I inlägget om de korkade lådorna, var det en glasslåda. Trots att dessa lådor (ICA minimumsbit) kräver lite omgörning för att bli funktionella, så har dom ett bra format. Och efter omgörningen är dom lätta att tapetsera också, och blir riktigt snygga.
Jag har ju samlat på tapetprover (tapetböcker som skulle kasseras) och en sån provbit räcker utmärkt till en sån här låda.
Här en brun tapet med lite tygstruktur.
Det här är inte tapet utan ett metalliknande tennfärgat dekorpapper med lite skrynkel.
Mörkröd tapet med samma struktur som den bruna.
Den allra första glasslådan jag fixade behöll mer av det ursprungliga utseendet. Jag gjorde ett heltäckande lock men behöll den där fliken i framkanten.
Den fliken kan stoppas ner i en skåra på framsidan. Men det var rätt krångligt att tapetsera så jag övergav den varianten och utvecklade den här nya designen.
Så här gör jag om lådan. Jag klipper upp öppningen mer på sidorna om det ursprungliga locket för att få en större öppning och smalare kanter på översidan. Jag klipper också loss fliken som går ner på framsidan och limmar fast den där. Sen limmar jag på ett heltäckande lock på de tre lockdelarna.
Och så sätter jag dit det där "låset".
Har jag börjat sortera grejer i mina lådor än då? Njae. Först måste jag ha tillräckligt många lådor så jag har lite att välja på :) Sen måste jag figurera ut hur mycket jag har av olika kategorier grejer så jag vet hur stora och/eller många lådor jag behöver. Och sen ... jaja. Innan jul siktar jag på.
Jag har ju samlat en del recept i olika kategorier på min Pinterest, bland annat kakor och sötsaker. Här och där har jag hittat recept innehållande dadlar och därför köpte jag en kartong med dadlar. När jag väl skulle göra nåt med dom så var jag så sugen på nåt sött med choklad, och när jag får ett akut sötbegär så måste det gå snabbt. Att då börja söka bland recepten kändes alldeles för tidsödande så det blev att jag uppfann ett eget recept istället - det blev dessa dadelbitar.
Eftersom jag ville ha nåt chokladigt så tillsatte jag kakao, kanske 2-3 msk, och så blev det en skvätt vaniljextrakt och agavesirap bara för att jag råkade ha det hemma. Men jag har sen gjort dadelbitar med bara grundingredienserna och jag tror faktiskt det blev godare.
Tillvägagångssätt:
Sätt på ugnen på 175 grader
Kör havregryn, mandel och hasselnötskärnor i matberedare tills det blir som ett grovhackat mjöl. Tillsätt eventuellt kakao och/eller annan smaksättning.
Kärna ur dadlarna (ifall du inte har redan urkärnade) och släng ner i matberedaren. Ta bara halva mängden först och sen resterande så blir inte matberedaren överbelastad. Kör tills alltihop är ordentligt hopklibbat.
Tryck ut degen (den är väldigt klibbig) till en fyrkant på ett bakplåtspapper - ca 17x17 cm.
Gör skåror till lagom stora bitar.
Ställ in i ugnen i 20-25 minuter. Ytan ska bli torr så bitarna blir hanterbara, men låt dom vara lite mjuka inuti. Fast om du har starka tänder och vill ha lite mer tuggmotstånd så kan du grädda som lite längre, men se upp så dom inte blir brända i kanten.
Dadelbitar med bara grundingredienserna.
Dom här dadelbitarna innehåller alltså inget tillsatt fett eller socker, men dadlarna är väldigt söta och mandel och hasselnötskärnor innehåller ju en del fett, så dom är ju inte kalorifria även om kalorierna är av en mer nyttig sort.
Skulle man trots allt tycka att dom är onödigt nyttiga så kan man för all del doppa dom i choklad eller bre på nutella ...
En orsak till att jag inte får nånting gjort - som att sy eller måla - beror på att det är så stökigt i både syrummet och målarrummet. Alla bord är överbelamrade med allsköns bråte och inspirationen falnar tvärt innan jag ens klivit över tröskeln. För att få ordning på röran behövs förvaring av allt löst, inte minst småprylar som både orsakar röran och försvinner i densamma.
Så jag har pysslat lite med lådor.
Bland annat dessa tapetserade lådor i olika format - ursprungligen glasslådor, chokladaskar och andra papplådor. Det gemensamma är den udda tapeten ...
Totalt korkade lådor!
Det var för rätt många år sedan som jag på Myrorna hittade tre tapetrullar av lite annorlunda slag. Tapeten består av äkta kork i ybertunna flagor limmade på svart tapetpapper! Absolut inget jag skulle sätta på väggarna, men för 10 kr rullen så kunde jag ju inte motstå dessa rullar - nåt skulle man väl kunna göra av dom.
Trots det märkliga materialet så var det lätt att tapetsera. Själva korkflagorna spricker ibland när man viker tapeten över en kant, men inte så det är något problem - dom ramlar inte av.
En dadellåda med löst lock. (Återkommer senare med vad jag gjort av dadlarna.)
Glasslåda (ICAs minimumsbit). Återkommer med fler såna lådor iklädda andra tapeter (ja, trots den mestadels kalla sommaren har det gått åt några glasspinnar).
Eftersom lådan har ett lite konstigt lock så gör jag om det genom att klistra på en pappskiva som täcker hela lådans översida och med en nedvikt framkant. För att hålla locket stängt har jag tejpat fast en bit silvrig kartong (insidan på juicekartong) som locket sticks ner bakom. Vid tapetseringen gör jag en skåra i tapeten som jag trär över den där biten.
En vanlig låda med flikar till lock
För att hålla ihop lockflikarna gjorde jag en klammer av en bit kartong (juicekartongen igen). Man gör bara en skåra i vardera fliken och trycker ner klammern så hålls flikarna ihop.
Två chokladkartonger.
Här behövdes inga specialfixade "lås" - dom har ju en inbyggd flik i locket som man viker ut och trycker ner i skåran i framkanten.
Så vad har hänt sen i våras? Ja, det började med att Stella blev helt omöjlig - hon hamnade i löpen redan i slutet av januari och kom aldrig ur det. Hon var inte värst skrikig och störig, men hon började pinka på alla möjliga olämpliga ställen - mattor, skor, lådor med pärlor och knappar och - på spisen!! Ja, det sistnämnda var nästan skrattretande. Jag har en liten kastrull som oftast stod på spisen för jag värmer vatten i den när jag serverar tonfisk till pälsklingarna, för att hälla över så det inte ska vara så kylskåpskallt. Uppenbarligen försökte Stella sätta sej i kastrullen men den är så liten så hon rymdes bara med fötterna i den och hon kissade utanför. Lyckligtvis har jag en spis med glashäll så det gick bra att torka av.
Men efter två och en halv månader av detta så insåg jag att hon måste åtgärdas, så det blev en tur till veterinären.
"Är det du, syrran? Du ser så ... annorlunda ut ..."
"Då skulle du se min mage ..."
Ziggy visste inte vad han skulle tro om den där märkliga varelsen när hon kom hem, så han började med att jaga in henne under soffan innan han vågade sej på att hälsa på henne...
Allt gick bra även om det inte direkt gick enligt veterinärens direktiv. Att hon inte skulle gilla tratten förstod jag (hon tog av den två gånger redan hos veterinären så dom fick knyta fast den), men hon kunde ju inte heller vare sig äta eller dricka med den, så jag blev ju tvungen att ta av henne den redan dag två (den skulle sitta på 10 dagar). "Ja, man kan ta av den när dom ska äta och så sätter man på den igen." Ha! Ingen katt sitter frivilligt still medan man försöker tråckla ihop den där mojängen, så det kan man ju glömma.
Jag hittade ett alternativ som jag testade - en krage klippt av en papperstallrik. Fiffigt, sa Stella och kröp in i transportburen. En stund senare satt hon uppe i hallen utan krage och med den ena plåsterlappen borttagen från magen. Kragen var spårlöst försvunnen i tre månader tills jag av en slump hittade den gömd bakom en tygbunt i en lagerhylla i syrummet.
Okej, då sydde jag en kjol. För att hon inte skulle krypa ur den satte jag på en bakvänd halterneck så den satt uppdragen under armhålorna.
Tjusigt, sa Stella. Sen for hon nerför trappan och fick bakbenen inuti kjolen så hon halkade nerför halva trappen. Iiiih! Nyopererad! Nå det gick bra. Jag insåg att jag skulle ha dragit ihop kjolen i nederkanten också, så jag nålade ihop den med en säkerhetsnål. Sen var Stella lite less på mina idéer och kröp under soffan. Nästa gång jag tittade till henne hade hon krupit ur kjolen. Den hängde fortfarande kvar runt halsen och jag kan inte begripa hur hon tog sej ur den. Det var i alla fall då jag förstod att jag har en katt som är en inkarnation av Houdini. Sen fick hon sköta sig själv.
Hon såg aningens grotesk ut, men pälsen växte så småningom ut igen.
Ziggy var också med till veterinären men någon bot för hans lösa mage har vi inte fått. En tid efter besöket hittade jag en 5-6 cm lång bit av en bandmask som han fått ut - det syntes att den var av så mer fanns kvar. Han fick en avmaskningskur, men två dagar senare såg jag honom bolla med en sork eller mus - och sen tuggade han på den ... Så han fyllde väl på med nya maskar då. Efter ytterligare en avmaskning är han fortfarande lika lös i magen. Det får väl bli ett nytt försök i vinter då sorksäsongen är slut. Han mår ju bra ändå.
Sen hände något märkligt - en riktig "Mysteriet med det låsta rummet"-händelse.
Ziggy har varit uteliggare hela sommaren och bara kommit in nån stund för att äta. En onsdagkväll släppte jag ut honom som vanligt innan jag gick och la mej. Jag förväntade mej att han skulle ligga i sin låda på bron nästa dag men det gjorde han inte. Han dök inte upp på hela dan och på fredag eftermiddag var han fortfarande borta. Då bestämde jag mej för att göra en cykeltur och gick upp till garaget. Då hörde jag Ziggys jamande. Men var var han? Jag lyssnade och till min oerhörda förvåning konstaterade jag att han var innanför dörren till snickarbo'a. Hur i hela friden hade han hamnat där? Jag blev så konfys så jag vet inte om jag kände på dörren innan jag gick in och hämtade nyckeln. Jag hade inte varit in där på nästan två veckor och det var ju alldeles säkert låst, för nyckeln hade jag inne och jag skulle aldrig ha tagit den ur låset utan att först låsa.
Jag vet fortfarande inte hur han hamnade där - det finns inga hål som han skulle ha kunnat ta sig in genom. Han måste ha trollat sig in och sen inte kunnat trolla sig ut (han är inte särskilt smart, kan knappt lista ut hur han ska öppna en dörr som står på glänt). Kanske blev han upphämtad till nåt ufo och så siktade dom lite fel när dom skickade tillbaks honom. Ja, jag vet verkligen inte vad jag ska tro.
Men sen dess har han i alla fall legat i lådan varje dag. Och nu har han börjat tillbringa nån natt inomhus när det regnat.
Nej, min blogg har inte blivit hackad av nån kines, det är bara jag som blivit blivit totalt fascinerad av det kinesiska språket - en av orsakerna till varför den här bloggen dammat igen det senaste halvåret.
En annan orsak kan vara att min kamera och datorn inte vill ha med varann att göra. Jag kan få göra 20 försök innan dom talar med varann och det är så frustrerande. Och utan bilder blir det ju inga roliga inlägg.
Tredje orsaken är att när man väl kommit av sej med nåt så är det svårt att komma igång igen - det är den berömda tröghetslagen.
Den fjärde, men kanske viktigaste orsaken, är att jag försöker hålla mej borta från att göra smycken eftersom jag har alldeles för mycket av sånt, men lyckas inte komma igång med att göra nåt annat istället. Så jag har ju inte haft nåt att visa upp.
Men nu tänker jag att antingen får jag helt lägga ner verksamheten, eller så dammar jag av och försöker få liv i bloggen igen ändå. Kanske kommer jag då igång och får nåt gjort, annat än att samla på kinesiska internetresurser (det finns så mycket!) - och på så sätt bryta det där moment 22-problemet.
Så detta inlägg är en förvarning om att snart dyker det upp några inlägg om vad jag sysslat med de senaste månaderna (även om det inte är mycket). Det kommer att handla om mina trollerikatter Stella och Ziggy, korkade lådor och upcycling av andra glasslådor och juiceförpackningar, ett recept på nyttigt godis och så lite kinesiska. Sen får vi se om jag kommer igång med nåt mer eller om det blir tvärnit igen.
(Klicka på bilden för full storlek)
Trots att jag stängt butiken, har jag i alla fall inte flyttat från Boliden (det är fortfarande en framtidsplan som ligger så där tre år bort). Så på detta flygfoto som Tim tog då han gjorde en flygtur i somras, står jag nånstans och viftar. Men det är inte lönt att söka efter mej, även om man tar upp bilden i full storlek så syns jag inte - jag står på gräsmattan med en grön jacka på mej ...
Mitt hus syns i alla fall, och det mesta av Boliden kom med på fotot utom ett par kvarter ute till höger och nertill i högerkanten. Och gruvan som ligger utanför bild till vänster.
Här har jag markerat några viktiga punkter.
Röd pil - mitt hus
Gul pil - Folkets Hus med Biblioteket
Grön pil - ICA
Blå pil - strax utanför bild ligger Hälsocentral och Apotek.
Det är ungefär inom detta område jag rör mej - det är 1 kilometer från mitt hus till Hälsocentralen så det är inga långa avstånd i denna kompakta by.
Så, efter att nu ha förvarnat om några inlägg så blir jag ju tvungen att ta itu med att sätta ihop dessa.
De fyra kinesiska tecknen längst upp på detta inlägg uttalas Hǎojiǔ bùjiànoch betyder "Long time, no see" (Länge sen sist). Men nu säger jag 我会回来的 (Wǒ huì huílái de) och vill du veta vad det betyder kan du kopiera in tecknen i Google översätt.
Jag har mest använt chiafrön i en frukostsmoothie med yoghurt, banan och hallon, men nu har jag hittat en annan frukosträtt (eller efterrätt) med chiafrön.
En chiapudding med kokosmjölk, hallon och mangosås som jag hittade hos Ulrika Gabriel där jag först fann den fantastiskt goda morotssoppan.
Man mixar hallon, kokosmjölk och chiafrön, sen får det stå och svälla så det blir en pudding. Och så mixar man mango med lite kokosmjölk till såsen. Det kompletta receptet finns här.
Varför inte göra en både nyttig och god efterrätt i påsk?
En dag gjorde jag för mycket av puddingen så jag sparade en del. Nästa kväll kom jag ihåg att jag hade den där puddingen men ingen mangosås. Eftersom det kändes som det skulle ta för lång tid att tina upp mangotärningarna tillräckligt för att de skulle gå att mixa, så hittade jag ett alternativ. Nämligen en charonfrukt, som jag skar i bitar och blandade ner i puddingen. Det blev faktiskt lika gott, så det är ett alternativ.
En dag när jag pratade med min Mor talade honom att hon saknade marmelad, för det är verkligen inte lätt att hitta sockerfri marmelad. Jag sökte efter ett recept på marmelad utan socker men hittade inget. Då tänkte jag att jag skulle uppfinna en alternativ marmelad.
En apelsin hade jag som börjat bli lite torr i skalet. Vanlig marmelad innehåller ju mycket skal, men jag skar bort det där torra skalet och använde bara innanmätet som jag skar i bitar. Inget sötningsmedel hade jag men en sockerfri saft. Så för att få lite sötning utan socker så bestämde jag mej för att koka apelsinbitarna i saften. Men har man nåt sötningsmedel så använder man ju det för att söta marmeladen. För att få en marmeladig konsistens så tillsatte jag chiafrön. Det tog bara ett par minuter att koka ihop till en liten sockerfri marmelad.
Chiafröna ger bra konsistens men färgen blir ju inte orange utan mer brun eftersom fröna är mörkbruna. Men är det mest smak och konsistens man är ute efter så funkar det här marmeladalternativet. På bilden ovan har jag förbättrat utseendet med hjälp av frusen mango som jag skar i mindre bitar och blandade ner, då blev det trevligare färg och så fick marmeladen extra naturlig sötma.
Här pysslas det inte mycket nuförtiden - jag är upptagen med mitt treårsprojekt som handlar om att jag ska röja upp i huset så att jag nån gång kan flytta.
Men lite påskpyssliga idéer har jag hittat. Här är några som jag sparat på min pinterestanslagstavla "Pyssla med (de kommande) barnbarnen". Där finns ju en hel del annat också för dej som faktiskt råkar ha barn eller barnbarn att pyssla med.
Liten påskgodiskanin av en toarulle. Här är videon som visar hur man gör.
Lite större godisförvaring är dessa kycklingburkar. Hittat hos Five Little Chefs.
Söt fluffig liten kanin gjord av bomullsvadd. Från First Palette.
Tulpantavla av grön filt och en toarulle och en ram i lämplig storlek. Från A Glimpse Inside.
.jpg)
