Väninneväskor med namnbroderi

När jag senast träffade mina väninnor Inger och Ann-Britt, så var det hos Inger. Hon hade plockat ihop lite utsorterat som hon ville bli av med och jag nappar ju gärna på tyg. Ett par oanvända gardiner i blått med pepparkaksfigurer tog jag gärna hand om. Nu när väninnorna skulle komma till mej (idag) så kom jag på att jag skulle sy dom var sin väska, med namnbroderi, av detta gardintyg.

Så här blev väskorna. Till skillnad från det mesta jag gör (som är improviserat) så hade jag denna gång tänkt ut allt i detalj hur det skulle göras (det är en del detaljer på insidan). Ett bra utnyttjande av några sömnlösa timmar (man behöver ju inte lösa världsproblemen varje natt). Så jag blev i alla fall nöjd med väskorna och det verkade väninnorna också bli.

Och så här ser maskinbroderiet ut på nära håll. Det blev ljusblå bokstäver.

Egentligen var det här ett typsnitt med både fyllning och kontur i avvikande färg. Så här ser det ut egentligen, men när maskinen började brodera såg jag att det blev snyggt med bara fyllningen och att det kanske skulle bli plottrigt med konturen, så jag skippade den biten.

Det går att göra broderier med alla möjliga typsnitt - här en liten provkarta i designprogrammet (Husqvarnas 4D Embroidery). Man kan faktiskt göra sina egna typsnittsbroderier utifrån de typsnitt man har i datorn, det finns ett särskilt delprogram för att skapa dessa typsnitt (vilket jag gjorde med det jag använde, det heter Mingliu). Man skriver in ordet eller namnet och väljer typsnitt och storlek. Sen för man över det till ett kort som sätts in i symaskinen. Jag har haft en del ångest för att göra broderier eftersom det strulade i början, men nu gick det väldigt bra, så jag ska nog ta och börja göra lite broderier nu. Förutom text kan man ju i designprogrammet skapa broderier av alla möjliga bilder.

Och jag har faktiskt en hel del broderitråd så det räcker ett tag även om det blir ett och annat misslyckande.

Själva väskorna är fodrade med samma tyg så dom är vändbara. I foderdelen gjorde jag en ficka med en flärp med kardborreband för stängning. Och så är det en liten specialdetalj som jag återkommer till längre ner.

Här följer en beskrivning av hur man gör en sån här ficka.

Om du ska ha en flärp att stänga med syr du den först och syr på kardborreband, eller gör ett knapphål istället. 

  Klipp till en bit tyg som ska vara infodring till ficköppningen, den biten ska vara några cm längre än bredden på ficköppningen och ca 10 cm hög. Pressa ett veck mitt på inf. så har du en mittlinje att hålla dej till när du nålar fast den räta mot räta med väsktyget. Sätt nålar där du ska sy, först på den nedre sömmen. Stoppa in flärpen upptill under infodringen så att den nästan når ner till den där nålade sömmen. Nåla fast flärpen där den övre sömmen ska sys.  Det ska vara ca 10-12mm mellan de två långa sömmarna, och så markerar du var kortsidorna på öppningen ska vara.

När du har sytt sömmen runtom hela ficköppningen klipper du upp mellan sömmarna. Klipp snett ut mot hörnen så nära sömmen du kan.

 Vänd hela infodringen genom öppningen så den hamnar på baksidan. Dra ut ordentligt i hörnen och pressa. Nu är det en ficköppning som är 10-12mm bred.

 För att täcka öppningen viker man infodringens långsidor över öppningen. Börja med den ena sidan och vik den så den täcker halva öppningen (5-6mm) och pressa. Gör likadant med den andra sidan. Jag vek dessutom in den råa kanten på sidorna (helt enkelt för att slippa sicksacka och så ger det extra stadga till ficköppningen).

 Sy en stickning runtom som håller infodringen på plats.

Måtta var den andra delen av kardborrebandet ska sitta och sy fast den (eller sy fast en knapp om du valde det). Knäpp igen ficköppningen. Klipp till en tygbit i den storlek som fickan ska vara och lägg den under tyget, nåla och sy fast. Sy två sömmar i fickans nederkant för att göra den hållbarare. Fickan är klar.

Jag har visat i tidigare inlägg (den här necessären och den här sömnadsguiden) hur man gör avsydda hör på en väska så det bli en botten. Jag gjorde på två olika sätt i de inläggen. Här är lite mer tips.

 Eftersom de här väskorna skulle bli vändbara så skulle jag sy ihop dom i överkanten så det blev lika på båda sidorna, alltså vändsy ihop delarna. För att göra det behövde den ena sidan (fodret) vara öppet i botten. För det behövde fodret vara lite längre än yttertyget, eftersom det behövdes en sömsmån i botten. Och då blir det lite olika placering av hörnmallarna (jag har sådana i olika storlekar). På yttertyget placerades mallen mot den sydda sidsömmen och jämns med den vikta nederkanten.

Fodret syddes ihop i sidorna + en bit in på nederkanten. Mallen placerades då innanför båda sömmarna, så här.

För att veta hur stor mallen ska vara får man tänka på hur bred botten man vill ha och halvera det måttet. Tänk också på att det ska finnas sömsmån, så klipp innanför den ritade linjen efter mallen (eller gör en lite mindre mall). Här syns det var jag ritat av mallen och klippt innanför den linjen.

Vik ihop hörnet så här och sy rakt över.

Så här.

För att vändsy väskorna gör man så här:

Sy handtagen. Man kan vändsy dom men jag tycker det är enklare att vika dom fyrdubbla och sy från rätan. (klipp handtagen 4x önskad bredd, vik på mitten, pressa, och vik sen in dom öppna kanterna. Sy ihop den öppna sidan och ev. en söm på andra sidan också). Nåla och sy fast handtagen på yttertyget mot överkanten. Jag nålade även en bit ner för att dom skulle hålla sig raka.

Dra fodertyget över yttertyget så det två delarna ligger räta mot räta. Passa ihop sidsömmarna och nåla ihop kanterna upptill. Sy ihop 2 cm från kanten.

Vänd ut hela väskan genom den öppna botten på fodertyget. Peta ut alla hörn ordentligt. Vik in kanterna på öppningen, nåla och sy ihop tätt intill kanten. Stoppa ner fodret i väskan.

Pressa till överkanten och sy ett par stickningar, en ca 3mm från kanten och den andra ca 1 cm längre ner. Då sitter handtagen fast med tre sömmar så dom ska nog inte lossna. Nu är väskan klar.

Utsidan.

Insidan

Och så var det då den där lilla öglan på fickans kant. Den är till för att fästa en nyckelringshållare. Jag sydde både öglan och bandet till hållaren av en remsa av samma tyg som väskan (fyrvikt som handtagen fast smalare), men man kan lika väl (eller enklare) använda ett band (satinband, ripsband, bomullsband). På bandet satte jag i ena änden en liten ring och i andra änden ett stort klolås (finns i detta inlägg).

Bra att ha när man inte har fickor att stoppa nyckeln i (på sommaren när man inte har jacka t.ex.). Den här remmen kan ju fästas på vilken väska som helst, man bara knäpper den runt ett handtag.

Men i den här väskan finns alltså ett enkom fäste för denna nyckelhållare. Nyckelknippan kan hänga lätt tillgängligt och ändå säkert i väskan, men också petas ner i fickan. Även om man råkar välta ut hela väskan så vet man var man har nycklarna.

En trevlig bukett tulpaner i mixade färger fick jag att pryda bordet med.

Superenkelt bröd i gjutjärnsgryta

Nu tog jag mej äntligen för och prövade baka ett sånt där bröd - no knead bread - som jag sett och som verkade så enkelt. Det kräver knappt nåt arbete alls, utan man bara rör ihop en kladdig deg som får jäsa i ett dygn (eller flera), sen häller man ut degen, viker ihop den och dumpar den i en upphettad gjutjärnsgryta och gräddar. Ingen knådning alls (det är ju därför det heter no knead bread). Superenkelt! Fast jag var ju rädd att jag skulle klanta till det och det skulle bli platt fall och totalfiasko, eftersom jag ju har väldigt svårt för att hålla mej till ett recept.

Men så här såg mitt bröd ut när det var klart! Ytan är knaprig och brödet kändes lätt.

 Men skulle det vara luftigt med stora hål? Jag skar upp och si, det var det! Fastän jag inte följde receptet utan blandade i fullkornsmjöl och dessutom (självklart) klantade mej och fick improvisera.

För jag råkade fumla när jag skulle göra degen och hällde i alldeles för mycket salt. Attans, tänkte jag, men lät degen jäsa till nästa dag. Då delade jag degen i två klattar, blandade i mer mjöl, vatten och torrjäst till vardera klatten och lät det jäsa ännu ett dygn. Jag lät degen stå framme båda dygnen och det jäste och puttrade på bra. Och idag tog jag då den ena degen, hällde ut den på en väl mjölad bänk (degen var mycket kladdig och lös), plattade ut degen och vek ihop den och formade den till en rund kulle. Sen fick den ligga där på bänken medan jag värmde ugnen (275º) och gjutjärnsgrytan.
Jag hade köpt en sån här gjutjärnsgryta på Rusta, enkom för att baka sånt här bröd.

Man sätter på ugnen på högsta temperatur och ställer in grytan. När ugnen är varm tar man ut grytan, slänger i degbollen, lägger på locket och ställer in grytan i ugnen. Grädda ca 30 minuter (eller mer om man gör ett större bröd). Sen tar man av locket och gräddar 10-15 minuter. Grytan är ju emaljerad inuti och jag var lite fundersam huruvida degen skulle fastna på nåt vis i botten, men jag hade ganska mycket mjöl under min degboll och det var inga problem alls - det enda som fanns kvar i botten på grytan när jag tagit ut brödet var lite mjöl, så grytan behöver inte alls diskas.
Jag började med receptet som finns här - det är ju väldigt exakta mått och jag använde en digital våg som väger gram och det var ju på det viset jag verkligen insåg hur galet mycket salt jag råkade hälla i. Den där degen skulle dessutom jäsa i tre dagar och det tyckte jag blev för länge för att vänta på resultatet av mitt klantade. Och jag hade ingen aning om hur stort mitt bröd skulle bli eftersom mitt mixtrande med att dela degen i två och fylla på den bara gjordes totalt måttlöst, så jag visste inte om gräddningstiden skulle passa. Då övergick jag till det här receptet där brödet faktiskt ser ut att vara precis lika stort som mitt blev, och gick efter dom gräddningstiderna.
Det här brödet är alltså mycket tolerant och kräver uppenbarligen inga exakta mått, förmodligen för att det jäser så länge. Nu har jag en deg kvar som står i kylskåpet och bidar sin tid. Man kan ha en sån här deg på jäsning för jämnan och ta en klatt och baka färskt bröd varje dag. Och så fyller man bara på med mer mjöl och vatten (och ev. lite jäst och salt) i det man har kvar och så får det jäsa till sig. Det blir alltså ett slags surdeg.
Här finns en video som visar hur enkelt det är (precis så där kladdig var min deg). Fast hon lägger degen på en handduk för två timmars jäsning och det verkar onödigt, men har man tid, så.
Här är en annan video som visar "Artisan bread in five minutes a day", alltså det där med att ha en stående deg som man tar ur och bakar sitt dagliga bröd av. Det här brödet bakas på en pizzasten istället för i en gryta. Istället för ett runt bröd kan man också göra baguetter.
By the way - idag blev det kallare igen - 20 minusgrader.

Nu är det vår, eller ...?

Åtminstone var det ju rena värmeböljan idag, jämfört med igår! Jag blinkade till ett par gånger då jag tittade på termometern i morse, och sen fick jag kolla på den några gånger till innan jag kunde tro på det. Det var bara 8 minusgrader idag, motför 28 igår - 20 grader upp på bara några timmar! Fast Ziggy trodde att jag ljög då jag sa att han kunde gå ut för att det var varmt idag, så han höll sig inne för säkerhets skull. Ska bli spännande att se vad det kan bli för temperatur i morgon ...
I kväll har jag kanske kommit på varför jag varit så oinspirerad de senaste månaderna - det kan bero på att jag aldrig tillbringar nån tid nere i butiken numera. Så ikväll när jag skulle gå ner för att se om Stella lämnat dörren öppen, så fick jag för mej att jag faktiskt skulle sätta mej en stund där nere, vid mitt evigt kaotiska pysselbord (en snabbt övergående tanke att jag skulle städa där flög också förbi). Jag fick sällskap av dom där pälsklingarna som möjligen fortfarande är kvar där (så jag får gå ner en gång till för att stänga dörren).
Och jag gjorde två armband - heja mej!

Här är dom tillsammans med det grönorangea som jag gjorde igår.

 Jag mjukstartade med ett mycket enkelt armband av plastpärlor på elastisk tråd. Dessa pärlor har två parallella hål.

 Sen låg det en påse med såna här akrylknappar på bordet. Dom är guldfärgade med en stor ljusrosa "diamant".

 Öglan på baksidan är ganska stor så jag kunde trä knapparna på ett silkesnöre (fast jag fick smala av änden och styvna den genom att smälta den med en tändsticka). Jag gjorde en ögla i ena änden av snöret och så använde jag en av knapparna som knäppning.

 Till makraméknytningen använde jag cerise vaxat bomullssnöre.

 Nu ska jag gå ner och se om alla katter kommit upp så jag kan stänga och låsa alla dörrar.

Rapport från istiden

Nu är det glest mellan inläggen. Och om nu någon av denna anledning tror att jag inte gjort något sen nyår - så kan jag tala om att, japp så är det. Man kan väl få skylla på att det är den årstiden då det klokaste verkar vara att gå i ide, både mentalt och fysiskt, för nu är det så kallt så även tankeverksamheten känns frostskadad. Okej, jag har under min levnad varit med om värre, men idag är det 28,4 härliga minusgrader! Ja, jag har liiite varmare inne, åtminstone plusgrader (cirkus 17,4). Jo, jag skulle kunna skruva upp pannan lite till, men å andra sidan vill jag inte ha för varmt heller.
Ett rum i källaren (innanför butiken) är däremot helt ouppvärmt (förutom spillvärme från butiken och pannrummet). När jag var ner idag för att stänga dörren mellan detta rum och butiken (för Stella öppnar dörren och stänger inte efter sig) så upptäckte jag detta.

Det är en ventil på väggen i rummet och hela locket är alldeles frostigt. Och nedanför är det små "snödrivor". Ouch! Jag tog ett dubbelt lager bubbelplast (som var vad jag hade till hands) och tejpade för hela ventilen. För just nu är jag inte alltför nödig om mer luftinsläpp i det rummet.

Ziggy har bara varit ute en kort stund på hela denna vecka. Förra lördan råkade han gå ut innan han hann känna efter hur kallt det var (fast då var det väl bara 18-19 grader). Jag sa, du får vara ute fem minuter sen släpper jag in dej. Vad jag gjorde var att jag glömde bort honom. Oops! Tre timmar senare kom jag ihåg att han var ute! Han var lyckligtvis inte särskilt frostskadad, båda öronen satt kvar. Han var sen ute en liten sväng i onsdags, men då satte jag timern på 25 minuter för att komma ihåg honom. Både han och Stella önskar att vi följt med Lopplisa till Kanarieholmarna.

Som sagt, inget blir det gjort, förutom att jag fixat lite med mina pinterestboards och gjort några nya anslagstavlor för att sortera upp matrecepten i olika kategorier.
Men så jag såg en ny video från TIAT med en ny knytteknik så kanske skulle jag orka göra ett armband i alla fall, tänkte jag.

Det enda som behövs är lite snöre, så jag hämtade en bunt tvåmetersbitar av silkesnöre i olika färger, så jag skulle ha lite att välja mellan.

Den här knyttekniken är inte lika snygg som den förra jag provade, men så valde jag förstås också en lite udda färgkombination - grönt och orange.

 I videon används ju paracord, men det går alltså lika bra med silkesnöre. Det behövs två meter av vardera färgen.

 Jag drog nog åt lite för hårt, helt enkelt för att silkesnöre är väldigt "halt" och det var svårt att hålla styr på knutarna om dom satt för löst. Lite svårt att få det alldeles jämnt, men annars en enkel teknik.

Videon visar (som vanligt från TIAT) mycket tydligt och pedagogiskt hur man knyter. Men knuten på slutet (knappen) fick jag (också som vanligt) inte till, så jag gjorde en egen improviserad variant.

Mumsigt

Kakbak på nyårsafton. Jag hade hittat ett recept på chokladkakor med jordnötssmörfyllning och köpte en burk jordnötssmör på annandan för att faktiskt prova baka dom. Kakorna såg väldigt goda ut, men jag har aldrig smakat jordnötssmör tidigare så jag visste ju inte alls hur det skulle smaka. Jordnötssmör smakar faktiskt - suprise? - jordnötter! Jag trodde det skulle vara en massa socker i men det var det ju inte, däremot en massa fett. I kakreceptet var det dock en hel del socker och jag modifierade receptet för jag har märkt att det ofta är alldeles onödigt mycket socker i många recept, och det går utmärkt att göra en radikal minskning av denna ingrediens.

Originalreceptet finns hos The Green Forks och är veganskt. Det veganska innebär i det här fallet att man använder olja istället för smör eller margarin och någon annan mjölk än komjölk. Amerikanarna använder ju också andra mått än vi (t.ex. cups = 2,36 dl) så jag har gjort en översättning och omarbetning av receptet så det blir mer begripligt. Jag måttade själv alla ingredienser lite med ögonmått och känsla, så man behöver inte vara så noga ändå.
Till degen:
1,2 dl olja (jag använde både rapsolja och flytande margarin)
2,36 dl socker (jag tog kanske 1,5 dl)
0,6 dl lönnsirap (jag använde vanlig sirap)
3 msk mjölk
½ tsk vaniljextrakt (jag använde vaniljsocker)
3,5 dl vetemjöl
0,8 dl kakao
2 msk av en speciell extra mörk kakao (behövs inte)
½ tsk bikarbonat (kan ersättas med 1,5 tsk bakpulver)
¼ tsk salt
Fylling:
1,8 dl jordnötssmör (det blev lite för mycket)
1,5 dl florsocker (smaka av för lagom sötning, jag tog betydligt mindre)
2-3 msk mjölk (behövdes inte alls för det jordnötssmör jag använde var väldigt mjukt)
¼ tsk vaniljextrakt (vaniljsocker)

Jag följde inte hopbakningsproceduren i receptet utan hällde bara alla ingredienser till degen i matberedaren och körde ihop degen. Fyllningen rörde jag ihop i en skål. För att göra kakorna skulle man dela fyllningen i 24 delar, göra platta kakor av degen, göra en grop att lägga fyllningen i och sen vika in kanterna och rulla ihop. Funkade inte, blev bara en enda gegga av alltihop. Så jag delade degen i lagoma bitar (blev 21 st), delade bitarna i två delar, plattade ut den ena och la på fyllningen. Gjorde en till platta av den andra degbiten och la över fyllningen, och tryckte ihop runt kanten. Funkade betydligt bättre.
Gräddas i 175 grader i 10-20 minuter. Enligt receptet 10 minuter men jag tyckte degen var rätt kladdig så jag lät kakorna gräddas 20 minuter så dom skulle hålla ihop och dom blev riktigt lagom, fortfarande mjuka och aningen sega. Goda blev dom! Och eftersom jag har kvar jordnötssmör så kan det bli mer kakor, kanske ett annat recept för det finns en del varianter med just den ingrediensen.

Och Stella fortsätter att trivas i sin låda ...

 Hon tillbringar ett antal timmar i den varje dag ...

 Både sovande ...

 ... och vaken.

Några väderbilder från 2013 års sista dagar.

 Den 20:e var det så här snygga eftermiddagsfärger på himlen då solen faktiskt behagade skymta genom molnen.

 På julafton snöade det men den 26:e töade det för glatta livet. Det har ju varit den rutinen sen i oktober - snö, tö och halka om vartannat.

 Den 28:e snöade det rätt bra ett tag.

Så Ziggy valde att stanna inne och beskåda vädret från fönstret. Nyårsnatten tillbringade han däremot några timmar under sängen - det är inte bara hundar som är skotträdda ...

Ett litet livstecken åtminstone

Aloha! Hoppas alla genomlevt jul och nyår med hälsa och förstånd någorlunda i behåll. Nu får vi väl återgå till de vanliga vardagsfrustrationerna. Eller gå i idé. Trots att dagarna blir några minuter längre allt eftersom, så är det ju inte mycket till dagsljus när det bara är helmulet mest jämt. Några snöflingor har vi åtminstone kvar här på marken i Boliden (även om det töar direkt så snart det kommit snö), så det är i alla fall inte helt kolmörkt som det kanske är på andra håll i landet
Något pyssel har det inte blivit än på den här sidan jul, men jag gjorde faktiskt ett ryck just innan jul.
Den här väskan fick jag i somras i uppdrag av Mor att sy. Hon hade hittat den där flamskvävda blomman på second hand och ville ha en finväska med den på. Nu hade hon ju hunnit glömma detta uppdrag så väskan fick bli en överraskning (inte julklapp) till annandan då vi träffades.

 För att sy väskan fick jag också en väst av beige linne, men jag kände inte helt för det, så det blev ett annat tyg till väskan och så använde jag linnetyget till foder och axelrem. Jag hittade i mitt tygförråd en stuvbit med randigt mönster i tre olika färgkombinationer. Till framstycket använde jag delen med beigebruna ränder. Jag sydde först två remsor på vardera sidan om väven, sen två bitar tvärsöver upptill och nertill, så blev blomman inramad.

 Baksidan är randig i mörkare toner än framsidan. Axelremmen är ganska smal och vikt fyrdubbel.

 Jag funderade en hel del på någon stängningsanordning på väskan. För att göra knäppningen diskret och utan att störa motivet på framsidan så blev det ett magnetlås på "linningen".

Blomman är fint vävd med flera nyanser av både rött/rosa och grönt och bakgrund i blått.

Jag gjorde ett par örhängen också.

 Dom här är en utveckling av de där glittriga dropparna som jag bara hängde på ett par bindringar i blinginlägget. Nu hängde jag på två olika metallringar också på bindringarna. Så dom tog ju hela fem sekunder att göra ...

 I letandet efter något att göra örhängen av, som jag kanske inte använt tidigare, så hittade jag dom här trådvirade akrylpärlorna. Jag satte dom på knoppinnar tillsammans med några kristallbikoner.
Nu blev det ju inte några av dom här som jag använde på annandagen utan det blev dom här.

Och Stella har fått en ny favoritplats, nämligen lådan som kryddorna kom i.