Kometörhängen

Efter en lång tid av inget pyssel alls, så fick jag i alla fall en ingivelse att gå ner i butiken och knåpa lite. Tim kom i går kväll och lite uppiggad blir jag ju av hans besök så jag har ägnat en del av dagen åt mina matexperiment också. Kan det vara därför Tim inte är så mycket här när han är här ...? Han for förstås till stan i eftermiddags innan jag ens hann börja med experimenten, och kommer inte tillbaks förrän sent ikväll/natt. Förmodligen hittar han också på att åka tillbaks till Umeå före middag i morgon ... Hmmf ... Nåväl, jag återkommer till matexperimenten senare. Här är nu dagens småpyssel - ett par kometörhängen.

 Genom den svarta rymden susar tvillingkometerna Miriaderna ...

 Så här ser dom ut i dagsljus. Av någon anledning kom jag på att jag skulle göra nåt av de lätt böjda silverrören. Jag ser ju nogsamt till att underhålla mina relativt nyborrade hål och det är ju kul med lite nya örhängen ibland, så det blev alltså ett par sådana. Varje örhänge består av tre långa och tre kortare rör trädda på knoppinnar. Och så en bärpärla på en öglepinne.

Rören och pärlan fogades samman med en bindring. Örkrokarna jag använde är brisyrer, såna med "gångjärn" för jag tappar vanliga "fiskkrokar" om jag inte använder pluppar. De njurformade är också bra om man vill ha örhängen som sitter säkert, dom använde jag ju till dom där blingiga knapparna.

 Eftersom rören är böjda är det bra om pinnarna inte är alltför styva. Dom här med små knoppar är tunna och lätta att böja.

Jag funderade en stund på vilka pärlor jag skulle använda. Eftersom jag är mörkhårig (så länge jag färgar håret alltså) så syns ljusa pärlor bäst. Och eftersom jag gärna klär mej i lila så blev det då dom här ljuslila bärpärlorna (fast den ser mer rosa ut på den här bilden). Jag är nöjd med mitt lilla pyssel idag.
Däremot är jag mindre nöjd med att det inte går att hitta något med sökfunktionen på bloggen - det har varit si och så med den finessen förut också men nu blir det inget som helst napp. Frustrerande när jag ska söka inlägg att länka till. Å andra sidan tvingas jag bläddra genom en massa inlägg och upptäcker bortglömda saker som kan väcka skaparlustan ...

Vintervantar igen

Nu börjar vintern vara här, vare sig man vill eller inte. Och även om det är barmark än både i Södertälje (?) och Onsala så kan väl vantar behövas (särskilt om man cyklar). Om man inte är så flink med stickor och garn så kan man sy sina vantar (jo, du kan Lopplisa).
Förra vinter sydde jag ju en bunt vantar för frusna asylare (och ett par till mej själv), och det kan bli några i vinter också. Det var ju en mycket enkel platt modell som funkar bra till stickade tyger (återbruk av tröjor t.ex). För några år sedan sydde jag dock ett par vantar av vävt tyg, nämligen dessa.

  Ett tjusigt blått tyg med silvrigt mönster. Fleecefodret är förlängt så det viks ner som en mudd.

Den här modellen är lite mer komplicerad då tummen är sydd så den ligger in mot undersidan. 

Mönstret är i en del med en enda söm som går från handledens insida, runt tummen, upp över fingrarna fram till utsidan i höjd med lillfingret. Det är svårt att få ihop det i tumvecket så detta är ingen modell jag rekommenderar.

Men ...

Det finns en enklare modell som klipps i tre delar - en översida och två delar för tumme och handflata. Den är mycket enklare att sy då man först syr ihop tumdelarna och sedan syr ihop den delen med översidan - det blir två sömmar att sy per vante. Sen kan man sy på en mudd, vändsy foder och yttertyg, eller göra ett längre foder (som på mina vantar) och vika över.

Här är en mall för hur delarna ser ut. Mäta bredden på handen och hur lång vanten ska vara beroende på om man syr på en mudd eller bara fållar den. Mäta från fingertopparna till tumvecket (där sömmen A-B ska vara) och tummens längd. Ta till lite extra på bredden om du ska sy i ett tyg som inte töjer sig. Ta lite extra på längden också och provsy din mall så du kan justera storleken så den passar. Jag brukar använda kasserade lakan för att prova in ett mönster, då har man sen också ett mönster som är hållbarare och mer lätthanterligt än ett av papper.

Hur man syr visas tydligt på det här inlägget hos "This heart of mine". Dom vantarna är sydda av fleece både som yttertyg och foder. Delarna är också hopsydda i nederkanten (med en liten öppning för att vända ut rätan) och kan ju användas med vilken sida man vill utåt.

De olika delarna i vanten behöver inte sys i samma tyg heller, det kan bli hur läckert som helst med blandade restbitar av olika tyger (tröjor) som dom här ...

Kolla här hos Resweater för mer inspirerande bilder (även roliga mössor).

P.S. Uppdatering. Vintern ÄR här i Boliden. Bild från idag, söndag 10/11.

Lättstickat - Finstickat

Hittade en ny stickbok på biblioteket. "Lättstickat - Finstickat" av Anna Wilkinson. Massolit Förlag 2013. ISBN: 978-91-87135-46-0. 141 sidor.

 Innehåller grundläggande stickteknik och tips för nybörjare, men också rätt avancerade modeller för erfarna.

 Hur man stickar slätstickning, rätstickning, resår och mosstickning kan vara bra att kunna.

 Dom här vantarna och halsduken med garnbollar finns det beskrivning till här, för den som inte har tillgång till boken.

 Mosstickad krage i bouclégarn, med broderade ränder. Skulle jag kunna tänka mej att göra för jag behöver ju alltid något värmande runt halsen.

 Dessa koftor med flätmönster är dock inget för mej (hade jag varit 40 år yngre och ett antal kilo slankare kanske).

 Kofta med broderier. Jag kan tänka mej att ta en genväg och göra broderiet på en redan färdig (köpt) kofta.

 Mönsterstickade bårder. Hur bär man sig åt för att få lagom elasticitet i stickningen när man gör sånt här mönster? Utan att det blir antingen för stumt eller för löst så det blir glepor.

 Vad jag verkligen skulle vilja lära mej, det är att sticka sockar, varma yllesockar för mina frusna tår. Jag får väl plocka fram strumpstickorna och prova. Förutom att hålla reda på alla stickorna och inte tappa dom, så är det ju det där med hälen som är det knepiga. Jag behöver nog nån som visar hur man gör, så om jag lyckas sticka muddarna så får jag väl be Monica i garnaffärn om en liten lektion. Vore verkligen kul att få till det.

 Det här rutmönstret blev jag sugen på att prova i något sammanhang. Rätt avancerat men enklare än det ser ut, för man stickar bara de vågräta ränderna och sen broderar man de lodräta.

En rejäl mössa. Stickas på rundsticka 10mm. Borde inte ta så lång tid att få ihop med ett sånt tjockt garn.

Tröja blir fransig halsduk

Nu har vi haft två omgångar med snö som inom några dagar töat, förvandlats till is och till slut försvunnit. Idag har det varit en snö-regnmix som bara skapat slask och en massa vatten. Om det fryser nu blir det livsfarligt att gå ut. Var är den riktiga snön? Stora rejäla drivor vill jag ha, så det blir vitt och fint och ett stadigt före som man kan gå på utan att bli blöt eller halka omkull! Snöskottning har jag inget emot, det är en av få motionsformer som jag gärna ägnar mej åt (så länge ryggen håller). Visserligen har jag en granne med traktor som tar större delen av garageinfarten, men ibland passar jag på när han inte hunnit hit och skyfflar undan lite. Och farstubro, dörrar och soptunnor får jag skotta fram. Om det blåser från rätt håll kan jag ha snö högt upp mot ytterdörren fastän jag har inglasad farstu - härligt! Jo, jag gillar snöstormar. Men jag får väl vänta ett tag på dom.

På temat "Vad kan man göra av en för liten tröja?", så kommer här ett no sew-projekt - bara klipp! En halsduk som duger i väntan på snöstormarna (sen behövs rejälare saker att vira in sig i).

 Denna tröja som är aningens liten och alldeles för kort, köptes en gång på second hand bara för de fina silvriga prickarna och den vinröda färgen som jag också gillar.

Tanken var alltså att den skulle göras om till något annat där i alla fall prickarna skulle få vara med. Men vad, men vad ...?

 Ingen ny idé detta - jag har sett åtminstone ett par varianter av denna franssjal. Man klipper helt enkelt av tröjan strax under ärmarna och så klipper man fransar. Eftersom jag ville ha prickarna på den hela delen så klippte jag förstås fransarna på den nedre delen och fick därför också klippa bort fållen. I annat fall kan man klippa fransarna från andra hållet och behålla fållen som då blir den övre kanten. Det var enkelt gjort att klippa fransarna, men är det en tröja med sidsömmar så rekommenderar jag att klippa bort dessa på fransdelen innan man klipper själva fransarna, det är nog enklare än att klippa bort sömmen efteråt som jag gjorde.

Man kan nöja sig med att bara klippa och låta fransarna vara så, eller så knyter man ihop fransarna. Det syns inte så bra på den här bilden men här finns bilder som visar bättre hur det är knutet. Med en större, längre och tunnare tröja kan man göra snyggare knytning än vad jag åstadkom. Mina fransar rullar inte ihop sig och blir så där smala heller och det beror nog på att min tröja var av en tjockare trikå.

Tröjan var ju inte så stor men den räckte för att jag ska kunna lägga sjalen två var runt halsen. Och naturligtvis ser jag till att silverprickarna kommer på framsidan. 

Gambiahalsband

Jag är ju inte mycket för att resa, men 1981 när jag bodde ihop med min sons far, så konspirerade han med sin moster och hennes man om en resa till Gambia. Eftersom jag aldrig varit utomlands förut (Finland och Norge räknas väl inte?) så gick jag med på att följa med när nu andra ordnade med allt och jag bara behövde hänga med. Sen dess har jag varit till New York alldeles på egen hand (1984) och till Teneriffe (2001?) med en väninna. Numera gruvar jag mej bara jag ska till stan en vända. Jag nöjer mej med att resa Jorden runt med Google Earth.

En del intressanta upplevelser hade jag i alla fall i Gambia, bland annat ett besök på ett barnsjukhus. Som husdjur höll vi oss med kackerlackor, ödlor och gigantiska spindlar. På kvällarna blåste det kallt från Atlanten så jag kunde ha behövt ha med mej vinterjackan (det var i Mars), men på dagarna var det soligt och varmt. Dom andra blev mer eller mindre vidbrända men jag lyckades bara skaffa mej en lätt olivgrön ton på armarna (där avslöjades mitt utomjordiska ursprung).

Så mycket shopping blev det inte heller men dessa två halsband köpte jag.

Halsbanden består till största delen av frön och kottar + lite pärlor.

 Dom där stora mörkbruna är uppenbarligen något slags frön. Liksom dom små runda i olika bruna nyanser. Och så är det något som måste vara kottar.

 Naturmaterialet är kompletterat med lite glaspärlor.

Om man själv vill göra något liknande, fast inte nödvändigtvis av naturmaterial, så skulle man kunna göra frön av cernitlera. Och omogna grankottar kanske kan användas, men det svåra är väl att borra hål i dom, så det kanske är enklare att tillverka dom också av cernit.

Nya seitan-experiment

Att göra vegetariskt "kött" var ju riktigt intressant, så efter första omgången har jag gjort mer. Det handlar ju mest om att få till smaken med kryddor och marinering. Nu minns jag inte vad jag gjorde först av den här andra omgången, men jag frös in en del som jag sen använde till en Nasi Goreng.

 I vanliga fall brukar jag använda köttfärs till denna rätt och jag har ju tänkt pröva göra seitanköttfärs också, men nu skar jag bara bitarna i mindre bitar. 

Det finns många recept på Nasi Goren men det jag använder ser ut så här (fast jag gör lite ändringar, t.ex hade jag ärtor med denna gång):

***

NASI GORENG (indonesisk risrätt)

Det här behövs:

200 g köttfärs 

2 msk margarin

l –1½ tsk curry

l tsk paprikapulver

1 dl vatten

2 gula lökar (grovt hackade)

3 dl strimlad vitkål

1 tsk salt

½ msk äkta soja

2 krossade vitlöksklyftor (kan uteslutas)

2 dl långkornigt ris

4 dl vatten +1 tsk salt

Till garnering:

200 g räkor (75 g rensade). Ananasskivor i bitar och paprika i skivor.

Gör så här:

1. Koka riset för sig i saltat vatten.

2. Smält fettet i en stekpanna tillsammans med curryn och låt fräsa på svag värme i några minuter.

3. Lägg i köttfärsen och låt den steka till en grynig massa.

4. Lägg i löken och kålen tillsammans med kryddorna och vätskan och låt koka i 10 min.

5. Blanda i det färdigkokta riset och garnera med räkor, ananasbitar och paprika.

***

Så här såg "köttbitarna" ut innan jag skar dom i mindre bitar. Jag hade använt mer kryddor (bl.a. rosmarin och lagerblad) och soja vid kokningen den här gången så dom blev mörkare än första omgången. Förutom mer färg så blev det ju mer smak. Konsistensen var fortfarande lite för mjuk, men efter stekning blev den fastare.

Den här bilden är från receptet. Jag äter inte räkor, men ananasen (kall) är ett måste, det är den som ger det där extra som gör den här rätten så god.

Virkat på kedja

Min skaparlusta har kommit av sig alldeles. I själva verket har jag kommit på att det känns onödigt att göra saker bara för görandets (eller bloggandets) skull - att göra en massa saker som sen bara blir liggande till ingen nytta. Jo, det kan ibland vara roligt att göra saker bara för görandets skull, när man vill testa något nytt t.ex. Men ibland finns ingen lust alls, när man bara är trött och ögonen är ännu tröttare. Så jag har bestämt mej för att bara pyssla för husbehov nu, fast varken huset eller jag själv har några särskilda behov i dagsläget så det kan bli glest mellan inläggen. En viss längtan efter något nytt i klädväg finns dock och några syprojekt väntar på att få klarsignal för take off. Men det verkar vara mycket underhållsarbete på banan just nu, så för tillfället står alla projekt på kö och stampar frustrerat.

I väntan på att komma loss (från köksbordet där jag liksom fastnat), så fick jag i alla fall fatt i en virknål och ett nystan tunt garn. (Samma typ av pärlgarn som jag virkade med tidigare en gång.) Jag har ju sett en del där man virkat på en metallkedja (bland annat har Eva (Tant Grön) gjort halsband på det viset). Så jag tänkte prova, bara för att göra nånting alltså (och kanske få igång skaparlustan), och gick ner och hämtade en bit kedja också + ett lås.

Jag är ju inte så bevandrad i virkning och någon beskrivning hade jag inte - ej heller någon uttänkt idé - så det blev som vanligt något improviserat. Jag vet hur man virkar luftmaskor, fasta maskor, stolpar och dubbelstolpar, så det var vad jag använde mej av. På första varvet virkade jag tre fasta maskor i varannan länk på kedjan, sen gjorde jag tre luftmaskor för att hoppa över nästa länk. Andra varvet är virkat runt luftmaskorna med 1fm, 1st, 1dst, 1st, 1fm och direkt över till nästa luftmaskbåge och upprepa. Rätt simpelt alltså, men garnet är verkligen i tunnaste laget när man är halvblind så något mer avancerat var inte att tänka på.

Sen funderade jag på hur jag skulle fortsätta. Om jag ens skulle fortsätta. Det hade ju varit snyggt med lite pärlor involverat i detta, men eftersom jag började projektet helt utan plan så hade jag inte trätt på några pärlor på garnet, annars kunde jag ju ha virkat in en liten pärla mellan varje båge. Så jag bestämde mej för att sätta på lösa hängen av något slag, då kan jag ju variera med att ha halsbandet bara så här (fast inte med den tröjan!), eller hänga på något (hängena är ju utbytbara).

 Jag rotade i en liten ask med blandade pärlor som jag hade till hands i köket och hittade en stor silverfärgad droppe och några små vita "risgryn" (fast jag fick göra en ny vända ner till butiken för att hämta pinnar och verktyg). Sex vita och den stora pärlan sattes på hattpinnar. Med överskottet kvar på pinnarna så var det enkelt att fästa pärlorna på virkningen, och så klippte jag av efteråt.

Nå, det blev i alla fall nånting så pass att jag kunde göra det här inlägget. 

Jag hade tänkt försöka göra något slags örhängen som matchar halsbandet, men ögonen tog slut så det får vänta ett tag.