En massa pennor

Jag hittade en plåtlåda full med pennor häromdan.

 Ja, egentligen har den legat i princip fullt synlig där den låg (bara lite undanstoppad och delvis skymd under annat), men jag har av nån anledning inte reflekterat över vad den egentligen innehöll. Nu tog jag fram den och kollade. En massa pennor var det!

 Det är färgpennor, blyertspennor (jag har tydligen tagit ut ett par nån gång), akvarellpennor, kolpennor (ett par var vässade och använda) och metallicfärgpennor. Dags att börja rita och måla nu!

Men att ha dom i det där plåtskrinet kändes opraktiskt - stort och svåröppnat och oftast är det väl bara en typ av pennor man använder vid varje tillfälle. Så jag tog ut dom och buntade ihop dom. Dom tre varianterna av färgpennor la jag i en låda tillsammans med de tjockare färgpennorna, så har jag allt vad färgpennor gäller samlat på ett ställe. Kolpennorna och blyertspennorna får samsas med andra blyertspennor i en burk.

Så tänkte jag att jag har väl mer färgpennor så varför inte leta rätt på dom och verkligen samla ihop allt.

 Och hittade ännu en plåtlåda innehållande akvarellpennor. Den lådan är i alla fall mindre så dom får ligga kvar i den. Dom "riktiga" akvarellfärgerna har jag ännu inte lyckats lokalisera, så skulle jag få för mej att måla akvarell får jag väl hålla mej till pennorna tills vidare.

 En pappask med gamla färgpennor från Tims skoltid och mera metallicfärgpennor. Dom får samsas med övriga färgpennor i lådan.

Och en bunt blandade färgpennor i en burk, dom hamnade också i lådan som nu är tämligen full. men skulle det dyka upp några fler vilsekomna pennor så ska dom väl kunna gå ner, eller så får jag byta till en större låda.

Det blir till att plocka fram målarböckerna ikväll och testa lite pennor.

Har nån någon idé om vad jag ska göra av den där nu tomma plåtlådan då?

Jaså? Nähä? Jaha ...?

Nu har jag fått ett svar från Umeå. Eller snarare ett icke-svar. Man hittade ingen sarkoidos i min lunga. Vad som syntes på skiktröntgen i min lunga och i ena njuren är därmed fortfarande ett frågetecken. Vad som orsakar mina neurologiska symtom är därmed fortfarande en gåta. Visserligen var jag skeptisk till en början då sarkoidos fördes på tal, för jag hade aldrig hört talas om att denna sjukdom också kunde drabba nervsystemet. Efter att ha läst in mej på ämnet höll jag ändå med om att neurosarkoidos kunde vara ett svar. Och lungdoktorn sa att visst kunde jag ha sarkoidos i hjärnan utan att ha det i lungorna, men det är väldigt ovanligt.

Så då är jag tillbaks på ruta ett - är det kanske ändå nån lindrig ms, eller är det kanske nåt alldeles okänt som så småningom kan uppkallas efter mej (fast det brukar vara läkaren som gör upptäckten som får sjukdomen uppkallad efter sej). Neurologen hade inga nya idéer när jag pratade med henne förra veckan, inte ens den konsulterade specialisten från Stockholm hade nåt förslag.

I alla fall ville lungdoktorn göra en ny lungröntgen om en månad. Och urologen vill göra en ny skiktröntgen av njuren i maj. Kan man inte göra allt på en gång i maj då, tyckte jag. Men lungdoktorn ville inte vänta så länge. Det är inget som tyder på nån tumör eller annat allvarligt ändå, men för säkerhets skull.

Och så var jag till doktorn på HC och fick en remiss för röntgen av min vänstra fot. Tur jag redan har fått frikort så jag kostnadsfritt kan bli stamkund på röntgenavdelningen.

Ja, det kunde ju ha varit kul att få en diagnos - men oavsett vad det är så är det väl inte nåt som kan behandlas och samtidigt är det inte heller särskilt allvarligt så det spelar egentligen ingen roll ur den synvinkeln. För övrigt har jag varit piggare på sistone. Så pass att jag orkar motionera lite mer och hålla på med mina arkeologiska rensa i röran-utgrävningar. Vilket är bra, för mina ögon är dessvärre mer än vanligt grumliga och det är väl bra om jag inte bara hänger framför datorn då.

I ovan nämnda utgrävningar dök den här "fågeln" upp häromdan.

Två små bitar drivved. Näbben, huvudet och vingen är en del. Även ögat är en naturlig del av denna träbit. Kroppen och stjärten är en annan bit limmad bakom.

Ditt och datt

Dom här örhängena hittades i samma sedimentlager som de förra cernitsmyckena, så jag antar dom är från samma tidsepok, alltså 80-talet.

 Stora creoler med svarta och guldfärgade pärlor och lite kedja. Tillverkade av mej liksom dom förra.

Stella tycker att Lilla Rosa är stor nog nu att äta riktigt mat, men tyvärr finns det aldrig någon mat till henne eftersom mamma Stella äter upp allt innan nån annan hinner vara med. Jag har blivit tvungen gömma matburkarna - det första gömstället hittade hon och tog sej in i, men nu har jag ställt en burk i ett överskåp och den andra burken ligger det tyngder på. Kanske hon är extra desperat om mat nu när hon har sina "barn" (två råttor och Lilla Rosa) att försörja. När hon inte äter bär hon omkring på småttingarna.

Några nya glasslådor - fyra ICA minimumsbit och så en annan som är lite mindre på höjden.

Och gissa vilken kändis jag såg på ICA i Boliden igår. Jo, vår lille "inte terrorist trots allt"! Tillsammans med en ung dam som INTE hade burka, inte ens en sjal på huvudet. Ett tydligt bevis för att han inte är en islamistisk fundamentalist för då skulle han väl ha spottat på en sådan sedeslös kvinna. Undras hur det går med hans skadeståndsansökan förresten. Kanske borde hela Boliden söka skadestånd för den ärekränkning och det psykiska lidande denna falska anklagelse orsakat samhället. Just saying.

Anno 80-nånting

Utgrävningarna fortsätter. Nu har jag hittat cernit-smycken från en svunnen tid - 80-talet. Ett årtionde som går till stilhistorien som som det mest smaklösa. Det enda positiva var väl att det var mycket färg (som jag gillar), men just dom här smyckena är ju mer moderna åtminstone färgmässigt ...

 Örhängen och ett halsbandshängen av cernitlera, kedjor, pärlor och lite annat. Målat med silverfärg och svart.

 Kedjor och pärlor på örhängena.

Rhinstenar och en bit kulkedja på hänget.

Tidigare cernitfynd ur gömmorna - broscher, halsband, fler halsband och hängen,

Det jag tycker var mest vämjeligt med 80-talsmodet var axelvaddarna. Tyckte det var gräsligt redan då och sprättade bort alla - det gick ju inte ens att köpa en tröja utan axelvaddar.
Dom blev större och större tills förmodligen tyngdkraften stoppade utvecklingen ...

Bild från minq.com - "The 11 most embarrassing fashion trends ever" 

Du som var med på den tiden - vad tycker/tyckte du om 80-talsmodet? Nåt du fortfarande gillar eller nåt du stönar över när du ser foton på dej själv från den tiden?

Påbörjat och bortglömt ...

Dagens rensa i röran-fynd är ett påbörjat och bortglömt makraméarbete.

Vet inte när detta påbörjades, men att det inte blev klart berodde väl på att det blev för jobbigt för ögonen. Kanske kan jag få det klart om jag tar en liten bit i taget (är det dags för en ny ufo-cyberjunta snart, Lopplisa?), det är ändå kommet halvvägs och så nån avslutning i ändarna. Men jag måste hitta pärlorna också ...

Tunna av klädnypor

Jag blev plötsligt varse var jag förvarade dom där "spagatklämmorna" jag använde till lådorna häromsistens. I  en tunna gjord av klädnypor. Nåt som Tim gjort en gång i tiden i skolan eller hos dagmamman.

 Sju klädnypor (=14 delar) har det gått åt. Limmat på en stomme av en halv toarulle. En pappskiva i botten.

Ett par snören håller ihop det hela.

En bunt spagatklämmor eller annat småkrafs ryms bra här.

Några småaskar har jag hunnit tapetsera sen sist. Utan klämmor.

Också till förvaring av småkrafs.

Ostparatha

Jag bara måste tipsa om detta "bröd" för det är så supergott! Ett mycket smarrigt alternativ till en vanlig ostmacka till en soppa då osten alltså är inbakad i själva brödet. Och så himla enkelt så det behövs egentligen inget recept, men här är det ändå.

Paratha är ett indiskt bröd som kan göras med en massa olika fyllningar. Det "rätta" sättet att göra det på är att göra en deg, göra en fyllning, kavla ut lagom stora rundlar av degen, lägga på en rejäl klick fyllning, dra ihop kanterna till ett paket, och så kavla ut igen.

Men jag har kommit på att det är mycket enklare att blanda in fyllningen direkt i degen! Det går snabbare och så riskerar man inte att paketet rämnar och fyllningen trillar ut när man kavlar eller gräddar brödet. Det kanske är fusk, men varför göra saker krångligare än det behövs ...

Receptet gäller för en paratha, för dom är godast sprillans nygräddade och jag äter bara en - dom är ganska mättande. Men det är bara att gångra på för det antal du vill göra. 

Så här gör jag denna ostparatha. 

• 2,5-3 msk mjöl (gärna fullkorn)
• 3 msk riven ost (bra att ha en bunke färdigrivna ostrester i frysen)
• (eventuellt annat som finhackad paprika, purjolök, spenat, olika kryddor eller vad du vill)
• ½ tsk bakpulver
• en nypa salt (men tänk på att osten är salt så det kanske inte ens behövs)
• lite vatten så man får ihop degen

Blanda och knåda ihop allt till en deg som sen får vila övertäckt 20-30 minuter (medan du gör soppan).

Om du gjort till mer än en så delar du degen i det antal bröd du vill ha. Kavla ut (eller tryck ut med handen) till 3-4mm tjocklek.

Grädda i stekpanna med lite olja (tillräckligt för att hela brödet ska oljas in, pensla gärna). Vänd och grädda båda sidor tills dom fått lite färg och blivit lätt knapriga.

Blir som sagt suveränt gott till en soppa. Just den här soppan består för övrigt av potatis, lök, stora vita bönor, Dolmio pastasås Bolognese extra kryddig (beställt från Matsmart) och en skvätt kokosmjölk. Om du inte har upptäckt det redan så går pastasås utmärkt att göra soppa på.

På min pinterest-board Bread, paratha, poori, dosa etc. har jag en del andra paratharecept att inspireras av. Och ännu fler hittar du om du söker på hela pinterest. Jag såg just några som jag måste repinna ...