12 nov. 2014

Enögd sömnad

Japp, det går att sy med bara ett öga. Det går t.o.m. att få in tråden i nålsögat på symaskinen med bara ett öga. Faktiskt gick det bättre än att använda nålpåträdaren på maskinen.
Varför nu detta vetenskapliga experiment? Jo, idag fick jag med posten en ögonlapp (min mor skickade den), en sån där svart piratmodell. Och varför skickade hon den? Jo, för att jag börjat fundera på om min kolossala hysteriska trötthet kan bero på att mitt högeröga - som inte ser så mycket - drar så mycket energi i sin strävan efter att faktiskt se nåt. Så jag tänkte att om jag hindrar det ögat från att över huvud taget vara med i leken, så kanske energin räcker längre.

Och tänk, idag drabbades jag inte av några hysteriska trötthetsattacker!! Kanske var det en slump, men det är verkligen inte många dagar det senaste halvåret som jag sluppit detta gissel, så - kanske har jag gjort en enastående medicinsk upptäckt!

Under det akuta skedet av min synnervsinflammation (augusti 2012) så upptäckte jag ju att med bara ett öga så förlorar man djupseendet. Men man vänjer sej. Att man missar målet när man ska ta i något för att det ligger 1,5 cm längre bort än man tror, det är ingen större grej - man anpassar sej ganska snabbt. Det som var mer obehagligt var att jag inte kunde avgöra om marken sluttade när jag var ute. Jag kunde snubbla för att jag inte uppfattade bulor och gropar i asfalten om det inte fanns skuggor. Och trottoarkanter kändes livsfarliga för jag visste inte hur höga dom var. När jag så småningom fick tillbaks lite syn så blev det i alla fall lättare att gå ute.

Men någon större nytta av högerögat har jag alltså inte när det gäller att läsa eller pyssla, då får vänsterögat göra hela jobbet. Efter en tid har man i alla fall vant sig med enögdheten och upptäcker att man kan fixa saker med bara ett öga - t. ex. att sy.
 Detta är ett inlägg till Lopplisas Ufo-Cyberjunta. För dessa tillklippta blivande väskor har legat ett bra tag i syrummet. Så det var på tiden att göra nåt åt dom.
 Mitt enögda syexperiment började med en enkel handla mat-kasse. Inga krusiduller, bara sy ihop, fålla och sätta på handtagen. Ingen ficka och inget foder för det är ett rätt kraftigt tyg. För en snygg insida gjorde jag istället dolda sömsmåner. Enda komplikationen var en Ziggy som låg på strykbrädan, men han hoppade faktiskt ner när jag förklarade det olämpliga med att ligga där när jag skulle använda strykjärnet.
 Uppmuntrad av att det gick så bra och att jag inte ens blev trött, så vågade jag mej på en liiite mer avancerad modell. Den här väskan har både foder och ficka.
 Fickan är klippt ur fållen på en gardinkappa (second handfynd) med lapptäcksmönstrat tryck. Nederkanten var ju redan fållad så det var bara att vika in på sidorna och överkanten.
 Fodret råkade bli detta grön- och vitrutiga tyg eftersom jag hittade två bitar av det som var precis samma bredd som väskan,
 Här är gardinkappan (dubbelvikt). Det är en massa olika mönster på mönstret!
Och som bonus så hittade jag äntligen alla mina strumpstickor! Jag skulle plocka bort lite grejer från bordet för att kunna fota, och där var en plastpåse med nånting i ...

Jag kan ju inte sticka sockar. Kan knappt sticka alls. Men jag tänkte försöka lära mej. Kanske. Eftersom jag tvivlar på att jag ska bli någon strumpstickare så hade jag inte lust att lägga så mycket pengar på dyra strumpstickor. Istället köpte jag massor av strumpstickor, hmm. 5 x 15 st. I storlekar 2-10mm med en hel del halvnummer. Smart, va? Jo, för jag betalade bara ca 85 kr för allt detta (på Ebay förstås) och jag tänkte att blir det inget stickande så kan jag väl använda dom här bambupinnarna till nåt annat. Men ganska omgående efter att jag fått hem dom (i början av februari) så lyckades jag ju förlägga dom och dom har varit spårlöst försvunna ända till idag.

Nu ska jag snart gå och lägga mej och vila båda ögonen. I morgon fortsätter jag mitt enögda experiment i förhoppningen om att ha hittat botemedlet mot trötthet.

3 kommentarer:

Susanne Johansson sa...

Du är fantastiskt duktig Mirris! Vem skulle klara sig med bara ett öga o se så dåligt och ändå kämpa på. Jag tror att du är lika envisandes mig och har en kämpe o vilja i dig som driver fig framåt. Det fungerar väldigt bra att ha den där i sig. Det är något man kommer väldigt långt med. Snygga väskor. Jag gillar ditt loppistyg med rutorna. Att sticka strumpor som min mormor gjorde när jag var liten har blivit så poppis. Detta har jag bara gjort i skolan. Då blev det 2 olika storlekar på fötterna. Lycka till!

lopplisa sa...

Smart åtgärd!! Hoppas det funkar mot tröttheten! Intressant att få det beskrivet vad som händer när djupseendet drabbas och jag håller med Susanne.. att du är en kämpe! Skönt att du återfick lite syn, så att du slapp bekymren utomhus.

Finfina kassar, men så är du ju en fena på att sy! Och alla dessa stickor till det facila priset, 85 spänn!! Vilket fynd! Nu får du sprida dem i huset, så att om du förlägger en specifik kvintett, då ökar ju chansen att du hittar, antingen dem eller några andra passande kvintetter, något halvannat nr större eller mindre. Perfekt!! Ha det fint!

Miris Skaparlusta sa...

Det mesta går med envishet och är det nåt man tycker är kul så då envisas man även om det känns motigt ibland - och att pröva nya knep kan vara lösningen.
Haha, det var ju ett nytänk att avsiktligt sprida ut saker i huset så man alltid har nåt att förhoppningsvis hitta, skulle kunna vara nåt för mej. En annan idé - helt ny och obeprövad för min del - det är att ha allting där det borde vara ...

Ännu en färgglad målning

Ännu en målning med cirklar och prickar. Och så en katt ... Den är 40 x 50 cm. Jag funderar på om jag ska hänga ett rött hjärta på kat...