Ett besök i Umeå

Nu har jag varit till Umeå, det är första gången på så där 10 år ... Jag pratade ju om att jag skulle dit i somras för att se var Tim bor men det sköts upp hela tiden (typiskt mej). Så fick jag då synnervsinflammation för 7 veckor sen och då började jag ana att jag skulle få ännu en anledning att åka till Umeå, och mycket riktigt fick jag en remiss till neurocentrum på NUS (Norrlands Universitetssjukhus).


Och igår var det då dags. Eftersom jag skulle vara på sjukhuset 13.30 så åkte jag ner tidigare så jag hann träffa Tim före, och äta lunch hos honom.
Sen skulle jag ta en lokalbuss upp till sjukhuset, de flesta linjer går förbi sjukhuset och det är ganska tätt mellan turerna så jag klev helt enkelt på första bästa som skulle den vägen. Eftersom sjukhuset är gigantiskt och jag visste att jag skulle få vandra genom oändliga korridorer för att hitta till neurocentrum så ville jag var ute i god tid. Och vad händer? Jo, bussen startar inte - elfel, stendöd buss! Lite panik, men det kom strax en ny buss så jag kom iväg i alla fall.
Efter att ha letat mej fram till neurocentrum fick jag komma in till doktorn. Hon sa att hon höll på och utbildade sig till neuroläkare och frågade om jag visste varför jag var där. Jo, det visste jag - nämligen för att synnervsinflammation (optikusneurit) är starkt förknippat med ms. Så fick jag berätta om alla mina tidigare och nuvarande konstiga symtom och sen gjordes några tester för att kolla reflexer, eventuella känselstörningar och annat.
Efter det gick hon för att konsultera överläkaren. Sen kom hon tillbaks och sa att det med största sannolikhet är ms jag lider av, det var liksom inget annat som passade in i den totala bilden, och att jag då haft det sen min första trigeminusneuralgi för 22 år sedan (det skulle alltså ha varit mitt första skov). Jag hade en andra trigeminusneuralgi något eller några år senare, men sen hände väl inte så mycket förrän för 9 år sedan då massor av symtom plötsligt vällde över mej och det mest påtagliga var ju domningarna, ryggvärken och högerbenet som blev helt ostyrigt och jag kunde knappt gå. Jag har fortfarande problem med benet och mycket ryggvärk och ansiktsvärken känner jag av när jag anstränger mej. På senare är har vänsterarmen varit jobbig med domningar och ihållande värk.
Nu återstår dock diverse undersökningar innan en slutgiltig diagnos. Jag ska göra en MR (skulle jag få göra i Skellefteå) för att söka efter ärr i hjärnan (hade ett i nacken då för 9 år sen) och ryggmärgen (ärren kan sitta där också). MR ska göras med kontrastvätska för då ser man pågående inflammationer och jag tänkte att då kommer min högra synnerv att lysa som ett fyrverkeri! Sen ska jag tillbaks till Umeå för en LP då man tömmer ut lite ryggmärgsvätska för att söka efter spår av inflammationer. Och göra en VEP - en sorts EEG då dom ser hur synnerven leder signaler till syncentrum i hjärnan (jag tror min högra synnerv kommer få underkänt på det testet).
Alltså fler veckor av väntan innan allt är avklarat. Om två veckor ska jag också tillbaks till ögonkliniken. Tyvärr har ju synen inte alls förbättrats de senaste veckorna utan istället blivit sämre igen. Jag hoppas det börjar gå åt rätt håll snart, för jag vill helst slippa den behandling som annars kan behöva sättas in.
Om jag har ms eller inte bekymrar mej mindre, för det är i så fall en lindrig variant. Det är synnervsinflammationen som är det jobbiga - jag klarar ju inte av att pyssla längre!

Read Comments

2 kommentarer:

Susan sa...

Jag lider med dig!!!! Skickar en stor kram. Krya på dig!
Hälsningar
Susan

lopplisa sa...

Låter jobbigt värre!! Skönt ändå om det är en lindrig variant av MS, om det nu är MS. Förstår också frustrationen över att inte kunna pyssla p g a synnervsproblematiken! Attans!! Men jag hoppas att allt blir till det bättre snart!! Kram Pia