Palsternacka à la stekt strömming

Att förvandla en palsternacka till stekt strömming låter kanske som ett dåligt skämt. Men det är inget skämt, och dåligt var det inte - faktiskt blev det mycket godare än jag trodde!

Naturligtvis förvandlas inte palsternackan till strömming men det ser rätt trovärdigt ut ändå, eller?

Att det i originalreceptet just såg ut som stekt strömming var det jag föll för. Man kan ju göra vegetariska versioner av det mesta när det gäller kött, men fisk är lite knepigare. Det veganska matmärket "Astrid och Aporna" har en "Rökt F*sk". Den har jag inte smakat så jag har ingen aning om hur fiskig den är. Däremot har jag smakat deras veganska variant av rökt skivad skinka och den var riktigt god. Fast dyr - sådär 25 kr för 10 skivor. Och dom har "Julsk*inka" så det har jag bett Tim att försöka hitta i Umeå och ta med när han kommer upp till jul.

Men åter till palsternackan. Fisk är ju det jag mest saknat (och kokt ägg) sen jag blev vegetarian, så en vegetarisk version av stekt strömming kändes ju som något jag absolut måste prova. Palsternacka har jag bara köpt nån gång till nån gryta eller soppa och jag hade ingen uppfattning om hur den egentligen smakar. Rå skalad palsternacka har en skarp doft som inte är så tilltalande, så jag var ju lite tveksam hur denna "strömming" skulle smaka.

Det visade sej att tillagad så smakar palsternackan inte särskilt mycket alls, så allt hänger på paneringen, kryddningen och stekningen.

Jag tillagade någorlunda enligt receptet men ändrade lite på ingredienserna. Receptet är veganskt med mandelmjölk, men jag hade vanlig lättmjölk som jag blandade lite yoghurt i för att det skulle bli lite substans för ströbrödet att klibba fast i. Och istället för bara svartpeppar så använde jag citronpeppar. För just citronpeppar förknippar jag starkt till fisk, och jag har nästan en hel burk som inte används eftersom jag inte äter fisk längre. Jag sa till Tim härom veckan att han skulle få den burken, men tji fick han för nu har jag fått användning för citronpepparn - det kommer att bli fler palsternacksströmmingar. Det blev riiiktigt gott!

Så här gör man:

• Sätt på ugnen på 200 grader.
• Skala palsternackan och skär bort blastfästet.
• Skär tunna skivor på längden så det blir "filéer".

• Lägg fileerna på en plåt eller ugnsform med bakplåtspapper och ugnsbaka dom 12-15 minuter. Eventuellt lite längre beroende på tjockleken - det knepiga är just att skära fileerna för palsternackan är rätt så hård. Dom ska i alla fall bli mjuka men med lite tuggmotstånd.
• När dom svalnat, vänd ner dom först i mjöl, sen mjölk och sist i ströbröd - se till att dom blir ordentligt täckta.
• Stek sen i stekpanna med smör eller margarin till dom fått snygg färg och ser knapriga ut.

Jag kryddade med citronpepparn medan jag stekte och det fick den effekten att det faktiskt började lukta stekt fisk!
I originalreceptet kryddas det bara med svartpeppar och så ingår citron som ett tillbehör att pressa över efteråt.
I originalreceptet serveras "strömmingen" på dansk rågbröd och med remouladsås och dill. Jag hade varken remouladsås eller dill, men trodde att jag hade nån pulverhollandaisesås, fast det hade jag inte heller. Däremot en currysås, och det funkade också.

Med en potatis, ärtor, tomat och lite mer citronpeppar så blev det en riktigt delikat måltid!

Halsbandsrepriser

När man har hållit på och bloggat några år och dessutom har dåligt minne, så kan man överraska sej själv när man bläddrar igenom sin egen blogg. Det upptäckte jag härom veckan då jag uppdaterade sidorna här till höger, med armbands-, örhänges- och halsbandsidéer. Dessa sidor är till för den som söker inspiration just för dessa saker.

När jag la in de senaste halsbanden upptäckte jag det här blåa halsbandet - och har inte det minsta minne  av att ha gjort det! Det var i maj förra året jag gjorde det och nånstans har jag väl kvar det men jag minns inte att jag sett det. Jag har ju försökt sortera upp smyckena ifall jag skulle vara på nån marknad och försöka bli av med lite, men det har gått trögt. Värst är ju faktiskt att jag måste prissätta allt också. Jag får ta nya tag nästa år.

Och om inte jag själv kommer ihåg vad jag gjort så gör väl ingen annan det heller. Så i brist på nya skapelser bjuder jag här på en repris av några halsband. Örhänges- och armbandsrepriser kommer senare. Jag länkar till originalinläggen under varje bild, där finns fler bilder och lite om hur och av vad, halsbanden är gjorda.

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

Originalinlägg

En annan fest

Nej, jag var inte på den felaktigt utpekade terroristens fest igår. Två fester samma vecka är alldeles för mycket för mej (en per år räcker gott). Jag var nämligen bjuden på en annan fest idag, och där bjöds också på arabisk mat.

Exakt vad det här är får jag ta reda på senare, men de orangea till vänster innehåller i alla fall morot och bulgur.

Vindolmar med med någon risfyllning, och tabbouleh som är en sallad med persilja och bulgur.

Pizza, nån sorts små piroger med fyllning av persilja och ost, och så en efterrätt av små plättar med vaniljsmakande fyllning (och några med sylt).

Och så en gräddtårta.

Och så huvudpersonen, lille Josef - den enda "mannen" på festen, i övrigt var det damer i varierande åldrar, från 3 år och uppåt (jag var näst äldst). Jag känner Josefs farmor (hon är inte ens 50), det var därför jag var inbjuden.

Maten var god, men förvånansvärt okryddad. Jag har inbillat mej att "arabisk" mat liksom asiatisk är kryddstark, men åtminstone syrisk mat är alltså väldigt mild. Det som hade mest smak var babboulehsalladen som har en syrligt god smak av citronsaft. Faktiskt nåt som skulle kunna passa på ett svenskt julbord tänker jag. Jag får nog ta och utforska den arabiska matkulturen för att få lite ny matinspiration.

Fiaskot i Umeå

Den här bloggen börjar ju handla allt mindre om pyssel och alltmer om allehanda elände. Men jag måste i alla fall berätta om resan till Umeå i måndags. Det blev alltså ett präktigt fiasko!

Efter två timmars bilfärd anlände vi vid niotiden på måndagsmorgon vid Norrlands Universitetssjukhus. Det var min syster och hennes man som skjutsade mej och guidade och höll mej sällskap vid detta fullkomligt meningslösa besök.

Jag skulle alltså genomgå en PET-skanning (och bli radioaktiv). När vi efter lite virrande hittat rätt får vi beskedet: "PET-skannern är trasig."

Efter alla våndor jag genomlidit för att komma i väg på denna undersökning. Och efter att min syster och hennes man stigit upp före gryningen för att hämta upp och skjutsa mej hela vägen. Efter två timmars bilåkande så är den jäkla maskinen trasig!!!!

Och vad blir det då av resten av besöket? Läkarbesök klockan två på eftermiddan och bronkoskopi nästa morgon, hur blir det med det? Efter att ha tagit oss till lungkliniken och skickats lite hit och dit, så lyckas doktorn i alla fall klämma in mej vid elvatiden så jag åtminstone fick träffa honom (han var för övrigt väldigt sympatisk). Men sen var det ju bara att åka hem igen (efter en lunch, jag hade ju inte ens fått äta frukost), för bronkoskopin blev ju också inställd eftersom PET-skanningen behövs som vägledning för den. Doktorn sa i alla fall att dom skulle försöka få ihop det så att jag får göra båda undersökningarna samma dag vid nästa besök, så jag åtminstone slipper stanna över natten. Jag hade ju preparerat mej för en övernattning denna gången och utfodrat katterna så dom skulle klara sej. Men Stella begriper ju inte att maten ska räcka två dagar så hon hade ju ätit upp allt på en gång - garanterat även Ziggys portion - så hon var rund som en boll (ännu mer än vanligt) när jag kom hem på måndagafton. Nästa gång ska jag inte lämna nån mat alls framme, då får dom klara sej.

Igår morse ringde dom från Umeå och sa att apparaten nu var igång och jag kunde få komma i morgon (alltså idag). Men då fanns ingen bronkoskopi på schemat så jag tackade nej (jag skulle inte ha orkat heller) och dom får återkomma när det går att samordna insatserna. Det är ju både ekonomiskt kostsamt för alla parter och ingen bra miljöpolitik att ha folk att åka fram och tillbaks på detta vis.

Och idag fick jag kallelse till urologen, i Umeå naturligtvis, på onsdag nästa vecka. För det var ju nåt på ena njuren också. Neeejjjj!!! Neurologen hade ju sagt att hon skickat remiss till urologen för biopsi, men det stod inget om det i brevet, bara ett läkarbesök. Så jag ringde för att fråga. Och det var ju bara ett läkarbesök (30 minuter) då läkaren skulle besluta om det skulle bli en biopsi. Jag sa att jag vägrar åka bara för ett samtal så kan vi ta det per telefon istället? Ja, hon avbokade besöket och doktorn ska ringa mej vid tillfälle. Men dom ville också ha ytterligare blodprover. Lämnade med viss möda ifrån mej några rör förra veckan (det krävdes tre punkteringar innan hon lyckades klämma ut tillräckligt), inför måndagsbesöket. Om jag tar mej till HC i morgon får jag väl utstå några nya punkteringar så får doktor urologen lite mer underlag för sina funderingar (jag antar han inte ringer förrän nästa vecka i alla fall). Förmodligen har han också förväntat sej lite beslutsunderlag från den där PET-skanningen och vet inte om att den inte blivit av.

Suck!

Armband av tvåhåliga pärlor

Efter torsdagens dramatik här i Boliden så har tvivlen och frågetecknen ökat för varje dag. Och idag meddelas att den misstänkte terroristen inte längre misstänks och har läppts. Bra att Säpo så pass snabbt insett och erkänt sitt misstag, men nog bör dom skämmas! Hur kunde det blir så fel?

För att slippa ha det förra inlägget liggandes överst här på bloggen längre - det ska ju i alla fall föreställa en pysselblogg - så kände jag igår att jag måste pyssla ihop något för att kunna göra ett nytt inlägg.

Så det blev ett armband av de där tvåhåliga pärlorna som jag tidigare gjorde ett halsband och örhängen av.

Jag använde alla tre färgerna till armbandet plus silverfolierade ponybeads. Elastisk tråd. 

Dessa silverfolierade pony beads finns att köpa på Ebay, bland annat här. 300 mixade färger för ca 19 kr fraktfritt.

What!!!!!!!!!

Jag tror jag svimmar! Läste alldeles nyss om terroristen Mutar Muthanna Majid som eftersökts för samröre med IS. Och nu läser jag att han gripits i Boliden!!!!!

http://www.dn.se/nyheter/sverige/terrormisstankt-greps-i-boliden/

Hur länge har han funnits här? Har jag sett honom? Hur många fler terrorister har vi här?? Asylboendet där han greps ligger bara 200 meter från där jag bor!

Och jag som alltid efter olika terrordåd, nu senast det i Paris, har sagt att jag är tacksam som bor i en liten håla i norra Sverige - här är det inte så stor risk för terrordåd ...

Förmodligen har inte risken för terrordåd varit särskilt stor heller, men terroristerna gömmer sig här (?).

Fy fan!

Vi har ca 365 asylsökande i Boliden och det förekommer interna bråk där dom bor men annars har jag inte hört att det varit några större problem. Men hur ska det bli nu? Det känns inte kul alls. Deprimerande faktiskt.

Uppdatering dan efter:

Terrorismen har nått Boliden

Uppdatering söndag:

Den misstänkte terrorister är inte längre misstänkt och har släppts. Faktiskt inte oväntat för det är ju mycket som verkat konstigt.

Klantigt Säpo - skäms! Det borde bli ett rejält skadestånd till killen. Jag ber också om ursäkt för att jag trodde på det ...

Bara några enkla örhängen igen + lite panikkaos

För ett par veckor sen då jag satt här och inte orkade göra nåt vettigt så gick jag ner i källaren och hämtade lite pärlor, rondeller, hattpinnar och örkrokar. Att sätta pärlor på pinnar är ju faktiskt mycket roligare än att dammsuga.

 Mycket simpla örhängen som helt baserades på pinnarnas längd - bara prova vilka pärlor som kan kombineras ihop så det blir precis lagom mycket pinne kvar för att göra en ögla. Det blev tre större pärlor i kombination med strassrondeller och silverfärgade akrylmellandelar.

 Stora gröna akrylbikoner.

Lila med silvrigt strassliknande gropar

"Såpbubblor"

 Och så sex mellandelar staplade på varann.

Sen kom jag på att det kunde bli fint med två såna där hängen på vardera örhänget. Det ena förlängt med två kedjelänkar så det blir olika längd på dom.

I övrigt fick jag lite panik idag då jag fick två brev från Landstinget med kallelse till lungkliniken och röntgen i Umeå 30/11. Det räckte tydligen inte med datortomografin som jag var på här i stan. Breven innehöll en massa tider och inställelsedestinationer och instruktioner och förmaningar, och det blev bara helt kaos i hjärnan på mej. Efter att min kära syster (och hennes man) lovat att skjutsa mej, hålla mej sällskap mellan undersökningar och möten, och lotsa mej i Norrlands Universitetssjukhus vindlande korridorer, så känns det något bättre. Men jag ska vara där kl 9.30 för PET-CT FDG skanning och det tar väl bortåt två timmar att köra så det blir att stiga upp alldeles för tidigt (å andra sidan ligger jag säkert vaken hela natten och gruvar mej). Efter denna skanning är jag radioaktiv och får inte vara i närheten av gravida eller barn de närmsta timmarna (!). Sen blir det EKG och ett läkarmöte på e.m. Om jag har tur får jag åka hem sen om dom tycker sig ha fått svar nog efter lungskanningen, men jag är inbokad för bronkoskopi nästa morgon kl 8 och har fått rum bokat på patienthotellet. Risken är i alla fall stor att dom, för att bli riktigt säkra på att det är sarkoidos och inget annat som lurar, vill knipsa smakprover ur mina lungor. Låter kul, va? Inte. Och så måste jag komma ihåg att gå till Hälsocentralen och lämna några blodprover nästa vecka inför detta. Det blir att fylla mobilen och datorn med larm och påminnelser, sirener och blåljus ... Chocken fick mej att glömma äta frukost idag, inte förrän efter kl 15 kom jag ihåg att jag inte ätit nåt, men nu ska jag göra mej nåt till middag.