Anno 80-nånting

Utgrävningarna fortsätter. Nu har jag hittat cernit-smycken från en svunnen tid - 80-talet. Ett årtionde som går till stilhistorien som som det mest smaklösa. Det enda positiva var väl att det var mycket färg (som jag gillar), men just dom här smyckena är ju mer moderna åtminstone färgmässigt ...

 Örhängen och ett halsbandshängen av cernitlera, kedjor, pärlor och lite annat. Målat med silverfärg och svart.

 Kedjor och pärlor på örhängena.

Rhinstenar och en bit kulkedja på hänget.

Tidigare cernitfynd ur gömmorna - broscher, halsband, fler halsband och hängen,

Det jag tycker var mest vämjeligt med 80-talsmodet var axelvaddarna. Tyckte det var gräsligt redan då och sprättade bort alla - det gick ju inte ens att köpa en tröja utan axelvaddar.
Dom blev större och större tills förmodligen tyngdkraften stoppade utvecklingen ...

Bild från minq.com - "The 11 most embarrassing fashion trends ever" 

Du som var med på den tiden - vad tycker/tyckte du om 80-talsmodet? Nåt du fortfarande gillar eller nåt du stönar över när du ser foton på dej själv från den tiden?

Påbörjat och bortglömt ...

Dagens rensa i röran-fynd är ett påbörjat och bortglömt makraméarbete.

Vet inte när detta påbörjades, men att det inte blev klart berodde väl på att det blev för jobbigt för ögonen. Kanske kan jag få det klart om jag tar en liten bit i taget (är det dags för en ny ufo-cyberjunta snart, Lopplisa?), det är ändå kommet halvvägs och så nån avslutning i ändarna. Men jag måste hitta pärlorna också ...

Tunna av klädnypor

Jag blev plötsligt varse var jag förvarade dom där "spagatklämmorna" jag använde till lådorna häromsistens. I  en tunna gjord av klädnypor. Nåt som Tim gjort en gång i tiden i skolan eller hos dagmamman.

 Sju klädnypor (=14 delar) har det gått åt. Limmat på en stomme av en halv toarulle. En pappskiva i botten.

Ett par snören håller ihop det hela.

En bunt spagatklämmor eller annat småkrafs ryms bra här.

Några småaskar har jag hunnit tapetsera sen sist. Utan klämmor.

Också till förvaring av småkrafs.

Ostparatha

Jag bara måste tipsa om detta "bröd" för det är så supergott! Ett mycket smarrigt alternativ till en vanlig ostmacka till en soppa då osten alltså är inbakad i själva brödet. Och så himla enkelt så det behövs egentligen inget recept, men här är det ändå.

Paratha är ett indiskt bröd som kan göras med en massa olika fyllningar. Det "rätta" sättet att göra det på är att göra en deg, göra en fyllning, kavla ut lagom stora rundlar av degen, lägga på en rejäl klick fyllning, dra ihop kanterna till ett paket, och så kavla ut igen.

Men jag har kommit på att det är mycket enklare att blanda in fyllningen direkt i degen! Det går snabbare och så riskerar man inte att paketet rämnar och fyllningen trillar ut när man kavlar eller gräddar brödet. Det kanske är fusk, men varför göra saker krångligare än det behövs ...

Receptet gäller för en paratha, för dom är godast sprillans nygräddade och jag äter bara en - dom är ganska mättande. Men det är bara att gångra på för det antal du vill göra. 

Så här gör jag denna ostparatha. 

• 2,5-3 msk mjöl (gärna fullkorn)
• 3 msk riven ost (bra att ha en bunke färdigrivna ostrester i frysen)
• (eventuellt annat som finhackad paprika, purjolök, spenat, olika kryddor eller vad du vill)
• ½ tsk bakpulver
• en nypa salt (men tänk på att osten är salt så det kanske inte ens behövs)
• lite vatten så man får ihop degen

Blanda och knåda ihop allt till en deg som sen får vila övertäckt 20-30 minuter (medan du gör soppan).

Om du gjort till mer än en så delar du degen i det antal bröd du vill ha. Kavla ut (eller tryck ut med handen) till 3-4mm tjocklek.

Grädda i stekpanna med lite olja (tillräckligt för att hela brödet ska oljas in, pensla gärna). Vänd och grädda båda sidor tills dom fått lite färg och blivit lätt knapriga.

Blir som sagt suveränt gott till en soppa. Just den här soppan består för övrigt av potatis, lök, stora vita bönor, Dolmio pastasås Bolognese extra kryddig (beställt från Matsmart) och en skvätt kokosmjölk. Om du inte har upptäckt det redan så går pastasås utmärkt att göra soppa på.

På min pinterest-board Bread, paratha, poori, dosa etc. har jag en del andra paratharecept att inspireras av. Och ännu fler hittar du om du söker på hela pinterest. Jag såg just några som jag måste repinna ...

Återvinning av lådor

När man gör arkeologiska utgrävningar i sitt eget bråte, så behövs ju lådor, askar och burkar för att sortera, arkivera och förvara fynden (det som inte åker i soporna direkt). Jag har ju förstås gjort en hel del lådor och burkar förut, men man kan aldrig få för mycket av förvarningsmöjligheter.

En ny glasslådemodell

Den här modellen är jag riktigt nöjd med. En glasstrutlåda tapetserad med en ljuslila tapet som jag hittat nån gång på Myrorna eller Kupan.

  Låsanordningarna är gjorda av den silvriga insidan på juicekartonger.

Och nitarna är såna här klämmor/clips (vad dom nu heter).

Mycket snabbt och enkelt att fixa. Det enda som behövde fixas med själva lådan är kortsidorna, där jag gjort kanter som stöd för locket. Framkanten finns redan.

Det är en sån här glasstrutlåda. Väldigt goda glassar för övrigt. 

En skokartong med buckligt lock och några yoghurtförpackningar tapetserades med rester från tapetseringen av farstun. Två yoghurtförpackningar blev öppna burkar och den tredje blev med lock av samma modell som alla juicekartongburkar jag gjort.

Förresten råkade det bli en till sån för några veckor sen. Tapetserad med en tapetbård plus matchande enfärgad tapet, från tapetprovssamlingen jag har.

En större låda tapetserades med ett par andra tapetprover - en mönstrad tapet på locket och matchande enfärgad på själva lådan. 

Nu återstår att komma på vad som ska förvaras i varje låda och var varje låda ska förvaras...

Stella tyckte att jag ignorerade henne för mycket och krävde uppmärksamhet genom att fläka ut sej så här. Och vem kan motstå att klappa den fluffiga mulliga mjuka magen ...

Rensa i röran-hittegods - spiralörhängen

Förra veckans arkeologiska utgrävning gav ett hänge. Nu har jag hittat ett par örhängen som säkert har 20-30 år på nacken.

En massa små glaspärlor i vårgröna nyanser trädda på tunn ståltråd. Gissar att det var en blyertspenna som spiralerna formades runt. Dom satt på ett par stickare som svartnat och inte såg så trevliga ut, så jag bytte dom till vanliga örkrokar nu.

Ståltråden är ju flexibel så det går att variera längden på spiralerna.

Hänge av lera, folie och akrylfärg

På tal om vatten, så är jag född i fiskarnas tecken. Tyvärr har jag ändå inte lärt mej simma. Jag gick i simskola som barn - i Kåge hamns iskalla vatten som inte direkt lockade till simturer så det blev nog mest torrsim på stranden.

Men fisk är jag alltså - zoodiakens sista och mest komplexa och vimsiga tecken. Ordningssinne är inte kännetecknande för fisken, så därför har jag redan påbörjat mitt rensa i röran-projekt inför att eventuellt kunna flytta till en lägenhet om sisiådär tre år. Man hittar ibland saker från svunna dagar när man gräver på djupet - ja, det är lite som en arkeologisk utgrävning. Och nu hittade jag ett litet hänge som jag gjorde nån gång för 30-40 år sedan. Det är gjort av självtorkande lera, en bit aluminiumfolie och lite akrylfärg.

 Man skulle kunna göra nåt liknande med en bit kraftig kartong istället för lera. Jag gjorde i alla fall en tunn platta av leran. När den torkat limmade jag på en bit folie och ritade motivet med en blyertspenna, eller kanske en tandpetare, på folien som lätt formar sej. Använd inte kulspetspenna för den kan ge synliga bläcklinjer och det ska bara bli en struktur i folien. Sen är det bara att måla det som inte ska vara silverfärgat. När jag fotade upptäckte jag att fiskarna har röda ögon - dom är så små så jag såg inte det med blotta ögat.

 Hänget är ca 35x23 mm stort.

Hålen är för små för en kedja, men det satt en silverfärgad tråd där som jag kunde hänga kedjan i på baksidan.