Enögt smyckepyssel

Det var ju lääänge sedan jag gjorde smycken, förutom gummibandsarmband ...
På grund av att jag har alldeles för mycket smycken, och för att det oftast frestar på ögonen att hålla på med pärlor och såna småttigheter. Men det hjälps inte - det är ju kul att hålla på med! Och eftersom jag i princip stängt butiken så har jag massor av material att leka med själv nu. Så varför avstå, lite trötta ögon kan man väl uthärda.

Och nu är det ju bara ett öga jag nöter på. Efter gårdagens positiva upplevelse med ögonlapp och sömnad, så provade jag idag enögt smyckepyssel. Det var lite knepigare - bristande djupseende märks mest på nära håll och millimetrarna blir svårgripbara. Och jag blev trött i ögat. Men även idag klarade jag mej utan den där hysteriska vem-drog-ur-sladden-tröttheten, jippi!!

 Att sätta pärlor och annat på pinnar är en av mina favoritpysslor. Så det blev lite sånt - ett halsband och ett par örhängen.

 Kristallrondeller och små bikoner med regnbågsskimmer. Mellandelarna har olika mönster på vardera sidan. Jag hade lyckligtvis hattpinnar som var precis lagom långa att sätta delarna på och göra en ögla, så jag slapp hålla på med att knipsa av. För det där med att träffa rätt med både avklippare och rundtång var knepigt då den där millimenteravståndsbedömningen inte funkade. Att sätta hängen på en kedja är alltid knepigt hur många ögon man än har, där handlar det mest om noggrannhet och tålamod.

 Att sätta ett par örkrokar på ett par av hängena var i alla fall snabbt avklarat.

Och att trä pärlor och mellandelar på en elastisk tråd för att göra ett armband gick utan komplikationer.