fluga förnär (bokstavligen) men ibland frossar jag i fantasier om mord och lemlästning så till den grad att jag skrämmer mej själv. Vissa personer och företeelser har den effekten på mej. Men i första hand vill jag skälla ut alla idioter som styr och ställer på den här planeten och försöka få dom att fatta att det blir mycket trevligare om man försöker vara snäll och acceptera att alla kan inte tycka lika och vara likadana, men vi kan vara vänner ändå. Varför hata någon bara för att hen har annan hudfärg, religion, kön, sexuell läggning, skostorlek eller på annat sätt inte är som jag? Så länge man inte skadar vare sig själv eller nån annan så måste alla få vara, och bli accepterade, som dom är. 

 Och så här ser mitt egenhändigt klippta hår ut när det är nytvättat och otorkat. Så här korthårig har jag inte varit sen jag var barn, men jag blev bara vansinnigt less på att inte få nån ordning på det så jag klippte till. Visst har jag nämnt något om min dåliga impulskontroll ...?