Det var Lopplisa som väckte intresset för att återvinna schampoflaskor och liknade plastförpackningar. Hon har gjort både glasögonfodral och etui för virksugen resenär, läckert piffiga skapelser med virkad överkant och knapp. Men hur läckert det än var kom jag inte på att jag hade nån direkt användning av dylika fodral - glasögonen har jag ju alltid på näsan och inte reser jag heller. Sen trodde jag det skulle vara svårt att få bort etiketten på flaskorna, att det skulle bli klistriga rester kvar.
Men det blir inget sånt (åtminstone inte om det är plastetiketter) - flaskorna blir helt fräscha när man drar loss etiketterna! Upptäckte jag nu när jag äntligen tog mej för att ta rätt på några flaskor som jag lyckats tömma på innehållet (dom räcker alldeles för länge). Jag höll på slänga dom innan jag kom på hur dom skulle kunna få en ny uppgift i livet - som upphängbar förvaring.
Helt odekorerade och inte alls lika piffiga som Lopplisas fodral, men snabbt fixade är dessa förvaringsburkar som kan hängas upp på närmsta spik. Jag skar först bort locket, sen klippte jag till öppningen med en sax. Det enda knepiga är att göra hålet för upphängningen, men med en del hackande med kniven och sen lite klippande med saxen fick jag till hålen, om än inte särskilt perfekta. Har man en lite mer ambitiös läggning så kan man ju också göra hål runt kanten och virka en snygg kant.
Så vad kan man då förvara i dessa forna flaskor? Pennor, teskedar, växelmynt, nycklar? Mobilladdare eller andra sladdar som ligger och trasslar sej. Virkkrokarna eller strumpstickorna. Fjärrkontrollen eller läsglasögonen som alltid kommer bort. I badrummet eller syrummet för diverse pryttlar som sax, nagelfil, måttband, kam etc. Eller kanske dom där ätpinnarna som följde med hem från kinaresan.
Så nu måste jag börja duscha och tvätta håret oftare, eller förhöra mej med grannar och vänner om att få omhänderta deras tomma förpackningar ...
Idag har jag varit på datortomografi. Förra veckan var det magnetkamera och det har jag ju gjort förut, så det vet jag ju hur det går till. Datortomografi var en ny upplevelse.
Man ska vara där 1½ timme före själva röntgen, för att få i sej 8-10 dl kontrastvätska. Det smakade inte mycket men blev ändå äckligare för varje glas. Jag mår fortfarande illa. Sen skulle det sprutas in nån annan kontrast i blodet och den åkte snabbt ner i underlivet där det blev väldigt varmt (men det gick snabbt över också). Att sen åka några vändor fram och tillbaks i maskinen tog inte många minuter och sen var det klart.
Men nu är jag full av kontraster och bör dricka mycket ett par dagar för att skölja ut det.
Varför jag skulle genomgå denna röntgen är att neurologerna i Umeå börjat tvivla på min MS-diagnos. För att jag fick synnervsinflammationen när jag var så pass gammal (det brukar man ofta få i början) och att den inte läkte ut, och värken i ansiktet som jag drabbas av när jag har ansträngt mej, och för att jag inte har så mycket prickar i hjärnan.
Visserligen har jag lindriga symtom, men jag får allt mer besvär med att gå och synnervsinflammation är väldigt typiskt ms. Värken i ansiktet (trigeminusneuralgi) drabbades jag av första gången då jag var 35 och får man det före 50-års ålder så bör det utredas med tanke på ms, så det stämmer väl? Det var två episoder av övergående besvär så det var ju typiska skov, om det haft andra orsaker (nerv i kläm) så skulle det knappas ha gått över.
Jaha, men vad skulle det då vara? undrade jag när neurologen sa att hon ville utreda mej mer. Sarkoidos, säger hon. Okej, visst har jag haft torrhosta i femton år och sarkoidos sätter sej i första hand i lungorna. Men i övrigt tycker jag det är lite långsökt. Sarkoidos kan sätta sej i ögonen (uveit), men sällan i synnerven (såvitt jag vet). Man kan få ansiktsförlamning, men jag har ju bara värk och ibland domningar kring högerögat (förmodligen för att jag överansträngt ögat). Sarkoidos kan sätta sej på centrala nervsystemet och det kan ju ge problem domningar och med att gå t.ex. Men ändå?
I alla fall ville hon att jag skulle göra en datortomografi (skiktröntgen) av lungor och buk (det kan sätta sej på i princip alla organ). Så nu har jag gjort den. Bara att vänta och höra om dom hittar nåt. Annars är jag helt nöjd med att ha ms, det har folk hört talas om. Varje gång jag säger att jag kanske har sarkoidos kommer frågan "Vad är det?" och så får jag hålla ett litet föredrag. Det är för övrigt en autoimmun sjukdom precis som ms.
I natt hade jag för övrigt en obehaglig och smärtsam upplevelse. Jag vaknade med sprängvärk i höger ben. Det verkade utgå från knäet som också kändes flera gånger större än vanligt. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen med smärtan, jag kunde knappt röra mej och det var som att ha sendrag i hela benet. Det gick så småningom över, men återkom i lite lindrigare form strax före jag skulle stiga upp. Lyckligtvis har jag inte känt av det under dagen men benet är lite domnat. Jag har aldrig förr upplevt en sån där besynnerlig och obehaglig smärta och jag hoppas det var en engångshändelse.
Efter besöket på röntgen åkte jag hem direkt. Det gjorde jag förra veckan också (shopping är ju ändå inget jag känner för). Nere vid busstationen upptäckte jag något märkligt ...
Det där huset på andra sidan. Det har varit rivningshotat i flera år men står fortfarande kvar. Och nu har det fått ny exteriör. Jag blinkade till ett par gånger innan jag insåg att jag såg det jag såg. FÖRLÅT
För vad? undrade jag. Har huset nåt att be om ursäkt för? Nä, det är konstnären som ber om ursäkt för tidigare synder. Här är en artikel om detta.
När jag nu ändå dragit fram memorywire och pärlor, så varför inte göra några till armband.
Och det blev då ett rött, ett blått och ett grönt.
Rött och guld. De största är glaspärlor i helixform. Jag gillar dom, dom har många facetter och blänker fint.
Gröna "daggiga" pärlor, guldkulor och ljusgröna akrylpärlor tillsammans med några smaragdgröna helixslipade glaspärlor.
Ljusblå bikoner, pärlemorvita vaxade glaspärlor, ljusblå akrylpärlor och mörkblå helixpärlor med ab-lyster.
Dom tre första (svart/silver, turkos och rosa) finns här.
Jag har memorywire för ringar också. Jag har gjort ett par ringar som matchar det rosa och det turkosa armbandet, men det var inte särskilt lätt kan jag säga. Det är svårt att hålla i dom små och styva spiralerna och samtidigt peta på små pärlor. Det går ju knappast heller att göra öglor i ändarna eftersom det inte går att göra särskilt små öglor i detta styva material, så jag limmade först några pärlor i ena änden och avslutade på samma vis. Ringarna blev ganska tajta, särskilt den turkosa som har större pärlor på mittenvarvet, men det går att räta ut spiralen något så ringen blir vidare. Men man kan göra ringar på ett enklare sätt, genom att t.ex. bara sätta på en tvåradig mellandel som här.
När jag skulle fota ringarna på handen så hade jag inget lämpligt underlag som bakgrund, så det blev det här bladet.
Tim var nämligen här i helgen. Och i början av oktober var han i Shanghai + Hangzhou och Wuzhen (Kinas Venedig). Han hade ju inte shoppat så mycket, men en sak han köpt var inslaget i ett blad från nån dagstidning (eller nåt sånt) daterad i maj. Det är fyra sidor med blandat innehåll, bland annat en artikel om ledarhundar (gissar jag utifrån bilden), men rubriken vid mitt lillfinger handlar om bilbesiktning (att icke lokalt registrerade bilar inte ska behöva köra fram och tillbaks för den årliga besiktningen). Sen är det en sida med veckans begivenheter (musik, teater och sånt), en sida med annonser (fastigheter m.m.) och en sida med ett par artiklar som jag inte vet än vad de handlar om.
I alla fall tänker jag att jag kan väl använda hösten till att försöka läsa detta blad. För nu har jag tänkt bli lite mer seriös med kinesiskan - hittills har jag mest bara samlat resurser och en massa listor med ord, uttryck och grammatik, men inte just lärt mej så många ord än - det är så intressant att studera själva språkets struktur och uppbyggnad så vokabulären har liksom kommit i andra hand. Nu har jag i alla fall fått rätt bra grepp om meningsuppbyggnaden och småorden som ska petas in här och var, så det är väl dags att börja plugga in ordlistorna och även öva på uttalet.
我只说一点普通话。 我学习中文已经五个月了。
Idag var det ett fantastiskt väder - sol och 15 grader varmt i solen, 11 i skuggan. Det var nästan mer sommarväder än det nånsin var i somras. Så jag tog en promenad (det gör jag så gott som varje dag) och idag tog jag en sväng förbi Sidtjärn. Det är en liten sjö som ligger vid byns östra kant. Den syns på flygfotot som Tim tog i somras, uppe till höger alldeles vid skogskanten. Och jag hade faktiskt med mej mobilen så jag kunde ta några bilder av den spegelblanka vattenpölen.
Det var länge sedan jag gjorde några smycken (förutom dom där gummisnoddsarmbanden), faktiskt var det senast i januari då jag gjorde några örhängen. (I själva verket har det ju inte blivit särskilt mycket av nånting alls i år.) Och att hållit mej ifrån att göra smycken har varit ett helt avsiktligt beslut trots att den här bloggen väldigt mycket har handlat om att knåpa ihop smycken. Eller kanske just därför, för jag har ju en alldeles för stor samling av armband, örhängen och halsband. Problem med synen har också bidragit till en viss motvilja mot att pyssla med småttigheter.
Så det skulle inte bli nåt mer sånt. Men på sistone har ett behov av att trä pärlor på memorywire gnagt i mej. Så nu kunde jag inte hålla mej längre.
Och här är nu tre memorywirearmband.
Rosa seed beads, inte minsta storleken och rätt ojämna i form och storlek men hyfsat lätthanterliga, tillsammans med glittriga ofärgade bikoner av glas, storlek 4-5 mm.
Mörkturkosa seed beads som de rosa, tillsammans med ljusturkosa runda pärlor och "snöbollar" ca 4mm.
Svart och silver.
5mm silverkulor, glaspärlor med silverrand och helsvarta 6mm glaspärlor,
Memorywire finns att köpa i olika diameter. Jag trodde det här var 65 mm för armbanden känns lite för stora för mej, men det är 60 mm. Att dom känns stora beror nog på att jag använt rätt små pärlor. Med större pärlor får ju armbanden en mindre innerdiameter så det får man ha i åtanke när man ska göra ett memorywirearmband. Visserligen är armbanden flexibla men det kan kännas obekvämt om det blir för tajt. 60mm är det vanligaste måttet men man kan hitta från 40-45mm till 70-75mm om man söker på Ebay (skriv in önskat mått i sökrutan bakom memory wire).
När Stella i våras fick göra det där besöket hos veterinären som fråntog henne alla möjligheter att bli mamma (möjligen kan hon adoptera), så fick hon också veta att hon borde banta - hon vägde 5 kilo och borde väga 4. Jag visste ju att hon var i mulligaste laget och oroade mej faktiskt för att det kunde innebära problem med operationen, men det gick ju i alla fall bra.
Men banta behövde hon. I vanliga fall har hon brukat bli smalare när det blir sommar och hon varit ute och rört på sej mer, även om det bara varit i inhägnaden. Jag hoppades att hon skulle bli smalare även i sommar, fast jag vet att kastrerade katter tenderar att gå upp i vikt. Men uppenbarligen opererade dom bort hela hennes ämnesomsättning, för fastän jag införde lågkalorimat och hon fick börja springa fritt ute, så blev hon bara rundare. Ja, nästan lika rund som djuren i den här videon ...
För att komma igång med bantningen fick hon smakprover av dietmat med sej hem från veterinären.
Sån där mat som bara finns att få tag i hos veterinären förmodar jag ...
... och garanterat svindyr.
Under tiden blev Ziggy magrare.
Jag hade fått veta att Stella lider av en tandsjukdom (FORL) som ofta drabbar katter. Den innebär att tänderna vittrar sönder (hon har tappat två hörntänder) och tandköttet kan växa över de trasiga tänderna och det blir ont. Dock har inte Stella visat några som helst tecken på att få ont av att äta (tyvärr får jag väl nästan säga, för annars kanske det hade minskat aptiten).
Med största sannolikhet är det också vad Ziggy drabbats av, för han får tandvärk ibland. Då och då har han de senaste åren rusat ifrån matskålen som om han blivit stucken av ett bi. Det händer inte jätteofta men i somras hände det två gånger efter varann och han blev mycket misstänksam mot matskålen och vågade knappt gå i närheten av den efter detta. Detta hände vid den tiden då det till slut också blev varmt denna sommar och även det bidrog väl till att han tappade aptiten. Och han blev då så erbarmligt mager att jag blev riktigt orolig.
(En dag när han kom in var han så utmattad att han inte ens orkade gå fram till matskålen, så jag ställde den framför honom där han låg.)
Dom har bara fått torrfoder de senaste 7-8 åren, eftersom dom gånger jag provat ge dom blötmat, så har dom bara ätit såsen eller gelén och lämnat själva matbitarna så det är rent slöseri att köpa sånt. Men när nu Ziggy fick tandvärk och inte ville tugga dom hårda torrkulorna så var jag tvungen prova hitta ett alternativ till honom. Jag köpte några sorter av blötmat och det visade sej att han gillade Mjau - det var så gott så han återfick både aptiten och hullet.
Jag köper nu också Mjau torrfoder, för kastrerade innekatter till Stella och den vanliga sorten till Ziggy. Det är små bitar och dom verkar mjukare än andra sorter som dom fått, så Ziggy har hittils inte haft några problem med tandvärk. Ibland blandar jag torr- och blötmat.
(Alla matskålar är tomma - Jag svälter ihjäl här!)
Stella har som sagt inga som helst problem med att tugga i sej vad som helst trots tandsjukdom. Nu står det inga fyllda skålar framme som förut, utan jag häller upp bara när dom ska äta. Och så får jag stå vakt för om Ziggy lämnar något så är Stella genast där och hugger in. Det verkar som om dom har gjort upp om att han ska lämna mat till henne och många gånger har jag fått rycka undan skålen framför nosen på henne. Men hon har blivit lite slugare nu och avvaktar ibland i förhoppningen att jag ska gå när Ziggy går, och missa att han lämnat mat till henne - hon sitter kvar vid sin matskål och sneglar på mej.
Ibland strör jag ut maten över golvet eller slänger bitarna en och en åt olika håll så hon ska måsta röra på sej för varje smula.
Ja, det är inte lätt att ha två katter som ska gå på olika dieter. Och nu börjar det bli vinter så Stella är inte ute lika mycket ,så jag vet inte hur jag ska lyckas förhindra att hon faktiskt blir en sån där studsboll ...
Det var väl förra året som dom där gummisnoddarna hade sin storhetstid, men nog kan man fortsätta att roa sej med dom även i år.
Nån dag i våras då jag satt här och oroade mej för att det skulle bli problem för att jag tog av Stella tratten, så distraherade jag mej med att göra ett par Rainbow loom-armband. Jag hittade en video med en enkel modell, och gjorde två armband. Videon finns här.
Jag gjorde ett armband enligt videon och en vidareutvecklad variant med silverkulor.
Armbanden består av såna här knoppar som man sen tråcklar ihop.
Man behöver bara en virkkrok (ingen loom) men jag plockade fram en extra virkkrok att sätta knopparna på medan jag tillverkade dom. På det viset slapp jag knyta upp det svarta bandet när jag skulle sätta ihop knopparna. Man kan ju också sätta ihop dom vartefter man gör dom.
Första armbandet som jag gjorde enligt originalmodellen.
Sen gjorde jag knoppar med en silverkula på. Kulan träs på snodden som håller ihop knoppen (den svarta på det andra armbandet). För att få kulan på snodden trädde jag en sån där påsförslutare som består av en smal plastklädd ståltråd genom snodden och så båda ändarna genom kulan. Sen var det bara att dra snodden genom kulan. De sattes ihop på samma vis som det första armbandet. Det var dock lite knepigare eftersom kulan gjorde snodden kortare, men dom är ju som tur är rejält töjbara dom där gummisnoddarna.
Färgerna påminner om norrsken, så detta får heta Aurora-armbandet efter det ovanliga norrskenet häromkvällen som kunde ses i hela Sverige, ni missade väl inte det, ni söderöver?
Jag gjorde också ett vanligt armband av den enklaste modellen men med dubbla snoddar (en blå, en gul), men utvecklade det lite.
Det börjar alltså med en simpel fishtail och sen drog jag dubbla orangea snoddar sidledes genom länkarna.
Så här ...
Det blev ett tjockt armband
Har man bara några snoddar kvar, så kan man göra ett par örhängen tillsammans med några silverkulor.
Oavsett om det inte är årets grej detta, så finns det ju entusiaster och kollar man på youtube så dyker det ändå upp nya videor varje dag. Det är i alla fall en rätt billig och lättsam hobby att förströ sej med när man behöver stressa ner. Eller när man är på resa - gör man bara enkla armband tar ju utrustningen ingen plats och kan knåpas med på både bussar och flyg, eller för ungarna i baksätet under långa bilresor.
På Rainbow Loom Sveriges facebook hittade jag länken till en video som visar hur man gör en gullig Bichon frisé. Det finns en massa andra hundraser också.
Verkar inte alltför svår att göra (men kräver en komplett loom), ungefär som den där apan jag gjorde en gång ...
Fast jag borde väl göra ett par katter, enligt den här videon där två hoptejpade gafflar används som loom ...
