Bok om akvarellmålning

Jag lånade den här boken på biblioteket - "Akvarellmålning - steg för steg" av Hazel Harrison från 1993.
B Wahlströms Bokförlag.ISBN: 91-32-31861-8. Ca 170 sidor.

 Det är en innehållsrik bok som visar olika tekniker och material för akvarellmålning. Det var länge sedan jag målade akvarell (porträtt från 1991) så det kanske är på tiden att prova på igen.

Ett besök på vindan

Det är Stella som brukar nyttja vindan till vad det nu är hon gör däruppe (sover?) Själv går jag bara upp nån gång per år för att kolla att allt är som det ska (att inte taket har ramlat ner eller nåt).
När jag flyttade in i huset hittade jag ett par tapetrullar däruppe och dom har jag tagit reda på.

Det var två oöppnade rullar med två olika tapeter.  

 Den här linnefärgade med mycket struktur i bårderna har jag svårt att placera tidsmässigt. Den finns inte heller uppsatt nånstans i huset - det var tämligen nytapetserat överallt när jag flyttade in, mestadels vita strukturtapeter i olika varianter. Kanske är den från 60-talet då huset genomgick en stor ombyggnad.

Den här verkade däremot bekant, för det finns ett till (hemligt) rum i huset, nämligen uppe på vindan. Så jag gick upp idag för att kolla om det stämde.

 Som sagt använder jag inte vindan, mer än som förvaring för diverse tomlådor. Det finns också en klädkammare där (den vita dörren) där jag ställt undan lite saker.

 Stella (och möjligen också Ziggy) gillar att klättra upp på takbjälkarna. Invid skorstensmuren finns ett ventilationsrör som var täckt med ett gråsvart material (nån isolering) som gick att klättra på, men det smulades raskt sönder. För att slippa denna nedskräpning (och behålla lite isolering) så fick Tim hjälpa mej att spika upp en gammal matta som klättervägg. Det hörs när Stella klättrar på den väggen så jag vet att hon fortfarande håller på med denna aktivitet.

Längst bort i bilden ses dörren till det hemliga rummet ...

 Japp, det är grönt! Det är den limegröna tapeten och en matchande heltäckningsmatta. Ett klart fall av 70-tal.

 Och det är inte bara ett rum - det finns en alkov också med garderober ...

 och handfat! Med vatten inkopplat och en riktigt snygg spegelhylla. Det är ganska fascinerande - jag har ett helt outnyttjat rum i mitt hus! Och det går att bo i det här rummet för det är isolerat och varmt och inte ens unket eller mögligt.

Och det har milsvid utsikt! Jag som har höjdskräck klarar knappt av att titta ut här. Det kanske inte ser så högt ut på bilden, men man kan se översidan på gatlyktan nere till höger, så det är några meter över marken ...
Allt såg ut att vara som det skulle på vindan - en rejäl hög med döda flugor på golvet i det oinredda rummet som vanligt (inte i gröna rummet som verkar flugsäkert).

Det var nog en gång tänkt att inredas även det rummet man först kommer upp i, det är åtminstone lagt ett riktigt fint golv där. Men det är oisolerat och öppet upp till nock så det är ju rejält kallt på vintern, fast nu var det som en bastu för vi har haft sol och högsommarvärme de senaste dagarna.

Vad jag ska göra av de gamla tapetrullarna har jag inte bestämt än, men jag har en del lådor som jag tänkte tapetsera så det lutar nog åt att det blir nåt sånt.

Necessär - ett första försök

En kväll förra veckan då jag väntade på att Ziggy skulle komma hem för natten, så sydde jag äntligen en necessär som jag länge tänkt göra. Jag har tänkt prova några olika modeller och började med den här som tycktes rätt enkel. Den är enkel, så pass enkel att jag var lite slarvig och den blev inte helt lyckad. Nästa försök ska jag tänka till lite mer. Men den blev rätt fin ändå tack vare det gulliga tyget.

Liten necessär, sminkväska, börs eller till lite vadsomhelst.

Först plockade jag ut en dragkedja ur min digra samling. Det blev en gul, 18 cm lång. Passande tyg var det gulrandiga med blombårder och till foder ett med bredare ränder i gult och vitt.

Jag klippte tygerna med urklipp för hörnen, men nästa gång ska jag sy hörnen och klippa sen, för det blev lite förskjutning när jag sydde ihop.

Tygerna läggs räta mot räta med dragkedjan emellan, kant i kant. Se till att dragkedjans räta ligger mot yttertyget. Sy ihop först tygernas ena överkant mot dragkedjans ena sida och sedan de andra kanterna mot dragkedjans andra sida. På bilden ovan ligger tygerna vikta åt varsitt håll med dragkedjan i mitten.

Vänd ut rätsidan på tygerna så att dragkedjan kommer fram. Öppna upp dragkedjan och vänd fodersidan utåt. Jag funderade på om jag skulle göra den snygga versionen med dolda sömmar även på fodersidan, men då skulle det behövas en öppning (med sömsmån) nertill i fodret (alltså fodret klipps i två delar) för att kunna vända ut rätsidan och jag hade ju inte klippt med hänsyn till nån sån sömsmån.

Så det blev att sy ihop båda tygerna tillsammans med en synlig söm på insidan. Sy ihop sidorna från dragkedjan ner till hörnen. Vik ihop hörnen och sy tvärsöver.

Kom du ihåg att öppna dragkedjan innan sidsömmarna syddes så är det nu bara att vända ut rätsidan. Jag hade förstås glömt att öppna upp ( det var bara en liten öppning) dragkedjan så det blev lite knepigt att dra upp den från fel sida.

Det som inte blev så snyggt är att sömsmånen syns när man öppnar dragkedjan. Och så blev den lite förskjuten eftersom dragkedjans ändar inte satt ihop. Nästa gång ska jag sy på ändar på dragkedjan så att det blir snyggare avslut på den och att båda ändarna blir lika. Jag ska också klippa ett tvådelat foder för dolda sömmar och se hur det går att sy ihop yttertyg och foder var för sig - lite knepigare men det bör bli snyggare, om jag åtminstone är lite ordentlig och ger det lite mer tid.
Att sy den här necessären gick i alla fall snabbt.

Man tager vad man haver-recept

Grytor är bra för man kan slänga i lite vadsomhelst. Jag har tänkt att verkligen anstränga mej och använda det jag har i frysen (blev särskilt angeläget nu när jag plockat hallon som ska rymmas också), och även se till att det inte blir rester liggande i kylen för att mögla och ruttna. Så häromdan blev det en "man tager vad man haver"-gryta.

I kylskåpet fanns en halv zucchini, en tomat och istället för gul lök så tog jag rätt på tre rödlökar som fått långa blast - själva lökarna var inget att ha, men blasten klippte jag i bitar. I frysen hittade jag en burk med aubergine i bitar och en påse blandade paprikabitar. I skafferiet hittade jag en (flera år gammal) burk kokosmjölk och en liten burk majskorn.
Zucchinin skar jag i strimlor och fräste ihop med lökblasten. Tomaten skars i bitar och så hällde jag det och resten av ingredienserna (halva kokosmjölken) och lät det puttra en stund. Bland kryddorna hittade jag en halv påse Tikka masala-mix som jag rörde ner + lite gurkmeja, koriander, svartpeppar och timjan (och en liten gnutta salt). Rörde ihop och avsmakade - hmmm, inte illa alls, bättre än jag trott! Ett par dagar tidigare hade jag kokat ris som jag hade kvar av, så det fick komplettera grytan. Det blev tre portioner av denna helvegetariska (veganska faktiskt) gryta.

Efterrätt eller mellanmål - färskplockade hallon så länge det varar. Jag har aldrig vispgrädde hemma (inte bara för kalorierna utan också för att min visp låter så förskräckligt så jag måste använda hörselkåpor när jag använder den!) så det blir ett alternativ - nämligen keso. Keso kan användas både istället för grädde och glass till bär. För en sötare smak kan man röra i lite vaniljsocker.

Skolstartspyssel och andra begivenheter

Idag var Maja och Lina in och pysslade en stund. Jag frågade om skolan börjat om och fick veta att dom skulle börja den nya terminen i afton klockan sex! Kvällsskola? Nja, det är väl bara första skoldagen som börjar den tiden. Dom börjar i sexan och det blir på högstadieskolan så det blir nya lokaler att lära sej hitta i.

Jag visade dom den nya knyttekniken jag lärt mej och det ville dom prova på så dom gjorde var sitt armband.

 Här är Majas som fick en fin hjärtformad knapp som lås.

 Linas gick också i blå nyanser.

Sen kom Lina på att hon skulle göra glasstrutsörhängen av sammetspärlor och en silverkon. Det var lite klurigt att komma på hur glasskulorna skulle sättas fast - det blev lite pinnar och lim. Eftersom limmet behöver torka några timmar så fick hon ta hem "glasstrutarna" och sen sätta på örkrokarna hemma.

Jag satte ihop ett par örhängen av sånt som låg och skräpade på bordet - det var ett par myntberlocker och några små hängen av pärlor som blivit över nån gång, och en bit kedja.

I helgen var det Boli´markna´n. Här är några bilder därifrån.

Några hantverkare och konstnärer hade också utställning/försäljning av sina alster. "Tant Grön" hade bland annat några jättesöta små virkade väskor. Och så var "Pärlemor" där med en massa fina armband och annat.

Och hur har det gått för rymmardrottningen Stella sen sist. Som jag misstänkte hade hon smidit nya planer. Eller rättare sagt hade jag slarvat med senaste åtgärden och hon tog sig upp genom tunneln för jag hade inte stängt till ordentligt nog upptill. Så några vändor till (och några dagars utegångsförbud) blev det innan jag i söndags äntligen fick stopp på henne. Nu har hon fått vara ute men inte lyckats ta sig den fulla friheten, vilket nog gör henne mer frustrerad än att inte få gå ut alls.

 Dom kvällar hon varit på rymmen har hon kommit hem vid halvtvå-två på natten. Då har hon varit mycket nöjd och kurat ihop sig på sängen med ett belåtet flin.

Ziggy har också legat i sängen och tagit upp plats. Nånstans under täcket har jag knökat in mej i tämligen obekväma positioner ...

6 år i Boliden

Idag är det sex år sedan jag och mina sambosar flyttade in här i huset. Och igår var det sju år sedan sambosarna flyttade hem till mej från djurskyddet i Umeå - dom bodde alltså med mej i stan i ett år och en dag innan vi flyttade till Boliden. Och på fredag är det ett år sedan jag fick synnervsinflammation - vilket inte precis är något att fira, men det känns otroligt att det är så länge sedan - fanken vad åren går fort!
Att vi bott här i sex år känns också ganska otroligt (jag hade räknat med fem år) och några år till blir det, så då kommer jag att slå mitt rekord (som vuxen) om långvarigaste boplatsen. Nuvarande rekord är 7½ år och det var på Hemmansgatan i Ske-å innan vi alltså flyttade hit.
Vi trivs väldigt bra här i Boliden allihop och jag skulle gärna bo kvar här forever, men ansvaret för ett stort hus börjar kännas lite betungande, och så blir man ju skraltigare för varje år (och alltmer rädd för trappor), så det får nog bli en lägenhet så småningom - i stan eller Kåge (som jag ursprungligen kommer från).

För att fira sex år i eget hus har jag gjort ett nyckelhänge. Jag brukar inte bära på ett halvkilo nycklar som en del (som verkar släpa på varenda nyckel som kommit i deras ägo genom livet). Som mest har jag tre nycklar och det är om jag ska ut och cykla, då har jag en nyckel till huset, en till garaget och så den till cykellåset. Annars har jag bara husnyckeln med mej.
Det här nyckelhänget har i alla fall tre nycklar. Dom sitter på en tibetsilverring som är upphängd på en mockarem. Knuten på remmen hålls ihop med en slät kon.

Jag satte dit ett hänglås också, med nyckel (egentligen ett toggle-lås).

Men jag vet inte - det var nog snyggare utan, eller?

Åtminstone funkar ju hänglåset bra just som lås på remmen.

Inga armband har det blivit på sistone, men jag har provat ut en ny kombination eftersom jag gillar att kombinera flera armband.

Här är det ett makraméarmband med färgglada plastknappar, ett av armbanden på plastband, ett elastiskt armband med fimopärlor och cat's eyepärlor. Och så en fyrfläta av reststumpar av silkesnöre.

Jag använde 9mm breda bandfästen till det.

Och Stella har varit ute utan övervakning idag. Hon tycks ha accepterat läget och är inte så rastlös och frustrerad längre. Hmmmm, kanske bäst jag går ner och kollar var hon är - kanske har hon bara invaggat mej i falsk trygghet medan hon smidit nya rymmarplaner ...

Trista trosor och en kul grej

Jag slutade ju köpa kläder för flera år sedan, och en anledning var att det är ytterst sällan något passar utan att man måste sy om. Då kan man lika gärna sy om det man redan har, eller sy nytt. Inte ens trosor funkar! Det blev jag varse förra vintern när jag satt i soffan med bruten fotled och inte kunde ta mej till tvättstugan på sex veckor - då beställde jag nämligen en bunt nya trosor.

Såna här ... eeh ...

Alltså såna här, hipsters eller vad dom kallas. Snygga och till synes bekväma. Jodå, dom sitter bra när man just satt på sej dom, men efter ett tag har benöppningarna töjt ut sej och totalt tappat fasonen. Dom rejäla och präktiga trosorna börjar omvandla sej till nån sorts stringmodell. Vansinnigt irriterande obekvämt!

Igår kväll tog jag och fixade två par. Benöppningarna har fållar som är precis lagom för att dra in ett resårband i, så det var vad jag gjorde. Idag har jag haft ena paret på mej och dom sitter som en smäck! Finemangs, nu ska jag leta rätt på övriga par och åtgärda dom alla!

***

Igår när jag pratade med sonen så sa han att han just skickat ett mejl till mej. Jaha, så jag kollade genast detta. Mejlet innehöll en länk till en specifik ebayvara. Jag klickade på länken och fick se den här bilden.

Är det din bil? sa jag - inte för att jag känner igen nån bil, men det var rätt färg i alla fall. Jo, sa han. VA??? Huh? Jag blev verkligen konfys, för det var en vara som såldes för 60 dollar och säljaren fanns i Taiwan - knappast Tim som annonserat ut sin bil alltså. Annonsen gäller en bakluckespoiler (en tämligen meningslös grej som mest är till för att piffa upp bilen). Hur kunde Tims bil förekomma i den annonsen?

Jo, det var så att han beställt en sån där spoiler från den där säljaren. Sen mejlade säljaren för att höra om han var nöjd med köpet. Tim mejlade tillbaks och sa att han var nöjd och bifogade en bild på sin bil med denna grej monterad. Varpå säljaren undrade om han kunde skicka fler bilder, för dom behövde nya bilder till annonsen. Jomenvisst, tyckte Tim och skickade några till bilder. Längre ner i annonsen ser man bilderna i större format och där kunde jag se att flera av bilderna var tagna på Vitberget här i Skellefteå! Och strax nedanför den sista bilden står det  ~Special thanks to Tim (Sweden)~ Riktigt festligt tyckte jag - Tims bil har blivit taiwanesisk fotomodell, haha!

***

Sen har vi fotomodellen på första bilden i det här inlägget - Stellabella Supernova. Hur har det gått för utbrytarfröken sen sist? Jo, det var lugnt ett par dagar, då jag äntligen verkade ha täppt till alla kryphål i stängslet. Men på torsdagkväll var hon ute hela kvällen och kom inte in förrän nån gång på natten, så jag anade att hon lyckats hitta en ny utväg. På fredag kollade jag ännu en gång stängslet men hittade inget hål. Jag släppte ut henne igen och det verkade lugn under dagen, men på kvällen blev hon rastlös. Jag höll ögonen på henne för att se vad hon skulle hitta på. Först rände hon bara omkring, men så tog hon sikte mot den bortersta stolpen som sitter mot husväggen och vips hade hon klättrat upp. Fanken också! Jag skrek "NEJ, Stella! Kom genast tillbaks!" Hon vände sig om där hon stod och vinglade och såg ertappad ut. Jag försökte tala förstånd med henne. Mina katter brukar faktiskt hejda sej när jag ropar NEJ! Hon tvekade ett par sekunder, men även om hon hade velat så var det inte så lätt att vända om balanserande på en smal bräda, så det slutade förstås med att hon hoppade ner på utsidan. Jäklar!

Jag knipsade en bit ut rullen med kycklingnät och gick ut till rastgården. Sen satte jag upp denna bit kycklingnät i form av en tunnel längst upp på stolpen, och knep ihop tunneln upptill. Klättrar hon uppför stolpen nu hamnar hon i en tunnel utan öppning upptill. För att ytterligare förhindra att hon ens försöker så satte jag dit ett knippe kvistar från röjningen i hallondjungeln. Jag satte såna buskage på alla stolpar som hon möjligen skulle få för sig att testa. Sen var det bara att vänta på att hon skulle komma tillbaks, vilket hon gjorde klockan 01.40 natten mot lördag.

Nu har hon inte tagit sej ut mer, men jag håller ögonen på henne hela tiden när hon är ute (har tillbringat många timmar stående de senaste dagarna). Hon är mycket frustrerad! Vid två tillfällen när hon stått nedanför stolpen och funderat har jag öppnat fönstret som är precis ovanför och hällt vatten på henne - inte direkt på henne utan jag lät det rinna över fönsterblecket. Sen dess har hon sprungit därifrån så fort jag öppnat fönstret. Men jag tänker inte låta henne vara ute på kvällarna, för det är då hon är som mest desperat. Och snart ska jag beställa tid hos veterinären ...