1 apr. 2016

10-åringar

Idag fyller mina småttingar 10 år. Eller kanske fyllde dom för en vecka sedan, eller i morgon - nånstans vid den här tiden är det i alla fall. När jag adopterade dom från djurskyddet i Umeå, så gissade man att dom var 4-5 månader, och dom kom till mej 12 augusti 2006. I ett år och en dag bodde vi i stan, innan vi flyttade till Boliden den 13 augusti 2007.
Någon tårta blir det dock inte i år - Stella behöver banta och Ziggy har inte tid för nåt kalas.

 Dom festade alldeles tillräckligt första dan dom var hos mej - och slocknade i fåtöljen ...

 Sex dagar senare hade det varit livat också ...

En vecka senare började dom komma på benen igen ...


Sådan matte, sådana katter

Att barn tar över sina föräldrars vanor och (särskilt) ovanor är ju väl känt. Kanske mindre känt är att det gäller katter och deras människoföräldrar också.
(Ziggy Stardust)

Det Ziggy och jag har gemensamt är beslutsångest. Det är så svårt att veta vad man vill. Ziggy vill alltid gå ut, men ofta ångrar han sej på tröskeln. Ofta blir det inte förrän på tredje försöket som han bestämmer sej för att faktiskt gå ut (ibland hjälper jag honom i beslutsfattandet med en lite knuff i aktern). Kanske måste han dessutom först ner i källaren för att se att allt är som det ska där. Ibland vill han ha mat också, eller kanske inte, eller åtminstone inte den mat som matte ställer fram (och helst på övervåningen för den smakar bättre där), kanske vill han gå ut istället - eller inte. För att tala om att han vill nåt men kanske inte vet vad, så gnäller och gnyyyr han. Ibland låter han Oooh, oooh och då behöver han oftast på toa. Då måste jag följa med, för toan är på övervåningen och kanske finns det spöken, eller så oroar han sej över risken att matte smiter ut om han släpper mej ur sikte. Oooh, oooh! Ofta blir han bara stående i trapphallen - förvirrad över sin egen obeslutsamhet.

(Stella Nova)

Stella och jag har det gemensamt att vi alltid  tror att vi är hungriga och av denna anledning hela tiden försäkrar oss om att vi inte ska svälta ihjäl genom att aldrig motstå suget efter nåt - vad som helst, allt - som möjligen är vad vår kropp behöver (eller inte). All denna försäkran mot svältdöden tenderar att vidga våra ekvatorsmått, så vi kan leva på hullet dom stunder (ibland kan det ju bli ett par timmar) vi inte har nåt ätbart inom räckhåll - det är vår strategi. Nu när det är vår kan Stella få lust att gå ut, hon också, men absolut inte så länge det är minsta lilla dagsljus. Hon kan sitta länge på tröskeln och speja medan jag håller upp dörren och kommer med uppmuntrande tillrop (i hennes fall är det inte lönt att tillgripa fysiska uppmuntranden, det får bara motsatt effekt - å andra sidan kan jag då äntligen få stänga dörren). I övrigt drabbas vi båda av panik när det ringer på dörren. Stella sticker och gömmer sej och det har jag oftast lust att göra också när jag inte vet vem som står där på bron. Vår panik har nu också smittat av sej på Ziggy som annars är en social person och gärna pratar med främlingar, men numera för säkerhets skull också går och gömmer sej. Jag får snart anmäla oss alla tre till nån KBT-behandling.

Så i snart tio år har vi haft våra mysiga stunder samt en del gräl och oro. Hur många fler år det blir vet man aldrig (jag oroar mej för Ziggy som är ute på byn och utsätter sig för diverse faror, och för att Stella och jag ska dra på oss livsstilssjukdomar), men katter kan bli gamla. Som Tjo-kisse 27 år.

En annan som fyller 10 idag, är gorillan Enzo.

2 kommentarer:

lopplisa sa...

Viva Stella och Ziggy!! :) :) :) Vilka personligheter! Du, det finns inga kattår, som det finns hundår förresten?

Miris Skaparlusta sa...

Ja, det finns lite olika formler för att beräkna kattår vs människoår. En 1-årig katt är vuxen, men sen får man väl lägga fyra år per år och en 10-åring är ungefär en 60-åring, så vi är rätt jämngamla nu då :)

Ännu en färgglad målning

Ännu en målning med cirklar och prickar. Och så en katt ... Den är 40 x 50 cm. Jag funderar på om jag ska hänga ett rött hjärta på kat...