Nu måste jag ...

Hej igen!
Nu var det visst väldigt länge sedan jag gjorde något inlägg här på bloggen - det blir så ibland. Och det beror på att jag periodvis drabbas av en värre än vanligt ångest. Jag har ju hållit den här bloggen ganska fri från personliga saker, men bara för att ingen ska behöva undra om jag är lite konstig, så ska jag erkänna att jag är ännu konstigare än jag verkar (!) För jag tror inte det märks så mycket när man träffar mig, men inombords lever jag i mer eller mindre konstant kaos. Jag har en hjärna som har ett annat kopplingsschema än s.k. normala hjärnor - bland annat så saknas en avstängningsknapp och skräppostfilter. Så ibland blir den så överlastad av information, inspiration, idéer och känslor att jag blir både mentalt och fysiskt paralyserad och kan inte göra någonting. För att göra det än värre så lider jag av prestationsångest och social analfabetism - jag är aldrig bra nog i mina egna ögon och känner mig ofta som en idiot i sociala sammanhang.

Men efter att i 54 år känt mig som en utomjording som hamnat som forskningsresande i en främmande och besynnerlig värld långt hemifrån, så fick jag förra våren en förklaring. Det är inte bara att jag är lat, odisciplinerad, omogen och saknar verklighetsförankring (som vissa anser), utan jag har en godtagbar ursäkt för att vara sån! Åtminstone accepterar jag mig själv och mina egenheter bättre nu, även om vissa andra tvivlar på diagnosen (och fortfarande tycker att jag bara borde skärpa mig). Jag har i alla fall läst tillräckligt mycket om detta för att känna att det stämmer och utredningen som gjordes förra våren kom fram till det - jag har en ADHD-hjärna. Det finns medicin för det (concerta) och för mig hjälper den så att jag blir lugnare och på bättre humör (mindre speedad, stressad och arg), får bättre korttidsminne och mer energi. Men den håller inte all ångest borta - vid extra stresspåslag trillar jag ändå ner i hålet.
Nu har jag i alla fall bestämt mig för att tvinga mig upp ur hålet som jag tillbringat de senaste veckorna i, och göra det som jag ändå tycker är roligt, även om jag helst vill krypa under täcket och stanna där tills det blir vår. Det gäller att tvinga sig ur den onda spiralen och in i den goda, för jag vet att jag mår bättre av att göra saker. Så nu ska jag börja med att rensa upp i bloggen och försöka få lite bättre ordning här ...