Lapptäckstapet

När jag flyttade in i det här huset så var en av de första åtgärderna att piffa upp det mörkbruna 70-talsköket. Skåpluckor och bänkskivor var mörkbruna, kaklet var brunmönstrat och t.o.m. spisen var brun! Men det var i alla fall nya vita kyl- och frysskåp och diskmaskin, och golvet var ett nytt ljust klickgolv. 
Jag målade skåpen i en ljusgrå nyans (ville inte ha riktigt vitt). Bytte de knubbiga träknopparna till snygga matt silverfärgade handtag. 
Till kaklet köpte jag svart och vit självhäftande plastfolie och klippte ut fyrkanter och satte på som syns på bilderna - vita på övre raden och svarta på nedre. Och så målade jag de övriga mellanliggande kakelplattorna med silverfärg.
De mörkbruan bänkskivorna fick marmormönstrad självhäftande plast. Ja, jag vet att Simon och Tomas och andra stilmedvetna skulle kräkas åt detta, men inte har jag råd med några dyra nya bänkskivor - huvudsaken det blev ljusare, och det håller så länge det håller (skärbräda är ett måste).
Sen funderade jag på hur jag skulle göra ovanför luckorna på överskåpen och gavlarna. Jag ville inte måla allt i ljusgrått, utan hellre tapetsera för att få lite liv och färg i rummet. Men jag hittade ingen tapet som kändes 100% rätt. Frågan var också om jag skulle tapetsera om väggarna.
På en tapetaffär frågade jag vad dom gjorde av alla utgångna tapetböcker. Dom slänger vi, sa hon. Neeej! ropade jag. Har ni några jag kan få? Och det hade dom. Så jag drog hem lite utrangerade tapetböcker (frågade på fler ställen, så jag fick ihop en liten samling).
Nu hade jag kommit på att göra en lapptäckstapet! Så jag sorterade ut de tapetprover som passade mitt färgschema - förutom svart, vitt, grått och silver, så hade jag bestämt mig för turkos som färgklick (jag målade brädan ovanför kaklet och några tapetbitar med den färgen). Tapeten som satt/sitter på väggarna, och som jag bestämde mig för att behålla (åtminstone tills vidare) är lite murrigt grön, och det fanns kvar en restbit av denna tapet som jag också kunde komplettera med.
Sen var det att börja måtta och räkna ut hur stora bitarna skulle vara. Eftersom skåpen är olika breda så fick jag justera måtten på bredden så det blev hela rutor i lagom antal för varje avdelning. Höjden var ju samma i alla fall. Och så fram med skärunderlag, skärlinjal och brytkniv och sätta igång med produktionen.
Under tiden jag skar till rutorna pusslade jag också ihop dom så det skulle bli en bra kombination av färger och mönster. Jag tror det blev 210 lapptäcksrutor totalt.
Så återstod bara det roliga, nämligen att sätta upp alltihop. Jag har ett garanterat unikt kök!
Nästa projekt var att måla alla dörrar på nedervåningen vita, för dom var också mörkbruna (en dörrkarm och dörr skymtar på den här nedre bilden), men ytterligare lite målning återstår (ja, jag vet det var flera år sedan, men man ska inte ha för bråttom med heminredningen). Och furutaket (jag hatar furu) skulle absolut ha målats vitt, men det är en profilerad panel så det går inte att bara rolla, och det är inte bara i köket utan samma tak i hallen också, så det känns ganska jobbigt - jag får låta bli att titta upp i taket ...
Ett pågående projekt som var menat att bli klart (eller åtminstone tapetserat) innan jul, är farstun, men ett benbrott kom ivägen för det ... Kanske innan sommaren, eller åtminstone innan det är dags att sälja huset och flytta ... Åtminstone är taket där målat och väggarna spacklade, men vad ska jag göra med golvet ...? Sen är det ju allt annat också ... Mer tid, råd och ork och mindre beslutsångest kan underlätta, men jag har mest gott om tid och beslutsångest.
När snön töat bort är det i alla fall en sak som är högprioriterad, och det är att laga stängslet till rastgården som på vissa ställen kollapsat helt. Stella kommer att längta ut efter att ha varit insnöad hela vintern. Och jag ser fram emot att kunna gå ut på halkfritt underlag - hoppas det blir en snabb och effektiv snösmältning när det är dags. Fram till dess är jag åtminstone glad att det blivit lite mer normal vinterkyla nu ...

Read Comments

2 kommentarer:

Susanne sa...

Åh så läckert!

Miris Skaparlusta sa...

Tackar, tackar! Oavsett smak, så är det i alla fall originellt!