1000 knutar

Nu smyger jag in här. Det var länge sen sist, så det är väl ingen som tittar in här längre. I alla fall tänkte jag rapportera om mitt nya intresse - nämligen att knyta såna där så kallade vänskapsarmband. Fast jag gör dom till mej själv, egennyttig som jag är, hehe. Och jag har bara gjort tre stycken än så länge. Det tar nämligen tid och jag blir trött i ögonen - men kul är det!

Här är två armband i olika tekniker - det bredare består av 496 knutar och det tog några timmar kan jag lova.

Här är det första armbandet jag gjorde och mönstret till det hittade jag på braceletbook.com, närmare bestämt är det detta mönster. Jag bytte svart till rött och vitt till grönt, sen är det blått och lila.
Garnet jag använder är ett typ moulinégarn. Nånstans snappade jag upp att man ska beräkna trådlängden till tre gånger det färdiga bandets längd + 2-3 dm extra för flätor i ändarna (man kan ju göra andra avslut men flätor är enklast). Sådär 80 cm skulle vara lagom. Men det visade sej att det blev lite i kortaste laget för de röda trådarna för det är rätt många knutar i den färgen. Av den lila blev det däremot en hel del över, för mönstret innehåller bara en lila knut. Så jag rekommenderar att ta extra längd på dom färger som det ska knytas många knutar av, åtminstone en meter.

Så här ser hela armbandet ut och den långa flätan innehåller inga röda trådar för dom tog alltså slut.

En anna sak jag kom på när jag skulle göra det första armbandet det var att det var svårt att få ordning på de första knutarna när jag bara hade knutit ihop trådbunten. När jag skulle göra det andra armbandet tänkte jag ut en genialisk (om jag får säga det själv) lösning. Jag knöt alla trådarna på en tandpetare i den ordning jag ville ha dom - det här armbandet har inget specifikt mönster utan det är bara att välja färger och antal trådar som man behagar.

 Här har jag knutit ett antal varv (och hunnit ta bort tandpetaren). Så här ser det ut från framsidan.

 Baksidan ser helt annorlunda ut - här ser det ut att vara mycket fler knutar och färgerna är förskjutna. Det blir ganska plottrigt, men om jag haft två eller tre trådar i samma färg bredvid varandra hade det ju sett ut på ett annat vis. Jag ska prova göra nån sån variant sen. Eftersom man inte behöver hålla koll på något mönster utan bara knyta knutarna en efter en så är det ju enkelt men det blir som sagt en väldig massa knutar för den här tekniken blir mycket tajtare än den andra varianten och bandet får en stadig vävd känsla.

Man börjar med att knyta tråden som är längst till vänster på nästa tråd i raden (man kan förstås börja från höger också, men vi tar från vänster). Man knyter då en framåt- och en bakåtknut (se till att hålla tråden du knyter PÅ ordentligt sträckt så den inte bildar en knut). Det innebär att tråden man knyter med återtar sin position till vänster. Sen tar man tråd nummer två (den man nyss knytte på) och knyter på samma sätt på tråd nummer tre. Och så vidare tills man har knytt den näst sista tråden på den sista.
Då vänder man och knyter med den sista tråden i raden på den till vänster och nu knyter man bakåt/framåt. Och så fortsätter man så hela vägen tillbaks. Det är enklare än det låter - från väster till höger = framåt/bakåtknut, från höger till vänster = bakåt/framåtknut. Det var här jag hittade denna teknik, men jag tyckte inte illustrationerna var så särskilt begripliga, men det finns också ett par videor som är mer pedagogiska.

Hur man gör själva knutarna är oftast lite oklart tycker jag på de flesta videor. Det verkar som om alla knyter både bakåt och framåtknutar med samma hand och det kan man uppenbarligen klara av när man blivit van och är fingerfärdig. Jag tyckte dock att det var enklast att knyta framåtknutar med höger hand (och hålla i den andra tråden med vänster) och knyta bakåtknutar med vänster hand. Det tar förstås lite längre tid att byta hand hela tiden, men det gjorde det också lättare att komma ihåg vad jag höll på med. Var och en får väl hitta sin teknik.
Det här mönstret hittade jag alltså på friendship-bracelets.net. Och där finns det knytmönster i tiotusental! Och skulle det inte räcka så kan man göra egna med det designprogram som finns här (Normal pattern, man kan också göra Name pattern) - men det är inte särskilt lätt alls och jag begriper inte hur de bär sig åt de som gör dom riktigt häftiga mönstren. Jag provade i alla fall, och när jag till slut hade fått ihop ett slags mönster insåg jag att jag först borde ha skapat mej ett konto och loggat in så jag skulle kunna spara mönstret. Nåväl, jag gjorde en skärmdump av mönstret och sparade bilden i datorn.

Så här ser det ut.

Och så här såg det ut när jag kommit en bit i knytandet. Det är ett abstrakt mönster men med färgvalet kan man inbilla sej att det kanske är rosor. Det är alltså det här armbandet jag har på den första bilden tillsammans med förra armbandet.
På min Pinterest-anslagstavla "Macrame and Kumihimo" har jag lagt in en del av mönstren jag hittat på friendship-bracelets.net. Här är ett som inte verkar alltför svårt.

Så här är mönstren illustrerade. Man ser hur många trådar det är och i vilken ordning man ska placera dom (jag rekommenderar verkligen tandpetaren). Varje knut är en cirkel och cirkelns färg visar vilken tråd man ska knyta med. I cirkeln är en pil som visar åt vilket håll man ska knyta för att tråden sedan ska hamna i rätt position för nästa varv.

Varje knut är en dubbelknut enligt ovanstående illustration.

När man kommit på det är det inte svårt att göra såna här armband, men det kräver att man är någorlunda koncentrerad så man inte tappar bort sej i mönstret - en del av de som finns är ohyggligt komplicerade.

Det här t.ex. tänker jag absolut inte försöka mej på ...

Mönster till lilla babyliften och dockan

Det var ju några år sedan (hmff) som jag visade dessa små babyliftar med en liten docka, och lovade att försöka komma ihåg att göra ett mönster och beskrivning. Nåja, nu har jag på förfrågan faktiskt gjort slag i saken och gjort det där mönstret.

Dockan sys av ett tunt trikåtyg i lämplig nyans. Har du bara vit trikå kan den färgas med hjälp av te till en beige eller brun nyans. Dockans kläder - nattlinne eller pyjamas - är också sytt av trikå. Babyliften är sydd av bomullstyg - mönstrad utsida och enfärgad insida. Och så är det en liten kudde och en filt av fleece.

Här är alla delarna. Skriv ut i A4-format så blir det lagom stort. Dockan blir ca 9-10 cm lång. Mönster och beskrivning kan också laddas ner som pdf-fil och skrivas ut här.

INSTRUKTION

Docka:

«         Klipp ut mönstret och nåla fast på dubbelt trikåtyg. Klipp INTE ut!

«         Sy runtom mönstrets kontur. Lämna en öppning på ena sidan. Sy med särskild trikåsöm eller kort och smal sicksack.

«         Klipp ut med 0,5 cm sömsmån. Vänd ut rätsidan.

«         Fyll dockan med vadd och sy ihop öppningen.

«         Rita ögon och mun med tuschpenna eller brodera.

«         Sy hår av garn eller vanlig sytråd.

«         Sy nattlinne eller pyjamas av trikå.

Babylift:

«         Klipp två ovaler enligt mönstret – yttertyg och foder.

«         Klipp en mindre oval i något fylligt material för bagens botten.

«         Lägg ihop de två tygovalerna (aviga mot aviga) med fyllningen emellan. Sy en söm runt den mindre ovalen.

«         Sicksacka ihop tygerna i ytterkanten och sy en tråckelsöm runtom. Dra ihop tråckelsömmen så kanten rynkas och öppningen i bagen blir ungefär lika stor som den inre ovalen.

«         Kanta med snedslå, ett band eller en remsa av tyg.

«         Gör ett par handtag av samma band som kantningen och sy fast.

«         Sy en liten kudde och täcke.

Väninneväskor med namnbroderi

När jag senast träffade mina väninnor Inger och Ann-Britt, så var det hos Inger. Hon hade plockat ihop lite utsorterat som hon ville bli av med och jag nappar ju gärna på tyg. Ett par oanvända gardiner i blått med pepparkaksfigurer tog jag gärna hand om. Nu när väninnorna skulle komma till mej (idag) så kom jag på att jag skulle sy dom var sin väska, med namnbroderi, av detta gardintyg.

Så här blev väskorna. Till skillnad från det mesta jag gör (som är improviserat) så hade jag denna gång tänkt ut allt i detalj hur det skulle göras (det är en del detaljer på insidan). Ett bra utnyttjande av några sömnlösa timmar (man behöver ju inte lösa världsproblemen varje natt). Så jag blev i alla fall nöjd med väskorna och det verkade väninnorna också bli.

Och så här ser maskinbroderiet ut på nära håll. Det blev ljusblå bokstäver.

Egentligen var det här ett typsnitt med både fyllning och kontur i avvikande färg. Så här ser det ut egentligen, men när maskinen började brodera såg jag att det blev snyggt med bara fyllningen och att det kanske skulle bli plottrigt med konturen, så jag skippade den biten.

Det går att göra broderier med alla möjliga typsnitt - här en liten provkarta i designprogrammet (Husqvarnas 4D Embroidery). Man kan faktiskt göra sina egna typsnittsbroderier utifrån de typsnitt man har i datorn, det finns ett särskilt delprogram för att skapa dessa typsnitt (vilket jag gjorde med det jag använde, det heter Mingliu). Man skriver in ordet eller namnet och väljer typsnitt och storlek. Sen för man över det till ett kort som sätts in i symaskinen. Jag har haft en del ångest för att göra broderier eftersom det strulade i början, men nu gick det väldigt bra, så jag ska nog ta och börja göra lite broderier nu. Förutom text kan man ju i designprogrammet skapa broderier av alla möjliga bilder.

Och jag har faktiskt en hel del broderitråd så det räcker ett tag även om det blir ett och annat misslyckande.

Själva väskorna är fodrade med samma tyg så dom är vändbara. I foderdelen gjorde jag en ficka med en flärp med kardborreband för stängning. Och så är det en liten specialdetalj som jag återkommer till längre ner.

Här följer en beskrivning av hur man gör en sån här ficka.

Om du ska ha en flärp att stänga med syr du den först och syr på kardborreband, eller gör ett knapphål istället. 

  Klipp till en bit tyg som ska vara infodring till ficköppningen, den biten ska vara några cm längre än bredden på ficköppningen och ca 10 cm hög. Pressa ett veck mitt på inf. så har du en mittlinje att hålla dej till när du nålar fast den räta mot räta med väsktyget. Sätt nålar där du ska sy, först på den nedre sömmen. Stoppa in flärpen upptill under infodringen så att den nästan når ner till den där nålade sömmen. Nåla fast flärpen där den övre sömmen ska sys.  Det ska vara ca 10-12mm mellan de två långa sömmarna, och så markerar du var kortsidorna på öppningen ska vara.

När du har sytt sömmen runtom hela ficköppningen klipper du upp mellan sömmarna. Klipp snett ut mot hörnen så nära sömmen du kan.

 Vänd hela infodringen genom öppningen så den hamnar på baksidan. Dra ut ordentligt i hörnen och pressa. Nu är det en ficköppning som är 10-12mm bred.

 För att täcka öppningen viker man infodringens långsidor över öppningen. Börja med den ena sidan och vik den så den täcker halva öppningen (5-6mm) och pressa. Gör likadant med den andra sidan. Jag vek dessutom in den råa kanten på sidorna (helt enkelt för att slippa sicksacka och så ger det extra stadga till ficköppningen).

 Sy en stickning runtom som håller infodringen på plats.

Måtta var den andra delen av kardborrebandet ska sitta och sy fast den (eller sy fast en knapp om du valde det). Knäpp igen ficköppningen. Klipp till en tygbit i den storlek som fickan ska vara och lägg den under tyget, nåla och sy fast. Sy två sömmar i fickans nederkant för att göra den hållbarare. Fickan är klar.

Jag har visat i tidigare inlägg (den här necessären och den här sömnadsguiden) hur man gör avsydda hör på en väska så det bli en botten. Jag gjorde på två olika sätt i de inläggen. Här är lite mer tips.

 Eftersom de här väskorna skulle bli vändbara så skulle jag sy ihop dom i överkanten så det blev lika på båda sidorna, alltså vändsy ihop delarna. För att göra det behövde den ena sidan (fodret) vara öppet i botten. För det behövde fodret vara lite längre än yttertyget, eftersom det behövdes en sömsmån i botten. Och då blir det lite olika placering av hörnmallarna (jag har sådana i olika storlekar). På yttertyget placerades mallen mot den sydda sidsömmen och jämns med den vikta nederkanten.

Fodret syddes ihop i sidorna + en bit in på nederkanten. Mallen placerades då innanför båda sömmarna, så här.

För att veta hur stor mallen ska vara får man tänka på hur bred botten man vill ha och halvera det måttet. Tänk också på att det ska finnas sömsmån, så klipp innanför den ritade linjen efter mallen (eller gör en lite mindre mall). Här syns det var jag ritat av mallen och klippt innanför den linjen.

Vik ihop hörnet så här och sy rakt över.

Så här.

För att vändsy väskorna gör man så här:

Sy handtagen. Man kan vändsy dom men jag tycker det är enklare att vika dom fyrdubbla och sy från rätan. (klipp handtagen 4x önskad bredd, vik på mitten, pressa, och vik sen in dom öppna kanterna. Sy ihop den öppna sidan och ev. en söm på andra sidan också). Nåla och sy fast handtagen på yttertyget mot överkanten. Jag nålade även en bit ner för att dom skulle hålla sig raka.

Dra fodertyget över yttertyget så det två delarna ligger räta mot räta. Passa ihop sidsömmarna och nåla ihop kanterna upptill. Sy ihop 2 cm från kanten.

Vänd ut hela väskan genom den öppna botten på fodertyget. Peta ut alla hörn ordentligt. Vik in kanterna på öppningen, nåla och sy ihop tätt intill kanten. Stoppa ner fodret i väskan.

Pressa till överkanten och sy ett par stickningar, en ca 3mm från kanten och den andra ca 1 cm längre ner. Då sitter handtagen fast med tre sömmar så dom ska nog inte lossna. Nu är väskan klar.

Utsidan.

Insidan

Och så var det då den där lilla öglan på fickans kant. Den är till för att fästa en nyckelringshållare. Jag sydde både öglan och bandet till hållaren av en remsa av samma tyg som väskan (fyrvikt som handtagen fast smalare), men man kan lika väl (eller enklare) använda ett band (satinband, ripsband, bomullsband). På bandet satte jag i ena änden en liten ring och i andra änden ett stort klolås (finns i detta inlägg).

Bra att ha när man inte har fickor att stoppa nyckeln i (på sommaren när man inte har jacka t.ex.). Den här remmen kan ju fästas på vilken väska som helst, man bara knäpper den runt ett handtag.

Men i den här väskan finns alltså ett enkom fäste för denna nyckelhållare. Nyckelknippan kan hänga lätt tillgängligt och ändå säkert i väskan, men också petas ner i fickan. Även om man råkar välta ut hela väskan så vet man var man har nycklarna.

En trevlig bukett tulpaner i mixade färger fick jag att pryda bordet med.

Superenkelt bröd i gjutjärnsgryta

Nu tog jag mej äntligen för och prövade baka ett sånt där bröd - no knead bread - som jag sett och som verkade så enkelt. Det kräver knappt nåt arbete alls, utan man bara rör ihop en kladdig deg som får jäsa i ett dygn (eller flera), sen häller man ut degen, viker ihop den och dumpar den i en upphettad gjutjärnsgryta och gräddar. Ingen knådning alls (det är ju därför det heter no knead bread). Superenkelt! Fast jag var ju rädd att jag skulle klanta till det och det skulle bli platt fall och totalfiasko, eftersom jag ju har väldigt svårt för att hålla mej till ett recept.

Men så här såg mitt bröd ut när det var klart! Ytan är knaprig och brödet kändes lätt.

 Men skulle det vara luftigt med stora hål? Jag skar upp och si, det var det! Fastän jag inte följde receptet utan blandade i fullkornsmjöl och dessutom (självklart) klantade mej och fick improvisera.

För jag råkade fumla när jag skulle göra degen och hällde i alldeles för mycket salt. Attans, tänkte jag, men lät degen jäsa till nästa dag. Då delade jag degen i två klattar, blandade i mer mjöl, vatten och torrjäst till vardera klatten och lät det jäsa ännu ett dygn. Jag lät degen stå framme båda dygnen och det jäste och puttrade på bra. Och idag tog jag då den ena degen, hällde ut den på en väl mjölad bänk (degen var mycket kladdig och lös), plattade ut degen och vek ihop den och formade den till en rund kulle. Sen fick den ligga där på bänken medan jag värmde ugnen (275º) och gjutjärnsgrytan.
Jag hade köpt en sån här gjutjärnsgryta på Rusta, enkom för att baka sånt här bröd.

Man sätter på ugnen på högsta temperatur och ställer in grytan. När ugnen är varm tar man ut grytan, slänger i degbollen, lägger på locket och ställer in grytan i ugnen. Grädda ca 30 minuter (eller mer om man gör ett större bröd). Sen tar man av locket och gräddar 10-15 minuter. Grytan är ju emaljerad inuti och jag var lite fundersam huruvida degen skulle fastna på nåt vis i botten, men jag hade ganska mycket mjöl under min degboll och det var inga problem alls - det enda som fanns kvar i botten på grytan när jag tagit ut brödet var lite mjöl, så grytan behöver inte alls diskas.
Jag började med receptet som finns här - det är ju väldigt exakta mått och jag använde en digital våg som väger gram och det var ju på det viset jag verkligen insåg hur galet mycket salt jag råkade hälla i. Den där degen skulle dessutom jäsa i tre dagar och det tyckte jag blev för länge för att vänta på resultatet av mitt klantade. Och jag hade ingen aning om hur stort mitt bröd skulle bli eftersom mitt mixtrande med att dela degen i två och fylla på den bara gjordes totalt måttlöst, så jag visste inte om gräddningstiden skulle passa. Då övergick jag till det här receptet där brödet faktiskt ser ut att vara precis lika stort som mitt blev, och gick efter dom gräddningstiderna.
Det här brödet är alltså mycket tolerant och kräver uppenbarligen inga exakta mått, förmodligen för att det jäser så länge. Nu har jag en deg kvar som står i kylskåpet och bidar sin tid. Man kan ha en sån här deg på jäsning för jämnan och ta en klatt och baka färskt bröd varje dag. Och så fyller man bara på med mer mjöl och vatten (och ev. lite jäst och salt) i det man har kvar och så får det jäsa till sig. Det blir alltså ett slags surdeg.
Här finns en video som visar hur enkelt det är (precis så där kladdig var min deg). Fast hon lägger degen på en handduk för två timmars jäsning och det verkar onödigt, men har man tid, så.
Här är en annan video som visar "Artisan bread in five minutes a day", alltså det där med att ha en stående deg som man tar ur och bakar sitt dagliga bröd av. Det här brödet bakas på en pizzasten istället för i en gryta. Istället för ett runt bröd kan man också göra baguetter.
By the way - idag blev det kallare igen - 20 minusgrader.

Nu är det vår, eller ...?

Åtminstone var det ju rena värmeböljan idag, jämfört med igår! Jag blinkade till ett par gånger då jag tittade på termometern i morse, och sen fick jag kolla på den några gånger till innan jag kunde tro på det. Det var bara 8 minusgrader idag, motför 28 igår - 20 grader upp på bara några timmar! Fast Ziggy trodde att jag ljög då jag sa att han kunde gå ut för att det var varmt idag, så han höll sig inne för säkerhets skull. Ska bli spännande att se vad det kan bli för temperatur i morgon ...
I kväll har jag kanske kommit på varför jag varit så oinspirerad de senaste månaderna - det kan bero på att jag aldrig tillbringar nån tid nere i butiken numera. Så ikväll när jag skulle gå ner för att se om Stella lämnat dörren öppen, så fick jag för mej att jag faktiskt skulle sätta mej en stund där nere, vid mitt evigt kaotiska pysselbord (en snabbt övergående tanke att jag skulle städa där flög också förbi). Jag fick sällskap av dom där pälsklingarna som möjligen fortfarande är kvar där (så jag får gå ner en gång till för att stänga dörren).
Och jag gjorde två armband - heja mej!

Här är dom tillsammans med det grönorangea som jag gjorde igår.

 Jag mjukstartade med ett mycket enkelt armband av plastpärlor på elastisk tråd. Dessa pärlor har två parallella hål.

 Sen låg det en påse med såna här akrylknappar på bordet. Dom är guldfärgade med en stor ljusrosa "diamant".

 Öglan på baksidan är ganska stor så jag kunde trä knapparna på ett silkesnöre (fast jag fick smala av änden och styvna den genom att smälta den med en tändsticka). Jag gjorde en ögla i ena änden av snöret och så använde jag en av knapparna som knäppning.

 Till makraméknytningen använde jag cerise vaxat bomullssnöre.

 Nu ska jag gå ner och se om alla katter kommit upp så jag kan stänga och låsa alla dörrar.

Rapport från istiden

Nu är det glest mellan inläggen. Och om nu någon av denna anledning tror att jag inte gjort något sen nyår - så kan jag tala om att, japp så är det. Man kan väl få skylla på att det är den årstiden då det klokaste verkar vara att gå i ide, både mentalt och fysiskt, för nu är det så kallt så även tankeverksamheten känns frostskadad. Okej, jag har under min levnad varit med om värre, men idag är det 28,4 härliga minusgrader! Ja, jag har liiite varmare inne, åtminstone plusgrader (cirkus 17,4). Jo, jag skulle kunna skruva upp pannan lite till, men å andra sidan vill jag inte ha för varmt heller.
Ett rum i källaren (innanför butiken) är däremot helt ouppvärmt (förutom spillvärme från butiken och pannrummet). När jag var ner idag för att stänga dörren mellan detta rum och butiken (för Stella öppnar dörren och stänger inte efter sig) så upptäckte jag detta.

Det är en ventil på väggen i rummet och hela locket är alldeles frostigt. Och nedanför är det små "snödrivor". Ouch! Jag tog ett dubbelt lager bubbelplast (som var vad jag hade till hands) och tejpade för hela ventilen. För just nu är jag inte alltför nödig om mer luftinsläpp i det rummet.

Ziggy har bara varit ute en kort stund på hela denna vecka. Förra lördan råkade han gå ut innan han hann känna efter hur kallt det var (fast då var det väl bara 18-19 grader). Jag sa, du får vara ute fem minuter sen släpper jag in dej. Vad jag gjorde var att jag glömde bort honom. Oops! Tre timmar senare kom jag ihåg att han var ute! Han var lyckligtvis inte särskilt frostskadad, båda öronen satt kvar. Han var sen ute en liten sväng i onsdags, men då satte jag timern på 25 minuter för att komma ihåg honom. Både han och Stella önskar att vi följt med Lopplisa till Kanarieholmarna.

Som sagt, inget blir det gjort, förutom att jag fixat lite med mina pinterestboards och gjort några nya anslagstavlor för att sortera upp matrecepten i olika kategorier.
Men så jag såg en ny video från TIAT med en ny knytteknik så kanske skulle jag orka göra ett armband i alla fall, tänkte jag.

Det enda som behövs är lite snöre, så jag hämtade en bunt tvåmetersbitar av silkesnöre i olika färger, så jag skulle ha lite att välja mellan.

Den här knyttekniken är inte lika snygg som den förra jag provade, men så valde jag förstås också en lite udda färgkombination - grönt och orange.

 I videon används ju paracord, men det går alltså lika bra med silkesnöre. Det behövs två meter av vardera färgen.

 Jag drog nog åt lite för hårt, helt enkelt för att silkesnöre är väldigt "halt" och det var svårt att hålla styr på knutarna om dom satt för löst. Lite svårt att få det alldeles jämnt, men annars en enkel teknik.

Videon visar (som vanligt från TIAT) mycket tydligt och pedagogiskt hur man knyter. Men knuten på slutet (knappen) fick jag (också som vanligt) inte till, så jag gjorde en egen improviserad variant.